Pärlsort: Cinnoberpärlor

Cinnober (eng. cinnabar) är namnet på scharlakansrött, mjukt mineral som består av kvicksilversulfid. Namnet kommer från latinets cinnabaris och/eller grekiskans kinnabari och lär ha ett okänt orientaliskt ursprung, eventuellt från persiskans zinjifrah, som vissa menar skulle betyda drakblod. En tolkning som är långt från säker. Drakblod är också namnet på ett träd vars harts är rött och används bl a för att polera fioler och som rökelse.

Cinnober har använts under lång tid i både Öst och Väst i olika sammanhang. I pärlvärlden är det kanske mest känt för det kinesiska snidade pärlorna, men det användes även för andra typer av snidade lackarbeten. Arbetena gjordes inte med massiv cinnober utan av naturligt harts (kåda) som blandades upp med cinnober för att få sin röda färg. Det behövs minst 200 lager lack för att skapa sådana sniderier. Idag vet vi att kvicksilver är starkt giftigt och dagens cinnoberpärlor innehåller inte äkta cinnober – tack och lov. De görs av ett harts färgat med pigment som imiterar originalet. Det finns lite osäkerhet kring vad för sorts harts som används, naturligt eller artificellt, och i vissa fall kan basen även vara en träpärla som bara täckts av ett tunt lager rödpigmenterat lack. Dessa träpärlor kallas ibland cinnabar wood. Även cinnebar (stavat med e) och japanese cinnabar laquer är rödfärgat trä. Cinebar (stavat med ett n och e) lär vara ett namn som används för okända mineral som liknar cinnober.

Däremot finns det fortfarande antika pärlor som är gjorda i äkta vara och de bör behandlas med försiktighet och respekt. Förvara dem utom räckhåll för barn och djur och nyfikna vuxna. Vissa pärlor är lackade för att skydda mot den farliga tungmetallen, men ett sådant skydd är långt från säkert och nöts med tiden.


Pärlornas betydelser
Cinnoberpärlorna – i lyckofärgen rött, men det finns också svarta pärlor – är rikt dekorerade med sniderier, som inte är enbart dekorativa. Kända symboler som kan ses på dem är framförallt olika blommor, drakar, fenixar och fiskar/karpar (koi). Dessa symboliserar positiva egenskaper som tur, styrka, hälsa, kvinnlighet, manlighet, rikedom, kärlek, liv, överflöd osv. Motivet på pärlan kombineras oftast med tecken för ”dubbel lycka”, ”välgång”, ”långt liv”, ”ru-yi”, ”tur” eller liknande. Dubbel lycka är en vanlig inskription som du även hittar på många andra snidade pärlor från Kina. Även formen i sig kan ha symbolisk betydelse då vissa pärlor har formen av pengar (solfjäderform tycker vi västerlänningar), en fisk, specialformen ru-yi eller hexagoner.

Pärlan på bilden (40 mm hög) är i form av en persika, vilket symboliserar långt liv. På framsidan syns två apor som bär en persika, även det en symbol för långt liv. Apan är också det nionde tecknet i den kinesiska zodiaken. På baksidan står Ru-yi, vilket lär betyda något i stil med ”må allting gå så som du önskar”.


Cinnoberns historia
Tillbaks till mineralet cinnober, som har en intressant historia värd att berätta då pärlorna har sitt ursprung i detta mineral. Cinnober har använts mycket som pigment inom måleri (känt under namnet vermillion) genom historien, men även inom kult och medicin. I Grekland var mineralisk cinnober känd sedan 500-talet medan man i Kina känt till den sedan Shang-dynastin (1766 – 1122 f. Kr.). Runt år noll kunde kineserna även framställa cinnober syntetisk med hjälp av svavel och kvicksilver.

Inom kinesisk alkemi, som uppstod oberoende av den hellenistiska, kom cinnober att få en speciell ställning. Influerad av daoistisk (tidigare taoistisk) filosofi sökte alkemisterna efter ett ämne som skulle skänka odödlighet. De ansåg att mineralet hade mer av ”livets princip” än något annat ämne då det hade blodets röda färg och gav kvicksilver – den livfulla, rörliga metallen – när det upphettades. De insåg dock också att kvicksilver var för giftigt att inta. Men även guld ansågs vara livskraftigt på grund av sin beständighet, vilket gjorde att alkemisterna kom fram till att det bästa livselixiret var guld framställt av cinnober. Än idag används mineralet i små doser i traditionell kinesisk medicin under namnet zhūshā. Det finns historiker idag som tror att det ökade intresset för livselixiret inom arabisk alkemi på 1000-talet kom sig av influenser från kineserna.

Även inom den hellenistiska alkemin visste man att svavel och kvicksilver bildade inte en metall utan cinnober, som oftast inte återfinns i sin kristallstruktur utan snarare som mikrokristallina jordmassor. Utifrån det drogs slutsatsen att kvicksilver och svavel var ”grundämnen” i alla metall och de i guld fanns i rena och perfekta proportioner till varandra. Oädla metaller hade antingen föroreningar eller felaktiga balanser mellan de två. Genom olika ritualer och tillsättandet av ett elixir skulle metallen kunna renas till guld, s k transmutation. Detta elixir var känt som ”de vises sten”, ”den röda tinkturen” eller ”Magisterium”. Senare utvecklades idén om elixiret till tanken på ett livselixir – universalmedicin och odödlighetsserum – som nämnts tidigare.


Källor:GemRocks
Mindat.org
Nationalencyklopedin
Rings & Things
Wikipedia