Viktig information om bloggen

Denna blogg uppdateras inte längre. Jag har tyvärr inte längre möjlighet att svara på frågor. Jag säljer inte pärlor/smyckeskomponenter eller smycken.
Visar inlägg med etikett historia och kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett historia och kultur. Visa alla inlägg

torsdag 6 oktober 2016

Projekt: French hoods






En french hood är en typ av huvudbonad som enligt många introducerades i tudortidens England i samband med att Anne Boleyn blev drottning. Anne växte upp i Frankrike och tog med sig det franska modet när hon flyttade till England. Andra källor visar dock att redan Annes företrädare som drottning och hustru till Henry VIII, Catherine av Aragonien, använde en fransk hätta. Det finns dokument bevarade där hon beställer en till sin dotter, den framtida Bloody Mary (Mary I).

En french hood skiljde sig mot den tidigare använda english hood genom sin silhuett: den förra är, som syns ovan, rundad medan den senare var kantigare. Liksom alla klädesplagg och accossoarer utvecklades de över tid och det finns flera variationer av dem, vilket du kan se i länkarna nedan. Att french hood figurerar på denna blogg beror förstås på ett av dess signum: pärlbårderna, som återkommer på majoriteten av dem.

Vill du göra en egen french hood finns det några tutorials och mönster på nätet. Cardinal Creations  och A Damsel in Distress har många steg-för-stegbilder och exempel på hättor i porträtt, men inget mönster utan utgår från mönster sålda av The Tudor Tailor, t ex det här. Cardinal Creations har en bra litteraturlista med böcker etc för dig som vill dyka djupare ned i ämnet.

Elizabethan Costume har enkla mönster, som du kan skriva ut gratis. Där finns instruktioner på sajten, dock utan bilder. Notera att mönstret är för en enkel variant utan extra sidor, som håller hättan på plats på huvudet.

Instruktioner finns även hos Rosewood Buttons. Där ritar du själv mönstret/formen på lad-delen av hättan efter ditt huvud (eller huvudet på den person som ska bära den färdiga huvudbonaden).

Lynn McMasters har också en informativ sida. Inte minst matnyttiga är instruktionerna till den hårstil med uppknutna flätor som krävs för att en french hood utan extra stöd ska sitta kvar på huvudet.

Sarah Lorraine skriver också om hättorna. Speciellt användbar är kanske bilden som pekar ut vad de olika delarna av hättan kallas för i instruktionerna ovan finns många begrepp som crespine, coif, billament och paste. Även om de beskrivs på de andra sajterna kan hennes bilder med orden utskrivna vara en bra hjälp. För en lång artikel som omfattar både historia och konstruktion, inklusive grundläggande mönster, samt hur du bär hättan, klicka här (pdf).

För referensbilder på french hoods genom decennierna, se A Gentlewoman's Tudor Research och Elizabethan Costume.





Ovan ett foto av den blivande Elizabeth I som ung prinsessa i samma klädstil som sin mamma, Anne Boleyn. Den franska hättan försvann ur det kungliga modet i samband med att Anne föll i onåd och avrättades. Jane Seymour, som blev ny drottning, föredrog den tidigare engelska hättan som inte associerades med hennes föregångare. Efter Janes död återkom den franska hättan och bars bland annat av Annes kusin, den senare avrättade femte hustrun till Henry VIII, Catherine Howard.


Fotnot: Jag har här använt de engelska formerna av de brittiska kungligheternas namn. Skälet är det enklast tänkbara: jag har lärt mig om engelsk historia via engelska böcker och tv-program. I Sverige används annars vanligen försvenskade namn som Henrik, Katarina och Anna.

torsdag 15 september 2016

Utställning/historia: Smyckessamlingarna på Victoria & Albert Museum






Victoria & Albert Museum (V&A) i London har en av de största och finaste smyckessamlingarna i världen. I denna video får du en tio minuter lång introduktion till dessa samlingar, som spänner över 3 000 år och omfattar allt från arkeologiska fynd till smycken från historiska kungligheter till samtida smyckeskonst. Videon börjar med svepande bilder från de utställlda smyckena och fokuserar sedan på ett urval smycken och historien bakom dem.


onsdag 8 juni 2016

Utställning: Strung Together i Oregon, USA






Worlds on a String är inte den enda aktuella utställningen på temat pärlhistoria, som just nu visas på nordamerikanska museer. På The Museum of Natural and Cultural History i Eugene i Oregon (USA) öppnade utställningen Strung Together: Beads, People, and History tidigare i år. Fram till den 5:e februari nästa år visar de upp både gamla och nya pärlarbeten från sex kontinenter, även om fokus verkar ligga på Nord- och Sydamerika. Här blandas tusenåriga snäckskalspärlor och indianska handarbeten med polymerpärlor och verk från flera samtida pärlkonstnärer som Suzanne Golden. Även Devorah Sperber, som arbetar med trådrullar trädda som pärlor, medverkar.

I ord som påminner om dem som introducerade den kanadensiska utställningen Worlds on a String, säger Pamela Endzweig, ansvarig för museets antropologiska samlingar: “Beads reveal a lot about personal style and aesthetics, but they can also provide insights into peoples’ social and economic histories. The exhibit invites visitors to delve into these many layers of meaning.”

Informationen om utställningen på museets hemsida (se länk ovan) är knapphändig, men du kan finna en längre presentation här. Du kan också se några bilder från utställningen på deras FB-sida. Notera hur man i en bild kan se pärlor hänga fritt, vilka besökarna inbjuds att röra vid – en ovanlig uppmaning från museer som annars ofta får påpeka det motsatta (av förklarliga skäl).





Foto: The Museum of Natural and Cultural History


fredag 27 maj 2016

Utställning: Guidad tur hos tjeckisk pärltillverkare






Nyfiken på hur dina älskade glaspärlor tillverkas? Tjeckiska pärltillverkaren G&B Beads i Jablonec nad Nisou erbjuder alla en möjlighet att besöka deras fabrik och pärltillverkningsmuseum för att lära sig mer om hur pressglas- och firepolishpärlor görs. Under en timmeslång guidad tur på engelska eller tjeckiska får du veta allt om processen från glasmassa till färdiga pärlor

De har även satt ihop en utställning med maskiner som används i pärltillverkningen så som en kopalovka (pärlpress) och en pärlträdningsmaskin. Pärlproduktionens historia likväl som dagens tillverkning står i fokus här.

Museet och de guidade turerna är öppna för förbokade grupper. Grupperna måste bestå av minst fem personer, men är ni färre kan det finnas en möjlighet att besöka dem tillsammans med en annan grupp. Pris för vuxna är 100 czk (ca 34 kr) medan barn upp till 18 år går in för halva priset och seniorer (från 63 år) betalar 80 czk. Mängdrabatt ges för grupper om minst 15 personer.

Företaget erbjuder även pärlkurser och workshops för såväl barn som vuxna. Och de har en pärlbutik där de säljer både pärlor/smyckeskomponenter och färdiga smycken.


Om detta gör dig sugen på en liten utflykt till Tjeckien kan du läsa mer på G&B Beads hemsida.


Tips: På företagets YT-kanal kan du se några videor som visar bitar av tillverkningen så som pressning, facettering, trumling och värmepolering. Om du inte har möjlighet att åka till Tjeckien och se tillverkningen med egna ögon, men ändå är nyfiken på hur det går till så ger dessa en liten inblick i produktionen.


(Här på bloggen har du för övrigt tidigare kunnat läsa om Wild Things tjeckienturer där man besöker flera tillverkare. För mer info om deras pärlturer, se deras hemsida.)


Foto: G&B Beads


torsdag 26 maj 2016

Historia: Pärltillverkare med historia – två tillbakablickar på 1900-talet







Flera pärltillverkare i Europa kan blicka tillbaka på en lång företagshistoria. Här kan du se två tillbakablickar från ett par av dessa. Ovan ser du en kavalkad av klassiska filmer och ögonblick där kristallglittret kommer från Swarovski och nedan en något längre film där tjeckiska Jablonex står i fokus. I den senare filmen är tillverkningsprocessen lika mycket i fokus som de färdiga smyckena. Du får se pärlträderskor, spannar med rocaillepärlor och tillverkning av bijouterier likväl som modeller som visar upp de olika pärlsmyckena.






Swarovskis filmsnutt kommer från företagets egen YT-kanal i samband med firandet av Cannes filmfestival 2016. Ursprunget till den andra filmen är för mig okänt, den är upplagd på Youtube av en privatperson utan någon förklaring. Personen har även lagt upp en gammal reklamfilm för Jablonex böhmska pärlor, vilken du kan se här.


fredag 13 maj 2016

Utställning: Pärlornas betydelse utforskas på kanadensiskt textilmuseum





Universal materials of communication, ornamentation and ritual, glass beads offer extraordinary insight into worlds and world views – microcosms of meaning and symbolism. Cherished around the world, the shared passion for these luminous, kaleidoscopic treasures has sparked global trade, drawing ships across oceans. Media of exchange, currency, identity and status, their language offers unique insight into global trajectories of influence and innovation. Worlds on a String explores beads and beaded objects across time and cultures, a story of journeys and inspirations that speaks to how, through centuries, the bead has informed economic and political relationships, shaping cultural and creative imagination.

Så beskriver Textile Museum of Canada pärlors roll i världshistorien i en presentation av den kommande utställningen Worlds on a String: beads • journeys • inspirations, vilken öppnar den 15:e juni i Toronto.

Utställningen omfattar pärlor och pärlarbeten från Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika, Oceanien och Europa – både historiska och samtida. Den utforskar hur pärlandet utvecklat, speglat och absorberat sociala och politiska förändringar i världen. Pärlor har haft en roll att spela i allt från uppkomsten av världshandeln till modetrender. Idag är pärlandet något människor ägnar sig åt för att få utlopp för sin kreativitet och personliga uttryck eller en nytolkning av gamla traditioner, men det kan också fungera som en strategi för att stärka fattiga människor genom att skapa nya inkomstkällor. Pärlorna är en del av mänsklighetens historia, samtid och framtid.

Utställningen varar från 15 juni till 23 oktober 2016. Du kan läsa mer om utställningen och museet här.


Foto: Textile Museum of Canada


torsdag 7 april 2016

Inspiration: Rama in ärvda smycken






Ett ärvt smycke kan ha ett stort känslomässigt värde, men av olika orsaker kanske man inte kan eller vill bära det, inte ens om man väljer att göra om det till ett bärbart smycke (många låter smida om ärvda vigselringar till exempelvis hängen). Det finns dock alternativ till att bara låta skatterna ligga undangömda i ett skrin eller en låda. Ett sådant är att skapa en tavla som framhäver den ursprungliga ägaren samtidigt som man låter smycket/smyckena synas.

Ovan syns ett exempel från Carter Avenue Fram Shop där ett foto av en mamma omgärdas av hennes smycken. I andra fall finns det kanske ett speciellt smycke, något tavlan från Wendy Davis Custom Framing nedan ger ett bra exempel på.

Notera namnskylten, som gör det lätt att identifiera kvinnan för släktforskare och andra intresserade (det är alltid en god idé att skriva namn och gärna några ytterligare uppgifter om personen på fram- eller baksidan innan släktingar och ättlingar glömmer bort vilka de gamla fotona avbildar).




Smycket behöver inte utgöra fokalpunkten i tavlan, det kan också vara en detalj i berättelsen om en person. "Family history shadowbox collage" kallar Malibu Gallery Omaha sitt arbete nedan. Här är det porträttbilder och text som är i fokus. Även smyckena, i detta fall mannens klockkedja och vad som verkar vara en brosch med guldstoft, har tillhörande beskrivningar. Här berättas ett pars liv i foton, text och några utvalda efterlämnade objekt.




Smyckena kan också vara en av många föremål som efterlämnats och som tillsammans berättar om en person som lämnat oss. Tavlan nedan är egentligen ingen minnessak efter en person utan en inramad samling, men den kan tjäna som inspiration här. Bilden kommer från bloggen Bird Nest On The Ground och visar bloggarens vän mr. G:s samlingar. Notera hur den djupa ramen gör det möjligt att placera en liten nalle och porslinsfigurer på den.




Broscher och berlocker är speciellt tacksamma eftersom de är enkla att fästa på ett underlag. Vissa samlade på broscher, vilket kan ge en stor mängd dekorativa smycken att skapa med. Varje brosch kan dessutom komma med ett minne, vilket gör att tavlan fylls med många små anektoder. Tavlan nedan tillhör Robin Bourbonnais och kommer med en berättelse som berör just detta.

I created this shadow box using my mother's collection of brooches. It was placed on display at her memorial service. It was heart-warming to see her old friends point to a particular pin and remember her wearing it, or better yet, they remembered giving it to her.


Män kanske sällan hade smycken, men förutom vigselringar är ofta fickur vanliga arvegods efter dem. Nedan syns två exempel, det vänstra från The Art Shop och det högra från Art & Frames.




Att rama in ett kärt arvegods behöver inte vara komplicerat och designen behöver inte vara avancerad, vilket Krysmelo visar med sin enkla tavla för sin farmors vigselringar. Hon visar också steg för steg hur hon ramade in dem för den som vill göra något liknande.




Maple & Magnolia är inne på samma spår och ramar in några gamla broscher. Hon kallar det sentimental art. Även hennes bloggpost har instruktioner till tavlorna.




Som synes i exemplen ovan finns det två vägar att gå för att skapa dessa tavlor: antingen gör du dem själv eller så överlåter du det åt experterna på en ramverkstad. De kan hjälpa dig både med det estetiska (passande ramar, layout etc) och det tekniska (fästa smyckena).


Fotnot: För mer om inramning, se Rama in och montera dina pärlbroderier.


Foto: Se text för källor


måndag 22 februari 2016

Inspiration: Plaza Hotels kristallkronor blir lyxiga souvenirsmycken






Det är ingen ny idé att återanvända prismor från kristallkronor i smycken (se Udda prismor blir till smycken), men att göra smycken av gamla kristaller kan vara mer än bara miljömedvetet återbruk. När kristallkronorna som används har ett speciellt ursprung så kan smyckena bli mer än bara något med vintageinslag. Tar du en prisma från en trasig, ärvd pjäs, som du minns från besök hos farmor i barndomen så kan det bli en minnessak, ett nostalgiskt smycke fyllt med minnen. Och gör man som Plaza Hotel i New York och låter en smyckesmakare göra smycken av de gamla, men inte längre använda baccaratkristallkronorna från 1920- eller 1930-talet, så kan man få en kollektion av annorlunda och unika souvenirer.

Kristallkronorna plockades ned 2005 och stuvades undan i ett förråd. Hotellet kunde inte bestämma sig för vad de skulle göra med dem. Tidigare har man sålt vissa småobjekt från hotellet till gäster som visat intresse för dem, men denna gång ville de göra något lite mer kreativt. 2014 visade de en av de dyrbara men dammiga kristallkronorna för smyckesdesignern Heather Morra. Designern såg direkt smyckespotentialen i prismorna och skapade en kollektion, Legacy Collection, som nu säljs av hotellet. Du kan se mer av den här och på Morras hemsida.

Fler smycken är också på väg: en brudkollektion är planerad och det finns även andra material från hotellet som de hoppas kan förvandlas till unika smycken i framtiden. Och prismorna är inte på långa vägar på väg att ta slut: till kollektionen använde Morra bara sex av de tjugofyra nedplockade kristallkronorna.


Foto: Tamara Beckwith (via New York Post)


onsdag 10 februari 2016

Historia och kultur: En tjeckisk pärlträderska fyller år






Igår uppmärksammade tjeckiska pärltillverkaren Preciosa Ornela en av sina äldsta medarbetare, nu 90-åriga Milada Bažantová, vilket resulterat i ett kort litet reportage som ger oss en inblick i hur arbetet för en pärlträderska kan se ut. I videon ovan kan du se hur hon går till väga när hon trär våra älskade rocaillepärlor på tråd, som en av de få som fortfarande kan trä med tolv nålar samtidigt. Pärlbordet som hon arbetar vid, en bead spinner modell större, är hundra år gammalt. Pärlorna må vara nya men som med många gamla hantverk lever tidigare generationers verktyg kvar. Redskap likväl som kunskap ärvs och förmedlas från en generation till en annan: Milada lärde sig att trä rocaillepärlor av sin mamma, som också var pärlträderska på sin tid.

Sin ålder till trots så arbetar Milada fortfarande, om än bara deltid, och fram tills förra året så hämtade hon själv sina pärlor från fabriken och bar hem dem i ryggsäcken, men nu gör hennes barnbarn det åt henne. Fortfarande trär hon dock pärlor: på två veckor trär hon 25 kg rocaillepärlor. Kanske har du några pärlor som just hon trätt upp åt dig?

Fler bilder från denna pigga dams arbetsplats (vilken verkar inkludera en katt) kan du se på Preciosa Ornelas hemsida.


fredag 29 januari 2016

Historia: Pärlfiske med agat






Gamla texter, från Antiken och framåt, är ofta en källa till lika intressanta som lustiga tankar och kunskaper. I brist på verktyg för att förstå och förklara olika fenomen så dök olika idéer, hypoteser och förklaringsmodeller upp, som idag känns antingen heltokiga eller småroliga. Eller bara lite underliga. Liksom idag växte myter, anekdoter och och rena lögner fram. En stor del av dem skrevs ned så vi än idag kan få en inblick i vad folk trodde på förr – eller åtmistone vad de ville få andra att tro på.

Dessa källor har då och då nämnt äkta pärlor, något som tidigare berörts i mina artiklar Pärlor som medicin och Margaritomanti. Denna gång tänkte jag dock skriva om en uppgift jag nyligen snubblade över av en slump. När man fördriver tiden på ett bibliotek kan man ibland hitta små guldkorn. I detta fall fastnade min blick på boken Bestiarium: En medeltida djurbok av Bo Eriksson. Redan på den första sida jag slog upp så dök pärlor upp. Det är förstås inte så konstigt att pärlor förekommer i gamla skrifter: äkta pärlor var än mer än idag dyra ädelstenar och utöver det så var de en stark symbol och de ansågs – liksom många växter, djur och mineraler – ha för människan viktiga egenskaper. Det fanns ett ekonomiskt, medicinskt och religiöst intresse för pärlor. Så idéer växte fram, idéer kring hur pärlor uppkommer, vad de kan användas till i form av medicin och amuletter och hur de kan hittas.

Det är just det sistnämnda som omnämns i Bestiarium. Det finns nämligen en uppgift som påstår att agat användes inom pärlfiske. Pärldykare, sägs det, tar en agat och fäster den i ett långt, starkt snöre och sänker ned detta i havet. När agaten når pärlan så stannar den och rör sig inte. Pärldykaren kan därefter dyka i och följa snöret till pärlan. Praktiskt, eller hur? Nå, med tanke på källans syfte är det kanske inte så mycket en sann beskrivning eller ens spridd skröna så mycket som en symbolisk berättelsen.

 Källan är nämligen Bern-Physiologusen, en av de överlevande medeltida övesättningarna av Physiologus som skrevs ned på grekiska av en okänd sammanställare i Alexandria någon gång runt 300-talet (plus minus några hundra år beroende på vem du tror på). Physiologus används idag som en gemensam benämning på flera sedelärande folkböcker i naturvetenskapliga ämnen, som går tillbaka på denna gemensam källa från Alexandria. Innehållet är främst en kristlig allegorisk framställning av naturen, som inkluderar både levande och döda ting liksom så väl riktiga som fantastiska djur. Enhörningar var lika verkliga som åkersorkar på medeltiden. Du kan läsa en engelsk översättning av bernversionen här (länken går direkt till sidan om pärlfisket).

I boken kan du också, efter texten om pärlfisket med agat, läsa om pärlans ursprung. I engelsk översättning av Michael J. Curley lyder det så här:
I will tell you how the pearl is born. There is a stone in the sea called the oyster. It comes out of the sea early in the morning ahead of the light, and, opening its shell (that is, its mouth), it swallows the heavenly dew and the rays of the sun and moon and the light from the stars above. And thus is born the pearl from the most celestial bodies.

Sedan fortsätter beskrivningen med att se pärlan som en symbol för Jesus (den är ju skapad av gudomligt ljus och som pärlan sitter på sin höga plats mellan två skal sitter Jesus mellan gamla och nya testamentet). Symbolismen fortsätter än i beskrivningen av pärlfiske: "The sea is a the world and the divers who bring up the pearl are the chorus of holy doctors. Because of ill will, however, the sinners carry the pearl back down, so greatly does it oppose them." Texten om pärlan och det gudomliga läggs ut ytterligare (bl.a med referens till Matteusevengeliet 13:45-46, samma del av bibeln där liknelsen med pärlor för svin återfinns något tidigare) och för den med intresse för kristendomens historia och symbolik är det en intressant läsning, men låt oss här stanna vid en fantastisk berättelse om pärlfiske och en poetisk bild av pärlans ursprung. Och vid det faktum att det kanske någon gång fanns en tro på att man kunde hitta pärlor med hjälp av en agat. För betydligt konstigare saker har folk trott på – och tror på än idag.




Illustrationen oav, som visar pärlfiskare i arbete, kommer också från ovan nämnda Bern-Physiologus. (Att den kallas Bern-Physiologus beror på att den tillhör Burgerbibliothek Bern, dess ursprung är troligtvis franska Reims någon gång under 800-talets första hälft.)


Källor:
Eriksson, Bo: Bestiarium. En medeltida djurbok
Physiologus. A Medieval Book of Nature Law
Wikipedia: Bern Physiologus
Wikipedia: Physiologus

fredag 13 november 2015

Teknik: Celtic style wire twisting






Dagens andra tips är en variant på tvinnad metalltråd. Istället för att tvinna fyrkantig tråd som vanligt så tvinnar man först en sektion åt ett håll sedan en åt det andra, vilket ger en speciell optisk effekt. Instruktioner finner du i videon från Online Jewelry Academy.

Denna teknik användes bland annat under bronsåldern, vilket du kan se i halsringarna nedan. De benäms halsringar med omväxlande vridning. Klicka på bilden för en förstoring.




Foton: Statens historiska museum (fotografer: Jenny Nyberg, Victoria Dabir respektive Tania Muñoz Marzá), cc by 2.5


onsdag 4 november 2015

Projekt: Skånska korsstygnsarmband






Allmogekonst och traditionella mönster är alltid en stor inspirationskälla att ösa ur. Hos Hemslöjden Skåne kan du köpa armbandskit med mönster inspirerade av rölakansvävnader från olika skånska härader, från Bjäre i nordväst till Ingelstad i sydost. Mönstren är bearbetade av Gunvor Johansson och broderas i korsstygn med bomullsgarn på linne. Majoriteten av av armband har stiliserade blom- eller stjärnmönster, men det finns även ett par djurmotiv, som bäckahästen ovan. Hjärtan och korsmotiv återkommer också och det finns, slutligen, även ett armband med flätmönster.

Kiten kan köpas i föreningens butik i Landskrona eller deras nätbutik. Du finner alla kiten här.




Foto: Hemslöjden Skåne


måndag 5 oktober 2015

Lästips: Blomma för alltid – Pärlhantverk från Frankrike och Venedig (recension)





Titel: Blomma för alltid – Pärlhantverk från Frankrike och Venedig
Författare: Ragnar Levi
Fotograf: Edvard Koinberg
Förlag och år: Bokförlaget Langenskiöld, 2015
Sidantal: 180

I helgen öppnade, som tidigare nämnts här på bloggen, en utställning med pärlblommor på Thielska galleriet i Stockholm. I samband med detta släpptes även boken Blomma för alltid av Ragnar Levi, som beskriver pärlblommornas historia, användning och tillverkning. Jag fick möjligheten att läsa boken för en recension på denna blogg, något jag sett fram emot då kulturhistoria är ett av mina stor intressen vid sidan av pärlor – och här bjuds läsaren på bådadera.

Det första som slår en när man öppnar boken är ögongodiset, här snålas det inte på bildmaterial och fotografen Edvard Koinberg har fångat pärlblommorna i dess fulla prakt. Läckra närbilder (perfekt för oss riktiga bead junkies) varvas med foton på pärlbuketter och pärlekransansar. Här finns även några gamla foton och målningar med motiv inifrån den gamla pärlindustrin, som ger en inblick i hur det såg ut en gång i tiden när pärlträderskor ännu fanns, pärlblommor fyllde lagerlokaler i Venedig och pärlekransar prydde Europas kyrkogårdar.

Boken är skriven av vetenskapsjournalisten Ragnar Levi, som fick upp ögonen för pärlblommor genom sina resor till Venedig. För varje resa följde en blomma med hem och snart blev han en riktig samlare, något som nu alltså resulterat i utställningen på Thielska galleriet och något så unikt som en bok om pärlhistoria på svenska.

Pärlblommornas historia blir här även de venetianska småpärlornas: förutom att berätta om pärlblommornas uppgång, "fall" och renässans får vi inblickar i Venedigs pärlindustri, från tillverkningen av pärlor till tekniken de professionella pärlträderskorna, impiraresse, använde för att effektivt trä pärlorna på strängar. Här får du långt mer än den snabböversikt du kanske sett i vissa pärlböcker förr, detta är en djupdykning i pärlhistoria med intressanta detaljer och glimtar ur pärlindustrins vardag för 100, 150 år sedan. Visste du till exempel att det i mitten av 1800-talet i Venedig fanns över 2 000 impiraresse, vilka ofta började i yrket vid åtta års ålder? Eller att produktionen av pärlblommor i mellankrigstidens Frankrike växt till en industri som sysselsatte 40 000 personer? Plus ett okänt antal fångar då pärlblommor även tillverkades i fängelser. Eller att pärlmakarna i Venedig fick sitt eget skrå, arte de margaritieri, 1308? Är du det minsta intresserad av pärlhistoria och/eller hur glaspärlor tillverkas är denna bok det perfekta stället att börja!

Men det är inte bara en bok om en tid som flytt, berättelsen om pärlblommorna fortsätter fram till idag, både i bilder och text. Här och nu är lika närvarande i boken som där och då. Det sista kapitlet är ägnat, till exempel, åt personer från runt om i världen, som i intervjuer berättar om sin relation till pärlblommor och vad de betyder för dem. Berättelserna spänner från amerikanska pärlare till pärlsamlaren Evelyn Ulzen i Tyskland och Bruna Costantini, som i princip växte upp i en pärlfirma på Murano.

Författaren beskriver tillverkningen av pärlblommorna från grunden. Inte med pärlor och metalltråd som köps i butik utan med hur metalltråd framställs och glaspärlor tillverkas. Främst med fokus på det senare, förstås, och mer specifikt med fokus på venetianska pärlor. Man behöver absolut inte vara pärlnörd eller själv tillverka pärlblommor för att uppskatta konsthantverket och pärlblommornas skönhet, eller finna deras historia intressant. För den utanför pärlvärlden öppnar sig här en helt ny och spännande värld där sand blir till glasglaspärlor som blir till evighetsblommor, tiden trädd på tråd som det så poetiskt kallas i boken. För pärlare är Blomma för alltid en sprudlande inspirationskälla med alla helsidesfoton av pärlblommor och en fördjupning i historien bakom dagens pärlhantverk.

Boken inkluderar inga mönster eller instruktioner för pärlblomstillverkning, men den avslutas med en lista på böcker för den som känner att det börjar klia i fingrarna under läsningen och vill börja skapa sina egna evighetsblomster. Och med alla blommor som fyller boken är det svårt att tänka sig att det går att läsa den utan att bli sugen på att sno ihop en pärlblomma, eller åtminstone vilja se dem IRL om man inte redan är pärlare.

Blomma för alltid är oemotståndlig för en äkta pärlnörd och definitivt en intressant bok för alla andra också. Missa den inte!


fredag 25 september 2015

Utställning: Historiska pärlblommor i Stockholm






Nästa helg, lördagen den 3:e oktober, öppnar en ny utställning på Thielska galleriet i Stockholm: Blomma för evigt! Temat för utställningen är pärlblommor och deras kulturhistoria. Det är vetenskapsjournalisten och författaren Ragnar Levi som här visar upp ett urval av sin unika samling av pärlblommor från 1800-talet till idag tillsammans med sina texter om hantverkets historia. På galleriet kombineras de praktfulla pärlade arrangemangen med bevarat växtmaterial från Thielskas närmiljö i installationer av blomsterkonstnären Gunnar Kaj, ansvarig för Nobelfestens dekorationer i många år.

För hundra år sedan var minnesblommor av venetianska och böhmiska småpärlor något som förekom runt om i Europa, även här i Sverige, pyntande såväl hem som kyrkor. De kunde användas som fest-, dop- och bröllopsdekorationer och som begravningskransar (läs mer om det här) i en tid då färska snittblommor var en säsongsbetonad lyxvara. Tillverkningen av pärlblommor blev en hel industri i flera europeiska länder under ett halvsekel på 1800-talet. I början av 1900-talet försvinner pärlekransarna från kyrkogårdarna, men blommorna dör inte bort helt: hantverket får en renässans, främst  i USA, under andra halvan av århundrandet, då det blir en populär hobby att pärla blommor till buketter, hårdekorationer, smycken med mera. Idag skapas moderna pärlblommor av pärlare runt om i världen samtidigt som de antika blommorna, vars öde många gånger varit att rosta bort på kyrkogårdar, har blivit samlarobjekt. Och nu kan du se några av dem, gamla och nya, sida vid sida på Thielska galleriet.

Ragnar Levi har även skrivit en bok om pärlhantverket, Blomma för alltid (se bild ovan), vilken utkommer i samband utställningens öppnande. Så kan du inte ta dig till Stockholm finns det ändå en möjlighet att bekanta dig med hans samling och läsa mer om pärlblommornas historia och några av de som idag håller konsthantverket vid liv. Boken kommer snart att recenseras här på bloggen.

Läs mer om Blomma för evigt på Thielskas hemsida. Utställningen varar 3:e oktober 2015  15 februari 2016.
Uppdatering: Anna Lindell (Tigerguld) kommer att hålla pärlworkshops på Thielska vid tre tillfällen under utställningsperioden: 22 oktober, 26 november och 21 januari. I priset för workshopen ingår, förutom fika, entré till och visning av utställningen. Begränsat antal platser. Läs mer om workshopen här.

PS! När du beundrat pärlblommorna, missa inte Nordiska museets smyckesutställning för mer pärlhistoria, om du inte redan sett den. Läs mer om utställningen, som visats sedan 2012, här. Vill du själv lära dig att göra pärlblommor finner du en introduktion till pärlhantverket här.

onsdag 17 juni 2015

Kultur: Pärldrypande konstverk






Galleons and Feathers är en pärlskulptur skapad av brittiska konstnären Ann Carrington. Verket är inspirerat av industriområdet Wing Wo Wave City i Kina där kopiösa mängder av pärlsmycken och -accessoarer tillverkas. Med ett överflöd av pärlband, halsband, örhängen, broscher och tiaror har hon format ett tremastat skepp, en kinesisk djonk, som seglar på ett hav av bijouterier. Den färdiga skulpturen är hela 145 meter hög.

Enligt konstnären handlar verket om "pearls and the discrepancy between their perceived status of being timeless status symbols of refined taste and wealth (with exotic overtones) and the often very unromantic reality. Wing Wo Wave is a Chinese sailing Junk believing the dream, cruising on a tangled never ending sea of wedding tiaras, chokers and earrings."

Den mytiska äkta pärlan, en värdefull ädelsten, och dess lyx känns kanske som något som är svårt att riktigt förstå när marknaden flödar över av billiga imitationer av glas eller plast -- och när man inte själv har råd med tahiti- och söderhavspärlor. Ibland är det inte lätt att se vari attraktionen ligger, vad som gör en pärla från havets djup så åtråvärd. Pärlan blir trivialiserad. Demokratiserad, men tyvärr även trivialiserad. Ibland behöver man rensa sitt sinne från billiga pärlor, sötisar så väl som imitationer, för att kunna se odlade och äkta pärlor med färska ögon, ögon som ser den lyx man i alla tider sett i den magiska ädelsten som sakta växer fram i hav och floder.


Via.

Foto: Ann Carrington


tisdag 19 maj 2015

Historia: När ett kors inte är ett kors






Ord har en förmåga att förändras över tid. Ibland är det ordet i sig som förändras och ibland är det ordets innebörd som glider. Ett exempel på det kan man finna i dräktsilver (dvs de smycken och detaljer av silver som användes för att smycka folkdräkter, speciellt i Skåne*) och mer specifikt i de hängsmycken som användes till kvinnornas högtidsdräkter. De vanligaste hängena kallas kors, men namnet till trots är det bara en del av dem som faktiskt är korsformade. Flera är istället runda och de behöver inte ens ha ett ingraverat eller präglat korsmotiv som skulle kunna förklara namnet.

Hur kan detta då komma sig? Är inte ett kors ett kors? Ja, det enklaste svaret är att de tidigaste och allra vanligaste hängena var i form av kors och krucifix (= kors med den korsfäste Jesus på) så med tiden kom ordet kors att bli synonymt med ett hängsmycke, även sedan det kom nya former av hängen.

Ovan syns exempel på två gamla skånska striglakors med den karaktäristiska T-formen. En form få skulle tveka för att kalla korsformad. Men så finns det alltså även andra typer av "kors".




En vanligt benämning på runda hängen var trillekors eller trinnkors. Trilla betydde förr också att rulla och trinn hör i hop med trind, alltså något med en rund form. Dessa namn användes för att skilja hängena från striglakors som har armar som striglar, dvs strålar utåt. Trillekors kunde ha olika utseende, som synes ovan (klicka för förstoring), men det gemensamma var alltså att de var runda hängen till skillnad från de korsformade.

Om trille- eller trinnkors var en allmän benämning på runda hängen så fanns det även mer specifika ord för speciella typer av dessa. Till exempel kallades vissa hängen Jesu namn-kors då de hade bokstäverna IHS, gammal förkortning av namnet Jesus, präglade eller ingraverade. Exempel på dessa kors ser du i mittenkolumnen av kollaget ovan.




En typ av hängen, som har senmedeltida ursprung, är sållakorset eller resselkorset (ressel eller rissel är ett sorts större, grövre såll). Det har fått sitt namn av att det består av ett sammanflätat IHS-monogram med mellanrummen utsågade, vilket i mångas ögon såg ut som ett såll.




Även om hängena ovan inte varit korsformade, namnet till trots, så har de i alla fall ofta haft religiösa motiv, men så behöver inte nödvändigtvis vara fallet. En anna populär typ av "kors" var nämligen penningkorset, ett hänge som bestod av ett inramat mynt eller minnespenning med tillhörande löv (löv är namnet på de små hängen som dinglar i "korset"; utöver rombformade löv var runda skålar och mariamonogram vanliga "dingel"). I gamla smycken har mynt från så sent som Gustav II Adolfs tid bevarats och i de gamla danska landskapen användes länge danska mynt i dessa smycken -- och på andra håll i landet finns exempel på smycken med ryska mynt. Gamla eller utländska mynt som kunde användas som betalningsmedel passade ju perfekt i smycken, eller så sparades de som minnen. I Småland kallades kedjan som hänget dinglade från för dalkedja med syftning på rikdalern som ofta användes i hänget.




Slutligen kan även ellakors nämnas. Dessa hängen, som även kallades älvkors eller alfkors, är magiska amuletter som ansågs skydda mot sjukdomar orsakade av ellen, ett vattenväsen som likt älvorna kunde sätta sjukdomar på folk så som utslag, hudsjukdomar och värk. Ellakors tillverkades av silver bäraren tiggt ihop efter folktrons alla regler och ritualer, s.k. tiggesilver (och korsen kallades ibland därför tiggekors). De graverades med kristna ord och symboler, ofta men inte alltid med ett stort kors. Denna typ av kors skulle bäras mot huden, under kläderna, och var alltså mer en amulett än ett smycke. Med tiden kunde ellakors gå i arv och hamna i händerna på mindre skrockfulla personer, som lät förgylla hänget och använda det som ett rent dekorativt smycke.

Så kan det alltså vara, ett kors behöver inte nödvändigtvis vara ett kors. Inte i bemärkelsen ett korsformat, oftast kristet, hänge i alla fall. Ett kors kan faktiskt vara runt som ett mynt ibland och inte alls ha något med kristendom att göra. När ord skiftar betydelse kan det mesta hända.


~*~

* = Dräktsilver inkluderar halssmycken, fingerringar, bälten, s.k. huvudsilver, halslås, broscher, spännen, maljor, hakar, söljor, knappar och sjalnålar. Med andra ord både rena smycken och dekorativa men praktiska detaljer som höll ihop kläderna (och skorna).

Källor:
Kringla
Sigfrid Svensson: Folkligt dräktsilver ur Kulturens samlingar
Svenska Akademiens Ordbok (nätupplagan)

Foton: Alla foton kommer från Nordiska Museet, med undantag för det vänstra sållakorset (Helsingborgs museer) samt högra penningkorset och ellakorsen (Malmö museer), och är använda under licens CC BY-NC-ND 3.0. Via Kringla

måndag 18 maj 2015

Historia: Världens äldsta stenarmband






Tidigare denna månad rapporterade The Siberian Times att forskare upptäckt världens hittills äldsta armband av sten. Det 40 000 år gamla armbandet av polerad grön klorit hittades i Altaj redan 2008, men det är först nu som de ryska forskarna efter detaljerade undersökningar är säkra på dateringen.

Armbandet menar man vara tillverkat av denisovamänniskan, namnet på en grupp ur släktet Homo som anses ha levt i Sibirien vid tidpunkten för armbandets tillkomst. Mineralet som armbandet gjordes av har inte funnits i närheten av fyndplatsen, en uppskattning är att kloriten kommit från minst 20 mil bort. Smycket har bearbetats både med en borr och genom polering, metoder som annars förknippas med den yngre stenåldern och inte med en så tidig kultur som denisovanernas.

Armbandet återfanns tyvärr inte i sin helhet, men nedan kan du se ett förslag på hur armbandet kan ha sett ut innan det gick sönder.




Foto: via The Siberian Times

torsdag 8 januari 2015

Övrigt: Parfym inspirerad av guldsmedja





Parfymer inspirerade av ädelstenar är inte helt ovanligt, men när Dawn Spencer Hurwitz (DSH Perfumes) skapade sin senaste parfymkollektion var det inte bara med inspiration av tre olika juveler utan också av den plats där de infattas i guld och silver, en parisisk guldsmedja. Fumée d'Or, franska för guldrök, är "inspired to evoke the imaginary aroma of a Paris goldsmith’s workshop: an ancient place filled with the fragrance of hot metal fused with the woodsmoke of fires to fuel the smelting furnace and a touch of scent from the heavy leather apron that protects the artist at work." För att frammana denna miljö så innehåller Fumée d'Or en ovanlig doftkombination med bland annat björktjära, metalliska aldehyder, jasmin, nerloi och sibetmysk.

Parfymen ingår tillsammans med Deco Diamonds, Rubis Rosé och Jacinthe de Saphir i Brilliantkollektionen, som skapats för Denver Art Museums utställning Brilliant: Cartier in the 20th Century. Fumée d'Or är inspirerad av Cartiers ateljé medan de tre sistnämnda parfymerna är inspirerade av tre kända kvinnor och deras Cartierjuveler: Wallis Simpsons diamanter, Elizabeth Taylors rubiner och Rumäniens drottning Marie av Edinburgs safir. Parfymerna är tänkta att framkalla känslan av respektive juvels era och stil.

Fumée d'Or är tänkt att bäras på egen hand eller kombineras med någon av ädelstensdofterna: "And like gold for a gem, Fumée d’Or acts as a setting for the ‘gem flowers’ in the Brilliant collection.  A pairing or layering of Fumée d’Or with Rubis Rosé, Jacinthe de Sapphir, and even Deco Diamonds will add even more depth and density to each fragrance.  Just apply a bit of Fumée d’Or first and then the ‘gem’ fragrance on top to feel the fragrance soar!"

Du kan läsa mer om Fumée d'Or och de andra parfymerna i kollektionen på DSH Perfumes hemsida.


Foto: DSH Perfumes

onsdag 17 december 2014

Noterat: Pärlbroderi illustrerar nobelpristagares upptäckt






2014 års nobelpris i fysik eller medicin tilldelades May Britt Moser, Edvard Moser och John O'Keefe. När den förstnämda mottog sitt pris förra veckan gjorde hon det i en klänning inspirerad av det forskningsarbete som låg bakom hennes nominering.

Designern -- och ingenjören -- Matthew Hubble hade skapat en klänning som avbildade så kallade grid cells eller rutnätsceller, en typ av nervceller som bildar en "inre GPS", ett koordinatsystem för positionsbestämning, i våra hjärnor. Cellerna upptäcktes av makarna Moser och John O'Keefe i samarbete med deras studenter år 2005 och det är för denna upptäckt som de i år fick motta den vetenskapliga världens mest prestigefyllda pris.

Rutmönstret som dessa nervceller bildar avbildade Hubble med hjälp av silverskinn mellan bitar av marinblått viskossatin. Sedan broderade han med silvriga paljetter, seed beads och stavpärlor tre stora nervceller, kompletta med cellkropp (soma) och nervtrådar. Resultatet är en lika elegant som unik nobelklänning som med hjälp av pärlor och tyg beskriver en viktig vetenskaplig upptäckt.

En kort intervju med designen kan du finna på Scientific American-bloggen PsiVid. Där får du också några närbilder av pärlarbetet.


May Britt Moser i sin nobelklänning

Foto via PsiVid

måndag 15 december 2014

Historia: Pärlor i dansk bronsåldersgrav matchar Tutankhamons pärlor




För vissa är långväga handel en modern företeelse, men redan i forntiden vara långa handelsvägar viktiga, både för utbyte av teknologi och råvaror. Något som tidigit i mänsklighetens historia blev en handelsvara är pärlorna. Och idag kan fynd av antika pärlor berätta något om hur samhällen, kulturer och handel såg ut i förhistorisk tid.

danska sajten Videnskab dk [uppsnappat via amerikanska io9] rapporterar att man vid en analys av artefakter från danska bronsåldersgravfält funnit bevis för att Danmark (indirekt) handlade med det forntida Egypten för 3 400 år sedan -- och kanske påverkades man här även av egyptiska religiösa ritualer. Analyserna som man baserar sina rön på gjorde framför allt på pärlor från smycken funna i gravarna.

Forskare från Danmark och Frankrike analyserade den kemiska sammansättningen i en koboltblå glaspärla, som man fann i en dansk grav från äldre bronsåldern. I graven låg en kvinna, synbarligen rik, i en ekkista. Hon var klädd i en trådkjol prydd med små bronstuber och prydd med ett stort rund platta på bältet. På överarmen bar hon ett armband med två bitar bärnsten och en blå glaspärla. Armbandet liknade ett halsband, funnet i en annan grav, som bestod av fyra bitar bärnsten och en blå pärla.

Redan på 1800-talet nämner forskare att de danska pärlorna skulle kunna ha orientaliskt ursprung och påminner om pärlor från forntida Egypten, men i avsaknad av metoderna för att verifiera hypotesen så ville ingen med säkerhet fastställa att så var fallet. Idag har vi dock metoder för att på säkra sätt analysera ett sådant samband och det är alltså vad de danska och franska forskarna har gjort. Deras analys visar att den kemiska sammansättningen i de danska glaspärlor som analyserades kom från Mesopotamien respektive forntida Egypten. Det var första gången man dokumenterat egyptiskt glas utanför medelhavsområdet -- och mer än så, forskarna kan eventuellt härleda den blå pärlan till samma verkstad som gjort de blå glasbitar som använts på Tutankhamons begravningsmask av guld (se foto nedan)!

Pärlor kom troligen till Sydskandinavien via Grekland, som handlade med nordborna vid denna tid. I motsatt riktning gick sedan bärnsten, som exporterades söderöver vid denna tid, en handel som givit upphov till begreppet Bärnstensvägen. Bärnstenssmycken har hittats i flera faraoners gravkammare, inklusive Tutanhkamons. Och nu vet vi alltså att pärlhandeln även gick på andra hållet. Bärnstensvägen var också Glasvägen, som artikeln uttrycker det. Den nordiska bärnstenen återfinns i gravar runt Medelhavet och glaspärlorn från medelhavsområdet återfinns i nordiska gravar.


Tutanchamun Maske


De danska smyckena har även fått forskare att spekulera kring valet av pärlor i smycken som följde med kvinnorna i graven: var det politiskt eller religiöst? Troligtvis var det de mest framstående familjerna som dominerade bärnstenshandeln och som därmed också var de som mottog de värdefulla glaspärlorna från sina sydliga handelspartners. Lika exotiskt och dyrbart som bärnsten var runt Medelhavet var de blå glaspärlorna i Norden. Men var de bara en statussymbol eller hade de även en religiös innebörd?

I bland annat Grekland sågs bärnsten som solgudens tårar och i så väl Norden som forntida Egypten stod solen i centrum för religionen. Liksom bärnstenen är det blå glaset transparent nog för solljuset att lysa genom det och det har även en koppling till havet. I det forntida Egypten så var den blå färgen en symbol för liv och återfödelse -- det var himlens, det kosmiska havets och urhavets färg -- samt kopplad till solguden Amun-Ra (solen gick först upp ur urhavet). Pärlor använde de som skyddsamuletter. Så kanske, spekulerar vissa forskare, var bruket av en ensam blå pärla i de danska smyckena en solsymbol inspirerad av egyptierna, kanske en bön till solguden.

Analysen av danska pärlor kommer att fortsätta för att bekräfta resultaten. Man ska även analysera pärlor från yngre bronsåldern, vilka kan visa sig komma från Norditalien då man vid den tiden började etablera en glaspärletillverkning i området.


Författarna till artikeln på Videnskab dk har även skrivit en längre artikel på elva sidor om sina fynd i tidskriften SKALK 2014:5. Numret, som har namnet Glasvejen och en bild av en mesopotamisk pärla på omslaget, kan köpas via SKALK:s nätbutik.




Foto: Sehested via io9 (övre), en:User:MykReeve [GFDL or CC-BY-SA-3.0], via Wikimedia Commons (mitten) respektive SKALK (nedre)
Related Posts with Thumbnails