Material: Nickel -- bergsråets metall

Med tanke på att många människor utvecklar nickelallergi kan man fråga sig varför denna metall har använts så flitigt. Svaret är att nickel har många positiva egenskaper: i en legering ökar de materialets styrka, seghet och korrosionshärdighet, dvs motståndskraft mot syror och andra ämnen som bryter ned metall. Inte minst är nickel en viktig del i s k superlegeringar, som krävs inom bl a rymdtekniken. Nickel är nödvändigt för järn- och stålindustrin. För hushållen blev bestick i nysilver, en legering av koppar, nickel och zink, ett betydligt billigare alternativ än äkta silverbestick men ändå med den eftertraktade höga silverglansen. Även andra föremål ”försilvrades” med denna nya metall. Eftersom nickelallergi utvecklas genom långvarig och intensiv hudkontakt så har det tagit tid att inse vilka negativa effekter nickel kan ha.


Etymologi
Varför heter nickel just nickel? Faktum är att det har ett liknande ursprung som kobolt. Kobold är egentligen ett namn på ett tyskt bergtroll eller tomte. Anledningen var att de medeltida tyska bergmännen ibland fann glänsande malm som när den smältes ned inte alls bildade någon vacker metall utan istället avgav giftiga gaser, rika på arsenik. Föraktfullt kallades därför malmen kobold efter som de menade att detta var ett trick av trollen, som lurade människorna som ville ta deras malm. Nickel är en kortform av Nikolaus och motsvarar vårt ord nisse (om tomten). Nickel troddes vara ett kopparmineral som blivit förtrollat av bergsrået och kallades därför Kupfernickel, ”förtrollad koppar”.


Allergi
Nickelallergi är en vanlig form av allergi idag, speciellt bland kvinnor. Den räknas till de s k kontaktallergierna, vilket innebär att överkänsligheten uppkommer efter intensiv kontakt med nickel. Exempelvis vid öronhåltagning eller piercing då nickelhaltig metall i örhängen kan komma i kontakt med det oläkta hålet.

Symptomen på allergi är att huden blir röd och svullen på det stället där den kommit i kontakt med nickel (händerna från mynt, magen från dragkedjor, handleden från klockan). Detta följs av kliande utslag med knottror och vätskefyllda små blåsor. Sedan blir huden torr och börjar fjälla samt i vissa fall spricka. Eksemet kan sprida sig till andra delar av kroppen. Riskerna för eksem förvärras om händerna dessutom kommer mycket i kontakt med vatten, tvål, lösningsmedel eller andra irriterande ämnen. Om du tror att du har blivit allergisk ska du söka läkare för att konstatera diagnosen och få hjälp med behandling. Hur känslig en allergiker är kan variera stort: vissa är mycket känsliga medan andra kan tolerera små mängder av nickel. Även en person som inte är allt för känslig gör dock bäst i att vara försiktig då allergin kan förvärras.

Om du får allergiska reaktioner av metall behöver det dock inte vara nickel som är boven. Det är även möjligt att vara allergisk mot andra metaller/metallegeringar där kobolt och krom är de kanske vanligaste -- läs mer om det i Allergi av smycken -- inte bara nickel. Men i princip alla metaller och även andra material kan ge upphov till allergiska reaktioner.

Nickeldirektivet
Sedan 2005 gäller EU:s skärpta direktiv för gränsvärde för nickel i smycken, klockor, nitar, blixtlås, glasögon och andra liknande föremål som kommer i långvarig kontakt med huden. Det finns lite missförstånd vad direktivet faktiskt innebär. Det är inte mängden av nickel i smycket som berörs utan den mängd som läcker ut. T ex är nickel oftast så hårt bundet i rostfritt stål att det räknas som nickelsäkert då nicklet inte avges.

Gränsen som gäller är 0,5 mikrogram per cm2 och vecka. För smycken som är avsedda att användas i hål efter håltagning, i öron eller andra kroppsdelar, är gränsen 0,2 mikrogram per cm2 och vecka. Finns det en skyddande ytbehandling som lack, plast eller metall (plätering) så ska denna hålla för två års normal användning utan att gränsvärdet överskrids. Vissa föremål kan därför i princip klassas som nickelsäkra och godkända även om de tre år sedan överskrider gränsen. Samtidigt finns det en annan risk här: en plätering kan göra att ytan inte ger utslag vid nickeltest, men det är inte säkert att pläteringen klarar tvåårsreglen utan slits fortare så att nickel faktiskt frigörs efter en viss tids användning.

Nickelinnehållet kan testas med ett nickeltest, Chemo-NickelTest, som köps från Apoteket eller pärlbutiker och vilket inte skadar föremålet. Testet ger ett positivt resultat vid halter som överskrider EU:s gränsvärde. Mindre mängder, som de riktigt överkänsliga kan reagera på, finns det inga testmetoder för, som är tillgängliga för privatpersoner.

Det är kommunens miljöskyddsenheter som har tillsynsansvar över butikerna. En säljare som inte följer reglerna kan dömas till böter eller fängelse. Säljer du smycken är det ditt ansvar att direktivet uppfylls, vilket är viktigt att tänka på om du köper pärlor och smyckesdelar från länder utanför EU.

Pärlor och smyckesdelar
P g a dess positiva egenskaper används nickel i flera legeringar, som ibland används i smycken. Vanligast är förekomsten i billiga smyckesdelar som tillverkats i länder utanför EU, men det kan även finnas i äkta silver och guld samt s k kirurgiskt stål. Nickel används ibland för att få den yttre pläteringen att fästa bättre på pärlor. Därför har många pläterade pärlor en nickelfri yta, men när pläteringen slits så kommer nicklet fram. Det finns nickelpläterade smyckesdelar och pärlor, varav black nickel eller gunmetal är vanligast. Dock tillverkas en hel del av dessa smyckesdelar inom EU och säljs även här så pläteringen verkar de facto inte avge nickel i sådan grad att nickeldirektivet överskrids (helt ärligt har jag inte kunnat hitta så mycket information om denna plätering, allergiker bör själva avgöra om det finns några risker med dessa smyckesdelar).

Metaller som brukar rekommenderas för nickelallergiker är niob och titan, vilka finns i både deras naturliga grå färg och anodiserade i andra färger. Titan, som mer och mer används i läkringar vid öronhåltagning idag, finns främst att köpa i örkrokar, lås, tråd och plåt. Niob finns i örkrokar, creoler, örstickare, tråd och hattpinnar. Motringar i niob och titan finns hos butiker specialiserade på chain maille.

Det finns också skyddslacker som Jewelry Shield, vilken kan appliceras på metall för att skydda mot "nickelläckaget", men tänk på att lacken behöver bättras på ibland då den nöts när smycket används.

Ofta sägs det att eftersom vi bor i EU så är de pärlor som säljs här nickelsäkra. Det stämmer oftast, speciellt om butiksinnehavaren är noggrann med sina kontroller. Däremot är det så att nickeldirektivet inte gäller alla produkter: du kan m a o sälja pärlarbeten med pärlor och andra metalldelar som innehåller nickel om de inte är smycken: direktivet omfattar inte exempelvis julgransdekorationer, skålar, tavlor, skulpturer eller vad du nu känner för att göra med dina pärlor. I princip är det alltså inte fel av en butik att sälja nickelhaltiga pärlor då de kan användas för dessa ändamål, men i praktiken använder de flesta pärlarna sina pärlor till smycken och säljarna är – får vi hoppas – oftast seriösa nog att ta det i beaktande då de köper in sina pärlor. Är du det minsta osäker så fråga alltid säljaren om produkterna är nickeltestade (och hur)!

För en längre diskussion kring olika anledningar till att du kan råka på pärlor och smyckesdelar som inte är nickelsäkra, se Nickelsäkert eller inte? Vem vågar du lita på?



Källor:
Apotekets hemsida
Kemikalieinspektionen: Nickel och allergi. Regler minskar riskerna. Informationsbroschyr
Nationalencyklopedin