Projekt: Smycken och smyckesdelar av plåtburkar

Mönstrade och färgade brickor eller burkar av plåt, t ex godis- och kakburkar eller gamla kaffeburkar, kan vara ideala material för egentillverkade smyckeskomponenter -- både för den som gillar återbruk och för den som bara vill ha unika, mönstrade delar att skapa med. Jämför även med tidigare blogginlägget Smycken av aluminiumburkar, som använder sig av den tunnare, men ofta lika mönstrade och färgglada, metallen från läskburkar.

Instruktioner till diverse smyckesdelar och smycken finner du bl a hos Lorelei (pärlhattar), Jewelry Making Daily, Katalina Jewelry, Fanciful devices och The Pink Hare (hur du klipper upp en burk). Instruktioner till hur du kan nita fast burkbitar lager-på-lager finner du hos FluxPlay. Se även böcker som Custom Cool Jewelry, Skapa unika smycken och Color, Heat, Set & Fire, vilka alla har enstaka projekt med återbrukad plåt.

Kanterna på plåten måste filas ned för att vara behagliga att bära nära huden. Det finns olika sätt att motverka problemet med vassa, tunna kanter: man kan limma fast filt på baksidan, nita/skruva/limma/"sy" fast plåten på ett annat underlag, använda en infattning (egentillverkad eller köpt), baka in i en ram av polymerlera, limma en klar cabochon över metallen osv. En del nämns i länkarna ovan, andra är det bara att experimentera själv med.

Själva motivet kan också "altras", t ex genom att sandpappra bort färgen längs kanterna, måla på plåten, stryka över cracklemedium eller patineringsvax, stämpla med bläck (och ev. embossingpulver), använda rostig plåt (lacka, annars fortsätter plåten att rosta snabbt), limma fast utsmyckningar (från små pappersbitar till blinginga strasstenar) osv osv.


Kapsyler
Förutom plåtburkar så kan du hitta intressanta färger och mönster i kapsyler av metall, se 365 saker att slöjda, Cri's Page och Crissy's Crafts för några exempel på hur de kan användas (med motivet synligt till skillnad från s k bottle cap pendants där ovansidan blir baksida). En bra teknik att kunna när man arbeta med kapsyler är att platta till dem, se exempelvis Ink Stains, We will always have Paris (använder en Sizzix) och/eller Go make something för instruktioner.


Foto: Dauvit Alexander [via Flickr.com], använt i enlighet med CC BY-NC-SA 2.0

Nyhet: Öppet hus på BeadStyles hemsida

Imorgon och en vecka framåt, 21-27 november, håller BeadStyle magazine ett "virtuellt öppet hus" på sin hemsida. Det innebär att du som inte är registrerad användare på hemsidan eller prenumerant kommer att kunna få tillgång även till projekt, artiklar, gallerier och andra funktioner, som annars bara är tillgängliga för dessa grupper. Att registrera sig är gratis och innebär att du bl a kan delta i forumen och ladda ned vissa gratismönster, men som prenumerant finns där ännu fler mönster med mera som andra vanligtvis inte kommer åt.

Teknik: Glasgravyr

Glasgravyr kanske mest associeras med presenter till dop och bröllop, men kan även användas för att rita på glashängen och -pärlor. Tekniken används bl a för att skapa motiv på dichroglas före fusing, men kan även användas på många andra typer av glas, från vanligt klarglas till speglar.

Gravyr är ett alternativ till att etsa glas, vilket du kan läsa mer om här. Instruktioner till att trumla och borra glas finner du här. För gravyr i andra material, se Gravyr med hand- eller elverktyg samt Borra och gravera i sten.

Svenska instruktioner till att gravera in mönster i glas finner du bl a hos Slöjd-detaljer och Hobbyman. Dremel har både en instruktionsvideo samt två skrivna instruktioner i projekten Gravera i glas och Glasljusstake.

Notera att man i ovanstående instruktioner genomgående graverar på tunt och klart glas där det är möjligt att fästa mönstret på glasets baksida. Om du graverar ett glashänge, som t ex har en välvd ovansida eller är opakt, så får du istället rita upp mönstret på glasets framsida, vilket nämns instruktioner som de här och dessa på eHow.

Att gravera mönster i dichroglas beskrivs bl a hos Glass Fusing Made Easy och Decals for Fused Glass. I det ena exemplet används gravyren för att skapa huvudmotivet, medan gravyren i det andra exemplet används för att skapa en mer levande bakgrund.

Tänk på att det gör stor skillnad om du graverar på glasets framsida eller på glasets baksida. I vissa fall kan man inte välja, t ex vid gravyr på dichroglas, speglar och opaka färger. På transparent glas har man däremot åtminstone ibland möjlighet att välja.

Foton: Amanda Siska (överst), använt i enlighet med CC BY-NC-SA 2.0, respektive Gabriela Kuhn, CC BY 2.0. [via Flickr.com]

Utmaning: Bead Journal Project 2013

Det är dags att registrera sig för alla som vill vara med i Bead Journal Project nästa år. Fram till och med 26:e november har du på dig att anmäla dig om du vill delta i den nya upplagan av den årslånga pärlutmaningen.

Vad är då Bead Journal Project? Den första BJP startades 2007 av pärlkonstnären Robin Atkins och nu har alltså uppstarten för 2012 års utmaning börjat. Projektet innebär att du varje månad under året ska skapa ett "dagboksblad" med pärlor. Pärlbroderi är det vanligaste, men teknik så väl som storlek och material är upp till dig. Vad gäller storlek så är enda regeln att du måste hålla dig till samma format hela året, vare sig det nu är en stor tavla eller små knappar du tänkt göra. Pärlor måste ingå, men dagboksbladet måste inte vara helt täckt med dem. Eftersom det är en dagbok som ska temat varje månad vara något som hänt i ditt liv, en upplevelse, en känsla, en symbol, en viktig person eller liknande.

Läs mer om hur du registrerar dig här. Fullständig information finner du sedan på hemsidan för Bead Journal Project 2013. Bilder från BJP 2012 finner du här.

Färger och finishar: Hurricane

Hurricane är benämningen på de tjeckiska glaspärlor som görs av glasmassa i olika färger, vilka rörts ihop innan pärlorna pressats. Eftersom många faktorer påverkar exakt hur färgerna blandar sig och skapar olika virvlande mönster är varje omgång glas unik och det mycket svårt att upprepa exakt samma nyanser och mönster.

Just strimmiga mönster är kanske de som många först och främst tänker på när de hör ordet hurricane, men färgerna kan även blandas på ett sätt så att strimmorna som syns i pärlorna ovan inte är lika tydligt. Storleken och formen på pärlorna påverkar också hur strimmigt glaset upplevs: mönstren blir tydligare i större och plattare pärlor än i små. Ett exempel kan du se i daggersen nedan.

Hurricaneglas ska inte förväxlas med glas som skiftar i olika färger eftersom det belagts med en ytfinish, vilket annars är vanligt på glaspärlor. I hurricanefärger sitter alla nyanser i glaset, inte på det. Detta innebär att det inte finns någon finish som kan nötas bort eller instabil infärgning som kan blekas eller fälla med tiden.


PS! Inte alla butiker använder begreppet hurricane om denna typ av glaspärlor. Färgerna kan ibland beskrivas som marbled (marmorerade) eller striped (randiga).

Lästips: Color, Heat, Set & Fire (recension)

Titel: Heat, Color, Set & Fire: Surface Effects for Metal Jewelry
Författare: Mary Hettmansperger
Förlag och år: Lark Crafts
Sidantal: 128
  

Sammanfattning: Bok om olika tekniker för att sätta färg och manipulera ytan på smycken av metall. Teknikernas omsätts i praktik i bokens 21 projekt.
Plus: Tar upp olika moderna material och tekniker för att skapa yteffekter, vilka inte tas upp i mer traditionellt inriktade böcker.
Minus: Mix som saknar fördjupning: mycket info kan man hitta gratis på nätet. Speciell smyckesstil och approach till metallarbete, som inte tilltalar alla.
Rekommenderas till: Den som gillar både traditionella och moderna material och vill ha en introduktion till att färglägga metallsmycken och skapa nya ytor på metall. Fördel om man gillar författarens rustika, lite grova, smyckestil.

Låt mig få säga en sak direkt: det här är inte en dålig bok, inte alls, men den gjorde mig besviken. När man köper en bok utan att ha läst den tidigare så gör man det med en viss idé om hur boken ska vara, man gör sig en bild av boken -- och den bilden stämmer inte alltid överens med verkligheten, även om man kikat på de previews som finns tillgängliga på nätet. Det blev väldigt tydligt med denna bok, som jag hade hoppats skulle vara ett komplement till min favoritbok, The Jeweller's Directory to Decorative Finishes av Jinks McGrath, och min favoritartikel i ämnet, Copper-Coloring Techniques av Pat Gullett. Framför allt vara det tekniker för att måla och färgalägga metallytor som intresserade mig och jag insåg kanske inte helt exakt hur stort eller litet utrymme dessa tekniker hade i Mary Hettmanspergers senaste bok.

Patina, färgpennor, emalj, akrylfärg, bladguld, silverfusing, cement/fogmassa, epoxilera, harts, embossingpulver, flussmedel, mönstrad plåt och syra för etsning: Hettmanspergers bok tar upp flera olika tekniker, material och idéer vilket är både positivt och negativt. Det positiva ligger i att här finns mycket som kan generera inspiration till egna smycken och det finns något för alla. Det negativa är att det lätt blir lite ytligt, man går inte på djupet med någon teknik eller något material. Läser man boken som en introduktion till patinering och färgläggning så är det inget problem, men för den som redan är ytligt bekant med metoderna så ger den inte alltid svar på de frågor man har efter att ha läst gratistutorials och korta artiklar på nätet. Boken är ett smörgåsbord med lite av varje, men det saknar McGraths encyklopediska och redovisande anslag (med fullständigt fokus på teknik och material, inte projekt), samtidigt som det inte fördjupar sig i någon teknik.

En sak som gjorde mig besviken var att skillnaden mellan olika färger inte alls berördes. Man kan använda akrylfärg, bilfärg (emaljfärg) och oljefärg skriver hon och sedan är det inte mer med det. Kvar sitter man med frågor om skillnaden mellan färger, hur bra olika färger fäster på metall, om det finns skillnad i opacitet och struktur, om färgen kan förtunnas, om det finns skillnader i torktid (oljefärg är ju ofta långsamt torkande eftersom den ska oxidera) osv. Hon nämner inte ens att lösningsmedelsbaserade färger kan vara lite omständliga eftersom de inte kan rengöras i vatten och allmänt inte ses som särskilt "gröna", men å andra sidan kan sådan färg sitta som berget. När det kommer till färgpennor så nämns inget om olika typer/fabrikat eller hur svårt det är att få färgen att sitta -- lite snopet när man tidigare läst artiklar som betonar vikten av rätt pennor för att lyckas. På ett foto ser vi en bläckdyna, vilket också nämns i bildtexten, men trots att bl a Vintaj gjort bläck till ett populärt medium för metall så tas det inte alls upp i boken.

Personligen hade jag gärna sett att boken ägnade sig lite mer åt grunderna när det kommer till att arbeta med olika färger och material eftersom det trots allt handlar både om material som är nya för många smyckestillverkare och material som ibland kan kräva lite eftertanke för att lyckas riktigt bra med. Boken omfattar 21 projekt -- ett eller två skulle kunna offras för att få mer plats till materialkännedom. Det är också i kapitlet med grundtekniker som vi finner en detalj jag verkligen gillade: foton med exempel på resultat av olika tekniker, t ex värmepatinering med flussmedelsmålning och bladguld på emalj. Synd bara att bilderna är så små. Större och fler bilder här hade verkligen fått igång inspirationen. Här får man nämligen en bra bild av hur resultatet kan bli -- och hur det kan variera.

En sak som förvånade mig när jag läst kapitlet var hur författaren inte ens nämner epoxiharts som kallemalj över släta eller mönstrade ytor, en "surface effect" som ofta används i både handgjorda och massproducerade smycken/smyckesdelar för att imitera emaljering (speciellt lite avancerade emaljtekniker som champleve, plique-a-jour och basse taille), men som inte tas upp alls så ofta som hartsgjutning. Här om något skulle det passa in, t ex med ett projekt där transparent harts används på några av Hettmanspergers etsade kopparplåtar. Men man kan ju inte alltid få allt: böcker har ett begränsat antal sidor.

Mer än halva boken ägnas åt projekt med något varierande svårighetsgrad. Det är definitivt en fördel om du kan löda och än mer så om du har en gasbrännare, men några projekt använder sig enbart av s k cold connection eller trådarbete. Du kan fortfarande få ut mycket av teknikdelen om du saknar grundläggande kunskaper i silversmide, men kanske inte av projekten.

Författaren föredrar snabba, rustika metoder framför finlir: hon klipper mex plåtsax eller hugger med mejslar hellre än sågar och gör hål med en syl hellre än en borr. Bra eller dåligt? Å ena sidan kan metoderna uppskattas av nybörjare, som inte kan hantera en guldsmedssåg och inte äger en borrmaskin eller som vill att smyckena ska bli färdiga snabbt, men å andra sidan kan smycken lätt upplevas som oskickligt gjorda och inte tilltala dem som vill lära sig mer exakta tekniker.

Hettmansperger har en speciell stil, en något rustik och grov stil som inte faller alla i smaken. Du kan se en del av projekten på förlagets blogg här. Både där samt här kan du ladda ned ett par av bokens projekt gratis. Länkarna kan ge dig, som inte känner till Mary Hettmansperger, en viss uppfattning om hennes smyckestil.

Boken har många infällda "galleribilder", smycken av andra smyckestillverkare som enbart ska fungera som inspiration. För dig som inte delar författarens estetik så kanske dessa är mer inspirerande än projekten. De visar också hur samma material och tekniker kan ge vitt skilda resultat beroende på hur, var och när de används. (Notera dock att några smycken gjorts med färger eller tekniker, som inte tas upp i boken, t ex grafitpennor, anodisering/eloxering, bläck och "jewelry lacquer".)


Sammanfattningsvis så verkar det kanske som om Hettmanspergers senaste bok har många dåliga sidor, men jag hoppas ändå det framgår att även om boken inte helt tilltalade mig så finns här en introduktion till material och tekniker, som kan vara av stort intresse för de som inte redan hört så mycket om dem. Har du däremot själv på egen hand experimenterat lite med materialen eller läst något om dem i tidningsartiklar eller på nätet så är det inte säkert att boken, trots att den är mycket längre än någon artikel, ger något nytt. Projekten passar framför allt den som gillar en lite rustikare, mindre perfekt smyckestil.


Tidigare recenserade böcker med liknande inriktningar:

• Lenart Kazmer, Susan: Making Connections. A Handbook of Cold Joins for Jewelers and Mixed-Media Artists. (2008, Disegno Productions)
• McGrath, Jinks: The Jeweller's Directory of Decorative Finishes. From Enameling and Engraving to Inlay and Granulation. (2005, A &C Black; American edition: k p books)
• Vintaj Jewelry Technique Book. (2010, Vintaj Natural Brass Co.)

Projekt: Kisvirágos

Kisvirágos betyder liten blomma på ungerska och är en ganska bra beskrivning av Panitas pärlsömnadsmönster/teknik. Instruktioner till det armbandet hittar du på Panitas blogg.

Några bra tips -- på engelska -- för att lyckas med mönstret hittar du för övrigt hos Beads for Brains och OTTBS. (Kika också gärna på denna blogg där pärlaren sytt upp mönstret i flera olika färgställningar.)

 Ett lite mer "utvecklad" beskrivning med fler steg-för-stegbilder kan du finna på Salon Bisera.


PS! Om du gillar kisvirágos så kanske du även skulle gilla Double diamond stitch, Pondo stitch och Hana-ami.


Foto: Panita

Färger och finishar: Vega och amethyst luster

Vega är en ametistlila lusterfinish som appliceras på pärlor i olika färger. Från början användes den främst på röda färger och det finns definitioner av vega som är just ametistfinish på siam ruby -- där finishen på andra färger kallas amethyst luster istället för vega. Men du kan även finna vega på andra färger, inklusive crystal clear och chalk där finishens egen lila ton framträder tydligt.

På vissa färger kan vega få en bronsaktig, metallisk lyster och en variant av finishen kallas just bronze vega eller bronze amethyst luster.

Lästips: Skapa unika smycken (recension)

Titel: Skapa unika smycken: vintage de luxe
Författare: Anna Örnberg
Förlag och år: Semic, 2012
Sidantal: 127
  

Sammanfattning: Smyckesprojekt med fokus på återbruk och vintagestil.
Plus: Vacker och inspirerande bok, som omfattar olika tekniker, material och stilar.
Minus: En känsla av att ha sett en del av det förr i amerikanska publikationer.
Rekommenderas till: Den som vill ha en svensk bok med fokus på vintage/återbruk och romantiska smycken.

Skapa unika smycken är en bok skriven av svenska smyckesdesignern Anna Örnberg. Här har hon fokuserat på att skapa smycken med återbruk och mixed media som röd tråd. Hon använder sig av loppisfynd, traderavinster, gamla pappersvaror och diverse smått och gott för att skapa unika och personliga smycken med en touch av vintage och romantik.

Det första som slår mig som läsare är den vackra utformningen av boken. Här har man verkligen försökt skapa en helhet där typsnitt, siddesign och foton går i samma vintageromantiska stil som smyckena. Boken är dessutom tryckt på matt papper, vilket bidrar till känslan. Det finns en del tråkigt och slarvigt designade smyckesböcker där ute -- det här är definitivt inte en av dem!

Boken har också en intressant struktur där varje kapitel -- med namn som Plåtkärlek, Glamour på burk och Tennt var det här! -- ofta börjar med foton på smycken eller delar av smycken och korta berättande textstycken om hur respektive smycke är gjort. Därefter avslutas det med instruktioner till tekniken som används. Grundteknikerna visas i slutet, inte början, av boken, ett upplägg jag personligen alltid gillar eftersom jag vill gå direkt på projekten och bilderna.

Projekten i boken är varierade och här används många olika material (vanliga och mindre vanliga) likväl som olika tekniker. Det borras, filas, sågas, hamras, sys, patineras lite, nitas, länkas, tennlödas (tiffanyteknik) och hälls harts. Svårighetsgraden varierar, men generellt så är det inte allt för avancerat och vissa smycken använder sig bara av grundläggande tekniker som lim. Materialen som används inkluderar bokmärken, dockskåpsporslin, urverk, läderskärp, spetsdukar, plåtburkar, drivved, knappar, (silver)skedar, dominobrickor, nyckelskyltar och tumstockar  -- samt förstås lite mer "traditionella" material som pärlor, berlocker, koppar, mässingsplåt, band och kedjor.

Med andra ord mycket att inspireras av och tycka om, men det finns ett men. Även om jag gillar många av smyckena och materialen så infinner sig dock snart en känsla av att jag har sett det här förr. Nackdelen med att inspireras av återbruks-/vintagetrenden och vad som varit populärt på Etsy de senaste åren är att andra redan hunnit publicera projekt i samma stil. Flera smycken påminner om projekt jag sett i t ex Belle Armoire Jewelry de senaste åren och knappberlockerna får mig direkt att tänka "men det där är ju hängena i Melinda Bartas bok" (med den skillnaden att hon syr med andra pärlor, fp istället för Örnbergs rocaillepärlor). Ångpunk i dess mainstreamversion -- urverk och kugghjul, nycklar och vingar -- har t o m avhandlats i en hel bok (Steampunk Style Jewelry från 2010).

Är det då ett problem att alla projekt inte känns sprillans nya eller som Örnbergsk originaldesign? Det behöver inte vara det eftersom inte alla läser amerikanska publikationer, speciellt inte de lite dyrare och mer svårtillgängliga tidskrifterna som Belle Armoire, och det är inte alla som redan är bekanta med denna typ av smycken eller teknikerna som krävs för att tillverka dem. För dem kommer innehållet troligtvis att kännas mer nytt, originellt och unikt. Och på svenska är det unikt, boken introducerar en annan typ av smyckestillverkning om man jämför med många andra svenska boktitlar. Dessutom finns det även för mig idéer, tekniker och detaljer jag kommer att ta med mig från denna bok. Och framför allt samlar den olika idéer och projekt i en och samma bok.

För att gå in på detaljer så finns det en negativ sak värd att nämna: listan med inköpsställen. Första gången jag läste boken så missade jag den helt eftersom den är tryckt i liten skrift nära bindningen på sidan två, dvs sidan före innehållsförteckningen, den där sidan där det mest brukar stå information om förlaget, tryckeriet osv. Varför inte göra en helsida med dessa länkar, vilket är vanligt i andra böcker? Det är inte mycket nytta med en lista som är näst intill osynlig för läsaren. I vissa fall nämns var du kan köpa ett verktyg eller material i boktexten, något som då också skulle kunna flyttas till en lättöverskådlig och väl synlig "resurssida". Boken känns så välgjord med genomtänkt disposition så varför behandlas listan, som kan vara en väldigt användbar resurs för nybörjare, så styvmoderligt?


Men för att summera är det här alltså en bok som jag gillade och kommer att titta i många gånger, även om jag redan har en hel del liknande projekt och teknikbeskrivningar i mitt lilla "pärl- och smyckesbibliotek" (jämför länkarna nedan). Det är en snygg bok med många projekt och idéer. Det är framför allt en bok med en typ av estetik som tilltalar mig. Dessutom är det förstås extra roligt att se en bok med denna inriktning på svenska: även om jag själv gärna läser engelskspråkiga böcker så vet jag att inte alla vill eller kan det. För dem som bara läser svenska böcker är det en liten guldklimp väl värd att ta en närmare titt på.


Tidigare recenserade böcker med liknande inriktningar:

• Barta, Melinda: Custom Cool Jewelry. Create 200+ Personalized Pendants, Charms and Clasps. (2008, Interweave)
• Belle Armoire Jewelry (Stampington)
• Eriksson, Mariana & Birgitta Videgård: Smycka dig. (1997, LTs förlag)
• Lenart Kazmer, Susan: Making Connections. A Handbook of Cold Joins for Jewelers and Mixed-Media Artists. (2008, Disegno Productions)