Teknik: Guide till öglor

I smyckestillverkning och även andra pärlarbeten är konsten att göra öglor på metalltråd grundläggande. Det finns flera olika typer av öglor, som passar vid olika tillfällen (speciellt beroende av materialvalet). Här tänkte jag gå igenom de vanligaste typerna av öglor, hur de görs och när de passar att använda. Jag kommer genomgående att referera till WigJigs serie av instruktioner Making Loops in Jewelry Wire -- läs gärna alla sidorna där. Tips på hur du skapar de perfekta öglorna får du några på Beading Daily.

Om inget annat anges finns öglorna i fråga fotograferade på bilden ovan i samma ordning som de nämns i texten nedan.


P-öglor
Dessa är den allra enklaste sortens öglor att tillverka. En misslyckad enkel ögla får ofta denna form. P-öglorna passar bäst att använda vid tillfällen då man inte vill ha en rakt utstickande tråd, t ex för att påbörja en spiral eller tillböjd "krumelur" (speciellt användbar för att förankra tråd om en pinne på en mönsterjig). De används även som avslut på memory wire. De är inte lika bra att använda för pärlhängen och liknande, som ska hängas upp i en annan ögla eller smyckesdel då de inte är symmetriska: risken är att hänget inte hänger rakt och fint utan halkar "på sniskan". Dessutom är de inte lika starka som en rund ögla och går därför lättare upp. Instruktioner till dessa finner du hos WigJig.


Droppöglor
Är egentligen en variant av enkla öglor eller P-öglor där tråden hållits för långt in från änden sett. De är lite mer symmetriska än P-öglorna så de kan fungera bra att hänga upp, men framförallt kan droppformen göra dem fina som nederdelen av en egentillverkad hattpinne (jämför detta inlägg.) Bild på en asymmetrisk droppögla kan du se här (första bilden t v).


Enkla öglor
Att behärska enkla öglor är en grundläggande pärlteknik. Det tar lite arbete att få öglorna jämna och runda varje gång, men sedan sitter det där. Att öglorna ska göras så perfekta som möjligt handlar inte bara om estetik -- det gör även att pärlberlockerna etc hänger rakare. En slarvigt gjord ögla med öppen ögla eller utstickande trådände kan dessutom fastna i kläder och hår eller riva/irritera skinnet. Exempel på dåliga öglor och varför de blivit så hittar du hos WigJig. Använd gärna bilderna som en felsökningsguide om du misslyckats med en ögla.

Enkla öglor används mycket ofta för att länka samman pärlor, fästa pärlberlocker, avsluta örkrokar med mera. Använd inte en för tunn och/eller mjuk tråd, speciellt inte för tillfällen då öglorna kan utsättas för påfrestningar (t ex armband). Då riskerar öglorna att gå upp eller deformeras allt för lätt. En enkel ögla ska öppnas och stängas på samma sätt som motringar.

Hur du formar en P-ögla till en rund enkel ögla beskriver WigJig här och se även Sharilyn Millers instruktioner. Det sättet att göra öglor passar om du börjar göra öglan på änden av en tråd eller kapar hattpinnen/öglepinnen innan du gör öglan. Fler instruktioner till öglor som görs med kapad tråd finner du hos BeadFX, BeadStyle, Pärlverkstan och Slöjd-detaljer samt i videoform hos JewelrySupply.

Tycker du det är svårt att uppskatta hur lång trådänden ska vara för att få en ögla i rätt storlek (och du inte vill klippa av bit för bit som görs hos JewelrySupply) så kan du istället följa instruktionerna som WigJig har här (OBS! Två sidor). I det fallet klipps inte tråden av förrän efter öglan har formats. Detta tillvägagångssätt används även i snurröglor, som jag snart kommer till.


Dubbla enkelöglor
Först vill jag dock nämna de dubbla enkelöglorna. De kombinerar utseendet från enkla öglor med den extra säkerheten från en split ring. De är ett alternativ för dig som vill ha en lite säkrare lösning utan att behöva göra snurröglor, vilka kanske inte passar in i designen, eller som vill ha en lite bredare upphängning. Den dubbla öglan görs helt enkelt så att du, när du fullföljt din sista ögla enligt instruktionerna ovan, håller kvar rundtången och virar tråden ännu ett helt varv runt käften. Sedan kapas tråden.

Du kan även kombinera dubbelöglan med en snurr för extra säkerhet eller estetiska skäl. Instruktioner till detta finner du hos Sharilyn Miller.

Dubbla öglor kan även "dras isär" för att göra fina upphängningsöglor eller för att anpassas till en chainmailkedja, som är fallet i instruktionerna hos David chain.


Snurrögla
Snurrögla, virad ögla, wrapped loop -- kärt barn har många namn. Detta är en populär teknik, inte minst för att den skapar öglor som inte kan gå upp av misstag. Därför är den speciellt bra vid tillfällen då du använder mjuk eller tunn metalltråd (t ex vid användning av sötvattenspärlor, som ofta har för små hål för en tjockare tråd). Dessutom kan den vara att föredra om du använder pärlor, som lätt naggas om du skulle böja tråden allt för nära pärlhålet (exempelvis dina dyra kristallpärlor).

Instruktioner till snurröglor finner du bl a i min Kopparsippa, Nordic Beads, Designshop (smyckeslänkar), BeadStyle, Art Jewelry och Wig Jig (Flera sidor). Videoinstruktioner finns bl a på JewelrySupply. Om du fäster en ögla på en briolette eller annan smyckesdel, som inte har vertikalt hål så kommer du att ha två trådändar att snurra fast. Mer om det kan du läsa här, men se även instruktionerna på CraftStylish för s k double-wrapped loops.

Snurröglorna kan även "expandera" och tillåtas sno sig runt pärlan när de används i pärllänkar, se FusionBeads och Panduro (s. 3) för instruktioner.

OBS! När du gör snurröglor, som ska länkas fast i en ögla som inte kan öppnas, glöm inte att hänga på den innan du snurrar fast tråden. Det är lättare hänt än man kan tro, att det glöms bort i hastigheten.


Slarvig snurrögla
En variant på snurröglorna är den slarviga, som i princip påbörjas som en vanlig snurrögla, men när tråden viras runt "axeln" så görs detta i flera lager och oregelbundet. "Slarv"öglorna är speciellt populära i smycken där busig metalltråd har en framträdande roll och inom moderna mixed mediasmycken. Om smycken är visuellt tungt kan en tjock oregelbunden upphängning vara mer harmonisk än en tunn och proper snurrögla. De kan även vara ett alterntiv för den som gett upp hoppet om att göra snygga snurröglor. (Se denna sida för en jämförelse mellan propra och slarviga snurröglor.)

En av många variationer på detta finner du hos Slöjd-detaljer. De är speciellt vanliga i Briolette wraps.


Spiralögla
Spiralöglan påminner om en snurrögla, men påbörjas som en enkel ögla och tråden snurras i en platt spiral snarare än längst en bit rak tråd. Spiralen täcker ovandelen av pärlan, som hatt- eller öglepinnen trätts på, och kan liknas lite vid en pärlhatt. Liksom med snurröglan så bidrar de extra varven till att göra öglan mindre

En variant av spiralögla finner du hos Sharilyn Miller -- notera även hur hon avslutar tråden prydligt genom att göra en liten spiral istället för att bara kapa den. Bra instruktioner, där spiralen görs utan en pärla, finner du även på Beading Daily. Där används den sedan som en s k "glue-on bail".


Treklöveröglor, böjar med mera
Det finns några olika typer av speciella öglor, inte minst treklöveröglan som du kunde se i några av WigJiglänkarna ovan. Dessa kan du läsa mer om under Tillverka dina hattpinnar själv.


Att få jämn storlek på öglorna
Om du har svårt att få samma storlek på alla öglorna så finns det två enkla knep att använda sig av. Det lättaste är att markera med en märkpenna på din rundtång var du ska hålla tråden. Genom att hålla fast tråden på exakt samma punkt på den konformade käftarna så får öglorna samma storlek. Annars kommer du att få större öglor när du håller tråden närmare handtagen och mindra öglor när du håller tråden närmare spetsarna på käftarna.

Det går även att göra som Connie Fox och mäta upp vilken längd du behöver kapa din tråd till.

Det andra knepet är att använda speciella rundtänger med cylindriska "etapper" istället för en gradvis ökande diamter, som en kon vanligtvis har. Tängerna säljs under flera olika namn, varav step jaw pliers är ett. Bilder på sådana tänger kan du finna här, där du även får andra tips på hur du håller samma storlek på öglorna. Hur du använder tången beskrivs på följande sida.