Material: Infärgat glas

Glas färgas vanligtvis genom att pigment tillsätts i den flytande glasmassan. Men ibland kan vissa färger eller färgeffekter vara svåra att skapa på detta vis alternativt kräva för dyra ingredienser. Ett alternativ är då att antingen förse pärlan med ett yttre färgat hölje (t ex vax-/romarpärlor) eller färga in glaset direkt. Det är alltså inte bara speciella yteffekter som Aurora borealis (AB), apollo gold, silverwash etc som kan ligga på ytan och riskeras nötas bort -- även en till synes enkel glaspärla kan tappa färgen.

Vanliga exempel på glaspärlor, som görs i glas vilket sedan färgas in, är chips och seed beads/rocaillepärlor. Speciellt intensiva orange och rosa toner kan vara svåra att skapa med färgat glas och kräver dyrt guld, vilket gör att de istället färgas in efter tillverkning. Det kan också handla om att ett speciellt glas används, som inte kan blandas med pigment på vanligt vis.

Varför är det då viktigt att veta om en pärla är gjord i färgat glas eller infärgad först efteråt? Jo, infärgade pärlor kan dels färga av sig på fingrar och kläder, dels kan färgen nötas bort med användning. Speciellt om du broderar på kläder kan du få problem med att färgen försvinner i tvätten. Det är stor skillnad i kvalitet mellan olika pärlor och idag har tillverkarna delvis lyckats skapa stabilare infärgningar: vissa pärlor kan färga av sig direkt du håller dem i handen -- antingen att färgen släpper från pärlan eller att den innehåller överskottsfärg -- medan andra håller sig fina under lång tid. Vissa färger kan också blekas av solljus (t ex sol gel och tint är exempel på Jablonexfinishar framtagna just för att motstå UV-ljusets negativa inverkan).

Seed beadtillverkarna brukar ange om en pärla är infärgad och därför kan behöva behandlas försiktigt, t ex direkt i färgnamnen (dyed, tint, sol gel, terra) eller med koder på färgkartorna. Miyuki har exempelvis en lista på sin hemsida över pärlor, som kan tappa färg med tiden. Toho markerar med speciella symboler på färgkartorna (se deras hemsida). Gütermann, som säljer mycket rocaillepärlor just för broderi på kläder, har tvättråd på sina pärlrör. Länkar till färgkartor hittar du här.

Du kan själv också testa hur tvättäkta färgen på dina glaspärlor är genom att lägga dem på en fuktig vit handduk eller fuktat hushållspapper, får du tips om hos Maggie's Musings. Färgar pärlorna av sig då så kommer de också att färga av sig på huden när smyckena bärs. Dessa pärlor är speciellt utsatta om de kommer i kontakt med parfym, hudkräm, svett, hårsprej och liknande.

Bör då infärgade pärlor undvikas? Svaret är att det dels beror på kvaliteten och dels på användningsområdet: en pärla, som används på ett utsatt ställe på ett smycke kommer att tappa färgen många gånger snabbare än en pärla som broderats fast på en tavla. Ska pärlorna användas på smycken kan det vara bäst att undvika att använda stora mängder och kanske använda sig av pärlbroderi snarare än sydda tekniker så de inte sitter direkt mot huden.


Inte bara glas
Glas är inte det vanligaste materialet, som får sin slutgiltiga färg i ett färgbad. Betydligt vanligare är att man på detta vis färgar sötvattenspärlor samt pärlor i akryl, pärlemor, stenar (t ex agat och bergkristall/kvarts), trä, horn, ben och liknande. Färgbaden kan vara ett sätt att ge ett material ny nyans eller förstärka en befintlig färg.

Med färgade sötvattenspärlor brukar det rekommenderas att de sköljs i rinnande vatten eller får ligga en stund i ett vattenbad för att bli av med överskottsfärg, som annars kan färga av sig när smycket bärs. Låt torka på hushållspapper. Ibland kan det också hända att det finns en liten ficka i ytan på en pärla, där färg kan samlas som i en gryta. När du sedan råkar stöta till denna ficka, t ex med en nål eller smyckesvajer, kan pärlan börja blöda ut färgen.