Viktig information om bloggen

Denna blogg uppdateras inte längre. Jag har tyvärr inte längre möjlighet att svara på frågor. Jag säljer inte pärlor/smyckeskomponenter eller smycken.

tisdag 3 maj 2011

Tävlingar och utmaningar: Majutmaningar


Vi har vänt ett nytt blad i kalendern och det innebär som vanligt nya månadsutmaningar. Klicka på rubrikerna för länkar till respektive utmaning.


Art Bead Scene Blog
Inspirationen för maj månads utmaning är tavlan Cache-chache (=kurragömma) av franska impressionisten Berthe Morisot, vilken du ser ovan. Som vanligt ska ditt bidrag innehålla minst en art bead -- se definition på bloggen -- och det ska vara uppladdat senast 31 maj för din chans att vinna månadens priser (presenteras imorgon, onsdag) som lottas ut bland deltagarna. Vill du delta i deras blog tour den 30:e så är deadlinene 29 maj.


Vintaj blog
Som vanligt slutar vintajs månadsutmaningar i början på månaderna. Maj månads tema är My Favorite Things och senaste dagen att skicka in ditt bidrag, som ska innehålla produkter från Vintaj, är fredag 6 maj (middag, lokal tid). Du kan också redan nu börja skapa för juni månads utmaning, som har temat Rustic Barn. Datum för denna utmaningen är ej fastställda. Som vanligt kommer en vinnare att röstas fram samt en editor's pick, som vinner vintajprodukter.


Operation Tackle That Bead Stash
OTTBS:s moodboard för maj går det soliga och somrigas tecken med en sprittande, klar färgkombination i gröna och gula nyanser. Deadline för utmaningen är 31 maj (kl 18 GMT). Som vanligt lottas ett litet pris ut till någon av deltagarna och denna månad består det av ett halsbandskit i brick stitch.



La Bella Joya: Margie and Me
Denna månad har Marcie valt ut två paletter från tavlor: Flaming June av Frederic Leighton (se ovan) samt Flickan med pärlörhänge av Vermeer. Vill du delta i utmaningen så skapar du ett smycke med inspiration av ett eller båda av verken. Den 29 maj visar Marcie upp sitt resultat och du kan då länka till ditt bidrag (som du kan lägga upp på exv. din blogg, Flickr eller ett galleri). 16 maj kommer hon att ha en inspirationsdag på bloggen. Margie and Me är en ren utmaning utan priser.

Tävling: Fjädrar tema hos Stareyes

Feathers


Stareyes har presenterat en ny designtävling med de just nu så trendiga fjädrarna som tema. Tävlingen går ut på att du ska skapa ett smycke, som inkluderar fjädrar från butiken (övriga material är fria) på ett eller annat sätt.

Du kan delta med max två bidrag där smyckeset räknas som ett bidrag. I prispotten ligger tre hemliga pärlpåsar, värde 200-500 kr. Senaste dagen att maila in ditt tävlingsbidrag är 31 maj. Läs mer om tävlingen på Stareyes hemsida.


Foto: Feathers av Robyn Jay, här använt i enlighet med CC BY-NC-SA 2.0

måndag 2 maj 2011

Material: Silke


Silke är ett ett vackert material vars namn väcker många associationer hos folk. I smyckestillverkning används inte minst pärlsilke i traditionella knutna pärlcollier liksom snören och band, som blivit populära i olika typer av (trädda) smycken. Det finns även andra, vanliga och mindre vanliga, silkesprodukter som kan vara av intresse för pärlare och smyckesmakare.


Silke eller siden?
Silke är namnet på fibrerna och används för produkter som silkestråd och -garn samt "råmaterial" som silkeskokonger, medan siden används om främst tyg som vävs av dessa fibrer samt produkter som görs av tyget (t ex sidenband, sidenklänning). På engelska heter både silke och siden silk.


Silkesprodukter för pärlare
Inom smyckestillverkning används bl a pärlsilke, som inte minst passar knutna pärlcollier men även används till mikromakramé med mera. Sidensnören, som sys av sidentyg, används till så väl kumihimoflätning som till trädda smycken. Populära är också de frasiga, glansiga banden i thaisiden. Även silkesgarner -- 100 % silke eller blandade med andra fibrer -- kan användas i textila smycken liksom tyg.

Bland de lite mer ovanliga produkterna finns kokonger samt s k carrier rods, som ofta färgas in. Dessa är biprodukter från silkesframställningen, vilka används inom mixed media-broderi likväl som smyckestillverkning. Läs mer om det här.


Typer av siden
Det finns många typer av siden, inte minst bland tyger. Några av de begrepp du kan stöta på bland smyckesmaterial är:

Dupion (även dupioni, thaisiden): Ett frasigt sidentyg med något ojämn struktur och fin glans. Används bl a i äkta sidenband.

Pärlsilke: Tvinnad tråd av silke, som används i framför allt knutna smycken för att hindra dyrbara pärlor från att nöta på varandra samtidigt som de ger en fin drapering. Används ibland även till trädda smycken och makramé även om de är något "slinkigare" och lösare än andra makramétrådar vilket kan göra dem svårare att handskas med.

Knapphålssilke: Stark silkestråd, som används till just att sy knapphål, men även till pärlvirkning och -makramé.

Sari silk: används om band och garn, som tillverkas av tygspill från tillverkningen av sidensaris i Indien. Populära i smycken idag.

Tussah (vildsilke, vanyasilke): silke från ej domesticerade silkeslarver, som äter en varierad föda. Detta påverkar kvaliteten på silket, som får kortare fibrer samt varierade färg. Vildsilke kallas ibland felaktigt för råsilke.


Ursprung
Sidentyger vävdes först i Kina. De äldsta fynden är från ca 3500 år före vår tideräkning. Enligt legenden, berättar Konfucius, började silket spinnas sedan en silkeskokong fallit ned i den tonåriga kejsarinnan och hustrun till "den gule kejsaren" Xi Ling-Shis tekopp. När hon försökte fiska upp kokongen började silkestråden lindas av kokongen, vilket gav henne idén att försöka väva med den nya tråden.

Från början var det lyxiga tyget förbehållet kejsaren och hovet, men med tiden spreds det till andra samhällsgrupper och områden i kejsardömet. Handeln med siden och silke var stor -- via Sidenvägen nådde sidenet till Europa -- och Kina såg till att skydda hemligheten kring silkets ursprung för att behålla sin monopolställning. Med tiden spred sig kunskapen om silkesodling till Khotan, Korea, Japan, Indien och Europa och idag produceras silke i över trettio länder (bl a Thailand och Brasilien utöver de ovan nämnda) även om Kina och Indien är de två största producenterna, vilka tillsammans står för mer än 60 % av världsproduktionen av silke.


Odling och tillverkning
Silke kommer från silkesmaskens kokonger. Dessa maskar kommer från ägg som lagts av domesticerade silkesfjärilar på speciella papper på silkesodlingarna, spinner skyddande kokonger av silkestrådar kring sig när de går in i puppstadiet. Varje kokong spinns in i en 700 -- 3 000 meter lång tråd, men eftersom inte allt silke på kokongerna är användbart behövs det ca 3 000 -- 5 500 kokonger för att tillverka ett kilo silke. Silket, som hasplas av från kokongen, kallas råsilke. Råsilket spinns sedan samman till tjockare trådar, som används som de är eller vävs till tyg. De sista resterna av silke, som inte kan hasplas av, kardas och spinns till ett grovt garn eller används till stoppning.


Om larverna tillåts växa färdigt kommer de att ta sig ut ur kokongen genom att utsöndra ett enzym som löser upp silkestrådarna. Detta förstör de fibrer människan vill åt och därför dödas larverna, vanligtvis genom att kokas levande då det både dödar larven och gör silket lättare att avlägsna från kokongen, innan dess. Andra sätt att avliva larverna inkluderar gasning och att sticka dem med nålar -- något som gjort att silkesodling då och då får kritik från bl a djurrättsgrupper. I Indien odlas en annan typ av silkeslarv, Samia cynthia ricini, som dock inte dödas utan tillåts växa färdigt och lämna sin puppa innan silkestrådarna avlägsnas. Denna typ av silke kallas eri silk, ahimsa silk eller peace silk på engelska då den är i enlighet icke-våldsfilosofin i indiska religioner som buddhism, hinduism och jainism. Medan vanligt silke kan vindas direkt från kokongen har erisilke kortare fibrer, vilket innebär att de istället måste spinnas till en tråd. Därför kan silket upplevas som grövre och med mindre glans än mullbärssilke. Vildsilke är också många gånger svårare att färga. Spunna silkesfibrer är inte lika starka som de som kan lindas av kokongen i ett stycke. Erisilke omfattas i begreppen Assam silk och vildsilke, men notera att alla typer av assam- och vildsilke (t ex mugasilke) inte är peace silks.

Det vanligaste silket, mullbärssilke, kommer från larver av släktet Bombyx mori (se bild nedan). Larverna äter bladen på odlade mullbärsträd, vilket givit silket dess namn. För att framställa ett kilo silke går det åt över 100 kg blad till larverna. Arten är helt domesticerad, vilket innebär att den likt många av våra husdjur inte överlever utan mänsklig omsorg. Aveln har gått så långt att fjärilarna är blinda och knappt kan flyga utan är beroende av mänskliga skötare.


Miljöeffekter och hållbar utveckling
Som naturfiber är silke en förnybar resurs och det ses som relativt miljövänligt i förhållande till exempelvis bomull, men det i sig behöver inte innebär att det inte finns några negativa miljöeffekter förknippade med produktionen. Vid odlingen av mullbärsträd används ibland konstgödsel, men däremot använder man sig inte av bekämpningsmedel då detta skadar larverna. Odlingen är ibland extensiv, vilket bl a innebär att små odlingar av mullbärsträd finns i åkerkanter etc, men odling förekommer inte minst på stora plantager. Till skillnad från exempelvis bomull är själva odlingen med andra ord inte förknippad med stora miljöproblem. De negativa miljöeffekterna handlar framför allt om de stora mängder vatten och energi som går åt vid kokningen av kokongerna.

Även vid färgningen -- liksom vid färgning av alla typer av fibrer/tyger -- går det åt en hel del vatten, men ännu ett problem kan vara att inte alla länder där intensiv tygproduktion förekommer har någon god avloppsrening, vilket innebär att färg- och kemikalierester hamna i naturen där de kan skada såväl människor som djur och natur. Ibland bleks även silket i väteperoxid. En vetenskapsman initialiserade ett forskningsprogram där silkeslarver gavs färgämnen direkt i maten så att de producerade färgade silkestrådar. Detta för att minska den miljöbelastning som förknippas med tygfärgning i kommersiell skala. Som konsument kan man leta efter silke som färgats med naturliga färgämnen eller reaktiva färger snarare än syrabaserade.

Ett problem är också att vissa producenter vill skapa den tunga känslan av äkta silke utan att väva med enbart de relativt dyra silkestrådarna. Då används metallsalter, som kan innehålla exempelvis krom, tenn, bly och/eller järn, för att få ett tyg som känns tyngre och faller som äkta siden, men till ett billigare pris. Vissa människor kan reagera på dessa salter. Krom är känt för att orsaka kontaktallergi.

Vissa silkesprodukter som s k throwster waste, carrier rods och återvunnet tygspill (t ex sarigarn) är biprodukter från tillverkningen. Genom att använda dem minskar slöseriet och spillet vid produktionen.

Ur socialt perspektiv är problemen med silke de samma som med textilindustrin i övrigt: textilarbetare (ofta kvinnor) i fattiga länder arbetar många gånger under dåliga -- rent av usla -- förhållanden med låga löner, trakasserier och osäker arbetsmiljö. Vissa företag är värre än andra, men det finns goda exempel och fair trade-projekt där fokus sätts på att ge arbetarna skäliga arbets- och levnadsförhållanden samt fokus på lokalt hantverk.

Allt det sagt är silke alltså ingen miljövärsting och vissa problem finns i hela textilindustrin. Vissa typer av silke, så som råsiden och vildsilke, ses som miljövänligare än andra. Dels genom produktionen (t ex skonsammare färger, småskalighet) och dels genom att larverna oftast inte dödas. Generellt sett kan småskalighet och lokalt hantverk vara tecken på en mer miljövänlig tillverkningsprocess och förhoppningsvis kan det även göras i enlighet med principerna för rättvis handel/fair trade. Det lär pågå arbete med att ta fram en certifiering för ekologiskt silke.



Silke som inte är silke
Det finns även "silke" som inte görs av silke, men antingen imiterar originalet eller har en liknande lyster och därför beskrivs som silke av marknadsföringsmässiga skäl. Vanligast är rent artificellt silke som konstsilke, vilket oftast är liktydigt med viskos (rayon). Konstsilke är inte minst vanligt i broderigarn. Bembergsiden eller bembergsilke är en typ av konstsilke av rayon.

Annars är kanske det vanligaste fallet av falsk marknadsföring de "sidenband" du hittar i t ex pysselbutiker. De är mycket sällan gjorda av siden utan av polyester.
Vissa tyger som taft (tafetta) tillverkades förr enbart av silke, men idag kan det vara gjort av såväl silke som syntetfiber.

Andra typer av fibrer, som används i tyg och garn, vilka fått sina namn utifrån deras "sidenlyster" är bamboo silk (bambuviskos), soy silk (sojafibrer) och banana silk (bananfibrer). Sea silk är ett sällsynt fiber gjort av trådar från vissa musslor, som fått sitt namn på grund av dess likhet med silke (på samma sätt som spindeltrådar kallas silke). Det är numer även namn på ett silke- och sjögräsfiberbaserat garn från ett företag i Kanada.

För pärlknytning finns det även alternativa trådar i syntetfiber vars fördel är att de inte blir sköra på samma sätt som pärlsilke och därmed håller längre.

För att skilja det från konstsilke kallas äkta silke ibland för natursilke.


Allergier
Visste du att det finns människor som är allergiska mot silke? Vissa är bara allergiska mot mullbärssilke, andra bara mot vildsilke. Det är larvernas föda, som antas vara boven i dramat då de påverkar proteinerna de utsöndrar. Ytterligare några reagerar på silkesludd oavsett ursprung. En del kan reagera på rester av sericin, ett klistigt protein som vanligtvis avlägsnas från tråden innan den bearbetas. Rester kan finnas speciellt i råsiden (silk noil). Dock påstås sericin även ha positiva egenskaper på huden och används i många hudvårdsprodukter.

*

Källor:
Bertilsson, Cecilia (2008): Textilguide. I Grön design (red. Bertilsson & Mats Hellmark).
Nationalencyklopedin: silke
Naturskyddsföreningings Grön Guide: Kläder och textil
Naturskyddsföreningen: Tyg eller otyg? pdf-fil
Organic Clothing: Raw & Organic Silk: Fact Behind the Fibers.
Slöjd håller: silke
Wikipedia: History of silk
Wikipedia: Sericulture
Wikipedia: Silk

fredag 29 april 2011

Teknik: Blanda din egen kopparlera

Det finns färdiga kopparleror att köpa, både i form av pulver som blandas med vatten (från Hadar's Clay) och som färdig lera. Är du sugen på att testa att blanda din egen lera från grunden så hittar du instruktioner till detta på Instructables där pulveriserat xanthangummi, glycerin, destillerat vatten och majsstärkelse används för att binda samman kopparpartiklar till en massa som går lätt att forma och arbeta med.

Projektet ger också tips på hur du skapar trilobithängen från silikonformar med din egenhändigt skapade metallera.

Tänk på: Glöm inte att använda en bra ansiktsmask för att undvika att andas in pulvren, bl a gummit bildar en seg massa när den blandas med vatten -- vilket inkluderar saliv och fukt i din kropp.

Teknik: Diamond stitch och double diamond stitch


Diamond chains är i grunden varianter på (single-needle) RAW där man syr på ett lite annorlunda sätt så att det bildas diamanter snarare än kuber på rad. Många gånger står Kathy Rice som upphovsman bakom tekniken, men det finns även lite varianter som ger ett liknande resultat även om de sys lite annorlunda då man inte går genom alla pärlor två gånger och skippar "hörnpärlorna". Sådana varianter finner du i ett annat tidigare blogginlägg: Klassiskt kristallarmband.


Diamond stitch
Instruktioner till den enkla diamanttekniken finner du hos exempelvis Fire Mountain Gems (inkl. video) eller Beady Boop (pdf-fil). En kedja som alternerar mellan diamond stitch och RAW hittar du på BellaOnline. Tekniken kan användas som kedja (dvs bara en rad) eller sys till bredare pärlarbeten, vilket du kan se i exempelvis Kathy Rices projekt Christmas Tree Earrings.

Double diamond stitch
Det finns också en dubbel diamantteknik, som du bl a kan se en variant av i mitt halsband ovan. Denna teknik har bl a Robyn tagit fram. Tyvärr har sidan med instruktioner försvunnit i och med at Geocities gick i graven (alla sidor sparades dock på en annan sajt, som tyvärr numer inte är direkt barnvänlig att länka till). Varianter hittar du hos Ruby och Mu. Den senare använder även sin variant för att göra en pärlad infattning.

PS! "Vrid" rutorna och du får något som påminner om Gwen Fishers Super RAW.

torsdag 28 april 2011

Projekt och mönster: Fjäril i epoxi


Att täcka något med epoxiharts -- ett material som inte verkar förlora i popularitet för tillfället -- kan vara ett sätt att bevara och förstärka något som annars lätt skulle vara för bräckligt för smycken. Tidigare har jag nämnt exempelvis Försegla papper i harts, men samma princip kan användas på en mängd olika material.

På nya bloggen Resin Crafts visar Carmi hur du kan försegla en fjäril av fjädrar -- av den typ som är vanlig i pyssel- och inredningsbutiker -- i epoxiharts så den kan användas i smycken, t ex som ett halsbandshänge. Instruktionerna hittar du i inlägget Environtex Lite As A Glaze -- The Feathery Butterfly.

onsdag 27 april 2011

Noterat: Internationella berlockdagen imorgon


Imorgon, 28:e april, är det åter igen dags för International Charm Day (eller International Handmade Art Charms Day, som det officiella namnet lyder). Och det är inte för sent att komma på ditt eget sätt att fira dagen.

I januari, när årets upplaga av ICD presenterades skrev jag följande om evenemanget:
Liksom förra året kommer International Charm Day att genomföras den 28:e april i år. Som jag skrev inför 2010 års firande är dagen instiftad av Amber Dawn -- på bloggen Shiny little things beskriven som "the queen of charm swaps". Dagen har mottot Wear & Share och det hela handlar enkelt beskrivet åt att ägna en dag i de handgjorda berlockernas tecken. I fokus står s k art charms, unika handgjorda berlocker, vilka du kan läsa mer om här.

Du kan fira på många olika sätt, t ex genom att ge bort egentillverkade eller inköpta handgjorda art charms till nära och kära, byta berlocker med andra, skicka en RAK till någon som kan behöva en glad överraskning, ägna dagen åt att tillverka dina egna unika berlocker, ställa ut din kollektion eller göra något tillsammans med andra smyckestillverkare. Det centrala är att just fira de handgjorda små konstverken på ett eller annat vis. Ledorden är "sharing and caring" samt fokus på hantverket och de konstnärliga kvaliteterna i handgjorda berlocker snarare än att se det som en dag att sälja och hårdmarknadsföra sig själv.

Evenemanget är internationellt och giveaways, tillställningar med mera kommer att utlysas av deltagare i flera länder. Bland annat kan du delta i utlottningar genom att följa bloggen International Charm Day. Om du planerar att göra något speciellt för ICD, t ex publicera en tutorial, hålla i en utlottning/giveaway eller anordna en swap, så vill Dawn gärna veta, bl a så hon kan göra en blogroll. Lämna en kommenterar till denna post.

Projekt och mönster: Länka med smyckesvajer -- tips för "vajerstumpar"


SoftFlexGirl tipsar om hur du kan länka pärlor med smyckesvajer istället för metalltråd samt hur du kan göra öglor, som alternativ till (lödda) motringar, på sin blogg. Du hittar steg-för steginstruktioner i inlägget How to make Soft Flex connectors, jump rings and dangles.

Tips: spara överblivna stumpar av smyckesvajer för denna typ av projekt, som bara kräver små längder. På SoftFlex hemsida kan du hitta fler projekt, så som Waste Not Want Not Bracelet och örhängen, vilka passar just för att få användning för de där småstumparna av vajer, som man ofta får över när man avslutat ett halsband/armband eller när rullen tar slut.


Foto © SoftFlex Company.

tisdag 26 april 2011

Nyhet: Berry beads från Miyuki


Miyuki "hakar på" samma trend som PreciosaOrnela (f. d. Jablonex) och Matsuno och introducerar en jordnötsformad pärla. PreciosaOrnela kallar pärlformen för farfalle och Matsuno använder beteckningen peanut. Miyuki å sin sida har valt att kalla de nya pärlorna Berry Beads. För tillfället är pärlan bara tillgänglig i storleken 2,5x4,5 mm, men en större version på 3,3x5,5 mm kommer också att släppas. Denna form på pärlor lämpar sig väl i trädda smycken, men du kan även sy med dem, vilket du kan läsa mer om i detta blogginlägg.

Läs mer om berry beads på Miyukis hemsida.


Foton © Miyuki Co., Ltd.
Related Posts with Thumbnails