Övrigt: Vad är bead porn?

Låt mig först klargöra en sak: detta är definitivt ett barntillåtet inlägg. Bead porn, eller pärlporr som det skulle heta på svenska, är en benämning på och ett modeord för pärlberoendes dreglande över pärlor och foton av pärlor. Speciellt stora högar och strängar med dyrbara pärlor samt en samling av många sådana foton på en gång. De där bilderna som framkallar ett enormt ha-begär och får pärlare att sukta och dregla framför datorskärmen.

Ett annat generellare ord för samma sak vore ögongodis, men genom att använda sig av ett sjabbigare ord så roar sig pärlare med sina egna och andra pärlares beroendeframkallande förtjusning i att sukta över vackra pärlor. Med ibland nästan samma sjukliga besatthet som en porrsurfare kan de (vi) klicka oss från pärla till pärla, från butik till butik. Det finns en anledning att vi talar om pärlberoende, beadaholics ("pärlalkoholister") och bead junkies (pärlpundare) -- pärlporren ingår i samma begreppsfär.


På Flickr finns det en speciell Bead Porn Pool, som samlar enbart pärlfoton för pärlare att förlora sig i. I skrivande stund har gruppen 2 284 medlemmar som kan lägga in bilder. Och på pärlbloggar återkommer begreppet då och då, se t ex No Easy Beads, Lorelei's blog, Contrariwise ramblings och Silver Parrot för några få exempel.


(Notera dock att eftersom Internet är vad Internet är kan en googling på ordet även ge vissa oönskade träffar på äkta porrsajter... Är du lättstött bör du med andra ord helst avstå från detta. Hur många av de 13 400 träffar en googling ger, som inte handlar om pärlor vågar jag inte uttala mig om.)

Tävlingstips: Steampunktävling hos SoftFlex

För andra året i rad presenterar smyckesvajertillverkaren SoftFlex Company sin Flex Your Creativity Beading Contest. Denna gång är temat för tävlingen steampunk: du ska skapa ett eller flera alster, som synligt inkluderar någon av SoftFlex smyckesvajrar. I linje med SoftFlex profilering som ett grönt företag och steampunkkulturens användning av återvunna material som centralt tema, så uppmanas du att kombinera vajern med såväl återvunna/upphittade objekt som mer traditionella pärlor och smyckesdelar.

I prispotten ligger tre gåvocheckar och topp tio av deltagarna får en valfri rulle SoftFlex wire. Sista dagen att delta är 1 september 2010. Du kan delta med flera bidrag. Foton på dem kan antingen mailas in eller skickas via post. Mer information om regler och krav på fotografierna kan du läsa på tävlingens hemsida.



Mer om steampunk kan du läsa här.

Tävlingstips: Haute Couture Beading Contest

Good Quill Hunting har utlyst sin andra årliga Haute Couture Beading Contest. Tävlingen går ut på att du ska skapa ett smycke inspirerat av ett av 36 utvalda bilder av designerkläder (haute couture). Tanken är inte att göra ett smycke som skulle passa till kläderna, utan det är klädernas former, stilar, färger, strukturer med mera som ska inspirera ditt smycke. Som sägs i tävlingstexten: "Go bold, go bright, use your imagination to conjure up your wildest dreams, as these designers have."

Du får använda dig av olika tekniker och material, men huvuddelen av ditt smycke ska bestå av seed beads. Därför har tävlingen också en generös inlämningsperiod: sista dagen att skicka in ditt (dina) bidrag är 19 november. Du får delta med mer än ett bidrag. Observera att ett dåligt foto inte accepteras, men du får då ett meddelande om detta så du har tid att skicka in ett nytt (det måste dock ändå vara inne senast 19 nov, midnatt EST).

Priserna inkluderar flera presentkort, Soft Flex smyckesvajer, lucite och shimmerstones.

För mer information om tävlingsregler med mera, se tävlingens hemsida.

Manekis projekt: Decoupagehängen

Just nu är det populärt att göra hängen med papper, foton och bilder som förseglas med harts. Ett alternativ till detta är decoupage, som byggs upp med flera lager lim (limlack) istället för att täckas med ett tjockt lager harts. Fördelen med decoupage är att limmet oftast är ofarligt även för barn att handskas med och till skillnad från vissa hartser behöver det inte blandas ihop. Du får inte samma tjocka täcke över din bild, men kan å andra sidan variera med olika blanka eller matta ytfinishar. Decoupage kräver dock lite tid eftersom du måste täcka hänget med upprepade lager lim för att få en slitstark yta.

Här tänkte jag visa hur du kan göra några enkla hängen med decoupage på metall. Andra material som också kan lämpas sig till decoupage är trä, glas, plast, tyg, keramik med mera.

Hänget kommer att täckas med papper på båda sidor, vilket är enklare att lyckas med än att enbart decoupaga en sida. Det senare kräver större noggrannhet för att inte se fult ut på baksidan.


Material:
decoupagepapper, servetter eller andra dekorativa papper
decoupagelim
ev. lack
slätt metallhänge eller metal blanks

Verktyg: pensel, grövre nål (t ex makraménål), vass silhuettsax, ev. liten hobbykniv ("skalpelltyp").




1. Välj papper: de är enklast att använda ett tunt och mjukt papper för decoupage, speciellt om du ska följa dessa instruktioner. Här används Decopatch, men du kan också använda Calambour Easy Paper, servetter (endast det yttersta av papperslagren) eller mönstrat silkespapper. Det senare kan dock lätt gå sönder om du drar i det när det är fuktigt av lim och färgerna kan blöda. Nästa sak du bör överväga är själva mönstret på ditt papper: för smycken passar små mönster bäst, alternativt stora abstrakta mönster. Anpassa pappersvalet efter ditt metallhänges form och storlek.





2. Välj decoupagelim: det finns många olika decoupagelim att välja mellan. Vissa är speciellt framtagna för specifika ytor (tyg, keramik/glas). Vissa har en svag färgad ton (t ex Royal Coat i fotot ovan, som ger en antikgul ton). Några är högblanka medan några är helmatta, men de flesta är någonstans mittemellan. Lättflytande lim är speciellt bra eftersom det minskar risken med färger som blöder ut, men med tjockare lim kan du arbeta mer med struktur. Till vissa lim (t ex Decopatch) finns speciella lack för att försegla decoupagelimmet efteråt.

Notera: vissa tillverkare har rekommendationer gällande vilka borstar som passar bäst till limmet, följ helst dem.


3. När du nu valt dina material är det dags att börja. Har du inte redan rengjort dina hängen kan det vara bra att göra det nu. Tvätta väl i såpvatten (skölj noga) eller med t-sprit och torka torrt.





4. För hänget under ditt valda papper för att hitta ett mönster som passar dess form. Det är speciellt viktigt om du använder ringar eftersom det finns en risk att de finaste mönstren annars hamnar i mitten, som klipps bort. Klipp ut pappret. Biten ska ska vara större än hänget, minst 5 mm på var sida för säkerhets skull.





5. Pensla på ett jämnt lager lim på metallhängets baksida. Placera pappersbiten över hänge. Se till att det sitter precis rätt och pressa det sedan mot metallen med dina fingrar eller penseln. Var nog med att det inte bildas luftbubblor under pappret. Bubblor pressar du ut, men var försiktig så att det inte bildas veck i pappret.

6. Klipp bort överflödigt papper runt om hänget, men lämna en tunn remsa på 1-2 mm, vilken sedan ska vikas över kanten. Om du använder en ring, som på bilderna här: gör ett hål i papprets mitt med saxen och klipp bort pappret på samma sätt som med ytterkanten. Det kan vara lättare att använda en skalpell istället för sax ibland.





7. Nu ska du vika pappret över kanten. Börja med att pensla mer lim mellan papper och metall: det är lätt hänt att pappret släpper lite nära kanterna. Fortsätt med att pensla lim på själva kanten och pensla sedan på pappret, från ovansidan mot kanten så det trycks fast. Använd dina (rena) fingrar om det är svårt att trycka fast pappret jämnt med enbart penseln.

8. För en ring: upprepa steg 7 för pappret på ringens insida. Du kan behöva klippa små flikar, som i vänstra fotot ovan, för att enklare kunna vika pappret över kanten.





9. Ditt hänge ser nu ut som ovan. Sticker det fram flikar av papper på den icke papperstäckta sidan gör det inte så mycket: den ska snart också täckas.

Om ditt hänge har ett eller flera hål för upphängning: Gör hål i pappret med en vass, lite grövre nål. Tycker du det är svårt att hitta hålet från framsidan kan du vända på hänget och trycka lite lätt genom hålet för att markera var det sitter. Vänd sedan på hänget igen och tryck igenom nålen i hålet. Du måste trycka från den sida som är täckt med papper för att det inte ska bli fula märken i pappret runt hålet.





10. Pensla pappret på ovansidan och kanten med lim. Låt torka och upprepa ytterligare några gånger. Ju fler lager, desto slitstarkare. Räkna helt med minst 3-4 lager lim. Decoupagelim torkar relativt snabbt, men tycker du inte om att vänta är det ett bra tips att arbeta med flera hängen samtidigt. Då hinner första hänget torka medan du limmar de andra. Oavsett hur du väljer att arbeta är det viktigt att du inte låter limmet börja torka på penseln. Det bildar lätt små klumpar, som sedan fastnar på hänget när du fortsätter pensla. (Även limrester, som torkat på dina fingrar, kan "flaga av sig" och fastna på ditt hänge så se till att torka av dem då och då.)





11. Upprepa steg 4-10 på hängets andra sida. Eftersom du inte kan täcka över pappersflikar med nytt papper denna gång är det viktigt att du trimmar pappret så att den endast viks ned över kanten och inte syns på baksidan. Vissa mönster är mer förlåtande än andra: har du ett murrigt eller abstrakt mönster syns en ev. skarv på baksidan inte lika mycket.

12. Avsluta ev. med att pensla båda sidor av hänget med ett förseglande lack, om det rekommenderas av tillverkaren. Välj ett matt, halvblankt eller blankt lack efter vad som passar din smak och hängets design.

13. Låt hängena torka några dagar så att lacklimmet verkligen härdar innan du börjar använda dem i dina smycken.


Tips 1: För extra slitstyrka och glans, täck de torra hängena med epoxiharts. Du kan också få en matt yta med harts genom att slipa det lätt med extra fint slippapper.

Tips 2: Decoupagehängena att smyckas ytterligare med exempelvis små metallmotiv, flatbacks eller liknande.

Tips 3: Tekniken funkar lika bra på andra underlag, som träpärlorna nedan. Notera hur en mörk yta, som trä eller Vintajhängena på bilden ovan, delvis syns igenom decoupagepappret.

Noterat: Handmålade katt- och hundpärlor

Nyligen utökade amerikanska Artbeads sitt sortiment av handmålade ryska stenpärlor med ett flertal katt- och hundmotiv. Raserna omfattar turkisk angora, perser, siames, snowshoe och maine coon respektive chihuahua, shih tzu, beagle, schäfer och labrador retriever. Papegojälskaren finner dessutom även tre olika arter (röd ara, grå jako samt blåhövdad amason). Är du ute efter en exklusiv pärla, som inte bara avbildar ett djur utan en specifik ras eller art så kan dessa vara något för dig.

För resten av sortimentet, se här. Fler ryska pärlor och hängen med handmålade motiv finns även hos Fire Mountain Gems och (för grossister) hos Lumina Inspirations.

Material: Lava

Lava är precis som det låter en porös sten, som skapas av stelnad lava från vulkaner. Dess många ihåligheter gör att ytan kan likna en ost eller ett månlandskap och skiljer sig i utseende från de flesta andra stenar. Dess porösa struktur gör även att stenen blir relativt lättviktig.
Notera att lava eller lavasten är basalt och ska inte förväxlas med vad som ibland på engelska kallas black lava glass (vulkaniskt glas), vilket är ett annat namn för obsidian.

Vanligaste färgen på lavapärlorna är svart, men du kan även finna brun lava, som varierar lite i färg från kanelbrun till choklad. Går den mer åt kanel och rödbruna toner kallas den ibland för röd lava (red lava). Stenarna är ofta inoljade med paraffinvax för att den grova strukturen inte ska irritera huden (tänk på pimpsten) och lösa partiklar inte smutsa ned hud eller kläder. Den är vaxet som gör den vanligtvis grå stenen svart. Brun lava vaxas inte lika ofta som den svarta.

Lavapärlor har även ett lite speciellt användningsområde: de kan målas med silverpasta (=flytande silverlera). Täck pärlorna helt eller delvis, men glöm inte bort att först bränna bort vaxlagret i brännugnen. Kombinationen silver och lava ger oftast en fin kontrast mellan den grova mörka stenen och den ljusa blanka metallen.

Förutom "rena" lavapärlor har t ex Fire Mountain Gems varianter med infattade swarovskikristaller.


Huvudsakliga källor:
Rings & Things Gemstone Index: lava
Wikipedia: Basalt

Noterat: Grekiska keramikpärlor i metallfinish

Grekland är ett av de länder där keramikpärlor tillverkas och något som de har specialiserat sig på är inte minst metallfinish. Pärlorna täcks med ett metalliskt lager, som ger en exklusiv finish till de rustika formerna. Själva pärlformerna håller sig främst till det enkla: runda, rondeller, ovala, tuber, ringar, "cornflakes" och stora nuggets, men i silver kan du även finna lite andra motiv som löv, fleur de lis, stiliserade gudinnor och snäckor (virvlar).

Hos svenska Meleagris finner du ett mindre utbud i finisharna guld, silver, brons och koppar. Brittiska Bead Site har ett något större utbud med gold (24 k), silver, antique silver, bronze, copper, copper brown patina och copper turquoise patina. Bead Site säljer även färgade keramikpärlor utöver de med metallfinish.

Pärlsorter: Etsade stenpärlor

I Vackra etsade pärlor tipsade jag om kemiskt etsade och sandblästrade stenpärlor, men visste du att det inte är ett nytt påfund att etsa sten motiv på pärlor av (halvädel)sten? Detta beskrivs av pärlforskaren, magretologen, Peter Francis på The Bead Site.

De äldsta etsade pärlorna var av karneol och dateras till tiden före 2000 f. Kr. Med andra ord, ca 4 000 år gamla. Då skapades etsade pärlor i Egypten och Indien. Bilder på dessa stenar visar dels helt etsade pärlor, men framför allt motivetsade. På 500- till 1000-talet verkar dock den indiska traditionen har försvagas och istället tillverkas många pärlor i Persien (nuvarande Iran). Pärlorna användes inte minst för handel i Mellanöstern och Ryssland. Traditionen att etsa karneol fortsatte i Persien under islamisk tid och då var ett vanligt motiv föga förvånande verser ur Koranen. Senare övergick de till att istället etsa plaketter av karneol, men även detta upphörde i modern tid, troligen på 1930-talet.

Horace Beck, som forskade i dessa pärlor, menar att de gick att dela in i två typer: röd sten med vita etsade linjer (vanligen karneol) och vit sten med svarta mönster. Den vita stenen var inte alltid naturligt vit: många gånger var det karneol som hade gjorts vit innan den etsades. För att få svarta linjer istället för de ljusa/vita, som etskrämer oftast ger, så användes troligen koppar. En annan forskare uppmärksammade även en tredje, mycket sällsynt, variant: svarta linjer på röd karneol. I några fall användes även svarta motiv som accent på vita etsningar.

Att kalla processen för etsning är dock inte helt korrekt: man använde inte syra utan alkaliska ämnen, soda. Torkad soda eller kalium blandades med växtsaften från en planta vid namn kirar och målades på stenen, som fixerades i en lerform. Stenen placerades sedan i fem minuter i glödande träkol. Efter detta återstod enbart att rengöra pärlan innan den var färdig att använda.


Än idag görs pärlor, som följer denna urgamla tradition, om än kanske med modernare kemikalier. Dels finns det kinesiska eller tibetanska pärlor med klassiska motiv och inskriptioner, som i fotot ovan, och dels finns det mer moderna motiv. De senare skapas såväl i massproducerande fabriker som av enskilda hantverkare och pärlmakare -- i Väst såväl som Öst.

Teknik: Introduktion till sydda tekniker/pärlsömnad

Att sy med pärlor är både roligt och kreativt, om än tidskrävande. Många, som börjar med att göra enkla smycken, dras med tiden till de sydda teknikerna, även kallat pärlsömnad, och de är vanligt förekommande på många pärlforum. De kräver inte mycket material, men det finns många alternativ, vilket gör att det kan vara bra att få en samlad introduktion till den typ av pärlarbeten.


Vad är sydda tekniker?
Att sy med pärlor kallas på engelska off-loom bead-weaving. Ett ord som ganska bra beskriver vad det handlar om: pärlvävning utan vävstol. Pärlorna sys ihop med enbart nål och tråd i två- eller tredimensionella arbeten. Denna typ av pärlarbeten har växt fram på de olika kontinenterna mer eller mindre oberoende av varandra. T ex har peyote uppkommit i både Nordamerika och Afrika -- de två världsdelar som kanske främst förknippas med pärlvävning.

Det finns en mängd olika tekniker som ingår i begreppet pärlsömnad. De vanligaste är peyote, herringbone/ndebele, right-angle weave (RAW), netting, brick stitch och square stitch. Ladder stitch är också grundläggande och används antingen som teknik på egen hand eller som start för brick och herringbone. Utöver dem finns det mer eller mindre kända tekniker i nästan en oändlig ström. Vissa är ganska specifika, dvs kan inte varieras så mycket i utseende, medans andra -- som de redan nämnda -- kan användas på mycket variernade vis. Mer om det längre ned. På engelska kallas en specifik teknik för weave eller stitch.


Val av pärlor
Det allra vanligaste är att sy med seed beads, även kända som rocaille och broderipärlor. Även andra småpärlor används, antingen som bas eller accent: stavpärlor (eng. bugle beads), cylinderpärlor (märken som Delicas, Aikos, Treasures), triangles, cubes, drops och magatamas. Även större pärlor kan blandas in. Inte minst i RAW/cross-weaving och ladder stitch är det vanligt med större pärlor.

Den vanligaste storleken av seed beads, som används, är (japanska) 11/0. Följt av 15/0, som är mindre, och 8/0, som är större. Populära är även s k charlottes, som oftast är i tjeckisk storlek 13/0. Mer om storlekar på pärlor kan du läsa i den här tabellen. Som nybörjare kan det dock vara enklare att börja med lite större pärlor, som 8/0 eller 6/0, som en mönstermakare kallade "the easiest size to use when learning a new stitch".

Vill du testa på peyote kan det också vara en fördel att använda cylinderpärlor hellre än seeds eftersom det är enklare att få dem att "sitta rätt". Däremot kan cylinders vara knepiga att använda till RAW. För de flesta andra vanliga tekniker är det mer hugget som stucket och beror på dels vilket utseende du föredrar och dels hur dyra pärlor du vill använda.

Vilket för oss in på frågan om kvalitet: det är inte en alltigenom bra idé att köpa väldigt billiga pärlor då dessa ofta är ojämna i storlek. Detta har liten betydelse om du bara ska trä eller brodera med pärlorna, men även smärre ojämnheter kan göra ett sytt pärlarbete bubbligt, ojämnt och fult. Risken är att du ger upp dina försök för att du tror det är fel på dig, när det egentligen handlar om att du använder undermåliga pärlor. De märken, som räknas som de mest kvalitativa är japanska Miyuki och Toho, som är vanliga i pärlbutikerna. Även Jablonex tjeckiska seeds kan vara fina, men de finns i sämre varianter också så se till att välja en säljare som har bästa kvaliteten på Jablonex. Matsuno, även de japanska, kan vara lite ojämnare, men ändå tillräckligt uniforma för att användas i tekniker där passformen inte är lika kritisk, t ex netting men inte peyote.

För en jämförelse mellan olika seed beads, se artikeln Seed Beads på Smyckestillverkning iFokus.


Nål och tråd
Det finns många olika typer av nålar att välja mellan i pärlbutikerna. Det kan vara frestande att köpa big-eye needles och s k collapsible eye needles eftersom de har mycket större öga, men dessa passar inte till sydda tekniker av olika skäl. De bästa nålarna är de fasta pärlnålar, som kommer från t ex John James och Miyuki. De finns i olika grovlek beroende på vilken storlek på pärlor du använder. Se denna tabell för att avgöra vilken nål du behöver. John James nålar säljs även i förpackningar med blandade storlekar, som kan vara bra att ha. Pärlnålar säljs även i vissa tyg- och sybehörsbutiker. Mer om olika typer av nålar kan du läsa här. Där finns även tips på hur du trär en nål utan problem.

Nu är det dags att välja tråd. Det finns flera olika trådar att välja mellan och alla pärlare har sin favorit. De vanligaste trådarna är dels speciella nylontrådar som Nymo, C-Lon, K.O. och SoNo (numer Sonoko Nozue) och dels hi-tech spunna fiskelinor som Fireline och Wildfire. Testa gärna flera olika trådar för att finna din favorit. Mer -- mycket mer -- om olika trådar kan du läsa i inlägget Vilse i tråddjungeln?, som även har en länk till ett trådtest. Notera att flera av trådarna finns i olika tjocklekar: tunnare tråd (t ex Nymo B) passar mindre pärlor medan tjockare tråd (t ex Fireline 6lb) passar till större pärlor.

Om du väljer Nymo eller C-Lon, som är de billigaste trådarna räknat per meter, så bör du tänka på att de ska sträckas ut och vaxas med bivax (ej paraffin, stearin osv) eller Thread Heaven innan du börjar sy med dem. När du vaxar ska du börja med trådänden och gå mot rullen -- för att komma ihåg riktningen kan de vara enklast att vaxa tråden innan du kapar den. Notera även att vissa pärlare inte rekommenderar bivax, som kan läggas sig i ett för tjockt lager.

Använd en vass sax när du kapar nylontråd för att tråden inte ska fransa sig och bli svår att trä på nålen. Fireline kan däremot skämma eggen på en sax och bör helst kapas med ett rakblad (tejpa med silvertejp över hela, utan en liten bit av eggen, som du skär med). Alternativet är en s k thread cutter, som säljs i vissa pärlbutiker och de flesta handarbetsbutiker. Även den har ett rakblad, men dolt i ett hänge, som gör det mindre farligt att handskas med.

Nu ska du trä nålen på tråden. Det första felet många gör första gångerna är att de försöker trycka tråden genom nålsögat. Istället ska du trä nålen på tråden. Det vill säga: är du högerhänt så håll tråden i vänster nypa. Endast en kort stump ska sticka fram mellan tumme och pekfinger. För sedan nålen, som du håller i höger hand, mot stumpen. Var noga med att klippa av tråd med en vass sax eller rakblad för att rå en snittyta som är rak och därmed enkelt att få igenom ögat. Platta till tråden genom att skrapa lätt med en fingernagel (eller tänderna) om det behövs.

Det andra felet många gör, utan att tänka på det, är att trä på tråden från fel håll: nylontrådar kan börja snurra och trassla om de inte träs på rätt. Den del av tråden som först ska gå genom nålsögat är den ände som är längst från rullen. Precis som vid vaxning. Återigen är det alltså bäst att inte kapa tråden förrän du trätt på nålen.

Hur lång ska då tråden vara? Det beror på projektet, men principen är att det är bäst att skarva så få gånger som möjligt. Samtidigt som det är omöjligt att arbeta med allt för långa trådar. Ibland står det direkt i projektbeskrivningen hur lång tråd du bör använda. Annars kan 2-3 m vara maximum, beroende på vad som passar dig.

Många gånger används enkel tråd, men det är också vanligt att arbeta med dubbel tråd. Mer om detta kan du t ex läsa i Diane Fitzgeralds artikel, som förordar dubbelvikt tråd. Det kan stå i instruktionerna till ett projekt om dubbel tråd bör användas, men det är inte alltid fallet.


Viktiga detaljer: stoppärla och skarvning av tråd
Speciellt i amerikanska instruktioner är det vanligt att påbörja ett arbete med en s k stoppärla (eng. stop bead eller tension bead). Detta är en seed bead i avvikande färg, som trådänden längs från nålen fästs i genom att du syr tråden genom den 2-3 gånger. Så som visas här. Denna pärla är inte permanent utan tas bort när arbetet sytts färdigt och tråden fästs. Syr du en tub eller i cirkel så används inte stoppärla utan den första radens pärlor knyts ihop. Även här fästs trådstumpen sedan när arbetet är färdigt så se till att den är minst 2 dm för att enkelt kunna sys fast.

Det kommer alltid ett tillfälle när en tråd tar slut och en ny måste skarvas fast. Och när du sytt klart har du två utstickande trådändar, som också måste sys fast. I princip innebär det att du syr tråden fram och tillbaks genom de föregående pärlorna samtidigt som du då och då gör några överhandsknutar med tråden om trådarna mellan pärlorna. Det viktigaste är att säkra tråden så den inte börjar glida och lossna. Sy aldrig enbart i en riktning eller i en rak linje eftersom tråden då enklare glider. Korta beskrivningar om hur du fäster och skarvar tråd finns på Bead & Button.


Instruktioner till de vanligaste teknikerna
Instruktioner till peyote, herringbone, netting, brick stitch, ladder stitch och RAW brukar finnas på många hemsidor och i flera böcker. Kika t ex på Pärlplatsen, Beadwork.about.com, Bead-patterns.com, FusionBeads, Fire Mountain Gems, Beading Daily och Bead & Button. För videoinstruktioner och animerade tutorials, se inlägget Rörliga bilder -- video tutorials och animerade instruktioner.

På svenska finns dessa tekniker i de tre grundformerna flat, circular och tubular beskrivna i boken Pärlteknik. Observera att där, liksom på Pärlplatsen, används försvenskade namn på teknikerna. Själv hade jag som nybörjare nytta av ett specialnummer av Bead & Button vid namn Beading Basics: Stitches. Andra populära grundböcker är Getting Started with Seed Beads av Dustin Wedekind, Mastering Beadwork av Carol Huber Cypher och Creative Beadweaving av Carol Wilcox Wells (som även skrivit The Art and Elegance of Beadweaving). Speciellt den förstnämnda har flera hängivna beundrare.

I Sverige är s k grönländskt pärlbroderi en sydd teknik, som varit ganska utbredd de senaste decennierna. Där används lite olika stygn, som netting och peyote. Beskrivningarna ser ut på ett speciellt sätt, som skiljer sig från de beskrivningar du finner i t ex pärltidningarna. Mer om grönländsk pärlbroderi kan du lära på Elises Pärlateljé. Notera att pärlbroderi annars avser pärlor som broderas fast på ett underlag av tyg, filt, skinn eller liknande. På engelska kallas tekniken ibland Scandinavian beadwork.


Exempel på andra tekniker
Det finns en mängd andra tekniker värda att nämna, men du kommer förhoppningsvis att stöta på dem på egen hand, t ex via länkarna ovan. För en förteckning över tekniker som finns beskrivna i separata inlägg om i denna blogg, se den tematiska innehållsförteckningen. Pärlsömnad ligger ungefär i mitten av listan. Notera att några av teknikerna är framtagna av enskilda pärlare, snarare än gamla traditionella tekniker.


Alternativa namn
Eftersom vissa tekniker uppstått i olika områden har de gamla sömnadssätten ibland flera olika namn. Peyote kallas även gourd stitch. Brick stitch är också känt som Cheyenne eller Comanche stitch. Netting kallas net eller net weave. 2-needle RAW är det samma som cross-weaving. Herringbone kallas Ndebele. African helix är det samma som Triple helix. Cellini spiral kallas ibland Dutch spiral -- men Dutch spiral är också namnet på en helt annan spiralteknik. På samma vis kallas Right-angle weave spiral i den tutorial jag länkar till Spiral rope, men jämför med inlägget spiral rope och du ser att det inte är samma teknik.