Övrigt: Rädda din hammare

En hammare kommer med tiden att få märken och jack i huvudet, speciellt om någon lånar den för att slå i spik eller liknande. Detta är inte så roligt om det händer med den hammare du använder för att platta till metalltråd eller -plåt, som du vill behålla en slät yta på. Så fort du får ett märket på hammarhuvudet så kommer detta nämligen att överföras på metallen du hamrar, på samma sätt som motivet på en stans/stämpel. När detta händer finns det två saker du kan göra.

1. Oftast kommer du att vilja behålla din hammare för att hamra metall. Då kan du slipa ned ojämnheterna och hacken så som beskrivs på Beading Daily. Där används en fil följt av olika sandpapper: för små märken kan det räcka med sandpapper. För att få hammaren riktigt slät avslutas arbetet med en putsning. Glöm inte bort kanterna: ett allt för platt huvud gör att kanten på det kan ge märken i metalllen (detta gäller även spets- och flacktänger).

2. Är det en hammare som du av någon orsak inte är lika intresserad av att behålla för att hamra metall slät så kan du göra om den till en "strukturhammare" (texture hammer). Som nämnts tidigare på Att stämpla och hamra metall så kan du använda en mikromotor/multiverktyg (t ex Dremel) för att gravera in ett abstrakt mönster på hammarhuvudet. Redan befintliga små ojämnheter kan ge en spännande struktur, liksom om du använder en rostig hammare (tips av Jinks McGrath).

Inspiration: Alice i Underlandet

Alice i underlandet, Lewis Carrolls nonsensberättelse från 1865, har under lång tid uppskattats av så väl barn som vuxna. Referenser till hennes äventyr finns i många böcker/tecknade serier, filmer och musik idag, liksom det har gjorts många "retellings" (se denna artikel) och just nu är boken aktuell i en ny filmversion av Tim Burton. Liksom den mest kända filmatiseringen, animerade Alice i Underlandet från 1951, produceras den nya spelfilmen av Disney. Den officiella trailern kan du bese t ex här (andra trailern här).

Idag skriver såväl Art Bead Scene Blog som Rings & Things blog om just Alice som inspiration till smycken. På ABS diskuterar Heather Powers kring motiv, färger och fraser som kan användas till smycken på tema Underlandet. Hon ger även exempel på sina egna smycken. R&T ger tips på artiklar från deras sortiment, som passar alicetemat. I deras galleri kan du även finna smyckesprojekt med alicemotiv (sök på Alice).

Motiv som tas upp är tekannor, spelkort, rör och flaskor med texten drick mig, blått och vitt (efter Alice klänning), svampar, galna katter, flamingor, kaniner, fickur, rosor, nycklar, nyckelhål, böcker, speglar, gamla illustrationer, rött och vitt (flugsvamparna, Hjärter Dam), muffins, larver med mera. På ABS ges även förslag på citat, som passar att stansa, gravera eller skriva på smyckena.

Alice i Underlandet skrevs i viktorianska England så den tidens stil kan även bidra till inspiration. Vill du ha något lite tuffare kanske du kan låta dig inspireras av steampunk, som också det är en stil med rötter i en vurm kring victoriana och 1800-talets ångteknologi.


Inte nog med att temat är aktuellt pga den nya filmatiseringen, det passar även mycket väl in i de mer övergripande nostalgiska trender, som bl a lett till ett stort intresse för "shabby chic", vintage och retroinspirerade smycken bland pärlare och smyckesmakare. Alice hör samman med den romantiska vintagenostalgin, men kan även förknippas med sagoteman, som under tidigare år återkommit på flera design- och formmässor. Något som jag skrivit mer om här. Med andra ord är det just nu inte så svårt att hitta passande smyckesdelar i pärlbutiker och bland småsäljarna på t ex Etsy. Etsy, Folksy, DaWanda och liknande säljsajter kan dessutom troligen även ge inspiration vid en sökning bland de färdiga smyckena till salu.

Alice i Underlandet behöver inte betyda mixed mediasmycken eller udda och stora smycken. Inspirationen kan även göra nåt så litet som ett par söta örhängen där färgerna blått och vitt representerar Alice och hjärtanen är drottningen. Andra exempel på projekt i helt olika stilar är Alice in Wonderland Necklace med en trolldryck på sidenband, (med Memory Frames), Playing Card Hairclip och Sherri Haabs Alice in Wonderland BraceletAlice in Wonderland Charm Bracelet (pdf-fil) med s k resin bezels.

Tips: Behöver du några illustrationer till image transfers, fotoberlocker och collage så finns det en hel del, som inte längre skyddas av upphovsrätten. Illustrationerna i detta inlägg är några exempel, som kommer via Wikipedia. Ytterligare några svartvita bilder kan du hitta på The Graphics Fairy, bl a dessa.

För mer information om boken, se t ex Wikipedia. Notera att den engelskspråkiga artikeln är längre. Du kan ladda ned originalet gratis i pdf-format på Planet eBook.


Illustrationer: Arthur Rackham (överst), John Tenniel (svartvita) respektive Peter Newell (nederst).

Teknik: Nita metall -- en populär trend

Att sammanfoga metalldelar med hjälp av nitar (eng. rivets, riveting) har varit en teknik, som bara blivit mer och mer populär på sistone. Många började intressera sig för metallen under 2009 och Helen Driggs, som bl a är redaktör för Jewelry Artist/Lapidary Journal och skriver deras intressanta nyhetsbrev Flashcard, utnämnde på Beading Dailys blogg riveting till "the hottest jewelry-making technique for 2010".


Vad är nitar?
Nitar är det starkaste sättet att foga samman två metalldelar, näst efter lödning, menar Susan Lenart Kazmer i sin bok Making Connections. Därför är tekniken också väldigt vanlig inom smyckestillverkning. I boken dedikerar hon ett kapitel åt just olika typer av nitar -- boken rekommenderas varmt till den som är intresserad av olika "kalla tekniker" för metallsmide.

Nitar görs antingen av tjock metalltråd eller metallrör. På engelska kallas de förra för wire rivets och de senare för tube rivets (dessa påminner om öljetter, vilka också kan användas ibland). Material som används är oftast silver eller koppar, men även mässing, brons, stål och guld ger starka nitar. En nit kan vara hur tjock som helst, men den ska aldrig vara tunnare än 0,8 mm. Viktigt är också att niten passar tajt i det uppborrade hålet så var noga med att mäta borret så det passar din trådtjocklek.

Du kan även köpa "färdiga" nitar, som kommer med ett huvud redan format på ena sidan (se fotot ovan). Fördelen med dessa är att de minskar arbetstiden då halva jobbet redan är gjort. De har dessutom större huvuden än du kan få enbart genom att hamra själv på metalltråd (dock blir andra huvudet, som du själv formar, litet).


Instruktioner
Beaducation har flera videotutorials med nitade smycken, varav en nybörjarkurs kallad Introduction to Riveting. Kortare, men gratis, instruktioner finns hos t ex Art Jewelry och Nancy Rosetta. Beaducation har också tips på hur du kan använda ett speciellt verktyg för att göra nitar av tråd du smält en kula på. Du kan även göra denna typ av nitar utan att först platta till kulan, vilket beskrivs bl a i projektet Riveting Love i Beads & Beyond June 2010.

En nit kan även göras med nedsänkt huvud så att den blir osynlig eller med temporärt material (t ex papper) emellan metalldelarna, vilket ger en rörlig led (Kazmer).

Vintaj har instruktioner för hur du använder deras färdiga nitar, dels i text och bild och dels i videoform. I deras galleri finns även flera projekt att inspireras av.

Hur du gör nitar av rör beskrivs hos bland annat Art Jewelry -- främst hur du fäster den -- och Jewelrylessons, som har en tutorial av doxallo. Dessa öljettliknande nitar används även för att göra s k silver cores till lampworkpärlor och fungerar också att använda på ihåliga metallpärlor, vilket du kan lära dig på Jewelry Artists hemsida. En variant på denna nit är den s k star tube rivet, som sågas i ena änden så att flikar bildas, vilka sedan böjs ut (likt påsklämmor). Även denna variant finner du beskriven i Kazmers bok.


Tips: I Susan Lenart Kazmers ovan nämnda bok används tekniken för att knacka ut nithuvuden på metalltråd även för att skapa hattpinnar (s. 39).

Tävlingstips: Marsutmaningar

Art Bead Scene: Almond Blossom
Art Bead Scene Blog har som vanligt presenterat sin månadsutmaning denna vecka. Under mars ska du låta dig inspireras av van Goghs målning av mandelblom (se bild ovan). Månadens vinster kommer från Vintaj, Miss Fickle Media och Jade Scott. De inkluderar Vintajs teknikbok, ett urval nya vintajprodukter, handgjorda smyckesdelar, polymerpärlor samt ett koppar- och hartshänge.

Mer om utmaningen kan du läsa här och vinsterna presenteras här. Ditt bidrag måste vara inlämnat senast sista mars.


Vintaj: Heather Fields
Även Vintaj har presenterat sina marsutmaning, som har temat Heather Fields. Bidraget, som ska innehålla någon vintajprodukt, ska skickas in senast middag fredag 12:e mars (lokal tid). Läs mer om utmaningen här (kompletta regler med mera hittar du här).

Hinner du inte komponera ett bidrag tills dess så kan du redan nu börja fundera på april månads tema, som är Spring Riverbed.

Noterat: Smyckesdelar i russian goldplate

Russian goldplate är namnet på en plätering som först uppstod i början på 1900-talet av tillverkare som tyckte om färgen på gold-filled/rolled gold, vilken var populär på 1800-talet. För att imitera nyansen med billigare material utvecklade de en speciell mässingsplätering som lades på en mässingsbas. Men det var inte bara en simpel efterapning: den hade en varm gul ton med en speciell antik känsla från den patina som lades på pläteringen och sedan förseglades.

Kända bijouteridesignern Miriam Haskell använde sig ofta av denna plätering. Just den versionen är gjord efter ett hemligt recept, som var enbart för hennes smycken, men andra designers använde liknande finishar. Än idag kan man finna vintage smyckesdelar i denna speciella plätering, men mycket är också gamla råa mässingsdelar som pläteras idag med recept som tagits fram för att imitera den gamla looken.

En butik som tycker mycket om den gamla "ryska" pläteringen är B'Sue Boutiques. Där finns en ny finish, som faktiskt har en gnutta guld i sig, och en lätt antikbehandling som går mot röd ockra där Miriam Haskells delar är mer mot umbra. De nya delarna saknar dessutom den lätt gröna ton från de gamla delarna: den är enbart en ljus och varm gul. Smyckesdelarna har sedan täckts med ett matt harts, som ger skydd mot oxid och ärg samtidigt som den ger dem en sidenmatt yta, som är svår att fånga på foto. Mer om bakgrunden kan du läsa i hennes blogg.

Gillar du matt metall och vill ha en varm ton som kontrast till de grå och svarta matta smyckesdelar jag visat tidigare så är russian goldplate väl värd att tänka på. Eftersom färgen går lite mer åt mässingsgult och själva metallen är matt ger den helt helt annat intryck än vanlig guldplätering, som är glansig och varm med mycket färg.

Notera att delar i russian goldplate är uppdelade på olika sidor i butiken. Sök på t ex russian för att hitta alla. En del av dem finner du samlade här. Russian goldplate är en nickelfri finish, enligt butiken.

Mönstertips: Piffa upp plasthängen -- eller skapa tredimensionella hängen

Att limma ihop saker anses inte alltid som god teknik, men det är en metod som passar väl för att göra egna "collage" av smyckesdelar. Något som inte minst passar med överblivna eller upphittade delar eller saker som inte är intressanta att använda på egen hand. Använder du billiga material kan du dessutom leka fritt utan att känna att du slösar med material. Resultatet kan bli kitschigt, men även elegant beroende på val av delar. Genom att arbeta mer tredimensionellt blir resultatet mer intressant än ett vanligt platt hänge, inte minst om dekoren får gå utanför kanter (exempel: Sweet Rose) eller interagera med bakgrundens motiv.

Beadin' Path har exempel på plasthängen som får en ny dimension med fastlimmade blommor och blad medan FusionBeads "blingar" sina filigranhängen i lucite (=akryl) med flatbacks.

Tekniken att arbeta i lager på lager behöver inte begränsas till enfärgade färdiga hängen: de passar till bl a collagesmycken och resin bezels, som jag beskrivit förr. Klicka dig vidare till de inläggen för exempel. Art-e-zine har några exempel hur dekorationer kan limmas fast på inglasade fotohängen medan Alphastamps fäster berlocker på collagehängen. FusionBeads har också ett exempel på vad några få flatbacks kan tillföra (de använder t o m kristallerna på swarovskipärlor). I Sea Maiden kompletteras bilden av Venus/Afrodite med sirliga snäckskalspärlor.

Alternativ kan du även limma på filigrandelar, metal blanks och stampings som i t ex sinsemellan väldigt olika Autumn Flower Brooch och Pin Up Flag Tag. Eller limma samman blandade material som i manschettknapparna Treasured och Flux Capacitor.

Noterat: Efter piratdöskallarna -- calaveras

Döskallar och pirater har varit återkommande de senaste åren, men nu verkar de klassiskt avskalade döskallarna får konkurrense från de mer färgglada calaveras. Calavera är spanska för döskalle och det som avses är just i detta sammanhang s k calaveras de azúcar, sockerdöskallar med färggranna kristyrdekorationer, som är en del av firandet av den mexikanska högtiden De dödas dag (El Día de los Muertos). En högtid som firas även av latinska grupper i bl a USA, vilket kan förklara intresset från amerikanska pärlbutiker.

Att finna pärlor med calaveramotiv är inget nytt, men jag har sett mer av det på sistone. Nyligen lanserade amerikanska TierraCast en kollektion berlocker med inspiration bl a från De dödas dag och calaveras (Viva Mexicana!, som beskrivits tidigare). Sedan tidigare går det även att finna peruanska keramikpärlor i form av calaveras, se t ex bild i mönstertipsen Döskallar och skelett. Det finns även färgglada halvädelstenspärlor och färgade plastpärlor som med lite fantasi kan passa temat. Exempelvis Rings & Things har nyligen tagit in färgglada calaveras i form av kinesiska lampworkpärlor. Gaea gör färgglada pärlor och hängen med mycket blommor, som för tankarna till livets glada stunder snarare än dödens mörker.

Instruktioner till att göra egna calaverapärlor finns i ovan nämnda mönstertips.



PS! Mer om De dödas dag och sockerkranierna kan du läsa på Wikipedia.

Teknik: Stöpa metall i snö (eller vatten)

Med all den snö som fallit över vårt avlånga land denna vinter passar det kanske att tipsa om Silver Bees tips om Snow casting. Att gjuta metall i en skål med snö.

Inspirationen kommer från den klassiska tekniken att stöpa metall i vatten, som beskrivs t ex hos Jewelrymaking.about.com, Art Jewelry (video) och Silver Bee. Vissa kanske känner igen denna metod från en gammal nyårstradition att stöpa tenn eller bly i vatten och sedan utifrån klumpens form förutsäga vad som ska hända under kommande år (numer byts ibland metall mot stearin). Om jag inte missminner mig så har alla vi som läst Alla vi barn i Bullerbyn hört talas om detta även om vi inte själva är uppvuxna med traditionen. På finlandssvenska kallas tennklumparna för nyårslyckor och kan köpas i form av hästskor, som sedan smälts ned på tolvslaget. Tenn kräver inte lika höga temperaturer som silver för att smälta.

Eftersom ingen form används, som bestämmer hur metallen ska stelna, blir resultatet oförutsägbara oregelbundna figurer, som sedan kan inkorporeras på skilda sätt i smycken -- för inspiration, se länken till Art Jewelry ovan. Blir du missnöjd kan du på nytt smälta ned metallen och göra ett nytt försök. Notera skillnaden mellan att droppa i metall och att hälla ned lite större mängd på en gång. Tekniken passar bra som ett sätt att använda överblivet silverskrot.


För andra exempel, se Broom casting och stöp metall över bönor eller salt.

Teknik: Broom casting och stöp metall över bönor eller salt

Idag blir det minitema gjuta/stöpa silver. Det finns många olika sätt att gjuta metall. Vanligtvis används någon typ av form, men du kan också gjuta i "friform", vilket ger spännande och oförutsägbara resultat. Den vanligaste tekniken för detta är att hälla smält metall i kallt vatten. Vissa kanske känner igen denna teknik från en gammal nyårstradition att stöpa tenn eller bly i vatten och sedan utifrån klumpens form förutsäga vad som ska hända under kommande år (ibland byts tenn mot stearin). Läs mer om den tekniken här.

En lite annorlunda metod är broom casting, som skulle kunna översättas med kvastgjutning. I korta drag handlar det om att hälla det smälta silvret över de sammanknutna och fuktade stråna från en borste med naturborst. Metallen kommer att rinna ned i mellanrummen mellan borsten och skapa oregelbundna figurer med en karaktäristisk randad struktur och form, som påminner om stalaktiter.

Instruktioner hittar du bl a hos Jewelry Artist/Lapidary Journal, som inleder med en artikel om Beth Rosengard som skapar vackra och högklassiska smycken med denna lågteknologiska metod. Ett projekt ingår även i tidningens e-bok 10 Cabochon Pendant Jewelry Tutorials (Broom Cast Turquoise av Brad Smith). En minitutorial har även No Stone Unstrung och missa inte heller Dennis Chapmans instruktioner i Broom Casting (pdf-fil).

Har du ingen bra kvast kan du även använda tallbarr, som visas här. Andra liknande sätt att gjuta "friform" är att använda bönor, så som beskrivs t ex i Don Norris instruktioner Bean Casting (pdf-fil) och Trish Waltons artikel Direct Casting. Hon tipsar även om tallbarr och salt. Saltgjutning beskrivs också utförligt av Rock hound blog och Online Jewelry Academy.