Att smälta en kula på tråd av koppar, finsilver eller sterling silver är inte särskilt svårt. Dessutom innebär det att du kan göra dina egna hattpinnar och andra delar till smycken, tillverkade precis som du vill ha dem.
Grundtekniken
Det räcker med en enkel butangasbrännare för att smälta tråden. Instruktioner hittar du på många håll på nätet, t ex av Cassie Donlen, Art Jewelry och CoolTools i videoform samt hos FusionBeads, MarieChristine, BeadingDaily och How-to-make-jewelry.com i text och bild. Notera att ibland kan detaljer och tips variera så titta gärna hos flera källor om du är nybörjare. Har du inte arbetat med butangasbrännare förr så rekommenderar jag även att du ser Torch Safety Talk with Miss Iris på Beaducation.
Användningsområden och variationer
Det allra vanligaste är att använda denna teknik för att göra egna hattpinnar, som synes i länkarna ovan. Fördelen med detta är att det är en enkel teknik, du kan själv välja tjocklek och längd på pinnarna och det ger en personligare handgjord känsla till smycket än färdiga hattpinnar. Hattpinnar av detta slag kan också användas som "alternativ" till nitar, se How-to-make-jewelry.com för exempel. Du kan också göra emaljerade hattpinnar, som kan användas även utan pärlor. Instruktioner finner du i Easy Torch-Fired Enamel Necklace av Jill Erickson.
Du kan även smälta kulor för fina ändar till örkrokar, örstickare/stift, kroklås och s-lås. I det sistnämnda fallet smälts en kula i båda ändarna av tråden. Så görs även i kedjorna i Lydia Ochoas Role Revesal och Iris Sandkühlers Peacock Chain. Kulorna ger både en dekorativ effekt och motverkar att det bildas några vassa kanter som kan irritera huden. De kan också användas som avslut istället för t ex öglor eller spiraler där det behövs, exempelvis så som Mary Hettmansperger gör i sitt Twined Spokes Bracelet. I sin bok Fabulous Woven Jewelry använder hon då och då denna teknik för "ekrarna" hon väver, flätar och knyter om.
Ett lite svårare sätt att använda tråd som smälts i båda ändar är att använda dem som upphängningsmekanismer, gångjärn, leder eller liknande. Det komplicerade består i att du bara kan smälta den ena änden i förväg -- den andra måste smältas när smycket är monterat, vilket innebär en risk för att du smälter mer än bara trådänden. Lösningen är en mycket het och liten låga, vilket kräver propan- och syrgas. Instruktioner till detta samt många inspirerande exempel på hur tekniken kan användas har Hadar Jacobson gjort. Du finner dem dels i videoformat och dels i text och bild (pdf-fil). Väl värda en titt även om du inte har tillgång till den utrustning som krävs!
Om du använder känsliga material som ska fästas på detta vis så tipsar Susan Lenart Kazmer i sin bok Making Connections, s. 59, om att du kan täcka delar av smycket i en skål med pimpsten, som absorberar hettan innan den når smyckesmaterialen. Även solida mellanpärlor eller brickor kan fungera som en buffert. Hon använder acetylen- och syrgas, vilken smälter tråden ännu snabbare än syre/propan. Läs mer om hur hon använder smält tråd i boken, som jag beskrivit närmare här (tillsammans med Hettmanspergers bok).
*
Missa inte...
...tidigare inlägg jag gjort om tillverkning av hattpinnar, örkrokar respektive lås.
Ett bra nybörjarprojekt. Förresten så står det "hund" i din text...jag menar förstås "katt". LOL . Jag får en känsla av att någon av kissarna ville "hjälpa till".
SvaraRaderaInte första gången heller. Skriver ofta pärlor istället för päror också -- så man vet vad jag brukar ha i huvudet!
Radera