Om du läser på om mineraler och (ädel)stenar så får du snabbt veta var de ligger på Mohs hårdhetsskala, det är en av de mest grundläggande informationerna du kan få om ett mineral. Men vad innebär då hårdhetsskalan och siffran mineralet tilldelats?
Nationalencyklopedin definierar Mohs hårdhetsskala som en "skala för relativ ritshårdhet hos mineral". Det är inte den enda skala för att mäta hårdhet i material idag, men i mineral är det fortfarande den vanligaste. Skalan skapades 1812 av tyske mineralogen Friedrich Mohs för att jämföra olika minerals hårdhet enligt principen att ett hårdare material kan repa ett mjukare och att man därför med en skala av utvalda mineral kan testa hur hårda andra material är genom att ritsa dem: mineral med hårdheten 1-2 kan repas med en nagel och mineral mellan 1 och 6 kan rispas med en stålspik medan ädelstenar med hårdhet 9 eller 10 (dvs diamant) endast kan repas med en diamant. För att testa mineralers hårdhet kan man använda sig av en samling testmineral och verktyg, som de på bilden ovan.
Skalan går från 1, som motsvarar gips, till 10, som motsvarar diamant. Skalan är en så kallad ordinalskala, vilket innebär att -- för att citera Wikipedia -- "olika värden kan rangordnas, men det går inte att på något meningsfullt sätt ange skillnader eller avstånd mellan värdena". Korund, med hårdhet 9, är dubbelt så hård som topas (8), men diamant är fyra gånger så hård som korund. Se Wikipedia för en tabell som jämför Mohs hårdhetsskala med mineralens absoluta hårdhet (till höger) samt tabellen nedan.
En tabell över mineral sorterade efter hårdhet finner du på engelskspråkiga Wikipedia. Den inkluderar de mineral som hamnar mellan två hårdhetsgrader och därför skrivs som exempelvis 1,5. Som synes kan vissa material också variera lite och ges en hårdhetsgrad som 4-4,5.
Vad kan man då ha för användning av att veta vilken hårdhet en sten har? Inom smyckestillverkning kan det ha många. En mjukare sten är lättare att borra i och gravera på. Ju hårdare sten, desto hårdare material på borret behövs dessutom. Hårdheten avgör, åtminstone delvis, vilken rengöringsmetod du kan använda för det färdiga smycket. Hårdheten påverkar var du kan placera en sten: en mjuk sten passar bättre i halsbandshängen eller örhängen som inte utsätts för lika mycket påfrestningar som ett armband. Dessutom säger det något om hur stenarna och smyckena med dem i bör förvaras då en hårdare sten rispar en mjukare -- därav att man inte ska lägga ett diamant- eller ametisthalsband löst i samma smyckeskrin som man har sitt pärlcollier då de mjuka söt- eller saltvattenspärlorna lätt rispas av hårda ädelstenar. Det är förstås också bra att kombinera stenar som är lika hårda i ett smycke om de kan komma att gnida mot varandra för att undvika repor.
Det sagt så finns det dock mer än hårdheten som påverkar hur känslig en sten är. Det finns hårda stenar som ändå är relativt sköra på grund av mineralets inre struktur. Råkar en sådan sten få en smäll på precis rätt ställe kan den skiva sig eller naggas. Vilken form stenen slipas i påverkar förstås också: ju tunnare med mineral, desto känsligare. Smala partier, utstickande former osv naggas, nöts och skadas enklare än t ex en rundslipad pärla eller tjock cabochon.
Foto: Hannes Grobe [CC BY 3.0], via Wikimedia Commons(överst) respektive Eurico Zimbres [CC BY-SA 2.5], via Wikimedia Commons
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Frågor, tips, synpunkter eller kommentarer? Skriv gärna en rad här -- vill du hellre ta det privat hittar du min e-postadress under Kontakt (flikarna under bloggrubriken). Tänk på att frågor som ställs i kommentarerna besvaras här. Vill du ha svar via e-post är det bäst att istället maila direkt.
Tack för din kommentar!
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.