Referens: Guide till copyright, etik och credits

För många är det självklart, men för andra oförståeligt. Vad tycker du? Om du gör ett eller flera pärlarbeten efter ett mönster, får du då sälja dem? Och om du blir väldigt inspirerad av ett smycke och kopierar det? Eller om du bara halvt om halvt använder någon annans design?

Vissa menar att pärlare som publicerar mönster får skylla sig själva om någon vill sälja pärlarbeten de gjort efter mönstren. Avslöjar man hur det görs så får man finna sig i att bli kopierad. Ytterligare vissa tycker att detta även gäller personer som visar sina smycken på nätet: är man så ”dum” så får man skylla sig själv när någon kopierar. Men det finns något som heter upphovsrätt. Och något som heter etik. Mönster du hittar i tidningar och böcker brukar ha någon form av text som de jag saxat ut ovan (klicka på bilden för förstoring). Mönster är först och främst något som publiceras för att vi ska få möjlighet att lära oss en teknik eller för vårt personliga nöje.

Vad du får och inte får göra baseras på en kombination av upphovsrättslagstiftning och etiska riktlinjer. Bara lagstiftningen är, som lagar alltid är, omfångsrik och jag har inte tillräckliga kunskaper för att gå på djupet. Se detta mer som en kortfattad introduktion. Jag kommer att bara beröra denna stundtals hetsiga debatt som flyktigast, men det kan alltså vara bra att påminna om att det finns väldigt olika syn på upphovsrätt och etik bland pärlare.


Upphovsrätten

Enligt regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar, har författare, konstnärer och fotografer rätt till sina verk. Upphovsrätten, copyright på engelska, regleras av den lag som vanligen kallas upphovsrättslagen. Sådana lagar finns i de flesta länder i världen och har kommit att bli allt viktigare med åren då piratkopiering och plagiering blivit vanligt samtidigt som det finns mer och mer pengar i de så kallade immateriella rättigheterna. Dock började det internationella samarbetet kring upphovsrätt faktiskt redan på 1880-talet.

För att ett verk ska skyddas av rätten så krävs att det har en viss grad av originalitet och självständighet, vilket kallas verkshöjd. Ett enkelt trätt halsband eller klassiskt pärlörhängen uppfyller oftast inte detta krav. Upphovsrätten innehar upphovsmannen och den omfattar ett ekonomiskt och ett ideellt skydd. Personen har men andra ord ensamrätt att dels utnyttja verket ekonomiskt (t ex genom att sälja, hyra ut, sprida, visa upp eller kopiera det) och dels att omnämnas som upphovsman ”i den omfattning som god sed kräver” samt att verket inte ändras eller framförs på ett sätt som kränker dennes anseende.

Du behöver inte skriva ut att verket är upphovsrättsskyddat, t ex med ett ©, för att lagen ska gälla. Inte heller måste du registrera verket eller din verksamhet. Så fort du för ned något på ett papper eller färdigställer ett arbete så är det automatiskt skyddat. Som svensk är ditt verk också skyddat i andra länder genom Bernkonventionen och andra internationella överenskommelser. Och vice versa. En person kan ge upp sin upphovsrätt också, vilket kanske främst är vanligt med foton (en del av fotona på denna blogg är just copyrightfria i enlighet med GNU).

När det gäller mönster och instruktioner/tutorials finns det två upphovsrätter att ta i beaktande. Dels själva smycket/pärlarbetet och dels själva texten. Däremot kan inte själva metoden eller tekniken som används skyddas av lagen – en viktig skillnad. Bara för att pärlaren visar hur du gör en kopia av hennes verk innebär inte att hon överlåter sin upphovsrätt till läsaren. Den tillhör bara henne, liksom texten är hennes. Vissa pärlare tycker det är helt ok om du kopierar deras arbete som de lär ut så länge du inte kopierar deras text. Andra tycker det är ok att du kopierar deras arbete i liten skala och endast för fickpengar (pin money) medan de inte accepterar att du massproducerar deras grejer. Ytterligare andra ser helst att du inte alls använder deras smycken för kommersiella ändamål. Deras inställning stöds av upphovsrätten, men det handlar också om etik.

Etik för pärlare

Bara för att lagen inte förbjuder något innebär det dock inte att vi är fria att göra det. Minst lika mycket som vi fogar oss efter lagar så lever vi efter etik och moral. Det som är lagligt är inte nödvändigtvis rätt. År 2006 satte sig chefredaktörerna för flera amerikanska pärltidningar ned för att sammanfatta pärlarnas etiska riktlinjer så som de ville arbeta efter. Resultatet blev fyra punkter:

• Det är oetiskt att kopiera en annan pärlares arbete utan dennes tillstånd

• Det är oetiskt att kopiera ett arbete som publicerats i en tidning, bok eller på en hemsida och visa upp det under förespegling att det är ett originalverk, oavsett sammanhang.

• Det är oetiskt att lära ut ett projekt som har publicerats i en tidning, bok eller på en hemsida utan pärlarens tillstånd. [som lärare]

• Det är oetiskt att lära ut ett projekt som man lärt sig på en annan lärares kurs.

Är du osäker är det alltid bättre att be om tillstånd en gång för mycket än en gång för lite. Många pärlare är generösa människor, som inte bara vill lära ut utan även tillåter att deras verk används av andra. Läs mer om dessa riktlinjer här (pdf). Du kan också testa dig själv i Beadworks Ethics in Beadwork Quiz.

Att enbart byta färg på ett arbete, ändra längden eller använda runda pärlor istället för fyrkantiga är inte att modifiera ett mönster så mycket att det kan ses som en ny design. Någonstans når man en punkt där man utvecklat någons mönster i den grad att det är ett nytt arbete. Men exakt var gränsen går mellan en design som är någon annans och en design man själv arbetat fram är svårt att säga generellt. Etik kan, som Marlene Blessing uttrycker det, alltid koncentreras ned till den gyllene regeln: gör inte mot en annan pärlare vad du inte vill att denne ska göra dig.

Måste man då följa de etiska reglerna? Det finns ingen lagstiftning som får dig fälld om du bryter en riktlinje som inte också är lag, men du riskerar att förlora ditt förtroende i pärlvärlden. Mary Tafoya poängterar att etik alltid är den enskilde individens val och att vi visserligen ska lyssna på gruppen, men i slutänden välja att följa etiska koder för att de är rätta, inte för att vi är rädda för att frysas ut av andra (vilket är en större risk i USA är i Sverige skulle jag tro). Samtidigt får vi inte heller bli för rabiata: det är vanligt förekommande att två eller flera personer oberoende av varandra kommer på samma design så vi kan inte alltid dra slutsatsen att en person kopierar en annan på grund av bara ett enskilt verk.

En viktig anledning finns för att följa riktlinjerna: om vi som använder andras mönster missbrukar dem så kan det i förlängningen innebära att färre pärlare är beredda att publicera mönster, vilket slår tillbaka mot alla pärlare då vi blir av med våra talangfulla, inspirerande och betydelsefulla lärare. Dessutom, var ligger kreativiteten – anledningen till att åtminstone jag pärlar – i att sno någon annans design för att sälja?

Creative Commons

Flera personer som arbetar med att publicera mönster och instruktioner har på senare år anammat Creative Commons licens (CC). Creative commons är ett system som uppkom i USA som är ett alternativ till den rigida lagstiftningen och som är generösare med vad du får och inte får göra med ett verk/program. Det finns flera olika typer av alternativ till upphovsrättslagen varav CC är en. Det finns ett antal symboler som kan användas och som anger exakt vilken licens verket/mönstret lyder under, och därmed vad du får göra med det. Vanligast är att du exempelvis får använda det för icke-kommersiella ändamål. Själva instruktionerna, texten, kan ibland få användas i undervisning så länge den inte ändras. Oavsett vilken licens man väljer så ingår att upphovsmannen alltid ska få credits/erkännande. Mer om dessa symboler kan du läsa på Creative Commons svenska hemsida.

Credits/erkännande

Credits innebär att (skriftligt) erkänna en annan persons betydelse för det egna verket. Om du exempelvis visar upp ett smycke, som är gjort efter någon annans mönster eller inspirerat av någon annans verk, på din hemsida, ett forum, galleri eller liknande så förväntas du också skriva ut vem som gjort mönstret eller orginalarbetet. Att du anger namnet betyder dock på inga vis att du är fri att sälja smyckena, men om du har tillstånd att göra det förväntas du ändå ange namnet.

Jag håller ganska hårt på att det är just namnet som är det viktiga. Det är ju upphovsmannen som ska framhållas. Tyvärr är det vanligt att jag ser att personer istället skriver något i stil med ”från en bok”, ”från nätet” eller ”från [namn på pärltidning, ibland nr]”. Eller, i vissa fall, att personen inte alls säger att det är någon annans mönster. Självklart finns det även här en (svårdefinierad) gräns där influenserna från en annan pärlare är så små att de inte behöver nämnas, men när ett mönster helt eller delvis används så bör namnet finnas med. Samma sak om arbetet är starkt influerat av en annan persons design. Å andra sidan så finns det de som är generösa och anger credits även för tekniker, dvs anger under mönster en person som presenterat en teknik även om denna teknik egentligen är både välkänd och gammal (=ej upphovsrättskyddad).

Varför är det så viktigt med credits? Som jag redan varit inne på tidigare så handlar det om att erkänna en persons upphovsrätt (det är en del av den ideella rätten) och göra det etiskt riktiga, vara öppen med att en annan person varit viktig för mitt verks tillkomst. Men det finns också en annan dimension, som Bead & Buttons grundare Alice Korach var inne på:

The art world will never take beaders seriously as real artists /…/ if we don’t play by their rules and establish a chain of continuity, history, and credit for technique and inspiration for each of our works. (Citerad av Ann Dee Allen).

Med andra ord: om pärlarbete ska respekteras som konst eller konsthantverk så måste vi behandla arbetena så som andra konstverk behandlas. Pärlarbeten ska ses som originalverk, som skapas av en person med även influeras av våra föregångare. Och som pärlare bidrar vi till denna statushöjning genom att vara öppna med våra inspirationskällor samtidigt som vi skapar och utveckla vårar egna verk, inte genom att kopiera och massproducera andras arbeten.

Källor:

Allen, Ann Dee (2007): From the Editor. Bead & Button August 2007.
Blessing, Marlene (2006): Do the Right Thing! Copyright, Ethics and You. Beadwork June/July 2006.
Brooks, Mindy: Beader’s Ethics. Bead & Button.
Creative Commons
Morgan, Paula/all about Beadwork: Ethics and Copyright for Beaders.
Nationalencyklopedin
Tafoya, Mary (2007): Who Owns the Stitches? Ethics in Beadland. Beadwork October/November 2007.