Lästips: Keltiska knutar för smycken

Suzen Millodot: Celtic Knots for Beaded Jewellery (2006, Search Press)

Knutar har sedan förhistorisk tid inte bara använts för praktiska ändamål. De har också haft magiska och/eller symboliska egenskaper i många, för att inte säga alla, kulturer. I magiska sammanhang kunde de antingen användas för att hålla kvar något positivt (lyckoknutar, kärleksknutar) eller skydda mot ondska eller andra dåligheter. Men de har också varit rent dekorativa och i vissa områden har knutarna utvecklats till att bli vackra och välkända dekorationer. Kinesiska knutar är ett bra exempel. Även de keltiska flätade, intrikata knutarna är igenkända och i princip lika med "det keltiska" för oss.

I sin bok Celtic Knots... lär Susan Millodot ut hur du själv kan skapa dekorativa knutar med inspiration från keltisk tradition. Vi vet inte om kelterna faktiskt gjorde knutar av snöre eller tråd eftersom inga textilier är bevarade från tiden. Det vi har är endast avbildningar i pergament och på stenmonument. Men det är dock troligt att det fanns även om vi inte vet hur de användes. Millodot har skapat knutar och flätar som är baserad på klassiska keltiska stilar, men hon har även hämtat tekniker och design från andra håll, bl a kinesiska knutar och sjömansarbete som görs idag, i sitt arbete att föra knutarna från papper och sten till snöre.

Boken inleds med lite information om keltiska knutar och en genomgång av olika trådmaterial samt hur snörena/trådarna förbereds och eventuellt färgas innan de används. Vi får också lära oss lite mer om vilka kelterna var och varifrån de kom till brittiska öarna. Därefter följer 20 projekt indelade i knapp- och flätknutar, flätor, valknopar, ”åtta-kedjor” (inkl. josefinknutar) samt flätade motiv. De sistnämnda är nog speciellt de som vi förknippar med keltiskt formspråk. Du kan se bilder på knutarna (och smyckena) från boken på författarens hemsida Ornamental Knots.

Ibland kan jag tycka att boken gör sig bäst som teknikbok snarare än som mönsterbok, vilket troligen också är tanken (åtminstone delvis): det är exempelvis mer knutar än pärlor titeln till trots. Vissa smycken är helt enkelt inte min stil. Något som inte minst grundar sig i att hon har en förkärlek för färgglad rattail som inte jag delar. Däremot tycker jag de smycken hon gör i svarta läder- och bomullssnören är snygga och i vissa fall passar de både killar och tjejer. Boken har flera knutar och mönster jag gärna återvänder till. Och jag begränsar mig inte till snöre: flera av knutarna/flätorna kan även göras i (mjukglödgad) metalltråd. Knutarna kan anpassas till smycken -- och andra dekorationer -- i många olika stilar och bara fantasin sätter gränser. Boken utgår från en vacker och annorlunda tradition med stor potential.