fredag 4 juli 2008

Historia och kultur: En pärla med vilket annat namn...





Ibland hör jag hur personer beklagar sig över att vi på svenska inte gör skillnad mellan pärla och pärla. De jämför med engelskan där bead och pearl är två separata ord och menar att svenska är ett fattigt språk som till skillnad från andra inte kan göra skillnad mellan dessa två begrepp. Men här gör de inte mindre än två fel. För det första är svenskan inte ordfattig i detta sammanhang och det är heller inte enda språket där ordet för pärla (bead) även är ett ord för något annat. Nej, det finns en historisk anledning till varför orden hör ihop och detta är även fallet i många andra språk.


Enligt pärlforskaren Peter Francis Jr (1945 – 2002) ska vi blicka bakåt i tiden för en stund. På flertalet språk i världen gör man ingen skillnad mellan pärlor (ett litet föremål med hål att använda i dekorativa syften) och pärlor (en biprodukt musslor och ostron skapar för att neutralisera skadliga föroreningar som trängt innanför deras skal). I Europa gäller detta till exempel på svenska, danska, norska, franska, grekiska, tyska, latin, italienska och serbo-kroatiska. Andra, utomeuropeiska, exempel är hindi, tamil och olika språk som talas på de sydostasiatiska öarna. ”Pearls are conceptualized as the original beads”, menar Francis.

Pärla är ett fornsvenskt ord som kommer från lågtyskans perle och kan ha koppling till medeltidslatinets perla. Som verb, av pärlande, är det bara belagt sedan 1809 och att använda ordet om aktiviteten att arbeta med pärlor är mycket nyare. Noteras kan att i exempelvis Nationalencyklopedin får du endast upp information om (äkta) pärlor om du läser på ordet pärlor. Dock förekommer båda betydelser i deras ordbok.

På språk som ryska, tjeckiska, polska, holländska och jiddish har pärlor (=beads) fått sitt namn efter korall. Med andra ord, pärlor har i påfallande många indoeuropeiska språk sitt namn efter åtråvärda, sällsynta skatter från havsbottnen. Redan i forntiden användes mycket tid och arbete till att finna dessa sällsynta material, på havsbottnen och på land, för att dekorera sig med. På land kan jämföras med lapis lazuli, vars enda kända forntida källa är en avsides, obebodd dal i Afghanistan. I 6 500 år har människor vandrat dit om somrarna bara för att utvinna stenen, som sedan kunde exporteras till exempelvis Mesapotamien. På liknande sätt grundade faraonerna städer i Sinaiöknen, vilka endast beboddes några månader om året, för att utvinna turkos.

Engelskan bead däremot har ett helt annat ursprung. Där finns inget släktskap till vare sig pearl eller coral. Dess namn kommer från medeltidsengelskans bede som betyder bön (märk släktskapet med svenskans be eller bedjan). Ursprungligen användes ordet för bönepärlor eller radband, vilket, som de flesta nog känner till, består av länkade eller trädda pärlor och används av kristna (främst utbrett bland katoliker) för att räkna sina böner. Språkligt finns här ytterligare en intressant länk: ordet radband antas komma från fornnordiska rav, vilket betyder bärnsten som var ett vanligt material till radbandens pärlor.


Källor:
Francis, P. [inget årtal]: Bead Revolution: The Role of Beads in Technological Change.
Nationalencyklopedin. Upplaga: multimedia 2000 plus.
Microsoft Encarta Ecyclopedia 2003

Dahlström, Å. & Brost, L. (1995): Stenen som flyter och brinner – en bok om bärnsten. Nordstedts förlag, Stockholm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Frågor, tips, synpunkter eller kommentarer? Skriv gärna en rad här -- vill du hellre ta det privat hittar du min e-postadress under Kontakt (flikarna under bloggrubriken). Tänk på att frågor som ställs i kommentarerna besvaras här. Vill du ha svar via e-post är det bäst att istället maila direkt.

Tack för din kommentar!

Related Posts with Thumbnails