Noterat: Brodera dina egna metallhängen

När hösten och skolstarten börjar närma sig så kommer även nya kataloger från de tre stora hobbymaterialföretagen Panduro Hobby, Slöjd-detaljer och Creativ Company. Och med katalogerna kommer oftast små och stora nyheter.

En av nyheterna från Panduro surfar på handarbets-/slöjdvågen med en mix av traditionellt korsstygnsbroderi och modern stilren metall. Under rubriken Brodera ditt eget smycke så presenterar de två olika silverfärgade metallhängen med perforeringar. Dessa preforeringar kan du se som hålen i en aidaväv och brodera med korsstygn i moulinégarn på liknande vis. Förutom hängena finns även ett stelt armband. Gemensamt för alla tre produkter är att perforeringen inte täcker hela stommen utan lämnar delar av ytan fri. Kanten är inte heller rakt utan böljar ut och in.

Passar inte Panduros hängen så kan du göra liknande själv genom att borra hål i ett rutnät på ett slätt hänge eller metal blank. Och varför bara brodera med garn när du väl vet att du kan pärlbrodera med halva korsstygn? Varför inte testa det också? Pärlor behöver inte broderas fast med broderigarn, även tunn metalltråd fungerar väl och tål slitage vid användning.

Kit med broderifärdiga hängen riktade till en pysselglad allmänhet snarare än pärlare finns också, se t ex denna artikel hos CraftGossip. Och om vi går bortom smycken och pärlor så är det väl ingen som missat LampGustafs lampa Stitch, som uppmärksammats på flera håll i och utanför vårt land. (Även Stitch kanske vill bli pärlbroderad?)

Nyhet: Strukturhammare med utbytbart huvud

"Strukturhammare" eller texture hammers, som de heter på engelska, är hammare som har mönstrade huvuden som ger en spännande struktur på metall. Vanligtvis har hammaren ett eller två huvuden med mönster -- vill du ha flera mönster får du köpa flera hammare. Nu presenterar Beaducation en variant där du kan skruva av och på olika mönster. Det betyder att du får nio olika mönster till en och samma hammare.

Stukturmönstren som ingår är smooth (motsvarar en vanlig hammare), hatched, wide stripes, narrow stripes, checkers, single round dimple, single square dimple, raised dimple och deep divot. Några är små motiv för detaljer, andra är stora för att täcka hela ytor med mönster.


PS! Mer om hur du kan skapa mönster och struktur på metall med hjälp av hammare kan du läsa under Att stansa och hamra metall.

Fotot är © Beaducation och här använt med vänligt tillstånd.

Material: Elytra från Sternocera aequisignata

Peacock Paisley av Ellygator på deviantART

Jag tyckte armbandet ovan var ett spännande exempel på hur man kan använda ett ovanligt material. Det finns en anledning till att rubriken är så kryptisk, jag ville visa hur ett smycke med materialet ser ut innan jag berättar vad det är. Är du entomolog så vet du det redan. För övriga kan jag berätta att elytra är den vetenskapliga benämningen på en skalbagges hårda täckvingar (sing. elytron).

Det engelska namnet -- svensk benämning har jag ej funnit -- på S. aequisignata är Green Jewel Beetle och den ingår i en familj som ibland kallas jewel beetles på engelska eller praktbaggar på svenska (Buprestidae). Den är en av de skalbaggar som samlas in för matlagning i Sydostasien, bl a Thailand. När skalbaggen ätits upp återstår, precis som med alla djur, delar som inte är ätbara. I detta fall täckvingar, halssköld och huvud. Eftersom täckvingarna har en vacker grönblåglänsande färg är det inte svårt att förstå att de snart fann sin väg in i olika hantverk som smycken och broderier.

Täckvingarna är mörka och har oftast en grönskimrande färg, som kan jämföras med irisfinish på svarta glaspärlor. Vissa vingar kan vara mer blåskimrande och det finns även de som är brun-orange i tonen.

För dig som vill ha lite bildexempel på hur detta annorlunda smyckesmaterial kan användas finner du en del foton hos Corvus Chainmaille, TotusMel Tats samt i de två eBayguiderna How to Use Elytra of Green Jewel Beetle och How to Use Elytra for Different Art and Decor Projects. Lite mer om konsthantverk av skalbaggsvingar kan du läsa om på Wikipedia. Det thailändska hantverket har haft en kraftig nedgång, men idag säljs bl a enkla örhängen av elytra till turister.

Mönstertips: Så kan du använda tvåhålspärlor

Det finns många fina tvåhålspärlor, nytillverkade och vintage, men det är inte alltid så lätt att komma på idéer för dessa pärlor om man är van vid "enhåliga" pärlor. Tvåhålspärlor påminner om sliders och du kan därför ibland byta ut sliders mot tvåhålspärlor och tvärtom. Förutom tipsen nedan kan du därför också få inspiration från inlägget Smycken med sliders -- inte bara armband. Observera dock att vissa pärlor är större än sliders och har inte samma platta baksida så det fungerar inte alltid att byta ut de två.

Diane Fitzgerald säljer en CD med femtio olika projekt -- halsband, armband och örhängen -- som använder just tvåhålspärlor under namnet The Joy of Two-Hole Beads. Se hennes hemsida för info, men tyvärr finns där inga bilder.


Trädda smycken
Det allra enklaste sättet att använda tvåhålspärlor är att trä dem på tråd. Liksom när du arbetar med sliders är det viktigt att du får samma avstånd mellan pärlorna på den ena tråden som på den andra. Det kan vara ett problem om du använder naturpärlor som sötvattenspärlor eller ojämna glaspärlor eftersom de kan varierar några millimeter och göra att tvåhålspärlan sitter snett. Var uppmärksam och testa att byta ut en pärla mot en annan som är lite större eller mindre. Exempel finner du i Lava Cuff, I Love You Bracelet, Dainty Faux Lariat, Lavender Lemonade Memory Wire Bracelet, Deep Twilight, Flower Field, Domino Beads Bracelet, Bracelet Elegance on the Double och Black Onyx Bracelet.

Ett passande tillfälle att använda tvåhålspärlor är när du gör ett armbandsur. Pga av urets tyngd är det bra att ha ett stabilt armband till det och då är sliders eller tvåhålspärlor idealiskt. För ett exempel, se Larvikite Lustre Watch Strap (projekt nr. 8).

En bild på ett halsband, som använder sig av en stor "tvåhålspärla" som hänge finner du hos Artchix (klicka för förstoring). Hur du gör armband med tvåhålspärlor som har hålen på "fel" håll beskrivs bl a hos Ink Stains. Hon använder elastisk tråd: du kan även använda icke-elastisk tråd och avsluta med ett lås.

Gör du halsband, som ska svänga i ett kurva (till skillnad från chokers/collars) måste du istället för att göra avstånden lika långa, beräkna hur mycket större mellanrum det måste vara mellan tvåhålspärlorna på den nedre tråden jämfört med den övre. Se Flattering Curves och Sparkle on the Double för exempel. I Get to the Point finner du ett halsband som också demonstrerar hur pärlor som har sina två hål i ovankanten ger fina "uddkanter" till smycket.

Bara för att tvåhålspärlor har två hål betyder det dock inte att du är begränsad till att göra tvåradiga smycken -- se Pink Memory Wire Bracelet, som utnyttjar pärlornas form i ett treradigt armband och Between the Buttons som skapar ett gallerverk med dubbelborrade sötisar. Ett annat fiffigt sätt att använda tvåhålspärlor för att hålla fast ett hänge hittar du i Innovation Necklace.


Länkning och trådarbete
Som du ser på fotot ovan så går det även att länka samman tvåhålspärlor. Det är viktigt att tänka på att öglorna blir jämna för att inte pärlorna ska hamna på sniskan -- markera på din rundtång eller använd en speciellt tång för att föra jämnstora öglor om du tycker det är svårt att få alla öglor lika stora.

Ett exempel på länkat projekt finner du i Magma Flow Earrings. Smala tvåhålspärlor av den typ som ofta används som distansbommar kan även länkas samman på ett sätt, som inte kräver samma millimeterprecision -- se detta armband. Ett helt annat sätt att göra länkar av tvåhålspärlor beskrivs i denna video -- passar speciellt bra för ruterformade pärlor då det i princip är två briolett wraps/snurröglor som görs på pärlan, vilket fungerar bäst på topborrade pärlor.

På Beadwork.about.com kan du lära dig att göra ett lås av metalltråd och tvåhålspärlor. Perfekt för tvåradiga smycken! Och vill du göra ett hänge av en pärla med vertikala hål -- vanligt med s k bamboo tiles -- så beskrivs det i tydliga bilder på CraftZombie. Jämför även hängena i halsbandet Striking Structure.

Pearl Cross Medallion är ett hänge som görs med pärlor och metalltråd.

Många projekt i metalltrådsarbete (wirework), som inkluderar pärlor, kan anpassas för att istället göras med tvåhålspärlor. Några projekt använder sig av tvåhålspärlor så som Double Drilled Bead Ring. Med "platta" pärlor kan det vara en fördel att använda tvåhålsvarianter då det blir lättare att förankra pärlan så den inte kan vippa.


Pärlsömnad
Självklart kan du också inkorporera tvåhålspärlor i sydda pärlarbeten. Enklast är att använda lite mindre pärlor, som inte belastar pärltråden för hårt. Miyuki har tagit fram en tvåhålspärla speciellt för sydda tekniker och på deras produkthemsida kan du få både inspiration och instruktioner till några olika projekt.

Leslee Frumin säljer kit till ett halsband och ett armband i cross-weaving (jämför även Between the Buttons ovan): Margo's Ritzy Necklace respektive Ritzy Bracelet. Cross-weaving, som kan göras med smyckesvajer eller starkare/grövre tråd, passar speciellt bra till lite större tvåhålspärlor.

Pärlor med en rak och slät sida skulle också kunna förses med sydda "ramar" av den typ som är vanliga på franska pärlsajter -- se t ex hänget Cristal Beauty m fl på Tulipes blog.


Pärlvävning
Hittills har jag mest sett de ovan nämnda tila beads användas i pärlvävning. Bilder och övergripande instruktioner finner du här.


Pärlbroderi
Tvåhålspärlor kan sys fast som vilka pärlor som helst i ett broderi och kan med fördel användas istället för cabochoner. Tänk på att tvåhålspärlor med platta baksidor, så som nailheads, fungerar bäst.

Pärlsort: Tvåhålspärlor

Observera: Sedan detta inlägg skrevs har tvåhåliga pärlor exploderat och nu associeras tvåhålspärlor främst med mindre pärlor använda i sydda tekniker så som CzechMates-systemet, Tila, SuperDuo, Silky osv. Denna typ av tvåhålspärlor omfattas inte här. För mer information om dessa pärlor, som med några undantag sällan är mer än 6-8 mm stora, se Lista över flerhåliga pärlor.

Liksom flera andra pärlor jag presenterat under den här rubriken så är tvåhålspärlor lite av en form snarare än en specifik pärlsort. Tvåhålspärlor är ett samlingsbegrepp för pärlor som har två genomgående hål istället för bara ett, som de flesta andra pärlor har. Det finns även pärlor med ännu fler hål än så, men två hål är det vanligast bland de "flerhåliga" pärlorna. På engelska kallas pärlorna ofta double-drilled eller 2-hole beads.

Tvåhålspärlor har ofta parallella horisontella hål. Ibland sitter båda hålen i den övre halvan av pärlan, vilket är speciellt vanligt med daggers och löv som de på bilden; pärlor som kan användas likt nedhängande droppar på ett halsband eller dylikt. Speciellt bland sötvattenspärlor är det också mer eller mindre vanligt förekommande med korsande hål istället för parallella. En sak värd att notera är att pärlbutiker, när de köper in "double drilled pearls", ibland inte kan vara helt säkra på att alla strängar de få är parallellt borrade: det kan finnas en mix av strängar med antingen parallellt eller korsvis borrade (cross-drilled) pärlor. Det är främst sötvattenspärlor i formen button (runda med platt baksida) som är flerhåliga.




Tvåhålspärlor finns i många olika former och material, varav glas är det vanligaste. En välkänd typ av tvåhålspärlor -- men också lika ofta har ett hål -- är nailheads, som du kan läsa mer om här. Det är en typ av pärlor, som framförallt togs fram för att användas i pärlbroderier på kläder, men vars platta baksidor också var idealiska för halsband. Två hål gör det enklare att få en lite större pärla att sitta tätt mot tyget (jämför systenar, rose montees/krysspärlor etc, som alla har flera hål). En tvåhålspärla som är gjord för broderi utmärker sig genom att ha en platt baksida: flera andra typer av tvåhålspärlor har en välvd eller mönstrad baksida likväl som framsida.

Förutom pärlbroderi kan tvåhålspärlor användas i länkade och trädda smycken med mera -- i trädda smycken kan de fungera som alternativ till sliders och distansbommar. Miyuki har alldeles nyligen lanserat en liten tvåhålspärla, tila bead, som är speciellt framtagen för att använda i sydda tekniker.




Inte riktigt tvåhålspärlor
Tvåhålspärlor är besläktade med sliders och ibland används de två benämningarna nästan som synonymer. Söker du på 2-hole beads på t ex eBay är flera träffar du får upp på sliders. Det som skiljer en slider från en riktig tvåhålspärla är att slidern har en öppen baksida så hålen inte går rakt igenom materialet utan bara genom en "ram". Det finns också smyckestenar i metallfattningar, som påminner om sliders och därmed ibland också kallas för tvåhålspärlor. Bland dem finns bl a de s k krysspärlorna, rose montees.

Beroende på hur dina tvåhålspärlor ser ut kan du byta ut sliders eller montees mot dem -- och vice versa.


Inspiration och projekt
Vet du inte hur du ska använda dina tvåhålspärlor? Under Så kan du använda tvåhålspärlor finner du en mängd olika projekt fördelade efter teknik -- från trädda smycken och länkning till pärlsömnad och -broderi.

Tävling: Vinn vackra glaspärlor

I samarbete med Bello Modo har du nu chansen att vinna vackra tyska glaspärlor i färgerna erinite, tanzanite och matte ruby. Alla pärlor har ett fint och detaljerat blommotiv. De ljusgröna och ljusblå pärlorna är ovala (20x16 mm) medan de röda är fyrkantiga (16x11 mm). Vinner du får du sex pärlor av varje färg, totalt arton pärlor till ett sammanlagt värde av ca 270-300 kr.

Pärlorna är s k tvåhålspärlor och har alltså två parallella hål. För mer information om tvåhålspärlor samt tips på hur de kan användas, se morgondagens blogginlägg.


För att vinna behöver du bara svara på en fråga:

Tänk dig att en god vän till dig nyligen har börjat tillverka sina egna pärlsmycken. Du vill ge henne eller honom något med tanke på den nya hobbyn. Vad skulle du ge din vän? Varför?

Det bästa svaret vinner -- och med bästa avses det mest användbara, smartaste, finurligaste, roligaste eller på andra sätt mest kreativa svaret. Det kan vara något du anser alla nybörjare borde få likväl som det kan vara något speciellt anpassat bara för din vän. Kanske är där något du önskar att du hade fått av någon mer erfaren pärlare när du var ny. Eller något du själv hade/har god nytta av som nybörjare.

Din förklaring kan vara lång eller kort, det viktigaste är bara att du skriver lite om varför du valde som du gjorde så att svaret blir mer förståeligt. Exempel: "jag skulle ge dyr pärltråd [=vad] för som nybörjare köper man ofta det billigaste, men det spar så mycket frustration att arbeta med något av bättre kvalitet. Man tror lätt felet sitter hos en själv när det egentligen sitter i material man använder. [=varför]" Känn ingen press: det finns inga dåliga svar eller för dåligt formulerade förklaringar! Innehållet är viktigare än presentationen.

Du får bara delta med ett svar. Det enklaste sättet att skicka in ditt svar är att fylla i formuläret nedan. Skulle det inte fungera kan du också fylla i formuläret här (tar dig till Wufoos hemsida) eller maila direkt till manekinekogirl [at] gmail [punkt] com. Ange tävlingssvar i ärenderaden/rubriken.

Sista dagen att skicka in ditt svar är 12 september.

[tävlingstiden har gått ut -- inga svar kan längre skickas]


Ev. frågor kan med fördel ställas i en kommentar på detta blogginlägg -- det går utmärkt att vara anonym -- då alla kan läsa svaret, men frågor besvaras förstås även via e-post om du föredrar det.


PS! Vill du länka till eller tipsa om denna tävling får du gärna låna pärlbilderna i detta inlägg och/eller loggan du finner överst i bloggens högerkolumn. En annan variant på samma bild finner du nedan. Det finns ytterligare bilder på Wild roses & blackberries som också går bra att låna för ändamålet om du föredrar dem. Bilderna där har ingen ram runt dem.




Ett stort tack till tävlingens sponsor, Bello Modo, som gjorde detta möjligt!

Klicka på bilden nedan för att gå till deras webbutik. En direktlänk till hela deras sortiment av tyska glaspärlor -- de finns i fler färger än de som du tävlar om -- finner du här.

Tävlingstips: Pearlized hösttävling samt månadsutmaningar

Pearlized har presenterat en ny smyckestävling på sin blogg I pärlornas förtrollade värld. Temat för tävlingen är att skapa ett smycke "som lyser upp i höstmörkret". Materialet ska till stor del bestå att produkter som går att finna i pärlbutikens utbud. Smycket ska vara nytillverkat och ej tidigare visat. Du får inte heller delta med set. Senast 15 september ska du maila in ditt bidrag för chans att vinna ett av tre presentkort hos butiken.

PS! Pearlized söker även efter inspiratörer -- läs mer här.


Är du sugen på ännu fler utmaningar så är temat för Vintajs septemberutmaning Family Tree. Senaste dagen att skicka in bidrag är middag 11 september (lokal tid). Ett bidrag per person gäller och detta bidrag kan vara ett smycke, dagbok (journal), scrapbookprojekt eller altered art. Du kan läsa alla regler samt övrig information om Vintajs utmaningar här. Vinnaren får välja två valfri samplers från Vintaj och en utvald tävlande kommer att få ett överraskningspris som Editor's Pick.


Det är också några få dagar kvar att delta i Art Bead Scene Blogs augustiutmaning, som denna månad kretsar kring John Savitskys tavla Sunrise. För att delta ska du skapa ett alster med minst en art bead (definieras på bloggen) och ladda upp en bild i deras Flickrgrupp senast 31 augusti för en chans att vinna månadens handgjorda prispärlor (se presentation av dem här). I början av september kommer nästa månads utmaning att presenteras så håll ögonen på bloggen om du känner att du inte hinner med denna månads utmaning.


Och du... Imorgon kommer en liten pärltävling även att presenteras här på Manekis Pärlblogg -- missa inte det!

Teknik: Så använder du metallfattningar med "uddkant"

Scallop-edged settings kallas ibland på engelska den typ av metallfattningar för cabochoner och kaméer, som du kan se på bilden ovan. Jag använder ganska ofta dessa, både för att de är lättillgängliga och för att de kan användas på så många olika vis. Oftast är de gjorda i mässing och säljs "råa", pläterade eller i brass ox-finish. Vanligast är ovala fattningar, men det finns även runda och fyrkantiga. Storleken varierar från "ringstorlek" till 40x30 mm ovaler för stora hängen.


Löda, nita, limma, länka
Ett enkelt sätt att använda dem är att löda, nita, limma eller på ett annat vis du föredrar fästa en passande smyckesdel på baksidan. Detta kan vara en broschnål, ringstomme, upphängningsögla, armbandsstomme, bolo slide osv. Men det allra lättaste sättet att använda dem som hängen eller länkar är att helt enkelt böja ut en eller flera av bågarna på kanten. Sedan kan du fästa en motring eller, om du vill göra ett hänge, en upphängningsögla (bail) i varje båge. Många gånger kan du köpa fattningar, som redan har utböjda bågar, men vissa säljs som fattningen ovan -- en fördel om du vill känna dig fri att anpassa smyckesdelen helt efter dina egna designbehov.



Det vanligaste är som sagt att böja ut en båge för ett hänge (se nedan samt foto under Cabochoninfattningar del 2), men som synes ovan kan du lika väl böja flera bågar. Fäller du ut en båge i varje kortände av en oval får du antingen en perfekt länk för ett armband eller ett hänge med plats att fästa ett mindre "dingel" undertill. Fäller du ut två bågar på vars en "sluttning" av ena långsidan får du ett fint horisontellt hänge till halsband. Böjer du även ut en båge mitt på motsatta långsidan kan du fästa en droppe el. dyl. under hänget också. För ett tvåradigt armband, böj ut två bågar på varje kortsida. Variationsmöjligheterna är många.



Så böjer du till fattningen
Det är inte särskilt svårt att böja ut en enskild båge, men det är viktigt att du är lite försiktig så du inte deformerar resten av kanten. För varje båge du vill böja ut kan du följa de tre stegen nedan.


Börja med att ta tag i bågen med en flacktång, som inte är för bred. Det är att föredra om tångkäftarna täcker så mycket av bågen som möjligt, men de får inte vara bredare än den: om du inte har en flacktång, som är smal nog, använd en spetstång istället.


Böj försiktigt bågen utåt tills den sticker rakt ut. Var uppmärksam på att ingen annan båge böjs ut för mycket eller skadas: om en båge blir lite böjd är det OK eftersom du ändå kommer att trycka tillbaks den när du fattar in din sten.


Platta till öglan så den blir helt plan genom att gripa tag om fattningen som på bilden ovan. Tryck till. Om någon båge bredvid din nya ögla verkar vilja bukta utåt kan du försiktigt trycka rätt den med tummen samtidigt som du håller kvar ditt grepp med tången i andra handen.

Upprepa ev. med ytterligare bågar du vill böja ut. Din fattning är nu färdig att användas.


Så fäster du cabochonen/kamén
Nu har du fått lära dig att anpassa metallfattningen efter dina behov samt fått några övergripande tips på hur du kan använda den. Men det viktigaste återstår: hur fäster man "dekorstenen" i fattningen?

Du behöver inget lim för detta utan cabochonen eller kamén fästs genom att du pressar varje metallbåge mot sidan på stenen. Enklast är det med en s k tryckare, en typ av polerstål som används vid infattning, men vilket slätt och hårt metallföremål som helst kan fungera om du saknar detta (billiga) verktyg. Följ helst samma procedur som vid infattning i stenkista, det vill säga tryck först in bågen/bågarna vid kl 12 följt av kl 6, 3, 9, 1, 7, 4, 10, 2, 8, 5 och 11. (Tänk dig fattningen som en urtavla där klockans timmar är utplacerade runt kanten.) Gå över alla bågar en gång till för att se alla sitter tajt mot stenens sida. Tryck sedan ned uddarna på bågarna så de ligger tätt mot stenen och inte kan fastnar i exempelvis kläder. Speciellt viktigt om stenen är platt eftersom uddarna då kan sticka upp på ett fult vis. Stenen kommer att sitta fast även om det inte verkar som om varje båge böjts in särskilt mycket.

Dessa fattningar är inte lika svåra som de klassiska fattningarna med sarg så låt dig inte avskräckas av tanken på att infatta en sten istället för att limma fast den. (Eller av att jag tyvärr inte har några steg-för-stegbilder att visa.) Det är viktigt att du följer sifferordningen för att infattningen inte ska bli ojämn, men åter igen är det inte lika kritiskt som om det varit en sargkant.


Höjden på bågarna kan variera mellan olika fattningar, som du kan se på fotot nedan. Är bågen för låg eller cabochonen/kamén för hög så kan det vara svårt att få stenen att sitta fast. I så fall är det bäst att noga rengöra fattning och sten för att sedan limma ihop dem istället. Använd ett starkt lim, som t ex E6000 eller epoxiharts. Förutom att rengöra ytorna med t ex t-sprit så kan du "rugga upp" dem med sandpapper för att limmet ska fästa bättre. Rör inte den färdiga smyckeskomponenten förrän limmet har härdat helt (se bruksanvisning för tid). Om bågarna inte sluter tätt kring stenen kan du trycka in dem något enligt beskrivningen ovan.

Du kan även limma fast en kamé om du tycker det inte skulle se bra ut att böja in bågarna över kanten på den.

Övrigt: Så tillverkas seed beads

Seed beads, rocailles, broderipärlor -- kärt barn har många namn. De tillverkas idag i länder som Tjeckien, Japan, Kina, Taiwan och Indien i kvalitet som varierar mellan den högsta tänkbara till billiga barnpärlor. Priset varierar därefter. Pärlorna används till allt från att träs på rad till att vävas, broderas och sys. Färgmässigt är variationen näst oändlig. Men hur ofta tänker du på hur dessa pärlor tillverkas? Hur ser vägen ut från smält glasmassa till färdig pärla?

PS! Jag har inga bilder på processen, men om du går in på Miyukis hemsida så har de flera foton från fabriken och de steg i pärltillverkningen som jag beskriver nedan.


Ursprung
Rocaillepärlor har tillverkats sedan 1490-talet. Det var då venetianska glasblåsare (åter)upptäckte ett nytt sätt att skapa pärlor, som innebar att dessa kunde massproduceras: Mängder av identiska pärlor kunde skapas på en gång till skillnad från tidigare då lampwork och glasfusing mer eller mindre var de enda tillgängliga teknikerna för att skapa pärlor. Glasblåsarna såg att man kunde skapa långa jämnformiga tuber av glas genom att blåsa in en luftbubbla i het glasmassa och sedan dra ut denna till en lång stång (eng. cane) mellan två metallstavar. Pärlorna kunde sedan skapas genom att stången kapades i mindre bitar. (Samma teknik används för övriga för att skapa murrine än idag.)

Att kunna skapa många pärlor på detta vis var en förutsättning för världshandeln i glaspärlor. Priserna på rocaillepärlor var väsentligt lägre än för pärlor som tillverkades en och en eftersom hantverkarna kunde tillverka större mängder på kortare tid. Tillverkningen av de dyrare pärlorna fortsatte också och gör så ännu idag. Denna handel, som européerna gav sig in på efter att ha "upptäckt" världen utanför Västerlandet, kom bl a att ge upphov till de idag välkända traditioner av pärlarbeten, som vi förknippar med afrikanska och nordamerikanska folkgrupper.

Även om tekniken gått framåt, inte minst genom teknikutvecklingen under andra halvan av 1800-talet, så är grundprincipen fortfarande den samma. Det största genombrottet kom i början av förra århundradet då en maskin uppfanns, som kunde dra ut glassträngarna istället för att två personer gjorde det. Detta gjorde pärltillverkningen snabbare och minskade ojämnheterna i handdragna pärlor. Förr tillverkades extremt små pärlor, ned till minst 34/0 vilka är i storlek som sandkorn! De allra minsta pärlorna har dock alltid kapats för hand då de var för små för maskinerna: när detta blev för dyrt försvann produktionen och idag kan du enbart köpa antika rocaillpärlor i storlekar under 22/0.

De italienska pärlmakarna skyddade sina tekniker, men i slutet av 1700-talet kunde även böhmiska glashantverkare börja tillverka såväl lampwork som rocaillepärlor. Även fransmännen började tillverka seed beads vid denna tid. Först på 1900-talet börjar rocaillepärletillverkning i Asien. Seed beadstillverkningen i Italien och Frankrike har upphört. Två av de största länderna för pärltillverkningen idag är Tjeckien och Japan, som är hem för några av de mest uppskattade varumärkena: Miyuki, Toho och Ornela (tidigare Jablonex, nu Preciosa Ornela). Det är från dessa två länder beskrivningen nedan är hämtad.


Tillverkning
Rocaillepärlorna börjar sitt liv som kisel och andra råmaterial, vilka blandas med färgämnen (baserade på en blandning av specifika mineral och metaller) i deglar i en smältugn där de får smälta samman -- en process som tar flera timmar. Det är viktigt för den ansvarige att kunna sin kemi för färgerna på glaset kan variera på grund av en mängd faktorer så som små variationer i kemi, hetta och atmosfären. Vissa färger kräver dyra ingredienser som guld medan andra är betydligt billigare.

När massan är färdig så hälls den ut i en behållare med ett hål och dras till en lång, tunn sträng med hjälp av ett hjul, som övervakas med laser för att storleken ska hålla sig konstant: noteras en avvikelse ändras hastigheten på draghjulen för att korrigera. Hålet i strängen skapas med hjälp av tryckluft. Det är här formen på pärlan bestäms, både yttre form (rund, triangulär, fyrkantig) och diameter. Glaset kapas i långa stänger -- längden beror på färg och storlek -- och flyttas till ett förvaringsutrymme där det får ligga till det är dags att tillverka pärlorna. Stora mängder glasstänger lagras på detta vis innan de används, t ex för att fylla en ny order.

När det är dags för stängerna att bli pärlor går de vidare till nästa steg i processen: kapningen. Stängerna kapas med hjälp av maskin till små pärlor. Detta är ett kritiskt steg som avgör hur jämna pärlorna blir -- inte undra på att t ex Toho håller sin maskin som tillverkar de precisionsskurna Aikopärlorna mycket hemlig. Riktigt hög precision kräver en långsammare kapmaskin än övriga rocaillepärlor. För rocaille- och cylinderpärlor kapas stängerna i korta bitar medan stavpärlor skapas av längre bitar. Det finns maskiner som kontrollerar kvaliteten på pärlorna, men i slutänden behövs ett mänskligt öga, som sållar ut defekta pärlor efter detta steg.

Stavpärlor och 2-cuts är vid detta laget färdiga. Eventuellt kommer de att förses med en ytfinish, men i övrigt behandlas de inte mer. Detta innebär att pärlorna ofta har vassa kanter, som lätt nöter sönder pärltråd. Rocaille- och cylinderpärlor däremot har mjuka kanter, raka eller avrundade, eftersom de poleras.

Rocaillepärlor poleras med hjälp av värme (jämför fire-polished) i en roterade brännugn. Rörelsen hindrar pärlorna från att smälta samman eller bli ojämna av värmen som mjukar upp deras yta. För att förhindra att hålen smälter samman och deformerar pärlans form måste pärlhålen tätas före värmepoleringen. I Japan används kolpulver, vilket även användes förr i Tjeckien (liksom kalk, sand eller t o m gödsel). I Tjeckien används idag ett speciellt material, som får pärlan att hålla formen ännu bättre och minskar ojämnt resultat. Det är väldigt viktigt att stoppa poleringsprocessen i precis rätt tid: överhettade pärlor blir sneda i formen eller så smälter hålen ihop helt -- något som de flesta som äger antika seed beads säkerligen sett.

När poleringen är färdig måste pärlorna rengöras och torkas -- i Tjeckien görs detta i stora centrifuger. I Japan följs rengöringen upp med ännu en polering. Matta pärlor skapas genom att pärlorna istället för att poleras ruggas upp. Pärlor utan någon extra yteffekt/finish är nu färdiga att gå vidare till kvalitetskontrollen och därifrån till packetering.

Ska pärlorna ha en eller flera extra finishar så som silver-lining, regnbågsfinish (AB), iris etc så väntar flera ytterligare steg som metallpartiklar som ångas fast på pärlorna, dopp i färgbad eller speciella coatings (t ex pärlemoreffekter). Några effekter kräver fler steg än andra, vilket reflekteras i priset. Lining (dvs färg som sitter i pärlhålet) skapas t ex genom att pärlan först helt täcks i metallen eller färgen i fråga och sedan poleras färgen på utsidan bort. Färgen härdas i ugn. Efter att en eller flera finishar applicerats måste pärlorna återigen rengöras och torkas innan de kan packas.

Vissa rocaillepärlor som exempelvis charlottes fasetteras också innan de är färdiga. Ibland sker det före en finish appliceras, om denna ska täcka hela pärlan, eller efter, vilket bl a är fallet med vissa charlottes med picassoeffekt.

Slutligen kvalitetsgranskas alltså pärlorna innan de är färdiga att säljas. Tillverkare som Miyuki och Toho säljer enbart pärlor som går igenom en kvalitetskontroll. De säljer inte andra sortering. Ornela däremot delar på klassiskt vis upp sina pärlor i två klasser: de högkvalitativa, som ibland säljs uppträdda på hankar, och de ratade, som säljs i bulk. Dessa andra sorteringspärlor dyker ofta upp i hobbybutiker i billiga påsar och innehåller alla de där sneda, ojämna och ibland "småhåliga" pärlor som är ok att trä med, men som oftast är av för dålig kvalitet för pärlsömnad och -vävning. Andra sorteringen säljs sällan under tillverkaren eget varumärke.

Hur mycket pärlor som tillverkas per dag i en fabrik beror delvis på vilken färg som görs (färg och finish). En precisionspärla som Aiko eller Delica tillverkas också i betydligt mindre mängder per dag beroende på den tid kvalitetsarbetet tar. Exempelvis så producerar Toho 500-1 000 kg pärlor per dag, men bara 2-3 kg Aikopärlor på samma tid. Därför är de också betydligt dyrare. Miyuki ligger på en lite högra produktionstakt med ca 1 500 kg pärlor som är färdiga att säljas dagligen, varav Delica tillverkas i en hastighet av 4-5 kg per dag.

En annan tidsaspekt ligger i hur stora parti av en färg som tillverkas på en gång: exempelvis följer Ornela ett klassiskt schema där de arbetar med en stor volym (flera ton) och börjar med att göra en ljus nyans av en färg för att sedan göra mörkare och mörkare glas. När det mörkaste glaset är klart rivs smältugnen och byggs upp på nytt. På grund av detta tar det längre tid för dem att nyproducera en ny färg, som tagit slut. T ex Toho gör glas i parti om kanske 25-50 kg åt gången och kan därför snabbare börja producera en färg som sålt slut.

Så där har du en kortfattad version av en rocaillepärlas "födelse" och väg från kisel till pärlpåsen. Men innan jag helt lämnar ämnet ska jag bara säga några ord om hankarna.


Pärlor på hank
I Tjeckien träddes många pärlor upp temporärt på tråd innan de såldes: ett enkelt sätt att transportera pärlor innan de billiga plastpåsarna uppfunnits. Förr var det en typ av hemindustri där kvinnor satt i hemmen och trädde upp pärlorna samtidigt som de rensade bort dåliga exemplar. En person, som var van vid detta arbete, kunde trä pärlor på alla tolv trådar en hank utgör samtidigt (!). Idag träs pärlor på hank med hjälp av maskiner, men ofta säljs de numer i plastpåsar och hankarna är något dyrare än pärlor i påse pga extrajobbet det innebär. Andra sorteringen träs inte på hank, de har sorterats bort först.

Det finns standardstorlekar för hankar, men observera att hankar ändå kan variera i antalet trådar och längd. Utöver normalstora hankar finns s k mini-hanks med dyrare rocaillepärlor som charlottes i specialfinishar.



Källor:
Blakelock, Virginia & Carol Perrenoud: How Seed Beads are Made. BeadBugle
Kahn, Barry: How Miyuki Glass Seed Beads are Made. via Harlequinbeads.com
Koyama, Tina: Color & Innovation by the Kilo. Beadwork August/September 2007
Miyukis hemsida
Paluzzi, Sandra: Glass Seed Beads. Beading Times