Material: Äkta bärnsten -- eller?

Bärnsten är en vacker och fascinerande sten, omgärdad av många legender och sagor. Kåda från urtiden som då och då flyter upp på våra skånska stränder. Bärnsten har historiskt sett varit mycket eftertraktad och tillskrivit många positiva egenskaper. Tyvärr har detta också lett till förfalskningar och imitationer, precis som med många andra dyrbara stenar. Det är absolut inget nytt fenomen, men fortfarande blir många blåsta vid köp av bärnsten. Att åka till ett land känt för sina bärnstenar hjälper inte ty i länderna kring Östersjön finns många som tjänar pengar på att sälja falsk bärnsten till ovetande turister.

Och "bärnstenen" på bilden ovan? Den är gjord i lucite, ett annat namn på akryl. Ren plast infattad i sterling silver och med spännande inneslutningar av växtdelar. Vilket säljaren också sålde det som.


Material
Det finns flera olika typer av material som används för att imitera bärnsten. Jag tar också med andra naturliga material, som ibland avsiktligt eller oavsiktligt säljs som bärnsten.

African "amber": trade beads och andra afrikanska pärlor som säljs som bärnsten eller "bärnsten" är vanligen inte äkta bärnsten. Ibland är det kopal (se nedan), men det finns också andra material som en mix av naturliga och industriellt tillverkade hartser, ren plast eller plast med några pyttesmå bitar bärnsten (se Polybern). Materialet beror också på pärlornas ålder och en sträng kan innehålla pärlor av varierande ursprung. Dyra, gamla afrikanska pärlor kan vara äkta bärnsten.

Afrikansk bärnsten: se Kopal.

Akryl: även sålt under namn som plexiglas, perspex, lucite mm. I USA kallas akrylbärnsten för slocum imitations och kan köpas i block för bearbetning.

Amber stone: betyder inte bärnsten, utan är namnet på en gul afrikansk opal.

Amberdan: Plast, som ofta säljs med inneslutningar. Luktar illa när den upphettas/antänds.

Amberina: namn på ett konstglas i nyanser från rött till ljus bärnstensfärg. Från början ett varumärke. Se vidare Glas.

Ambroid: annat namn på pressbärnsten, mosaikbärnsten eller rekonstruerad bärnsten. Stavas även amberoid. Små bitar av äkta bärnsten hettas upp och pressas samman till en större bit, som sedan kan användas till exempelvis pärlor eller hängen. Tekniken uppfanns på 1800-talet och är idag väldigt vanlig.

Bakelit: Tidig plast, som idag har samlarstatus. Användes speciellt på 1920-talet för tillverkning av bärnstenspärlor, inte minst i rött som var på modet. Plasten är hårdare än bärnsten och luktar illa om den antänds.

Bernat: även bernit. Konstprodukt från Tyskland. Påminner mycket om naturbärnsten och innehåller stress spangles, som ska efterlikna naturliga sprickbildningar. Innehåller ibland inneslutningar.

Celluloid: En plast som uppfanns på 1860-talet och användes för att imitera bärnsten. På franska kallades den då ambre antique. Materialet är mycket brandfarligt och används inte idag, men antika imiterade bärnstenspärlor finns så klart kvar. Luktar kamfer om den antänds.

Faturan: En halvsyntetisk bärnstensimitation. Uppfanns enligt berättelserna av en egyptier på 1700-talet för att användas i muslimska radband, men det ursprungliga receptet på imitationen försvann på 1940-talet. Försök att kopiera originalreceptet har misslyckats. Har bland annat använts i grekiska komboloi och begleri.

Glas: Det säljs mycket olika typer av glaspärlor färgat i olika gula och bruna bärnstensnyanser. Dessa misstas sällan för äkta bärnsten då glas är kallare, tyngre, hårdare och har en annan lyster än bärnsten.

Horn: färgat horn harn använt till opaka "bärnstens"pärlor. Den luktar väldigt otrevligt, som bränt hår, när det upphettas eller antänds. Skiljer sig också i lyster och struktur från äkta bärnsten.

Kauriharts: även känt som råkopal (jämför kopal nedan). Kåda som tappas direkt från kauritallen. Kopalen användes till fernissa, men hanteringen förbjöds då träden ofta dog av ingreppen. Idag finns ingen industriell efterfrågan på kopal.

Kasein: Härdat mjölkprotein. Ganska ovanlig i imiterade bärnstenssmycken. Har hög densitet.

Kopal: även känd som "afrikansk bärnsten". Är stelnad kåda, men betydligt yngre (kanske 300 000 år). Naturliga inneslutningar är sällsynta, men förfalskade sådana säljs i stor omfattning. Den doftar inte på samma sätt som bärnsten och blir klibbig i handen när den hålls ett tag.

Mosaikbärnsten: se Ambroid. Det finns även en annan typ av mosaikbärnsten där bitar av äkta bärnsten binds samman med ett vitt harts så det bildar en mosaik.

Naturbärnsten: Namn på äkta, omanipulerad bärnsten. Enligt tyska bestämmelse måste stelnad kåda vara minst 20 miljoner år gammal för att få kallas just bärnsten.

Polybern: En konstprodukt, som utvecklats i Tyskland. Består av polyester med inblandade småbitar av bärnsten. Räknas som en av de mest avancerade imitationerna, som är svår att skilja från äkta sten. Det finns också en liknande produkt från Polen, som en tid överflödade smyckesmarknaden. Är en vanlig imitation idag. Andelen äkta bärnsten kan vara väldigt, väldigt låg.

Polystyren: En termoplast, som lätt gjuts och därför blivit populär bland producenter. Plasten är lättare än äkta bärnsten och upplöses lätt i bensin.

Pressbärnsten: se Ambroid.

Rekonstituerad bärnsten: se Ambroid.

Stelnad kåda: Det har hänt att stora block att "bärnsten" plockats upp av trålare. Dessa är vanligen kåda eller bärnstens-/kopalfernissa, som packeterats i tunnor och fraktats på skepp i historisk tid. När båten förlist till sjöss har kådan sjunkit till botten och stelnat till.

Succinit: Äkta östersjöbärnsten.


Notera: äkta bärnsten kan vara allt från opakt elfenbensvit eller brun till klart (genomskinligt) röd eller grön. Den behöver alltså inte vara den klassiskt klara gula eller gulbruna färg vi tänker på till vardags som "bärnstensfärgad".


Inneslutningar
I århundraden har människor sålt bärnsten med falska inneslutningar. Det är ett fascinerande faktum att den stelnade kådan innehåller små insekter, pollen och andra växtdelar, men all bärnsten gör det inte. Långt ifrån. Både äkta och imiterad bärnsten förses många gånger med moderna inneslutningar. Man gör helt enkelt så att man borrar ett hål i bärnstenen eller hettar upp den och så lägger man i en stor fet gräshoppa eller till och med små däggdjur. Detta då sådana inneslutningar gör bärnstenen så mycket mer värdefull.

Hur kan du då skilja äkta inneslutningar från falska? Vi kan inte se skillnad på moderna och förhistoriska insekter själva ju. En bra princip är alltid att gå efter priset: är något för billigt så är det något lurt. En annan viktig sak att leta efter är tecken på kamp eller rörelse. En insekt som fastnar i kåda kommer inte att stillsamt slumra in utan försöka rycka sig loss. Ibland finns bara ben kvar i bärnstenen då insekten antiken offrat ett eller två för att komma loss eller en fågel ätit upp resten. Ser insekten ut att bara ha gått och lagt sig i kådan så handlar det mycket troligt om en modern insekt som exempelvis gasats ihjäl och inneslutits. Äkta inneslutningar är sällan perfekta!

En annan sak att tänka på är djurets storlek. Precis som att vi människor inte fastnar för evigt om vi lägger handen i kåda så gör inte heller stora djur det. De inneslutningar av ödlor, grodor och t o m däggdjur som sågs i äldre litteratur har idag antingen visat sig vara förfalskningar eller aldrig ha funnits alls. De lär finnas några helt inneslutna grodor och ödlor, men betänk att sådana här unika bärnstenar är mycket dyrbara och eftertraktade. De går mest sannolikt inte att köpa på någon billig marknad. Ryggradsdjur är mycket ovanliga i naturbärnsten – men vanliga i imitationer!

Äkta bärnsten kan rent naturligt också innehålla många luftbubblor eller luftfickor samt avtryck från främst växter. Luftbubblor förekommer ibland i anslutning till fångade insekter, som andats ut luft i dödsfällan. I imitationer finns oftast inte några sådana bubblor vid djuret.

Skulle du råka köpa en sådan här falsk inneslutning kan du i alla fall trösta dig med att även experter låtit sig luras av förfalskningar!

En annan typ av inneslutningar, som inte är naturliga, men är en klassisk "förbättring" av naturbärnsten är de s k sun spangles. Detta är "fiskfjällsliknande skivor" inuti stenen som skapas när stenen klarkokas, d v s hettas upp för att bli mer genomskinlig. Vid kokning händer också att stenen färgas för att få en mer attraktiv nyans.


TestmetoderDet finns många olika sätt att testa bärnsten. De jag tar fasta på här är sådana alla kan göra hemma. Du kan läsa mer om dessa längre ned. Alla testmetoder har jag tagit från Stenen som flyter och brinner. En bok om bärnsten (1995, Norstedts) av Åke Dahlström och Leif Brost.
1. Syn- och känselintrycket: Äkta bärnsten är sällan helt enhetlig i sin form, färg och struktur. Bra konstprodukter härmar dock denna oregelbundenhet, men inte billiga varianter. Den känns också på ett speciellt sätt, som inte är lätt att förklara men som man lär sig efter hand. Ha gärna med en garanterat äkta bärnsten för jämförelse, råder Dahlström och Brost. Ambroid är oftare mörkare i färgen och har skiftande nyanser jämför med äkta bärnsten, men den kan även färgas. Ambroid och kopal saknar naturbärnstenens lyster.

Äldre smycken och liknande har ofta sprickor i ytan och pärlor förslitningar vid hålen, till skillnad från imitationer. Hartser som kopal kan också spricka efter en viss tid.

2. Nålprov: Stick en upphettad nål i bärnstenen och känn efter den aromatiska kådalukten. Även ambroid och polybern luktar dock kåda. Det finns också producenter som blandat in bärnstensmjöl i plastimitationer för att dessa ska lukta "rätt". Annars luktar plast och horn mest illa och celluloid luktar kamfer. Ambroid och polybern luktar kåda och delvis även kopal.

Stick på ett undanskymt ställe där hålet inte kommer att synas (t ex vid hålet på en pärla) och håll helst nålen med en tång eller liknande.

3. Gnidprov: Bärnsten som gnids kraftigt mot en bit ylle eller silke doftar svagt av kåda och blir statisk (drar t ex till sig små papperslappar). Obs! se ovan angående kådalukten. Glas och kopal blir inte elektriskt laddat.

4. Densitetsprov: Bärnsten flyter i mättat saltvatten. Vissa plastimitationer flyter i sötvatten medan andra material sjunker även i saltvattnet. Tänk på att inneslutningar gör naturbärnstenen tyngre. Enklast kan du kolla detta genom ett s k treglasprov. Fyll tre glas med vatten och rör ner 1 msk salt i det ena, 2 msk i det andra och 3 msk i det tredje. Endast bärnsten kommer att flyta i glas 3 eller ev redan i glas 2 men inte i glas 1.

Gillade du fysik i skolan? Ett mer exakt sätt att beräkna täthet än genom treglasprovet är att dividera bärnstensbitens vikt med dess volym (mäts genom att sänkas ned i vatten och förändringen i vattennivå noteras). Östersjöbärnsten har en densitet på 0,9 – 1,1. OBS! Densitetsberäkningar och -jämförelser lämpar sig inte för låga vikter som enstaka pärlor.

5. Eterprov: Om du droppar en droppe eter på bärnsten kommer inget att hända omedelbart, medan plast kommer att börja bubbla och kopal snabbt blir klibbig. Torka dock bort etern från naturbärnstenen fort eftersom den förstör lystern annars!

6. Knivprov: Skär man försiktigt på ytan med en kniv. På äkta bärnsten spricker ytskiktet sönder i småbitar. Plast och bakelit faller av i större bitar eller hela sjok. Obs! Även kopal och ambroid beter sig som bärnsten. En nål kan också användas vid provet.


Det finns fler metoder, med de kräver viss utrustning man sällan har hemma. Äkta bärnsten och ambroid skiljs bäst åt genom att analysera den med polariskop, som vissa juvelerare har. Vill du förstöra din bärnsten kan det vara bra att veta att den smälter vid 300 – 420 grader Celsius och kan lösas upp till 25% i alkohol. Hårdheten är 2,0 – 2,5 på Mohs skala, dvs ungefär som gips. Kan repas med kalkspat och allt som är hårdare än det.

Notera också att det har hänt att säljare blandat någon enstaka äkta bärnsten i ett smycke, som i övrigt består av plast. Då kan test utföras på de äkta pärlorna för att lura kunderna.

*

Källor:
Dahlström och Brost (1995): Stenen som flyter och brinner. En bok om bärnsten. Norstedts.
GemRocks
Rings & Things: But is it really amber? (om "amber" trade beads)
Rings & Things Gemstone Index

Verktyg: Beadspinner

De flesta som har påbörjat ett projekt som kräver att tusentals små pärlor ska träs upp på tråd önskar nog att de hade ett hjälpmedel. Och det finns. Beadspinnern är ett hjälpmedel för den som vill trä upp seed beads/rocaillepärlor på tråd eller metalltråd.


Vad är en beadspinner?
En beadspinner är i princip en skål med en pinne eller ett nav i mitten. Pärlorna hälls i skålen, som sedan snurras med hjälp av muskel- eller motorkraft. I denna "pärlcentrifug" sticks en krokformad nål eller metalltråd (om du t ex gör pärlblommor) ned, vilken "plockar upp" pärlorna automatiskt. Pärlorna förs sedan från nålen på tråden.

Beadspinnern förekommer under olika namn och i olika kvaliteter och material. Först och främst finns varianten som heter just Beadspinner och görs i olika träslag. De har även en budgetvariant i plast. Spinnern drivs för hand. Beadalon säljer Spin-N-Bead Bead Loader, som finns i olika storlekar och görs i trä eller plast. Darice gör en Battery Bead Spinner i plast och även Beadsmith har en elektrisk spinner i sitt sortiment. Fire Mountain Gem säljer en spinner under namnet Speedy Stringer. Rings & Things kallar verktyget för Beading Wheels eller Stringing Bowls. De säljer bland annat Bovis Bead Stringing Spinning Wheel.


Instruktioner
Du kan hitta en hel del videor och skrivna instruktioner till hur du använder en spinner. Se KarlaKam, Jewelry Supply, YouTube, Fire Mountain Gems (med text) och/eller Bia Alessi (ej video). En recension av en spinner, inklusive lite bra tips finns på BellaOnline. Beadwrangler, som säljer spinners, har också lite information.


Gör din egen spinner
Det finns flera instruktioner till hur du gör en egen spinner av enkla material på nätet. Allt som behövs är en pinne och en liten rund plastförpackning. Se t ex Kimberly Chapman eller Jewelrylessons.com. Vill du göra en stabilar spinner av trä så ta en titt på TidesWell Bead & Glass.

Tillbehör: Reglerbara fingerringar

Ringstommar finns många olika varianter. Vissa är anpassade för silversmide och andra för att sy pärlor. En rimstomme kan vara slät, ha en liten platta för att limma eller löda på något, ha en platta med kant för infattning eller limning, en eller flera öglor, sil, filigranplatta osv. Vissa har en fast storlek medan andra -- en majoritet av de oädla stommarna -- är reglerbara.


Just hur ringarna regleras är vad jag fokuserar på idag. Den vanligaste varianten är troligen den som syns till vänster i bild: Två "skenor" som ligger sida vid sida och kan töjas utåt. Det är inget fel på dessa varianter i sig. Förutom att några sådana här ringar kan ha lite vassa kanter och jag minns att jag inte alltid tyckte om vissa av den här sortens (billiga) ringar som barn just på grund av detta, de kunde "bitas" och irritera huden.

Vill du dölja själva skarven, som ringskenan ger upphov till, kan det vara värt att leta efter ringar som den silverpläterade på fotot. Där sitter skarven under mittplattan och döljs därmed när ringen bärs. Ju större dekor på toppen, dessto mer kan ringen töjas ut utan att det blir en synlig skarv. Denna variant är dessutom enklare att tillverka själv jämfört med den överlappande varianten i den guldpläterade ringen. I silverringstommar kan du finna varianter med denna typ av skena och instruktioner finns i grundböcker om silversmide.

En tredje variant syns i den stora antikguldfärgade ringen. Där är skenan öppen undertill, men finare avfasad än i den första ringen. Denna lösning är vanligt i exempelvis tåringar. Även denna variant är mycket enkel att tillverka själv. Några ringstommar kan ses som en fusion av denna och den första typen av stommar (se t ex denna ring).

En fjärde variant, som i mycket liknar den föregående, kan ringarna från WigJig och Witty Living sägas tillhöra. De är fina redan som de är, men kan även användas som ringstommar att dekorera vidare. Mer arbetade varianter finns i Adjustable Filigree Gold Ring och Gailaviras Woven Adjustable Ring och Sensu Adjustable Ring. Det finns även ringstommar att köpa i denna typ av design. I dessa ringar används "skarven" som en del av designen på ett helt annat vis. Där skarvarna i de tre ovan nämnda varianterna av ringstommar ska vara diskreta och döljas, antingen under "fokalpunkten" (på ringens ovansida) eller under fingret så är de här väl synliga. Ja, faktum är att det är de reglerbara ändarna som är ringens fokalpunkt.

Och sist några specialvarianter: förutom ringstommarna ovan finns det memory wire i ringstorlek, som delvis passar flera olika storlekar på fingrar och även ringar i samma stort töjbara "stålpaneler", som används i inte minst herrklockor (se t ex FMG för bild).


Detta är på inga vis en uttömmande genomgång av de olika varianter av ringstommar som finns, men detta var inte heller mitt syfte. Jag ville bara belysa en detalj, som alla kanske inte tänker på. Men design och kvalitet ligger mycket i detaljerna, vilket gör det värt att fundera även på de små delarna i ett smycke. Oavsett vilken lösning som passar dig och dina kunder bäst är ett genomtänkt beslut alltid bättre än att bara använda smyckesdelar av ren vana.

Teknik: Brick stitch om stomme

Brick stitch är en sydd teknik som är användbar till mycket. Inte minst för att skapa bårder, uddar eller blomblad runt pärlor eller metalltringar med mera. Här tänkte jag fokusera på just detta och ge exempel på allt från en enkel rad pärlor i brick till med intrikata projekt.

Har du inte sytt brick stitch -- även kallat cheyenne eller comanche stitch -- förr så finns det grundinstruktioner på många ställen. Exempelvis Pärlplatsen, Silverhill Design och Beltana. Cirkulär brick stitch, som används i många av projekten finns beskrivet bl a här eller här. För åtminstone de enklaste varianterna krävs ingen förkunskap om tekniken och du behöver inte heller lära dig att göra det första steget, grunden.


Brick om metalltråd och ringar
Ett exempel på enkel dekoration av en rund länk ser du i fotot ovan, t h. Ett "enkelradigt" hänge som sys med metalltråd har Ruby. Ett hänge av två rader pärlor i olika form om en o-ring finns på Beads, Baubles and Jewels. Och i dessa örhängen, som kan varieras på olika vis, döljs själva mittringen av en knapp efteråt. I Ring Dance Bracelet lär du dig göra breda länkar, som sys ihop till ett armband. Se även Beth Krafts Calypso Necklace och Arctic Circle Necklace för inspiration.

I Ring Dance sys en rad pärlor även på insidan av ringen, vilket jag också gjort i hänget ovan. En annan variant där bicones sys på liknande vis för att forma blommönster (hana-amivarianter) finns hos Parts Club. Du kan läsa mer om detta under Blommor i ring.

WigJigs Beaded Hearts är lite annorlunda med en "uddkant" och snirklande stomme, som du skapar själv av metalltråd. Jämför även Sharon Batemans Half-Round Earrings (bättre bilder på hennes hemsida). Samma stil kan användas för att sy fast pärlor i creolringar för spännande örhängen, se Hoop Dreams (pdf-fil).

Jennifer Airs har gjort en variant, Brick Stitch Necklace, där hon sytt flera rader brick stitch direkt om en smyckesvajer. Projektet publicerades även i Bead nr 9. Du kan se en större bild på halsbandet här.


Brick om en pärla
En mycket enkel och tydlig förklaring av hur du syr brick stitch runt en pärla hittar du i Svetlanas kamomiller och även hos Artbeads.co.kr. Fler blommor, i olika tekniker finner du i betalprojekten Periwinkle Choker (Beadwork aug/sept 2008), Autumn Bouquet (samma nr), Peyote Sunburst (Jun/Jul 2008) och Marie Antoinette (apr/maj 2007 -- två olika blommor).

För andra runda motiv, se Summer Dew Necklace, Island Sunset, Rose Earrings och Supernova Choker. För att nu bara nämna några. Denna typ av cirkelmotiv kan sys samman till halsband och armband, som i Mandala Magic Set eller Freeform Cuffs.

Men att sy brick om en pärla behöver inte göras i cirkulärt. I såväl Gold-brick bracelet som Catching Cabs används det för att sy armband i flat brick med pärlan som fokalpunkt (reservation för att den senare troligen har någon rad i circular brick).

I (gratisprojektet) Brick Stitch Fan sys bara runt halva pärlan. Men flera pärlor på rad skapas därför en fin vågform. Hon har bl a använt tekniken i sitt vackra armband Serpentina. Hon använder sig även av "brick om pärla" på olika vis i Aurum Solis och Irish Sea. Smycken väl värda en titt.

Teknik: Påta med pärlor

Påtning är en kul och enkel teknik, som passar både vuxna och barn. Du kan påta med såväl textila trådar/garn som metalltråd och med eller utan pärlor. Här tänkte jag fokusera på "pärlpåtning" med garn: för påtning med metalltråd -- som i princip ger samma resultat som vikingastickning -- se Textila tekniker i metalltråd.

Förutom att påta med en s k påtdocka, som här, kan man också påta på fingrarna, ett populärt tidsfördriv bland barn. Åtminstone när jag var liten -- då gjorde vi massvis av korvar i fingervirkning -- en teknik du kan läsa mer om här på bloggen. Det finns lite olika varianter, men i grunden är det samma teknik. En annan typ av påtning är slyngning, som görs med en s k slynggaffel. För slyngning med pärlor, se Phiala's String Page och Arabesque Braid.


Som kuriosa kan nämnas att det är ingen ny uppfinning att påta pärlsmycken -- se dessa halsband från 1920- och 1930-talet. Tidigt gjordes också påtade smycken utan pärlor, som i detta vintagemönster från 30-talet. Den senare sajten är f ö dedikerad bara till påtning. Väl värd en titt.


Vad du behöver
Först och främst behöver du själva påtverktyget, som vanligen kallas påtdocka, men även andra namn som t ex Stick-lisa förekommer. Dessa kan antingen köpas i hobby- och garnbutiker eller göras själv. Förr gjordes de enklast av tomma trådrullar i trä (se min "docka" nedan), men idag är rullarna av plast så du får istället använda något annat trä. Instruktioner till att tälja en påtdocka finns på Slöjden i skogen.


Vanligast i Sverige är påtdockor med fyra "piggar", men i andra länder finns även varianter med t ex tre eller fem "piggar". Som synes ovan finns det även större modeller för dig som inte vill påta snoddar utan muddar, mössor, halsdukar och liknande. Modellen på bilden ovan t h används för att göra muddar. Dessa större redskap kallas för påtringar (säljs bl a under varumärket Quick Knit), vilka kommer med speciella "krokningpinnar".

Till påtdockan behövs nämligen en sådan "krok", alternativ en sticka/pinne eller virknål, för att lyfta öglorna över piggarna. Nackdelen med virknålen är att den är lite trubbig jämfört med kroken, som bara består av en tunn metallstav med änden vinklad i 90 grader. Fördelen är att man ofta har en virknål liggande någonstans.

Du behöver också snöre, tråd eller garn för själva påtandet. När du påtar med pärlor är det viktigt att tänka på att använda något som inte är för tjockt så att pärlorna inte kan träs på. Som nybörjare kan det också vara bra att undvika effektgarn, som i det rosa armbandet i översta bilden, eftersom det är svårt att se maskorna bra. Använd en tråd som inte är för svag om du gör smycken då tråden kommer att nötas med tiden.

Det går även att påta med metalltråd, som jag redan nämnt, och smyckesvajer.

Sist men inte minst behöver du pärlor. Glöm inte att kontrollera att pärlorna har tillräckligt stort hål för att gå på tråden innan du börjar. Om pärlorna inte går på får du antingen byta pärlor eller tråd. Pärlorna ska också få plats tillsammans med garnet i hålet i påtdocka! Vilka pärlor du kan använda beror på vilken effekt du vill få fram. Ska du ha pärlor mellan varje "maska" så passar seed beads/rocaille/broderipärlor med stora hål medan lite större pärlor passar om du endast vill använda dem sparsamt som accenter. Experimentera också med olika pärlformer som droppar osv.

PS! Hos ABC Leksaker kan du t o m köpa ett smyckeskit (för barn från 12 år) med allt från verktyg och material till instruktionshäfte på engelska. Slöjd-detaljer säljer ett annat kit med enbart en fokalpärla, dvs inga pärlor i den påtade snodden.


Så påtar du
Först och främst tänkte jag gå igenom påtning utan pärlor för dig som inte testat detta förr. Instruktioner på (finlands)svenska hittar du bl a hos YLE, som även har en video. Se även Panduro (som också har två videor) och Knitty där stora "påtringar" används. En engelskspråkig video i två delar finner du på YouTube. Detaljerna kan ibland skilja lite, men principen är densamma.

Så över till pärlpåtning. Precis som vid pärlvirkning och -stickning måste du trä upp alla pärlorna på tråden innan du kan börja. Enklast är att doppa tråd-/garnänden i nagellack, Fray Check eller klister så att den blir till en hård "nål". Har pärlorna generösa hål kan du också använda en nål (t ex big-eye eller collapsible eye -- se Pärlnålar). Sedan påtar du "som vanligt" med den skillnaden att du "petar in" pärlor mellan maskorna som du slår om piggarna. För mer instruktioner till pärlpåtning, se CraftPod, DIY Network ("Beaded I-Cord"), The Beadery (två pdf-filer, leta efter spool knitting), Carol Duvall Show och Gettin' It Pegged (bläddra nedåt -- många inspirerande smycken i förhandstitten). På LoomKnit hittar du gratis instruktioner till ett elastiskt armband (första mönstret) där tråden är helt täckt med pärlor samt en pärldekorerad aftonväska/påse (längst ned).

Lite annorlunda pärlsmycken, som görs på en liten rak påt"ring" hittar du hos GuppyGirl.

Se också Bead Sisters Knitting Spool Basics. Visserligen handlar det om metalltråd, men där finns bra exempel på olika sätt att inkorporera pärlor i snoddar även för dig som använder textil tråd. Tänk bara på att metall och fiber uppför sig olika så du kan inte göra exakt samma sak eller få exakt samma resultat i det ena som du får i det andra.

Du behöver inte använda någon traditionell tråd eller garn. I dessa exempel (pdf) så används exempelvis fiskelina/nylontråd. Notera att de även använder lite större pärlor som swarovski bicones och två rocaillepärlor mellan varje maska. Även i detta halsband används fiskelina. Jag har inte läst texten så noga -- min svaga tyska sätter käppar i hjulen för det -- men de verkar använda en metod som påminner om slyngning eller gaffelvirkning med påtdockan.


Påta först och pärla sedan
Muddarna på den översta bilden är påtade utan pärlor. I efterhand har jag sedan sytt fast sötvattenspärlor på muddarna. Fördelen med detta är att jag inte behövde sitta och trä på alla pärlor först samt att jag kan använda pärlor med små hål då jag broderat fast dem med pärltråd. Nackdelen är att påtningen är relativt lös samt mycket elastisk så man måste brodera runt t ex en enskild maska samt knyta fast och klippa av tråden efter varje pärla.

Min personliga uppfattning, efter ett enda försök, är att pärlbroderi på detta vis är en lösning för undantagsfall. Det är så mycket enklare att trä pärlorna på garnet istället. Alternativ att påtningen görs med dubbelt garn: ett tjockare och ett tunnare (tråd) som pärlorna träs på.

Ett annat exempel där pärlorna först träs på när påtningen är klar är Fibers Meet Beads av Kathleen Lynam. Först påtas en snodd och sedan träs pärlade pärlor (beaded beads) på den. Den påtade snodden används här alltså som en dekorativ tråd för ett trätt halsband.


Påtade smycken utan pärlor
Du kan även göra smycken av påtade kedjor utan pärlor. Jag nämnde ju redan inledningsvis detta gamla halsbandsprojekt och ett färgglatt modernt projekt finner du hos SoftFlex Company. Snoddar är perfekta lariater. Två andra, moderna exempel på detta hittar du t ex hos Craftstylish och även Crone-Findlay Creations har några små figurer som kan användas som broscher.

Påtad snodd av melerat virkgarn.

Mönstertips: Sy togglelås -- och gör fingerringar av dem!

Hos Rémundia hittat du såväl betal- som gratismönster. Bland de förra finner du bland annat Clasps Ring -- togglelås i peyote sys ihop till fingerringar. Mönstret är för ett togglelås egentligen, men som Rémundia säger: "I like for things to be useful, that's why this clasp can also be a ring." Därför får du också lära dig att sy om låsen till ringar.

Annorlunda och kul, som kanske passar dig som gillar att sy lås bättre än att sy hela hals- och armband till dem. Här står låset verkligen i centrum.

I hennes blogg finns också ett gratismönster till ett sytt togglelås med tre sammanfogade "ringar" som gör att bäraren kan reglera längden på sitt halsband: Fermoir toggle et rond.


PS! För mer om smyckeslås som smycken, se Smycken av lås där färdiga springringar eller togglelås används.

Övrigt: Landskapsstenar

Flinta -- Skånes landskapssten.

Att vi har landskapsblommor och landskapsdjur vet nog de flesta, men visste du att vi även har landskapsstenar? Varför inte tänka på det nästa gång du gör ett smycke? Vare sig du vill ha en symbol för ditt eget landskap, skapa minnessmycken för någon eller ha ett minne av en semesterresa så kan listan över stenar kanske inspirera dig till en ny kreation.

Symbolerna för landskapen är många nu för tiden och intresseorganisation lanserar ibland sina nya listor med allt från insekter till mossor. Just landskapsstenarna eller landskapsbergarterna utsågs av SGU, Sveriges Geologiska Undersökning, 1989. Listor över stenarna kan du hitta på exempelvis GeoNord och Wikipedia (som även tar upp alla andra landskapssymboler).

Stenarna finns inte direkt att köpa som pärlor i din närmaste pärlbutik, utan du är hänvisad antingen till att själv plocka upp stenar, som du kan polera, borra hål i eller limma fast en upphängningsögla på, eller köpa stenar alternativt färdiga hängen från någon samlare.

Ett exempel på hur landskapsstenarna kan användas finner du i Sverigelänken, ett "pärlband" som består av pärlor i de olika bergarterna. Där ser du även bilder på alla stenarna i polerat tillstånd -- missa inte den "interaktiva" kartan, som visar vilket landskap varje pärla symboliserar när du för muspekaren över pärlan.

Kultur: Med pärlor som protestsymbol

Att pärlor kan användas som konstnärligt medium har jag skrivit om tidigare, men de kan även användas för att protestera mot konsten i det offentliga rummet.

Förra året startade damtidningen Amelia Statyupproret, som en del i sin kritik av att endast en tiondel av alla statyer föreställer en kvinna. Eller åtminstone en namngiven och påklädd kvinna, som blivit staty för sitt livsverks skull, inte bara avporträtterade anonyma modeller. Förutom att de genom upprorets hemsidan ville få svenska folket att rösta på sin favoritkandidat till staty bland ett "pärlband" av kvinnliga artister och pionjärer så initierade de även en form av protestaktivism.

Syftet var/är att få tidningens läsare och andra att uppmärksamma statyerna i deras närområden. Att synliggöra den skeva könsfördelningen. Vad var det då de uppmanade folk att göra? Jo, att tillverka pärlhalsband av stora starkrosa pärlor (eller målade flirtkulor etc) -- dubbla feminina symboler -- att hänga om halsen på en (mans-)staty. På sajten kan du se exempel på allvarsamma herrar, som August Strindberg och Nils Ferlin, vilka på detta vis behängts med stora, iögonfallande halsband.

Mönstertips: Trollsländor

Foto från Clipartguide.com

Från fjärilar till trollsländor är steget inte långt. Som jag skrev i föregående inlägg så kan ett fjärilsprojekt med några små förändringar göras om till en trollslända och vice versa. Så missa inte heller projekt-/mönstertipsen i Fjärilar.


Med pärlor på metalltråd
Det finns en mängd olika beskrivningar för trollsländor av pärlor och metalltråd, pärldjur ej inräknade. Jag har tagit med flera olika här inte minst för att visa på olika detaljer och vad pärlval gör för slutresultatet. Dessutom finns här många olika sätt att skapa vingarna presenterade.

Först ut är tre projekt, som kanske främst är tänkta för dekoration i scrapbooking och korttillverkning, men även skulle kunna passa i smycken eller andra pärlarbeten: Mirkwood Designs, DIY Network och The Wedding Information Site.

Även större sländor kan ha vingar av "öglor". För olika varianter på detta, se Skapligt Enkelt, Bead Studio, Martha Stewart, Ruths hemsida och Beadalon. Kit Creatif (pdf) använder också öglor, med surrar dem sedan med pärlor på tråd. Vingarna kan även täckas med andra material som organza eller tyll (Craftbits) eller wire mesh/wire lace (Beads Amore).

Föredrar du mer arbetade sirliga vingar har Wendy Hunt en fin variant. Den är av modell större och tänkt som solfångare, men den skulle kunna skalas ned. Jämför även den stora sländan, i busig stil, på Beads, Baubles & Jewels (OBS! Kräver registrering för att se). Mer metallvingar, men i spiralform finns i trollsländeprojektet på eHow.com.

För sländor med vingar i ladder stitch, se Blue Marguerite, Beadjewelrymaking.com och Pam's Place. De två sistnämnda är "riktiga" pärldjur där även kroppen är gjord med ladder stitch.


Trätt, sytt och broderat
De enklaste trollsländornas träs med pärlor och färdiga metallvingar på en hattpinne, som hos TierraCast, JewelrySupply och Auntie's Beads. Med swarovskis senaste pärlform, Dragonfly Pendant (#6905), kan du skapa stora och glittrande sländor som denna.

En trollslända trädd på hattpinne kan också kombineras med sydda delar. Artbeads.co.kr, Idées de Papillon och Auntie's beads har varianter på samma tema. BiCer har en variant med pärlvävda vingar till en trädd kropp (bild här). Har du ingen vävstol skulle du kunna använda samma mönster för square stitch.

Annars är kanske daggers ("spjutpärlor") vanligst som vingar, som hos Beadwork.about.com. Se även denna bild där en dagger även används till kroppen. Den klassiska sländan med daggervingar kan även broderas fast på ett underlag som i Dragonfly Pin.

En lite mer avancerad form av trädda smycken har du i Susan Carolsons Dragonfly Choker. Och föredrar du att sy peyote har Nancy Zellers söta tredimensionella sländor medan du hittar ett platt mönster här och ett gratis armband på Bead-patterns.com. Och i Russian Dragonfly finner du en slända gjord med russian leaves. Gör en sökning på sajten så hittar du också många fler projekt.


Metall och polymerlera
Vill du lära dig att göra egna (stora) trollsländevingar i silverlera, se HGTV. Vill du hellre göra vingar i polymerlera har de instruktioner till det här. Små stämplade polymerhängen hittar du hos jewelrymaking.about.com.

Ett spännande hänge helt i metalltråd kan du lära dig göra hos JewlieBeads (betaltutorial).

Mellandelar och hängen i metall kan också formas runt pärlor och hängen (jmf wire wrapping), som i Art Deco Dragonfly Ring, Bending Over Backward Earrings, Grapeful Dragonfly Necklace, Glowing Dragonfly Earrings, Wandering Dragonfly eller Dragonfly Transformation.


Övrigt
Söta små trollslända med daggers, slagna i frivoliteter finner du här. Gillar du mikromakramé så har Mary Maxim ett lite annorlunda smyckeskit. Hur du kan göra papperstrollsländor med pärlor kan du lära på eHow.com, tyvärr utan bilder. Trollsländor i nabbi, som t ex kan användas som blompinnar, finns hos Emos Pärlkonst. Lite udda trollsländor med knappar och foton tipsar ARTchix Studio om.

Ett barnpojekt, som inkluderar klädnypa och band, finns hos Expertvillage (video i två delar). Mer band används i Little Bug Bows, som visar hur du tillverkar enkla trollsländor, fjärilar och andra flygande småkryp.

Tycker du om kinesiska knutar, makramé eller scoubidou så passar kanske en Dragonfly knot.