Lästips: Skapa unika smycken (recension)

Titel: Skapa unika smycken: vintage de luxe
Författare: Anna Örnberg
Förlag och år: Semic, 2012
Sidantal: 127
  

Sammanfattning: Smyckesprojekt med fokus på återbruk och vintagestil.
Plus: Vacker och inspirerande bok, som omfattar olika tekniker, material och stilar.
Minus: En känsla av att ha sett en del av det förr i amerikanska publikationer.
Rekommenderas till: Den som vill ha en svensk bok med fokus på vintage/återbruk och romantiska smycken.

Skapa unika smycken är en bok skriven av svenska smyckesdesignern Anna Örnberg. Här har hon fokuserat på att skapa smycken med återbruk och mixed media som röd tråd. Hon använder sig av loppisfynd, traderavinster, gamla pappersvaror och diverse smått och gott för att skapa unika och personliga smycken med en touch av vintage och romantik.

Det första som slår mig som läsare är den vackra utformningen av boken. Här har man verkligen försökt skapa en helhet där typsnitt, siddesign och foton går i samma vintageromantiska stil som smyckena. Boken är dessutom tryckt på matt papper, vilket bidrar till känslan. Det finns en del tråkigt och slarvigt designade smyckesböcker där ute -- det här är definitivt inte en av dem!

Boken har också en intressant struktur där varje kapitel -- med namn som Plåtkärlek, Glamour på burk och Tennt var det här! -- ofta börjar med foton på smycken eller delar av smycken och korta berättande textstycken om hur respektive smycke är gjort. Därefter avslutas det med instruktioner till tekniken som används. Grundteknikerna visas i slutet, inte början, av boken, ett upplägg jag personligen alltid gillar eftersom jag vill gå direkt på projekten och bilderna.

Projekten i boken är varierade och här används många olika material (vanliga och mindre vanliga) likväl som olika tekniker. Det borras, filas, sågas, hamras, sys, patineras lite, nitas, länkas, tennlödas (tiffanyteknik) och hälls harts. Svårighetsgraden varierar, men generellt så är det inte allt för avancerat och vissa smycken använder sig bara av grundläggande tekniker som lim. Materialen som används inkluderar bokmärken, dockskåpsporslin, urverk, läderskärp, spetsdukar, plåtburkar, drivved, knappar, (silver)skedar, dominobrickor, nyckelskyltar och tumstockar  -- samt förstås lite mer "traditionella" material som pärlor, berlocker, koppar, mässingsplåt, band och kedjor.

Med andra ord mycket att inspireras av och tycka om, men det finns ett men. Även om jag gillar många av smyckena och materialen så infinner sig dock snart en känsla av att jag har sett det här förr. Nackdelen med att inspireras av återbruks-/vintagetrenden och vad som varit populärt på Etsy de senaste åren är att andra redan hunnit publicera projekt i samma stil. Flera smycken påminner om projekt jag sett i t ex Belle Armoire Jewelry de senaste åren och knappberlockerna får mig direkt att tänka "men det där är ju hängena i Melinda Bartas bok" (med den skillnaden att hon syr med andra pärlor, fp istället för Örnbergs rocaillepärlor). Ångpunk i dess mainstreamversion -- urverk och kugghjul, nycklar och vingar -- har t o m avhandlats i en hel bok (Steampunk Style Jewelry från 2010).

Är det då ett problem att alla projekt inte känns sprillans nya eller som Örnbergsk originaldesign? Det behöver inte vara det eftersom inte alla läser amerikanska publikationer, speciellt inte de lite dyrare och mer svårtillgängliga tidskrifterna som Belle Armoire, och det är inte alla som redan är bekanta med denna typ av smycken eller teknikerna som krävs för att tillverka dem. För dem kommer innehållet troligtvis att kännas mer nytt, originellt och unikt. Och på svenska är det unikt, boken introducerar en annan typ av smyckestillverkning om man jämför med många andra svenska boktitlar. Dessutom finns det även för mig idéer, tekniker och detaljer jag kommer att ta med mig från denna bok. Och framför allt samlar den olika idéer och projekt i en och samma bok.

För att gå in på detaljer så finns det en negativ sak värd att nämna: listan med inköpsställen. Första gången jag läste boken så missade jag den helt eftersom den är tryckt i liten skrift nära bindningen på sidan två, dvs sidan före innehållsförteckningen, den där sidan där det mest brukar stå information om förlaget, tryckeriet osv. Varför inte göra en helsida med dessa länkar, vilket är vanligt i andra böcker? Det är inte mycket nytta med en lista som är näst intill osynlig för läsaren. I vissa fall nämns var du kan köpa ett verktyg eller material i boktexten, något som då också skulle kunna flyttas till en lättöverskådlig och väl synlig "resurssida". Boken känns så välgjord med genomtänkt disposition så varför behandlas listan, som kan vara en väldigt användbar resurs för nybörjare, så styvmoderligt?


Men för att summera är det här alltså en bok som jag gillade och kommer att titta i många gånger, även om jag redan har en hel del liknande projekt och teknikbeskrivningar i mitt lilla "pärl- och smyckesbibliotek" (jämför länkarna nedan). Det är en snygg bok med många projekt och idéer. Det är framför allt en bok med en typ av estetik som tilltalar mig. Dessutom är det förstås extra roligt att se en bok med denna inriktning på svenska: även om jag själv gärna läser engelskspråkiga böcker så vet jag att inte alla vill eller kan det. För dem som bara läser svenska böcker är det en liten guldklimp väl värd att ta en närmare titt på.


Tidigare recenserade böcker med liknande inriktningar:

• Barta, Melinda: Custom Cool Jewelry. Create 200+ Personalized Pendants, Charms and Clasps. (2008, Interweave)
• Belle Armoire Jewelry (Stampington)
• Eriksson, Mariana & Birgitta Videgård: Smycka dig. (1997, LTs förlag)
• Lenart Kazmer, Susan: Making Connections. A Handbook of Cold Joins for Jewelers and Mixed-Media Artists. (2008, Disegno Productions)