Lästips: Color, Heat, Set & Fire (recension)

Titel: Heat, Color, Set & Fire: Surface Effects for Metal Jewelry
Författare: Mary Hettmansperger
Förlag och år: Lark Crafts
Sidantal: 128
  

Sammanfattning: Bok om olika tekniker för att sätta färg och manipulera ytan på smycken av metall. Teknikernas omsätts i praktik i bokens 21 projekt.
Plus: Tar upp olika moderna material och tekniker för att skapa yteffekter, vilka inte tas upp i mer traditionellt inriktade böcker.
Minus: Mix som saknar fördjupning: mycket info kan man hitta gratis på nätet. Speciell smyckesstil och approach till metallarbete, som inte tilltalar alla.
Rekommenderas till: Den som gillar både traditionella och moderna material och vill ha en introduktion till att färglägga metallsmycken och skapa nya ytor på metall. Fördel om man gillar författarens rustika, lite grova, smyckestil.

Låt mig få säga en sak direkt: det här är inte en dålig bok, inte alls, men den gjorde mig besviken. När man köper en bok utan att ha läst den tidigare så gör man det med en viss idé om hur boken ska vara, man gör sig en bild av boken -- och den bilden stämmer inte alltid överens med verkligheten, även om man kikat på de previews som finns tillgängliga på nätet. Det blev väldigt tydligt med denna bok, som jag hade hoppats skulle vara ett komplement till min favoritbok, The Jeweller's Directory to Decorative Finishes av Jinks McGrath, och min favoritartikel i ämnet, Copper-Coloring Techniques av Pat Gullett. Framför allt vara det tekniker för att måla och färgalägga metallytor som intresserade mig och jag insåg kanske inte helt exakt hur stort eller litet utrymme dessa tekniker hade i Mary Hettmanspergers senaste bok.

Patina, färgpennor, emalj, akrylfärg, bladguld, silverfusing, cement/fogmassa, epoxilera, harts, embossingpulver, flussmedel, mönstrad plåt och syra för etsning: Hettmanspergers bok tar upp flera olika tekniker, material och idéer vilket är både positivt och negativt. Det positiva ligger i att här finns mycket som kan generera inspiration till egna smycken och det finns något för alla. Det negativa är att det lätt blir lite ytligt, man går inte på djupet med någon teknik eller något material. Läser man boken som en introduktion till patinering och färgläggning så är det inget problem, men för den som redan är ytligt bekant med metoderna så ger den inte alltid svar på de frågor man har efter att ha läst gratistutorials och korta artiklar på nätet. Boken är ett smörgåsbord med lite av varje, men det saknar McGraths encyklopediska och redovisande anslag (med fullständigt fokus på teknik och material, inte projekt), samtidigt som det inte fördjupar sig i någon teknik.

En sak som gjorde mig besviken var att skillnaden mellan olika färger inte alls berördes. Man kan använda akrylfärg, bilfärg (emaljfärg) och oljefärg skriver hon och sedan är det inte mer med det. Kvar sitter man med frågor om skillnaden mellan färger, hur bra olika färger fäster på metall, om det finns skillnad i opacitet och struktur, om färgen kan förtunnas, om det finns skillnader i torktid (oljefärg är ju ofta långsamt torkande eftersom den ska oxidera) osv. Hon nämner inte ens att lösningsmedelsbaserade färger kan vara lite omständliga eftersom de inte kan rengöras i vatten och allmänt inte ses som särskilt "gröna", men å andra sidan kan sådan färg sitta som berget. När det kommer till färgpennor så nämns inget om olika typer/fabrikat eller hur svårt det är att få färgen att sitta -- lite snopet när man tidigare läst artiklar som betonar vikten av rätt pennor för att lyckas. På ett foto ser vi en bläckdyna, vilket också nämns i bildtexten, men trots att bl a Vintaj gjort bläck till ett populärt medium för metall så tas det inte alls upp i boken.

Personligen hade jag gärna sett att boken ägnade sig lite mer åt grunderna när det kommer till att arbeta med olika färger och material eftersom det trots allt handlar både om material som är nya för många smyckestillverkare och material som ibland kan kräva lite eftertanke för att lyckas riktigt bra med. Boken omfattar 21 projekt -- ett eller två skulle kunna offras för att få mer plats till materialkännedom. Det är också i kapitlet med grundtekniker som vi finner en detalj jag verkligen gillade: foton med exempel på resultat av olika tekniker, t ex värmepatinering med flussmedelsmålning och bladguld på emalj. Synd bara att bilderna är så små. Större och fler bilder här hade verkligen fått igång inspirationen. Här får man nämligen en bra bild av hur resultatet kan bli -- och hur det kan variera.

En sak som förvånade mig när jag läst kapitlet var hur författaren inte ens nämner epoxiharts som kallemalj över släta eller mönstrade ytor, en "surface effect" som ofta används i både handgjorda och massproducerade smycken/smyckesdelar för att imitera emaljering (speciellt lite avancerade emaljtekniker som champleve, plique-a-jour och basse taille), men som inte tas upp alls så ofta som hartsgjutning. Här om något skulle det passa in, t ex med ett projekt där transparent harts används på några av Hettmanspergers etsade kopparplåtar. Men man kan ju inte alltid få allt: böcker har ett begränsat antal sidor.

Mer än halva boken ägnas åt projekt med något varierande svårighetsgrad. Det är definitivt en fördel om du kan löda och än mer så om du har en gasbrännare, men några projekt använder sig enbart av s k cold connection eller trådarbete. Du kan fortfarande få ut mycket av teknikdelen om du saknar grundläggande kunskaper i silversmide, men kanske inte av projekten.

Författaren föredrar snabba, rustika metoder framför finlir: hon klipper mex plåtsax eller hugger med mejslar hellre än sågar och gör hål med en syl hellre än en borr. Bra eller dåligt? Å ena sidan kan metoderna uppskattas av nybörjare, som inte kan hantera en guldsmedssåg och inte äger en borrmaskin eller som vill att smyckena ska bli färdiga snabbt, men å andra sidan kan smycken lätt upplevas som oskickligt gjorda och inte tilltala dem som vill lära sig mer exakta tekniker.

Hettmansperger har en speciell stil, en något rustik och grov stil som inte faller alla i smaken. Du kan se en del av projekten på förlagets blogg här. Både där samt här kan du ladda ned ett par av bokens projekt gratis. Länkarna kan ge dig, som inte känner till Mary Hettmansperger, en viss uppfattning om hennes smyckestil.

Boken har många infällda "galleribilder", smycken av andra smyckestillverkare som enbart ska fungera som inspiration. För dig som inte delar författarens estetik så kanske dessa är mer inspirerande än projekten. De visar också hur samma material och tekniker kan ge vitt skilda resultat beroende på hur, var och när de används. (Notera dock att några smycken gjorts med färger eller tekniker, som inte tas upp i boken, t ex grafitpennor, anodisering/eloxering, bläck och "jewelry lacquer".)


Sammanfattningsvis så verkar det kanske som om Hettmanspergers senaste bok har många dåliga sidor, men jag hoppas ändå det framgår att även om boken inte helt tilltalade mig så finns här en introduktion till material och tekniker, som kan vara av stort intresse för de som inte redan hört så mycket om dem. Har du däremot själv på egen hand experimenterat lite med materialen eller läst något om dem i tidningsartiklar eller på nätet så är det inte säkert att boken, trots att den är mycket längre än någon artikel, ger något nytt. Projekten passar framför allt den som gillar en lite rustikare, mindre perfekt smyckestil.


Tidigare recenserade böcker med liknande inriktningar:

• Lenart Kazmer, Susan: Making Connections. A Handbook of Cold Joins for Jewelers and Mixed-Media Artists. (2008, Disegno Productions)
• McGrath, Jinks: The Jeweller's Directory of Decorative Finishes. From Enameling and Engraving to Inlay and Granulation. (2005, A &C Black; American edition: k p books)
• Vintaj Jewelry Technique Book. (2010, Vintaj Natural Brass Co.)