Pärlsort: Leucaena -- den ofta felidentifierade fröpärlan

Kanske känner du igen pärlorna på bilden ovan, men inte namnet? Det är inte särskilt ovanligt nämligen: Peter Francis Jr, The Bead Site, utnämnde pärlan till "most misidentified" i sin presentation av "super plant beads". Fröerna, som används i halsband i många tropiska områden som Filipinerna, Peru och Hawaii, liknar många andra för oss mer välkända fröer som exempelvis äppelkärnor. Så vad har det då egentligen för ursprung?


Om smyckena
Halsbanden tillverkas speciellt för turister på platser som Puerto Rico och Virgin Islands så det är inte omöjligt att stöta på dem då och då i Sverige hit smyckena kommit med återvändande utlandsresenärer. Halsbandet på bilden fyndades på en lokal loppis.

Fröerna läggs i kokande vatten för att mjukas upp innan de träs på fiskelina för att bli till halsband och bälten. Pärlorna förborras inte utan är efter kokning mjuka nog att sticka en nål genom. Notera det intrikata sätt pärlorna, som flera av dem har två hål, är trädda på. Det är nämligen vanligt att inte bara "trä pärlor på tråd" rakt upp och ned utan att istället just skapa lite mer intrikata mönster. Men visst görs även enklare, enradiga halsband som detta.

Du lär troligen stöta på fröerna i halsband snarare än som lösa pärlor, men det finns faktiskt butiker som säljer det. Använda som pärlor kallas fröerna ibland jumbie beans.


Om Leucaena
Busken eller trädet med det vetenskapliga namnet Leucaena leucocephala (syn. L. glauca) är också känt under namn som wild tamarind, Lead tree, ipil-ipil, haole koa, Acacia bella rosa, vaivai, jumbay med mera. Något svenskt namn känner jag inte till, utan vi håller oss enbart till det vetenskapliga Leucaena.

Trädet, som kan bli 7-20 m högt, ingår i underfamiljen Mimosideae, som tillhört ärtväxterna, och är alltså släkt med exempelvis den kända mimosan och barnens favorit Rör-mig-ej (Sensitiva). Nedan syns ett foto på trädet. Fröerna, som används till pärlor, sitter i långa platta fröskidor, som fyller träden -- de kan ge upp till 3 000 kg frön per hektar och blomningen kan ske när som helst på året.

Det kommer ursprungligen från Mexiko, Västindien och Centralamerika, men redan i början av 1800-talet hade Leucaena spridits till Filipinerna av spanjorerna och under 1970- och 80-talet spreds den sedan i de tropiska och subtropiska områdena. Spridningen skedde främst genom att trädet sågs som nyttigt inom både jordbruk och skogshushållning så den färdades från land till land medvetet av mänsklig hand. Trädet förökar den sig snabbt och är svårt att utrota så samtidigt som den hålls fram som en nyttig växt, som bör odlas, sprider den sig på många håll som ett ogräs som snabbt bildar oönskade tjocka buskage. I vissa fall ses den som ett hot mot den lokala floran. Detta har lett till att Leucaena inte bara beskrivits som ett mirakelträd utan också som ett konfliktträd.


Andra användningsområden
Leucaena används inte bara som en källa till fina pärlor. På 70- och 80-talet omtalades Leucaena som "mirakelträdet" på grund av dess många användningsområden. Liksom flera andra ärtväxter är Leucaena mycket effektiv för kvävefixering när rötterna arbetar i symbios med bakterier, vilket gjort det intressant ur miljösynpunkt. Men det är kanske framförallt som djurfoder, bränne och stabilisering av jord trädet använts.

Såväl torkade som gröna blad ges till boskap och det har ett näringsvärde motsvarande eller högre än alfalfa. Även fröerna kan användas som foder till kor, men det passar inte till alla djur då de innehåller aminosyran mimosin, som kan ge upphov håravfall och minskad tillväxt av hår.

I långa tider har det också använts för att ge skugga åt andra odlade växter som vanilj, kaffe, kakao och svartpeppar. På senare tid har det även förordats som ett skydd mot jorderosion och för att tillföra näringsämnen till jorden. Inte minst som energikälla har leucaena framhållits på grund av att man kan skörda en stor mängd biomassa från träden. Jorderosion och ökenutbredning är stora miljöproblem i många fattiga länder idag, likaså bristen på bränne och andra energikällor, vilket är orsaken till leucaenas popularitet i vissa jordbruks-, utvecklings- och miljöprojekt. Träden kan även användas som vind- och eldskydd. Det senare då de hindrar grästillväxt. Träet används som bränne, till träkol, timmer och pålar.

På Java kokas och äts frukterna, löven och blomknopparna och i Västindien äts fröerna tillsammans med ris. På Filipinerna har mogna fröer används som kaffesurrogat och fröskidorna kokas som grönsak. Mogna fröer äts ibland också som popcorn.

Inom traditionell folkmedicin har barken i vissa områden ätits mot inre smärtor. I Latinamerika används avkok på rot och bark av olika orsaker, bland annat för hårborttagning och som preventivmedel. Det senare har dock visat sig vara effektlöst vid experiment.


Slutord
Ja, så kan det gå när man får ett halsband i sin hand, som består av till synes enkla fröpärlor. Det slutar med att man får lära sig om en helt ny växt, med spännande historia. Nästa gång du finner en pärla, som du inte vet någonting om, varför inte ta reda på lite mer? Chansen är stor att du snubblar över en intressant berättelse.

*

Källor:
Armstrong, W. P.: Botanical Jewelry. Necklaces & Bracelets Made From Plants. Wayne's Word Volume 9 (Number 1) Spring 2000.
FAO: Grassland Species Profiles
Global Invasive Species Database
Purdue University, Center for New Crops & Plants Products: CropINDEX
Smith, R. J.: Botanical Beads of the World.
Wikipedia