Material: Koppar -- metallen från Afrodites ö

Under de senare åren har koppar blivit populärt bland pärlare och smyckestillverkare i många länder. Och det är inte svårt att förstå när man väl en gång testat att använda denna vackra, varma metall. Koppar går bra ihop med många färger och kan i vissa fall ge en extra effekt eftersom inte alla köpare har sett färgkombinationerna förr. Koppar kan verkligen förhöja en del färger. Den varma färgen gör den också till ett alternativ för de som inte vill ha guld, men tycker silver är för kallt.


Historia

Att använda koppar till smycken är också att bygga på en tusentals år gammal tradition. Koppar är en av de allra äldsta metaller som använts av människan och även om den exakta tidpunkten är svår att fastställa så har koppar använts åtminstone sedan 9 000 år tillbaks. De äldsta kopparföremål som hittats var prestigeföremål, det vill säga föremål som tillverkats för att ge ägaren status snarare än för praktiska ändamål. De äldsta fyndigheterna har funnits i Mellanöstern, men även i exempelvis Nord- och Sydamerika har koppar använts i tusentals år. De äldsta fyndigheterna i Europa, upptäckta i Bulgarien, är från 4 000 före Kristus. Här i Norden är kopparn kanske framförallt förknippad med bronsåldern. Brons, som är den äldsta legeringen, blev ett viktigt material för såväl vapen och bruksföremål som smycken och andra statussymboler. Även mässing upptäcktes tidigt: grekerna använde det redan under 300-talet före Kristus men det var romarna som började använda legeringen i större skala. Namnet koppar kommer från romarnas cuprum, metall från Cypern (på grekiska Kypros). Redan 3 500 år före Kristus började koppar utvinnas på Cypern, vilken blev Antikens största källa till metallen.

I Sverige, som står för ca 0,8 % av världens gruvproduktion av koppar idag, är brytningen kanske främst förknippad med Falu gruva. Bolaget bakom gruvdriften, Stora Kopparbergs Bergslags AB (idag bara STORA), är troligen världens äldsta ännu verksamma bolag. Brytningen antas ha börjat mellan 800 och 1050 e Kr och hade sin storhetstid under 1600-talet då koppar exporterades till hela Europa. Toppen var runt 1650 då gruvan med sina 1 000 anställda var landets största arbetsplats. Metallen minskade globalt i betydelse under 1700-talet, men med elektricitetens intåg blev koppargruvorna åter viktiga och eftertraktade.

Idag omges vi i vårt dagliga liv av koppar då metallen bland annat används till elektriska ledningar, vattenledningar, gamla takbeläggningar och hängrännor, solceller, mikrochips, prydnadsföremål, mynt, hudkrämer (dr Hauschka, Weleda), smycken (solida eller som bas under plätering) med mera. Koppar används inte bara i sin ”rena” form, utan ingår också i många omtyckta och/eller användbara legeringar så som guld, sterling silver, mässing, brons, nysilver samt moderna japanska legeringar som shibuichi (75 % cu, 25 % silver) eller shakudo (koppar med 0,5 – 4 % guld). Det är enbart guld och koppar som har den unika egenskapen att kunna variera sin färg starkt genom att legeras med andra metaller. Flera mineral vi känner igen från pärlbutikernas halvädelstenssortiment innehåller naturligt koppar såsom azurit, malakit, pyrit, chrysocolla och kuprit (den sistnämnda är dock skör och inte rekommenderad för smycken som får utstå påfrestningar och slitage). Även turkos kan innehålla små mängder koppar. Koppar återvinns i stor utsträckning, vilket bidrar till att metallen väntas vara tillgänglig för produktion längre än exempelvis guld och silver. I Sverige kommer exempelvis knappt en tredjedel av kopparproduktionen från nedsmält och återvunnet kopparskrot. Tidigare krävde framställningen svavel, vilket gjorde den ”mycket besvärlig” ur miljösynpunkt, men idag har metoderna förbättrats.


Magi och alternativmedicin

Romarna trodde att koppar kunde avvärja det onda och attrahera kärlek när den bars. Cypern var dessutom den ö där Afrodite sades ha förts i land och den låg under hennes domän, vilket stärkte bandet till kärleksgudinnan. Att koppar dessutom färgades grönblå som havet i fukt -- och kopparsalter brinner med en blågrön låga -- bidrog också. Vi vet även att alla kopparsalter innehåller vatten samt att kvinnors blod innehåller mer koppar än mäns. De medeltida alkemisterna tillägnade kopparn till Venus (romarnas Afrodite) och gav hennes symbol, den välkända kvinnosymbol som används än i dag, till metallen. Kopparutvinnarna och kopparslagarna har haft en speciell ställning i flera delar av världen och under många tidsepoker. Under Antiken utvann de metall ur sten (malakit) och även senare ansågs de ligga något magiskt i hur de skapade med hjälp av eldens kraft. För de tidiga kristna kunde koppar vara heligt då det användes mycket i kyrkan.

Koppar har inte förlorat sina magiska egenskaper och idag anses kopparsmycken av vissa kunna bota eller lindra sjukdomar (dock lär det finnas medicinska studier som stödjer detta). Inom kristallterapi anses koppar stärka immunförsvaret och hjälpa vid gikt, reumatism och muskelsmärtor. Koppar står för styrka och kraft och ”optimerar förbindelsen mellan den fysiska kroppen och eterkroppen” samt påverkar den kosmiska bestrålningen.


För pärlare och smyckestillverkare

Koppar är relativt lättbearbetat (trådar ned till 0,0004 mm kan tillverkas) och i förhållande till silver ett billigt alternativ för pärlare. Metallen härdar dock snabbare under bearbetning, även om den är smidigare att arbeta med än exempelvis mässing. Eftersom det är en solid metall så har den också bra hållbarhet jämfört med pläterade smyckesdelar. Koppar kan oxideras med svavellever eller äggmetoden, men också färgas exempelvis genom upphettning (i ugn eller med en brännare) eller med kemikalier. Färgerna som fås fram sträcker sig från rosa och rött över gult och lila till blågrönt. Tyvärr är färgerna inte beständiga utan den naturliga oxideringsprocessen kommer att förändra färgerna om de inte förseglas med vax eller lack -- och även då kan de förändras över tiden. Vissa färger är mer instabila än andra.

En i USA populär metod för att få fram gröna nyanser är att lägga det färdiga arbetet i en nästan tom påse salt- och vinägerchips, vilken rullas ihop och lämnas en dag eller flera. En mer ”professionell” variant är att lägga kopparn bredvid en kopp ammoniak och sedan fukta metallen och strö över lite salt. Över detta ställs en plastbehållare så att ammoniaken inte kan försvinna. Efter en tid bildas en grön patina. Ärg, som patinan kallas, är dock giftigt att inta och kan irritera huden så det passar bäst till andra användningsområden än smycken. Speciellt smycken som ligger mot huden. Som kuriosa kan nämnas att den förening som ger ärgen dess gröna färg, kopparhydroxidkarbonat, förekommer i mineralform i naturen och heter då malakit. Själva metallen i sig är dock helt riskfri: koppar används till och med i exempelvis dörrhandtag på sjukhus och vattenledningar på grund av dess bakteriehämmande egenskaper. Koppar i stora mängder är farligt för människokroppen, men i små mängder är det livsnödvändigt för oss och melanin, färgpigmentet som ger oss brunt hår, hud och ögon är kopparbaserat.

Koppar oxiderar lätt i kontakt med syre och vissa personen kan bli grönfärgade av koppar (dock inte alla och främst gäller det smycken som sitter still mot huden). Vi fukt ärgar den även fort. På grund av detta föredrar vissa att vaxa eller skyddslacka sina kopparsmycken, men andra föredrar å sin sida att bevara kopparen naturell. Så länge smycket inte innehåller känsliga pärlor är det enkelt att rengöra oxiderad koppar genom att lägga det i saften av citron. Metallen måste efter avsköljning torkas helt eftersom den snabbt ärgar om den får ligga fuktig. Oxiderad koppar kan vara vackert brun så huruvida man vill putsa upp koppar eller ej är en fråga om tycke och smak. Tänk på att vissa koppartrådar som säljs för till exempel hobby är lackade: om de används med obehandlad ”rå” koppar så kommer delarna oxideras i olika takt, vilket kan se fult ut. Även lackning eller vaxning behöver upprepas med tiden då skyddslagret nöts ned. Även vissa smyckesdelar är lackade när de säljs. Ett tips för de som gör örhängen är att göra själva öronkroken i rose gold-filled, som är kopparaktig i färg, i fall kunderna är rädda att örsnibbarna ska missfärgas. Även allergiker kan vanligen använda gold-filled. Alternativt finns brun anodiserad niob, men färgen kommer med tiden nötas bort och niobens naturliga grå yta att framträda. Niob räknas liksom titan till de allergivänligaste metallerna.

Förutom solid koppar är det vanligt med kopparpläterade pärlor och smyckesdelar. De pläterade delarna kan vara antingen i ljus, ooxiderad koppar (bright copper) eller antikbehandlad, mörk koppar (antikkoppar). Det finns faktiskt även kopparpläterad koppar. Anledningen till att man pläterar en metall med samma metall är att pläteringen inte oxideras eller ärgas som kopparn annars gör. Pläteringen kan även vara ett sätt att dölja lödfogar då det inte finns (eller är svårt att finna) kopparfärgat lod. Tyvärr händer det ibland att butiker är slarviga i sin beskrivning av smyckesdelarna och kopparpläterade produkter kallas endast koppar. Det bästa sättet att avgöra om det är äkta koppar är att titta på priset då solid koppar många gånger är dyrare än pläterat. Vissa smyckesdelar, som tunna kedjor, verkar dessutom aldrig vara gjorda i solid koppar. Förutom de vanligaste förekommande de i Sverige tillgängliga massproducerade indiska pärlorna och tillbehören, som ofta är i balistil, kan man även köpa en del handgjorda smyckesdelar på exempelvis Etsy och även Artbeads har ett intressant utbud av hantverksmässigt tillverkade kopparprodukter. Att göra sina egna hattpinnar i koppartråd är både enkelt och roligt och kräver endast en butangasbrännare.


Kuriosa: Kristallhjärtat i kopparhänget på fotot är från Preciosa i färgeffekten Venus. Knuten är en av de många varianter som kallas kärleksknut.


Källor:

Copper.org: 60 Centuries of Copper
Falmer, Alf (2002): Kopparmaterialets magi. Koppar Forum nr 14.
Hayday, Andria (2005): Everything you wanted to know about metals. Art Jewelry, September 2005.
Kemikalieinspektionen
Kollerstrom, Nick: Copper and Venus. The Alchemy Website
Kristaller och stenar (utdrag ur Jette Holms bok Kristallnyckeln)
McGrath, Jinks (2005): The Jeweler’s Directory to Decorative Finishes. KP Books.
Nationalencyklopedin. Upplaga: multimedia 2000 plus.