Pärlsort: Lampwork

Lampwork är egentligen inte så mycket en pärlsort som en speciell teknik att bearbeta glas. Att göra pärlor i lampwork är populärt, men tekniken används även för konstföremål och kemiinstrument. Andra namn på tekniken är flameworking eller torchworkning. På svenska använder vi oftast engelskan lampwork för dessa pärlor. Ordet kommer från att man tidigare använde en låga från en oljelampa med blåsbälg för att smälta glaset (idag används vanligen gasbrännare).


Ursprung och historia
När glaset först upptäcktes av människan för ca 9 000 år sedan så började hon smälta det över en liten eld, som utvecklades till små ässjor. Över dessa tillverkade exempelvis egyptierna kärl på stavar för 5 000 år sedan och även pärlor tillverkades på likande sätt. Föremålen dekorerades bland annat med smält glas, ungefär som pärlmakare idag gör. Även om tillverkningen påminner om lampworking så finns skillnader som gör att det inte definieras som det. Bland annat saknades den riktade låga som är så betydelsefull. Från romartiden tog en annan teknik över, glasblåsningen, och äldre tekniker föll i träda.

Men så kom renässansen och med den ett ökat intresse för vetenskap. I takt med att vetenskaperna utvecklades behövde kemisterna och fysikerna nya instrument. En glasblåsare på Murano -- ditVenedigs glasindustri flyttats 1291 p g a brandrisken -- upptäckte ett nytt, klart glas kallat Crystallo som passade vetenskapsmännens behov av helt ofärgat glas. Men de tunna kärl som efterfrågades kunde inte skapas genom glasblåsning. Istället fick de söka en ny teknik. De upptäckte att om luft (syre) tillfördes lågan från en brinnande oljelampa så blev den het nog att mjuka upp glasmassan så den kunde bearbetas. Först syresattes lågan helt enkelt genom att glasblåsaren själv blåste på lågan, men detta var ingen ideal metod så system med bälgar utvecklades. I början av 1400-talet tillverkades så alla apparater och kärl i hela Europa i den nya tekniken, lampworking.

Blåslampan och bälgarna utvecklades under historiens gång, men den största förändringen kom 1924 då borosilikatglaset, Pyrex, uppfanns. Glaset kunde helt enkelt inte smältas över de gamla lamporna. Istället började glasmakarna inspirerade av svetsare använda gaslågor som blandade syre och fossil gas. Pyrex betydde också ett uppsving för glastraditionen i USA och snart fanns många "glasblåsare" som tillverkade prydnadsfigurer som såldes på markander och tivolin. I Europa blev det inte samma revolution utan här fortsatte de gamla glasen och teknikerna att ha en stor roll, inte minst i traditionsrika glasområden som Böhmen och Murano.

Behovet av apparater och instrument gjorda i lampworking spred tekniken till länder som Kina, Indien, Japan, Egypten och Australien. Den moderna amerikanska lampworktraditonen kan sägas ha startat med engelsman i USA som inspirerad av europeisk glastradition började experimentera på 1960-talet och på 1980-talet började tekniken, som tidigare hållt hemlig av utövarna, att läras ut på olika skolor. Därefter kom en stor utveckling av så väl tekniker och verktyg som tillämpning. Och det är (delvis) ur denna tradition som den hantverksmässiga pärltillverkningen grott.


Tillverkning
Förenklat tillverkas pärlorna genom att man lindar glas som smälts från en liten färgad glasstav runt en metallpinne. Pärlorna kan sedan dekoreras på många sätt, antingen varma eller kalla. Att göra "knottror", blommor, ränder, tredimensionella djur eller liknande med hjälp av stavarna är vanligt. Likaså att lägga bladguld eller -silver i glaset. Ett mönster kan ligga på ytan av pärlan eller inbäddat i den. Efter att pärlan bearbetats i lågan och är kall kan ytan även etsas, slipas, målas eller poleras. Med mera -- bara fantasin sätter gränser för dessa pärlmakare. Vissa mönster är enklare än andra och de mer avancerade kan ta lång tid att skapa. Demonstrationer och instruktioner för hur pärlorna görs hittar du på Youtube, bland annat denna fina video.


Typer av pärlor
Idag finns det tre "typer" av lampworkpärlor att köpa. Vanligast är de som massproduceras billigt i Kina och Indien. Högst status har de som tillverkas på hantverksmässig basis, ofta i unika exemplar, av västerländska enskilda bead artists. Förutom dessa två motpoler finns lampworkpärlor som tillverkas i Tjeckien och på Murano. Dessa är massproducerade, men anses ha högre kvalitet och är dyrare än asiatiska pärlor. Speciellt muranopärlorna är dyra och eftertraktade. Tjeckiska pärlor är billigare i jämförelse, men vanligen kostar de mer än motsvarande asiatiska pärlor.

Lampwork artists brukar påpeka att deras pärlor har bättre kvalitet än främst de asiatiska då pärlorna hettas upp för att sedan sakta kyls ned i en brännugn under kontrollerade former, vilket minskar risken för att pärlan ska spricka vid användning. De billiga pärlorna kyls ofta ned i närheten av en ugn, men inte alltid fullständigt då det kosta tid och därmed pengar. Dessutom rengör de pärlhålen så att de inte innehåller släppmedel (det vita pulver du kan se i kinesiska eller indiska pärlor). Detta, liksom arbetskostnaderna i Väst, gör pärlorna dyrare.

Om du vill köpa artist beads ska du hålla utkik efter akronymen SRA, som står för Self-Representing Artist. Alltså en pärlmakare som själv säljer sina alster. Varje medlem i SRA har en SRA-logotype på sin hemsida eller sina auktioner med sitt medlemsnummer. Läs mer på SRA:s hemsida där det även finns en lista på alla anslutna pärlmakare. Alla seriösa pärlmakare är inte medlemmar så om en person säljer pärlor utan att nämna SRA behöver det inte alls betyda att personen är oseriös, men det är en bra indikator att hålla ögonen öppna efter.

Många artist beads är idag samlarföremål och dyra pärlor, vilket gjort att det finns många oseriösa säljare som falskt marknadsför sina pärlor som SRA. Förut var det enklaste sättet att hitta artist beads på eBay att knappa in SRA istället för lampwork (det senare ger en hög sidor med kinesiska pärlor), men idag har vissa säljare av billiga massproducerade pärlor även övertagit denna akronym eftersom de upptäckt att den genererar trafik. Det finns även andra säljare, som inte använt sig av ordet SRA, men på andra sätt försökt påskina att deras pärlor är tillverkade på ett annat sätt än de i verkligheten är. Kopiering av andra pärlmakares mönster är tyvärr också regelbundet återkommande bland massproducerade pärlor. Så titta efter rutan som nämndes ovan, skärskåda bilderna och auktionerna samt reflektera över priset om du vill slippa bli lurad.


Vilket ska man välja?
Huruvida du vill använda kinesiska eller kinesiska lampworkpärlor är i slutänden en fråga om såväl pengar som eget tycke. Min erfarenhet är att att massproducerade pärlor kan hålla mycket bra även om det finns de som spricker.

Oftast filar jag bort släppmedlet själv för att det inte ska "drössla" från det färdiga smycket. Tänk på att använda en bra fil och hålla pärlan under vattnet, dels för att friktionen inte ska spräcka pärlan och dels för att pulvret är otrevligt att inandas. Eftersom pärlorna tillverkas för massproduktion kan de ibland också ha slarviga mönster, vilket man mer eller mindre får räkna med om man vill köpa pärlor som är billiga i förhållande till arbetsinsatsen.

De dyra västerländska pärlorna passar speciellt till smycken i sterling silver och andra lite mer påkostade kvalitetssmycken. Fokalpärlorna är ofta så vackra att det bara behövs en lampworkpärla, som sedan kan omges med billigare, men kvalitativa, pärlor. Tyvärr ligger de ofta utanför hobbypärlarens budget. Det kan dock vara en idé att undvika de allra billigaste pärlorna då de har tvivelaktig kvalitet. Men det gäller å andra sidan för det mesta vi köper.



Källor:

Mickelsen, Robert: The History of Lampworking. The Bead Bugle
Wikipedia

Fotot är hämtat från Wikimedia Commons och visar en lampworkpärla tillverkad av Starleen Colon, USA.