söndag 31 augusti 2008

Tidsfördriv: Svar på Gissa pärlorna

Här följer svaren på Gissa pärlorna. Jag kommer att lägga upp svaren på de olika delarna efterhand så just nu hittar du enbart svar till del 1, som publicerades igår (1/9).



Gissa pärlorna -- del 1

1-G. Matrix är i geologiska sammanhang den "fyllnadsmassa" som omger mineral och fossil i en bergart.

2-C. Även tiger cherry quartz, blandar rosa körsbärskvartsglas med en brunrandig variant som imiterar tigeröga.

3-K. Kaurisnäckor är oftast vita, men detta är en lila variant.

4-I. Grön marmor, inte mer komplicerat än så.

5-E. "Distansbommar" av svartfärgat ben.

6-M. Polerat svarfärgat horn med silverinläggningar.

7-B. En bärnstensimitation.

8-D. Färgen är matte jet picasso.

9-H. Peruanskt hänge.

10-L. Vintageberlock med dekalmotiv och guldmålad kant.

11-F. En av spännande jaspissorter, som kan ha bildlika mönster.

12-A. Infärgad agat som kracklerats genom upphettning och nedkylning.

13-J. Denna typ av amasonit kallas ibland black gold amazonite.



Gissa pärlorna -- del 2


1-I. Opakvita vintagepärlor.

2-M. Matta pärlor med vit färg, som används likt oxid på metallpärlor.

3-K. Pärla av hoplimmade snäckor

4-A. Plastknapp med ruggad yta som påminner om trä.

5-B. Swarovskis crystal pearls är kristallpärlor, doppade i en coating.

6-N. Ett väldoftande material.

7-C. Polymerlera, eller polymer clay. I detta fall av fabrikatet Fimo.

8-E. Gamla pärlor av japanska tapeter.

9-D. Kallas även holy basil (Ocimum tenuflorum). Är även en väldoftande medicinalväxt.

10-L. Moro-moropärlor anses vara ett afrodisiakum och i Mali bär vissa gifta kvinnor dem som ett bälte runt höften.

11-F. Känt som vegetabiliskt elfenben, säljs även under namn som palm seed beads.

12-O. Mönsterat och lackat MOP-hänge.

13-H. Laserskuren hornpärla.

14-G. Indonesiska pärlor.

15-J. Kallas även pärlkorn och används också i matlagning.



Gissa pärlorna -- del 3

1-M. En infattad kristall (pacific opal) från Crystallized -- Swarovski Elements.

2-G. 13 mm hög katt av gjuten kristall.

3-P. Ok, jag kryper till korset... Jag har flera norska tennknappar, men är inte helt säker på att just denna kommer från samma land... mitt misstag.

4-H. Keramikpärla med dekalmönster.

5-C. Tulpanen är Irans nationalblomma. På persiska heter den laleh, som också är ett kvinnonamn.

6-A. En äkta muranopärla med den klassiska silverfolieringen. Gjord på ön Murano utanför Venedig.

7-I. I Peru görs massvis av snygga, fina, annorlunda och roliga keramikpärlor med fina detaljer.

8-M. Pressglaspärla med silverwash.

9-K. Dessa grovslipade pärlor används ofta i turistsmycken.

10-E. Handmålat hänge i klassisk rysk stil.

11-O. En stor handgjord knapp av tryck på silkestyg.

12-N. En spännande smyckesdel med många öglor på baksidan. Gjord i tenn av en konsthantverkare.

13-F. I Kina görs många kattpärlor i porslin, oftast olika variationer av maneki-nekos, lyckokatterna.

14-L. Tulsi har en viktig roll för de hinduiska Vaishnavisterna, som tillber Vishnu.

15-J. I Ghana görs många pärlor av återvunnet glas.

16-B. Myrrha- eller moro moropärlor anses vara ett afrodisiakum.

Mönstertips: Smyckestillverkning för scrappare


Med anledning av att Beading Daily fram till den 5:e september erbjuder ett gratis projekt från Melinda Bartas nya bok Costume Cool Jewelry (Interweave) blev jag inspirerad att skriva om smycken med material från scrapparnas och kortmakarnas värld. Jag scrappar inte, men att scrapping och korttillverkning blivit populärt har betytt att jag hittat många nya saker att samla på som vackra papper och brads. Saker som faktiskt kan användas till smycken. Nedan följer tips på material som kan användas av smyckestillverkare och pärlare likväl som scrappare.

Rub-ons (gnuggisar): Melinda Barta gör annorlunda berlocker genom att dekorera dem med rub-ons, som skyddas med en matt skyddslack (akrylbaserad). Hämta projeket från Beading Daily eller läs mer i hennes bok. Observera att du måste registrera dig på sajten för att hämta hem projekt/mönster. Fotnot: min erfarenhet är att även låtsastatueringar kan användas på liknande sätt (jämför Donna Westfalls polymerpärlor). När jag var liten, men gammal nog att tycka de var slöseri att använda tatueringarna på kroppen, brukade jag föra över dem på små plastaskar och liknande.

Brads: Ovan syns ett mockaarmband som jag dekorerat med brads, ungefär som man kan använda dekornitar. Armbandet är köpt på Perles & Co och kom färdigt med hål. Du kan annars göra egna hål med en håltång eller kniv. Benen kan vara rätt vassa så sy helst fast ett foder på insidan av armbandet så blir inte handleden skadad eller irriterad. Andra typer av smycken du kan göra med brads beskrivs hos exempelvis Patty's Stamping Spot och StampVamps.com. Se även Manekis länkar och distansbommar av brads.

Designark: Vackra papper kan användas till mycket. Jag har decoupagat bland annat platta pärlor och hängen med dem (se rospärlan t h på bilden ovan). Använd flera lager lack över dem då de utsätts för slitage när de bärs. Designark passar bäst för platta ytor, inte välvda eller sfäriska då arket är svårt att böja. Vill du inte decoupaga så kan du göra som Panduro och fästa pappersbiten med dubbelhäftande folie på baksidan av ett genomskinligt (akryl)hänge. Testa även samma sak med platta glashängen för mer tyngd. Det står inte, men jag rekommenderar att baksidan skyddslackas för att stå emot fukt.

Stämplar: Stämplar kan dekorera det mesta. Egna polymerpärlor med eller utan färg, silverlerehängen, glasbitar för mellandelar, krympplast, soldered pendants (se även mitt tidigare inlägg), kapsyler, "sliders", eller hängen av kristall. Testa även att stämpla köpta pärlor. Som exempel. Och då pratar jag bara smyckestillverkning! Tänk på att använda alkoholbaserade stämpelfärger som exempelvis StazOn när du stämplar på glas och liknande.

Stickers/klistermärken: På bilden har jag dels använt bubbelstickers som dekoration på en taguapärla och dels till en ring. Ringen är gjord genom att en sticker placerades i en ringstomme med kant i lagom storlek. Sedan hällde jag över icke-gulnande epoxyharts (använd epoxylim eller harts från exempelvis Kinn). Obs! Arbeta i ett välventilerat rum fritt från barn och husdjur. Låt limmet härda helt, inte bara torka. Även vanliga stickers kan användas. För fler idéer på hur du kan använda klistermärken, se jewelrymaking.about.com.

Gem med berlocker: Gem är enkla att göra armband av, enradiga eller flerradiga. Med udda form och berlocker på blir de roligare. Gemen kan även länkas på en armbandskedja istället för vanliga berlocker. Du kan också fästa pärlor på gemarmbanden eller klä gemen med papper.


Andra användbara material är exempelvis tygblommor som blir fina hängen, dekorband som exempelvis kan limmas eller sys på ett mockaarmband (se bild), knappar som kan användas som pärlor eller berlocker, blandande garn/fiber som kan användas till japanska snoddar (kumihimo). Med mera, med mera. Endast fantasin sätter gränserna. Har du några andra exempel så dela gärna med dig!

Tänk dock på att materialen är inte gjorda för att användas som smycken så vissa är hållbarare än andra. Metallen omfattas inte av EU:s nickeldirektiv så testa innan du gör smycken för att sälja eller om du är allergisk.

torsdag 28 augusti 2008

Mönstertips: Svarta smyckesdelar i akryl och metall

Jag nämnde innan idag att Panduro nu sålde smyckesdelar i svart akryl och särskilt gillade jag hängena. Den händige -- då talar jag både till dig och mig skulle jag tro -- kan göra egna smyckesdelar i samma dramatiska färg och material.

I Beads & Beyond March 2008 fanns ett projekt där man gjorde chandeliers i svart krympplast. Du kan se bilder på dem här (bläddra till slutet). För fler smyckesidéer med krympplast se Smycken av krympplast. Se även dessa "goth/skräckromantiska" ringar. Svart krympplast är inte helt vanlig, men finns hos bland annat InkyWings och Panduro.

Vill du inte använda krympplast kan ett alternativ vara akrylplast från Slöjd-detaljer, vilken kan sågas, borras, böjas och svarvas. Eftersom den inte krymps kan du arbeta i "naturlig skala" till skillnad från krympplasten där du får räkna med att motivet förminskas en hel del under uppvärmningen. Däremot är krympplast enklare att arbeta med. Finns dock ej i svart. Deras polystyrenplast finns i svart, men hur bra den lämpar sig till smycken vet jag inte...

För pärltillverkning i plast, se även inlägget Krympplast, harts, UTEE och andra plaster.

Föredrar du att arbeta i metalltråd så finns det flera svarta alternativ. Vanligast är färgad koppartråd, som du kan hitta i många pärl- eller hobbybutiker, men det finns även till exempel anodiserad aluminium i svart. Tänk på att det svarta ligger på ytan och liksom annan färgad eller pläterad metall kommer färgen att försvinna vid någon tids slitage -- hur länge det dröjer beror på material och kvalitet. Även järntråd kan svartglödgas för smycken. Om den ska användas till smycken måste tråden torkas och vaxas före användning. Vaxningen får sedan upprepas då och då eftersom den nöts bort med användandet. För idéer kring smyckesdelar i metalltråd, se Wig Jig University.

Nyheter: Spännande nytt från Panduro

Jag, liksom många andra, började pärla genom Panduro och Pärlplatsen. Panduro var min första pärlaffär, som sedan med tiden ersattes av andra prisvärdare och specialiserade pärlbutiker. Och där skiljer jag mig inte så mycket från många andra pärlare. Men på sistone tycker jag de har lyckats förnya mitt intresse för dem. Den nya katalogen för 2008/2009, som jag fick i mina händer idag, är ett tecken på det jag redan märkt en tendens av: Panduro vågar profilera sig. Kvar finns samma bas som alltid med rocaillepärlor, fire-polished med mera, som hängt med sedan före pärlboomen för några år sedan. Men här finns också saker för moderna pärlsmycken som få andra har. Visst har flera svenska pärlbutiker sin inriktning, men Panduros sortiment våga skilja sig från standardutbudet för modesmyckestillverkare.

Som rehabiliterad plastsnobb fastnade jag för deras nya svarta smyckesdelar i akryl. Kul, annorlunda och moderna. Till det ett basutbud av svarta metalldelar. Svart är en färg som verkar ha ökat i popularitet, något som Panduro nu snappat upp och tolkat. De har mer plast: hängen av akryl för köparen att själv dekorera med vackra papper eller målningar. Hängena passar kanske inte minst den som gillar collagesmycken, men de går att använda till många stilar beroende på val av motiv. Däremot hade jag nog sett glashängen istället om de ska användas till halsbande eftersom det kräver lite tyngd, som akryl saknar.

Bläddrar vi lite till så fastnar min romantiska sida lite för de silverpläterade filigranmellandelarna: länkade genombrutna pärlor, som passar till mycket. Panduro har också flera andra delar här som verkligen är överdragna med äkta silver (silverpläterade) till skillnad från övriga sortimentet som är silverfärgat. Även deras farfallepärlor, en speciell form av småpärlor som jag tidigare bara sett i min franska favoritbutik, är ett kul inslag. De passar inte minst nybörjare som gillar att trä smycken eftersom formen gör att smycket får en intressant bubblig effekt av sig själv.

Sedan förra katalogen hänger också ett flerfärgat brett utbud för tenntrådssmycken med. Roligt säger jag som missade 70-talet då de var populära förra gången. Själv har jag hållit mig från de traditionellaste metoderna för här finns spännande material att experimentera med för att hitta sin egen stil och teknik. Inte minst den vackra kopparfärgade tråden gillar jag.

I Panduros nya basutbud sedan några år ingår swarovskipärlor. Plus för att de har andra pärlor än bicones. Visserligen är de bara tillgängliga i crystal AB och inte särskilt billiga, men få andra butiker i Sverige har dessa former. De har också runda kristaller, som är dyrare än bicones men i mina ögon finare. Enda minuset är att de inte behåller de engelska namnen, som vi är vana vid. Grön, blå eller brun är dåliga namnval när Swarovski gör fler olika nyanser av dessa färger. (Sedan får jag väl ärligt erkänna att jag bara köper deras swarovskipärlor på rea, där de hamnar då och då.)

Slutsatsen är att jag fortfarande gör mina största pärlinköp i andra affärer, men Panduro har några intressanta nyheter för pärlande i det kommande höstmörkret som jag definitivt blev nyfiken på när jag såg dem. De är fortfarande det bästa stället för den som vill hitta olika sorters hobbymaterial eller börja en ny hobby.

För fler nyheter: hämta katalog hos närmaste butik eller återförsäljare, beställ den gratis eller läs online via Panduros hemsida.

måndag 25 augusti 2008

Teknik: Soldered pendants -- hängen i tiffanyteknik

Inte minst i USA är det populärt att göra så kallade "soldered pendants", mjuklödade hängen. Tekniken går ut på att du lägger en bild, ett dekorativt papper, egen målning, ett collage, ett frimärke eller liknande mellan två glasbitar som tejpas ihop med kopparfolietejp, som även används till glasarbeten i Tiffanyteknik (ej den sort som används inom elektronik). Tejpen rengörs och penslas med flussmedel. Sedan använder du en lödkolv för att smälta blyfritt lödtenn över tejpen. En motring löds fast på ena kanten av hänget. Sist skyddas tennet från att oxidera för snabbt genom att lackas eller vaxas.

Det var kortversionen. Utförligare instruktioner kan du finna hos Volcano Arts, Jewelry Artist Magazine (örhängen), StarLitStudio, Ellen Hutson samt Art-e-Zine. Det finns också flera böcker i ämnet och hos Design Originals kan du läsa ett utdrag ur deras bok. Instruktioner till ett armband av Beckah Krahula finns hos HGTV. Bildgoogla eller sök på t ex Etsy för mer inspiration. Svenska instruktioner till örhängen, som bara består av ett lager glas, hittade jag hos YLE. För en mer "pyntad" variant så kan du löda på metalldekorationer, se instruktioner hos FusionBeads (inklusive projektet Cupcake Princess).

Gillar du stilen, men har inte eller vill inte använda en lödkolv så finns det alternativ. Använd färdiga "ramar" och klistra fast en bild/ett papper, som täcks med epoxyharts, Amazing Glaze eller liknande. Ranger Ink använder metallfärgad UTEE (Ultra Thick Embossing Enamel) som smälts så att hänget kan doppas i det. De säljer även "memory glass" och "memory frames" för att göra dina egna hängen utan att löda. Hos ARTchix Studio -- ett himmelrike för den som gillar collagesmycken och vintagestil -- finner du fler alternativa lösningar, andra typer av färdiga ramar för glas, projektidéer, material med mera. De gör bland annat en variant som liknar soldered pendants: de tejpar runt glaset som vanligt, men låter metalltejpen vara synlig istället för att täcka den med tennlod.

fredag 22 augusti 2008

Kultur: Pärlor för bön

Pärlor hör intimt ihop med religionsutövning och heliga ritualer. Från specifika pärlor som används som offergåvor (bärnsten) till pärltekniker som endast används för religiösa föremål (peyote). En stor del av världens befolkning tillhör religioner där pärlor används för bön i form av radband. Av de stora världsreligionerna är det faktiskt bara judendom som inte begagnar sig av bönepärlor.

Noterar också att engelska bead kommer från bede, som betyder just bön, och in på 1500-talet användes bead nästan bara för att beteckna radbandspärlor. Det svenska ordet radband är en förvanskning av ravband, som är belagt sedan 1668. Rav betyder bärnsten på fornnordiska – ett material som var vanligt i radband. Ja, så betydande var användningen att reformationen i Europa betydde problem för de brandenburgska kurfurstarna, som dominerade bärnstenshandeln.

Att använda småstenar, riskorn, kulor, pärlor och liknande för att räkna böner anses vara lika gammalt som ritualen att be dem. Bruket att räkna med pärlor på snöre kommer ursprungligen från hinduerna och spreds västerut via islam till de kristna européerna under senmedeltiden. Jag tänker börja med att gå baklänges från Europa och kristendomen till Indien och hinduismen för att sedan övergå till några moderna bruk av radband. Kristendomen får störst utrymme dels för att jag hittat mest information om det och dels för att katolicismen är kanske den religion vi främst förknippar med radband utan att kanske känna till något mer om hur det ser ut eller används.


Katolicism

Enligt forskare kom radbandet till de kristna via kontakter med islam, inte minst under korstågen, men bland kristna finns även andra förklaringar. En sådan är att Sankt Dominic fick det från jungfru Maria, som uppenbarade sig för honom 1214. Som ett annat ursprung anges att radband utvecklades från ett snöre med 150 knutar som munkar använde för att hålla räkning på de böner de skulle be under varje dag. Även om radbanden används sedan medeltiden var det först 1520 som de officiellt godkändes av kyrkan genom Leo X. Före radbanden användes exempelvis bönerep med knutar på.

Inom kristendom är det romersk katolska radbandet – kallad rosenkransen efter bönen (från tyskans rosenkranz) – det mesta kända och troligen det som de flesta av oss tänker på när vi hör ordet radband. Dess engelska namn, rosary, kommer från latinets rosarium som betyder rosengård. Rosor är viktiga symboler inom kristendomen och kan symbolisera Maria, ”den oskyldiga/rena rosen”, eller Jesus – tänk på psalmen ”Det är en ros utsprungen”. Radbandet kan ha olika antal pärlor och är uppbyggt med grupper om tio pärlor som motsvarar en dekad samt en större pärla mellan varje dekad. Fem grupper är vanligt, men klerker kan ha upp till femton grupper, vilket motsvarar alla mysterierna. Radbandet är vanligt hos enskilda katoliker.

Moderna katolska radband har ofta pärlor knutna på tråd eller länkade med metalltråd. Dessa pärlor kan inte förskjutas på tråden som lösa pärlor kan, vilket är den vanligaste formen av radband i andra religioner. Vanligen har de ett krucifix och/eller en madonnabild. Radband finns i alla prisklasser, från de lyxigaste i guld till de billigaste i plast, som massproduceras i låglöneländer. Plast- och träradband är de allra vanligaste idag, men även glas, rosenblad, korall, kristall och halvädelsten används. Radbandet kan bäras kring halsband eller handleden, vikt över bältet eller nålat till klädedräkten då det inte används.

Det vanligaste är att rosenkransen används vid bönen med samma namn. Det är en meditativ bön där katoliken ber en Fader Vår, tio Ave Maria (Hell, dig Maria) samt en Gloria Patri (Ära vare Fadern), vilket sammantaget kallas för en dekad. Under 1900-talet blev det också vanligt att lägga till en Fatimas dekadbön efter varje dekad. Vid varje dekad mediterar personen över mysterierna, händelser i Jesus och jungfru Marias liv, som är indelade i tre grupper med vardera fem händelser. Grupperna kallas Den glädjerika rosenkransen, Den smärtorika rosenkransen och Den ärorika rosenkransen. Under Rosenkransens år, 2002, lade dåvarande påven till en fjärde grupp: Livets och ljusets rosenkrans. Före bönen läses trosbekännelsen (via pärlorna som går från krucifixet till själva ”halsbandet”). Radbandet kan även användas vid andra böner och bön med radband kan ordineras av en präst vid bikt, som botgöring för en synd. Det finns radband speciellt gjorda för att användas vid botgöring.

Förutom de vanliga radbanden finns även andra varianter. Paternosterpärlor eller bara paternoster (eg. Fader Vår) är ett exempel på radband vilket skiljer sig från andra genom att inte forma en cirkel. Det är istället uppträtt på ett ”rakt” snöre med en tofs eller medaljong i varje ände. I början använde alla radband tofsar medan kors och krucifix var ovanliga. Detta radband var enkelt att hänga från bältet. Längden kunde variera där de längsta var fem dekader långt och fick då upprepas tre gånger för dagens 150 böner. När ”vanliga” radband blev vanligare kunde även de benämnas paternoster. Dessa radband användes främst av munkar, men spred sig även till män utanför klostren. Kvinnor använde mycket sällan eller aldrig paternoster. Andra radband är specifika för vissa katolska grupper, som gaelisktalande irländare (”St Anthony’s Rosary”), serviter, franciskaner (”Den Franciskanska kronan”) och birgittinernunnor. Dessa har anpassat antalet pärlor till sina böner och traditioner.


Övrig kristendom

Även om radbandet främst förknippas med katoliker så används det även av andra kristna, inklusive andra katolska grupper än den romersk katolska. Dock är användandet inte lika allmänt och utbredd i dessa grupper. Några grupper som presbyterianer och baptister använder inte radband och avråder aktivt sina medlemmar från att använda dem. Radbanden har blivit vanligare bland rysk-ortodoxa även om kyrkan förordar att traditionella bönerep, levstokvas, bör användas. Levstokvas har knutar istället för pärlor, men kan ibland dekoreras med pärlor. Andra bönerep, som används främst i Östeuropa, kan ha några pärlor bland knutarna för att markera grupper. Traditionellt är pärlorna röda, men numer kan de även ha andra färger.

Det verkar finnas en efterfrågan på radband bland kristna, vilket märks bland annat genom att ett anglikanskt radband togs fram under 1980-talet, som sedan spreds även bland andra protestanter och därav ibland kallas för det ekumeniska radbandet. Redan tidigare använde prästerskapet inom den anglikanska kyrkan radband vid bön. Radbanden består av 28 pärlor uppdelade i fyra grupper, ”veckor”, med en större pärla framför varje grupp samt ännu en ensam pärla intill ett kors (i undantagsfall ett krucifix). De större pärlorna kallas crusiform beads då de, när radbandet ligger utbrett på ett bord, formar ett kors. De totalt 33 pärlorna representerar Jesus 33 levnadsår på Jorden och de sju grupperna representerar skapelsens sju dagar och kyrkoårets sju delar. Materialet kan variera från frön till ädelsten. Anglikanska radband har främst använts av präster och munkar, men även av andra. Det finns inga påbud från kyrkan kring vilka böner som ska bes med radbandet. Till skillnad från katolikerna fokuserar anglikanerna på Jesus, inte Maria.

1995 skapade pensionerade biskopen Martin Lönnebo den så kallade Frälsarkransen. Han ville skapa ett hjälpmedel för koncentration och bön för den evangeliska kyrkan och fastnade till slut för radbandet. Frälsarkransen möttes i början med skeptisism, men har idag sålts i stort antal. Det korta radbandet består av tolv runda och sex avlånga pärlor i olika färger. Pärlorna är gudspärlan (guld), tystnadspärlorna (6 st, brun), jagpärlan (pärlemor), doppärlan (vit), ökenpärlan (sandbrun), kärlekspärlorna (2 st – att älska respektive bli älskad – röda), hemlighetspärlorna (3 st, vita), Nattens pärla (svart) samt uppståndelsepärlan (vit). De tolv runda pärlorna representerar himlens tolv portar.


Islam

De tidiga muslimerna använde troligen småstenar för att räkna sina böner, men det finns även skrifter som säger att redan Fatima, en av profeten Muhammeds döttrar som idag ses som ett föredöme i fråga om gudfruktighet bland muslimer, gjorde det första radbandet. Det antas allmänt att muslimerna anammade radbandet genom kontakter med Asien, men exakt när detta hände vet ingen. Ett muslimsk radband kallas för misbaha, subha eller tasbih på arabiska samt tespih på turkiska. Tasbih används framförallt av muslimer utanför arabvärlden.

Liksom inom kristendomen är antalet pärlor viktigare än materialet de görs av. Ett traditionellt muslimskt radband håller 99 pärlor, vilket motsvara de 99 namn på Gud/Allah som människorna känner – det hundrade är dolt för dem. Det finns även radband som endast innehåller 33 pärlor, vilka räknas igenom tre gånger (3 x 33 = 99). Det lär även finnas radband med 25 pärlor. Materialet är vanligen trä, men även olivkärnor, elfenben, äkta pärlor, bärnsten, (halv)ädelsten och plast används. Radbandet används vid dhikr, vilket innebär att den troende tänker på guds närvaro, innebörden av trosbekännelsen samt guds namn. Vanligen görs det genom att man repeterar de 99 namnen, men man kan även upprepa exempelvis trosbekännelsen eller andra böner. Oftast utförs det som en inre meditation, utan att namnen sägs högt även om det senare även förekommer i vissa fall. Eftersom även hjärtats röst räknas så kan en muslim även räkna det som en bön om han eller hon flyttar en pärla medan denne exempelvis samtalar med en annan person.

Inom den strängare wahabismen eller salafismen (en benämning för ortodoxa sunnitiska grupper som är kritiska till andra) tolereras generellt inte radband då de menar att Muhammed endast räknade sina böner med högerhandens fingrar och därför bör även andra muslimer göra så. Men om en person har lätt att tappa bort sig i räknandet av sina böner kan det vara tillåtet för denne att använda ett radband som hjälpmedel. Också vissa andra muslimer kan se radbandet som onödigt eller pretentiöst.


Hinduism, jainism och buddhism

Hinduerna räknas som skaparna av radbandet och även om man inte vet säkert när bruket uppkom räknar vissa med att radbandet använts sedan 700-talet i Indien. Radbanden spreds sedan till buddhismen, som började som en falang inom hinduismen, och den tredje stora indiska religionen, jainismen.

De hinduiska och buddhistiska radbanden kallas för mala eller japa mala. Radbanden används för att hålla räkningen när en troende upprepar mantran eller en gudoms namn (att göra det senare kallas japa). Shaivister, hinduer som tillber Shiva, använder radband med 32 till 108 pärlor gjorda av rudrakshanötter som endast växer på Java. Shiva brukar också avbildas med ett sådant radband runt sin hals. Vishnuiter, som tillber Vishnu, använder radband med träpärlor av tulsi, en helig buske. Vanligen är de 108 pärlor långa – ett tal som har speciell betydelse inom hinduism. Det finns också en 109:e pärla, som håller ihop radbandet och kallas sumeru-, bindu-, stupa- eller gurupärlan.

Även buddhistiska radband har vanligen 108 pärlor, vilka symboliserar de svagheter en människa måste överkomma för att nå nirvana. Speciellt munkar använder dessa långa radband medan lekmän kan ha varianter med bara 30 eller 40 pärlor. Antalet pärlor skiljer sig även mellan olika inriktningar. Inom japansk buddhism används ibland 112 pärlor. Traditionellt görs pärlorna av trä från det heliga bodhiträdet, men då religionen spreds så förändrades även traditionerna av de nya utövarna. Halvädelsten (karneol och ametist), lotusfrön, ben och bärnsten är exempel på material som också används till pärlorna. Även sandelträ är ett vanligt material. På kinesiska kallas radbanden shu zhu, fu zhu eller nian zhu och på japanska kallas de juzu eller nenju. Japaner, speciellt kvinnor, sätter ibland ett o- före namnet, som en hedersbetygelse.

Inom hinduisk och buddhistisk tantra kan olika färger och material användas beroende på vad radbandet ska användas för. Utövare av Jodo Shu, en japansk buddhistisk grupp, använder ett dubbelradigt radband där den yttre raden räknar antalet recitationer medan det inre räknar antalet ”varv”. Även inom jainismen används radband, som vanligen är 150 pärlor långt.


Nyhedendom och privatreligiösa

I vår nya tid där statskyrkan inte är obligatorisk eller ens relevant och där vi lärt oss mer om andra religioner har det blivit vanligt att ateism ersatts av ”hoppande” (i motsats till troende) och att ”tro på något”. Vissa privatreligiösa, som dessa icke-kristna troende kallas, har tagit upp gamla kristna symboler och handlingar som just radbandet för bön och meditation i sina egenkonstruerade religionsutövanden.

Även ”nyhedningar” (utövare av wicca, asatro, naturdyrkan, druidism, modern schamanism m m) har anammat radbandet. På senare år har det blivit utbrett bland wiccans och nyhedningar åtminstone i USA. För vissa är det ett sätt att blanda kristendom och paganism, medan andra ser radbandet som icke-kristet. Radbanden är inte lika uniforma som inom andra religioner och kan bestå av olika material, former o storlekar i samma band samt även innefatta berlocker, talismaner och hängen i varierande antal och symbolik. Antalet pärlor varierar också. Vanliga typer av ”wiccaradband” är Thirteen Moons Rosary, som symboliserar årets tretton månader, samt Triple Goddess Rosary, som symboliserar modergudinnans tre uppenbarelser. Liksom med mycket inom wicca och new age kan radbanden varieras beroende på syfte och användarens inriktning eller tycke och smak.

Som i andra religioner används radbanden som hjälpmedel för bön och meditation, men även som avslappnande ”stresspärlor”, för att förankra energier, som hjälpmedel vid förtrollningar (spells), bärare av välsignelser, offergåvor och/eller talismaner att behålla själv eller ge till en person som befinner sig i ett utsatt läge (som en änka, svårt sjuk, soldat, havande kvinna eller liknande). Radbandens symbolik kan kombineras med kristallterapi så att stenpärlorna väljs efter sina helande egenskaper. Radbanden kan köpas färdiga, men även göras själv av utövaren.


Icke-religiöst bruk

Från Grekland kommer komboloi, som påminner om radband i utförande, men som inte används för religiösa ändamål utan som ett hjälpmedel för avstressning eller bara som tidsfördriv av män. Ursprunget är omdebatterat, men ortodoxa eller muslimska radband har föreslagits som källa för ”stresspärlorna”. Komboloi museum använder ordet även för hinduiska och muslimska radband. I Armenien används liknande ”stresspärlor”, precis som i Grekland utan religiös anknytning.

Bland muslimer har det religiösa bruket av radband minskat något och istället används de ibland som ”stresspärlor” eller statussymboler. I vissa pärlbutiker kan man även köpa hinduiska radband av rudrakshanötter, tulsi eller sandelträ att använda i sina egna smycken. Dessa radband kan även återfinnas i vissa bijouteributiker där de säljs som vilka modesmycken som helst.

Det katolska radbandet populariserades stort som modesmycke av Madonna i början av 80-talet och har även senare varit en populär accessoar (liksom kristna kors generellt) utan religiösa förtecken. Att som icke-troende använda ett radband som smycke kan dock ses som vanhelgande av många katoliker, inte minst inom grupper som förföljts för sin tro under perioder i historien. Dekorativa medeltidsinspirerade radband återfinns även som smycken inom gothkulturen.

Personer som mediterar kan använda sig av radband liknande malas. Ibland har de helt enkelt anammat malas, men utan den religiösa anknytningen, fast det finns också de som skapat meditationshalsband fristående från de hinduiska eller buddhistiska radbanden. Dessa meditationspärlor är i flera fall inspirerade av malas, men det finns även de som helt skapat radband efter eget huvud.

***

Trots att denna artikel blev bra mycket längre än tänkt har jag bara hunnit skrapa på ytan. Vill du lära mer om radband inom en viss religion eller i ett visst land rekommenderar jag dig att läsa vidare för att fördjupa dig i radbandens symbolik och användning. Det finns stora skillnader i hur radbandet ser, vad de är gjorda av och hur de används inom en och samma religion beroende på inriktning och geografi. Källorna nedan är ofta ganska sammanfattande så sök vidare via deras källor eller vetenskaplig litteratur. Jag reserverar mig för ev. faktafel då jag ej själv är utövare av någon av religionerna ovan utan förlitar mig på andra källor.



Källor:
Dicander, Jörgen: Privatreligiösa. Dalademokraten.
Frälsarkransens hemsida
Greer, John Michael & Clare Vaughn (2007): Pagan Prayer Beads: Magic and Meditation with Pagan Rosaries. Weiser Books.
Komboloi Museum
Laning, Chris: Bedes Bydding: Medieval Rosaries & Paternoster beads. The Bead Bugle
Nationalencyklopedin. Multimedia 2000 plus (DVD) 1997
Wikipedia
Winston, Kimberly: ’Hail Persephone’: Pagans Retool the Rosary. Religion News Service
Paternoster Row. Historical Rosaries & Paternosters
Prayer Beads: A Cultural Experience. Museum of Anthropology, University of Missouri-Columbia.

tisdag 19 augusti 2008

Teknik: Square lattice stitch


Square lattice stitch är en variant på vanlig square stitch, men med en öppnare, spetslik yta. Det finns inte så mycket information om tekniken, som vad jag förstår skapats av Kim Dorman. Hon säljer också instruktioner via bead-patterns.com. Där kan du även hitta gratis grafpapper samt ett projekt i tekniken. Tekniken är lätt att lära och enkel att sy.

Om du inte vill lägga ut en tia på hennes tutorial följer här kortfattade instruktioner på vad som skiljer square lattice från square. När du trätt upp första raden pärlor som vanligt plockar du upp två pärlor istället för en. Gå tillbaks genom två pärlor i rad 1 och åter genom pärlorna du just plockade upp. Som vore det "2-drop square stitch". Plocka upp ytterligare två pärlor, men gå tre pärlor tillbaks i rad 1 och sedan igenom tre pärlor i rad 2. Upprepa tills du når änden på pärlarbetet. Börja nästa rad med två pärlor, som i förra raden. För att sammanfatta: ta upp två pärlor, gå tillbaks genom tre pärlor i förra raden och upp genom tre pärlor i den nya raden. Detta gäller för pärlarbeten med ett jämnt antal pärlor i varje rad. Det går att använda ett udda antal pärlor genom att avsluta med att ta upp endast en pärla i slutet och gå igenom två i förra raden. Börja följande rad som vanligt.

Enligt Kim kan alla typer av tjeckiska eller japanska seed beads användas så länge de är jämna i storlek. Själv föredrar hon att använda delicas. Vad gäller ev. motiv så rekommenderar hon mönster som inte har för mycket små detaljer då de försvinner i hålmönstret.

Tyvärr hade jag ingen bild på ett färdigt arbete i square lattice stitch. Rekommenderar att du kollar länkarna ovan för bildexempel. Bilden överst i detta inlägg är exempel på ett mönster helt i svart, som visar hur pärlorna bildar det karaktäristiska hålmönstret. Observera att raderna går horisontellt i bilden.

söndag 17 augusti 2008

Manekis Korslänk






PS! Söker du mönster på andra typer av pärlkors än denna länk, se inlägget Pärlkors.

För ett tag sedan såg jag ett bijouterihalsband med ett hänge som bestod av ett kors och en droppe. Det som intresserade mig var själva korset, som skiljde sig från pärlkors jag sett tidigare. Det finns många sätt att göra kors av pärlor, men vissa enkla kors har problemet att ”armarna” ibland får olika avslut (dvs ena sidan består av huvudet på en hattpinne och andra består av en ögla). Detta kors hade inte det problemet. Länken är väldigt enkelt uppbyggd, men är samtidigt väldigt fiffig. När du väl kommit in i arbetsgången så är de också snabba att tillverka.


Material för en länk:

2 hattpinnar
4 runda pärlor
1 chaton montée

Verktyg: rundtång, avbitare, spetstång

Designtips: Chaton montées finns i flera storlekar så välj pärlstorlek efter dem. Nedan använder jag en chaton på ca 6 mm till 6 mm pärlor, men originalet använde betydligt större pärlor i förhållande till smyckesten. Observera att du måste använda en s k chaton montée och inte vanliga rose montées/krysspärlor. Hattpinnarna kan vara mjuka eller halvhårda. Mjuka pinnar är allra enklast att arbeta med, men kräver att du avslutar med snurröglor. Hårdare pinnar kan vara klurigare att få igenom hålen, men håller å andra sidan formen bäst och kräver endast enkla öglor som avslut. Välj det som passar dig bäst. Instruktionerna förutsätter att du kan göra öglor. Om du inte lärt dig det än eller känner dig osäker så kan du hitta instruktioner exempelvis hos Designshop eller, om du föredrar "rörliga bilder", enkel ögla respektive snurrad ögla (du kan även hitta fler instruktionsvideor på YouTube.



1. Börja med att trä en pärla på hattpinnen. För in pinnen genom ett av hålen i din montée. Vinkla den så att pinnen går ut genom hållet bredvid (böj 45 ˚). Om du använder hårdare hattpinnar: krök försiktigt pinnen innan du trär på montéen.



2. Böj hattpinnen med pärlan så att pinnen ligger rakt mot hålet. Böj andra änden av hattpinnen så att även den är i linje med sitt hål.



3. Trä på en pärla och gör en ögla på hattpinnen. Se till att hålla öglan tätt mot pärlan så att länken inte blir för lös.




4. Upprepa steg 1 – 2. Tänk på att öglorna ska ligga emot varandra: börja med andra ord att trä pinnen från hålet mittemot det hål du började trä andra pinnen från.


5. Justera ev. pärlorna så att de ligger vinkelrät mot varandra. Länken kan kännas något instabil i detta läge, men det brukar rätta till sig när den används. Skulle du ändå vilja stadga upp den så kan du dutta en liten, liten klick lim inuti montéen. Låt limmet härda helt (inte bara torka) innan du belastar länken. Lim är oftast tabu inom smyckestillverkning, men i vissa fall kan det finnas behov av det.
Använd länken som en mellandel eller ett hänge (se exemplen nedan). Experimentera även med olika pärlor än runda, som i bilden överst. Tips: Vill du göra ett kristet kors, så kan du lägga till en pärla på ena sidan för att få mer klassiska proportioner.



Detta är bara två smycken som jag snodde ihop lite snabbt idag för att få med något exempel på hur länkarna kan användas. Om du får användning för denna länk så skriv gärna en kommentar med länk till dina bilder eller maila mig länk eller foto om du inte vill att andra ska se det. Är alltid nyfiken på att se vad du kan göra med den här. Säg också gärna till om något i mina instruktioner är oklart eller om du har andra frågor.


torsdag 14 augusti 2008

Pärltillverkning: Papperspärlor


Papper är ett spännande material med lång historia och många användningsområden. För pärltillverkaren har det flera fördelar: lätt att hitta, finns i många olika typer från tidningspapper till lyxiga handgjorda, kan användas för att återvinna gammalt material och lätt att börja arbeta med. Dessutom finns det många variationsmöjligheter beroende på teknik, pappersval, dekor och så vidare.

Pärltillverkningen kan delas in i fyra huvudgrupper: rullat papper, vikt papper, pappersmassa samt papir maché. De kanske mest spektakulära och udda papperspärlor är troligen de vikta eller vävda pärlorna. Två olika varianter kan du hitta hos HGTV ("woven paper bead necklace") respektive Oriland Origami Studio. Även andra origamivikningar kan fungera som pärlor, t ex nämns ibland toshie's jewel som passande då den är så liten.

Rullade pärlor är de absolut vanligaste. De passar både för barn och vuxna och var ett populärt tidsfördriv bland annat i viktorianska England. Grundtekniken kan du läsa om här på svenska. Instruktioner finns även hos Tana's Habitat, Bella Online, Natasha Fialkov, Thrifty Fun, Paper Bead Crafts och Nanosite. En annorlunda variant, som lutar mot papir maché, finns hos Cut Out+Keep. Läs gärna igenom alla sidorna då de kan ha olika tips och tricks. På YouTube kan du se videor på hur pärlorna rullas. De färdiga pärlorna kan doppas i epoxiharts för att bli glansigare och hållbarare, se Cut Out+Keep. Alternativt kan de doppas i smält UTEE, som hos PaperArtsy Blog.

Rullade pärlor kan varieras på olika sätt. Hos Paper University finns tips på hur du kan variera formen på pappret för olika pärlformer. Här finns tips på hur du varierar pärlorna genom att klippa remsorna med en vågtandad sax. En annorlunda pärla i form av en "minitavla" eller rulle finns här. Samma person gör även rullade pärlor i form av dockor. På bilden ovan finner du några av mina första papperspärlor som jag gjorde genom att måla små motiv på akvarellpapper som jag sedan rullade till pärlor. Andra exempel på dekoration är att använda beadz (små glaskulor), metallic broderitråd, embossing (pdf-fil) eller stämpeldyna och UTEE (bl a "faux lampwork beads"). Se även Megans pyntade papperspärlor med tyll och satinrosor. Val av papper gör också mycket. Själv äger jag några vintagepärlor som är gjorda av tapet snarare än vanligt papper till exempel och hos HGTV finns tips på att använda japanska washipapper. För fler exempel se Paper Bead Crafts. Det är bara att börja botansiera bland alla vackra papper som finns, maskin- eller handgjorda. Testa även att använda olika papper.

Du kan även använda egentillverkat papper. I länken används ej helt torkat papper samt olika press- och rullmetoder, vilket för oss in på nästa kategori: pappersmassa. Du kan tillverka pappersmassa själv eller köpa färdigt från en specialist på tillverkning av handgjort papper (vet att någon hobbybutik tidigare sålde pappersmassa i olika pastellkulörer). Hur du gör pappersmassa av gammalt papper kan du läsa exempelvis här. Men du kan även börja "från början" och använda fiber. I boken Making Beautiful Beads rekommenderar Ann Marie Kennedy bomullsfiber (first-cut grade cotton lint) som ett bra alternativ eftersom det inte krymper så mycket när det torkar. Pappersmassan kan formas för hand, "stansas" med en form eller "gjutas".

Ett annat -- kladdigare -- sätt att göra pärlor är papir maché. Det finns två typer av papir maché. Den vi är vanast vid går ut på att doppa pappersremsor i tapetklister och täcka en stomme med dem. För pärltillverkaren är träpärlor en bra stomme att utgå från. Traditionellt används tidningspapper som sedan målats, men det går även bra att använda andra dekorativa papper. Den andra typen går ut på att pappret finfördelas i tapetklistret och pärlan formas av massan som bildas, lite som med pappersmassan ovan. Läs mer om sådana pärlor hos Ecobites. Glöm inte att försegla pärlorna när de är torra så att de tål fukt. En variant, som ligger mellan pappersmassa och papir maché hittar du hos A Storybook Life. Du kan även använda papperslera, även om jag personlingen tycker den är lite jobbig att arbeta med.

På Etsy hittade jag även annorlunda "pärlor"/hängen från Sarah's House. Dessa pärlor är gjorda av papper i olika färger, som limmats ihop lager på lager och sedan sandpapprats så "ådringen" blir synlig. Annorlunda papperspärlor, som påminner om trä eller plywood.


Men decoupagepärlor då? De görs ju oftast med papper. Jag har valt att dedikera ett eget inlägg till decoupage så det hittar du istället här. Det finns även andra sätt att använda papper för smycken, något jag planerar att återkomma till.

tisdag 12 augusti 2008

Noterat: Roséguld trendigt

Råkade snubbla över senaste numret av Tid & Smycken och såg att roséguld håller i sig som hetaste nya klockfärgen hos lyxmärkena. Det varma kopparaktiga guldet mixas med fördel med brunt (trendigast), svart eller titan. Roberto Cavalli har också gjort ett damur helt i roséguld med pärlemorrosa urtavla. På smyckesfronten verkar det vara lite glesare med denna guldlegering, även om det syns ett ökat utbud.

Så varför inte anamma denna trend mer bland pärlare? Det finns smyckesdelar, tråd och pärlor i både förgyllt silver (pink eller rose vermeil) och gold-filled (rose gold-filled) samt även roséguldpläterat. För den som arbetar med lyxigare material går det också att finna 14 k roséguld i smyckesdelar. Vill du ha solid metall, men något mer överkomligt än äkta guld så får du liknande färg av polerad koppar -- en annan metall som vunnit popularitet på senare år inte minst då silver- och guldpriserna forsätter att stiga mot nya höjder.


Läs mer om olika guldfärger/-legeringar hos Smycken och Klockor branschorganisation.

måndag 11 augusti 2008

Mönstertips: Rivolifeber

Swarovskis rivoli (#1122) verkar vara fortsatt heta bland pärlare och numer kan du finna rivolis i såväl Sverige som England. Mästerpärlare som Laura McCabe fortsätter att locka pärlare med vackra mönster, pärltidingarna har ofta rivoliprojekt och inköpsställen är en återkommande fråga på flera pärlforum. Att pärlinfatta rivolis verkar vara ett nöje ingen tröttnar på än.


Vad är rivoli?
För dig som inte känner till dessa eftertraktade smyckesstenar så kan de bäst beskrivas som runda kristaller med en spets på både ovan- och undersidan. De har inte några hål utan är tänkta att infattas på ett eller annat sätt. Däremot finns det även knappar (#3015) och hängen (#6200) i samma form för den som helst vill ha hål. Du kan finna en 3d-animation hos Create Your Style, Swarovskis sajt för pärlare (klicka på tredje kristallen i rutan i mitten och välj 3D-view under bilden t v).


Infattningar: sydda
Rivolis kan infattas ungefär på samma sätt som cabochoner (se de tidigare artiklarna om cabochoninfattningar), men en rivoli är vanligen mindre än en cabochon samtidigt som den inte har en plan yta på ena sidan. En klassisk infattning i peyote med bicones hittar du hos Whimbeads. Se även Evening Primrose hos FusionBeads. Föredrar du cross-weaving kan kanske ringarna Oko eller Seeley vara av intresse. Hos Vyolina kan du bland annat hitta hänget Madhya (del 2 här), men bläddra gärna igenom för hon har fler mönster där hon använder vad hon kallar en bouton (knapp), men som liknar rivoli.

På franska forumet Ile aux Perles finns många gratismönster med rivoli, men observera att du måste registrera dig som medlem för att se mönstren. Listor över alla mönster, inklusive vilka pärlor de innehåller, hittar du här. Det finns många, många projekt med rivolis här så jag nämner bara ett urval av mina favoriter: Allure, le Flo, Neferou, Pagode, Seabow, L'Alde-One, Alessandra, Aurora, Beckya, Friends, Malibu Flower, Mangareva, Nini Pompon, Oreliana, Puffina, Ro-kaya, Saba m fl.

Laura McCabe har en tabell (pdf-format) över hur många rader peyote som behövs för att göra en infattning av bl a rivolis i olika storlek. Den kräver att pärlaren redan kan sy en infattning så det är med andra ord inte instruktioner utan just en tabell. McCabe har för övrigt skrivit en bok som innehåller rivoliprojekt, Fler rivolimönster av henne kan du hitta hos Bead pattern central eller i hennes bok Creating Crystal Jewelry with Swarovski (Creative Publishing international, 2008).

Hos Bead pattern central finns även andra fina mönster, främst av Ann Benson, som Peacock Feather Necklace, Rivoli Bracelet, Aqua Ice Cabochon Surround, Echinachea Brooch och Casablanca. Sök på rivoli för att hitta alla mönster. För att fortsätta med betalmönster så finns det även en del hos bead-patterns.com: Bead Embroidery Cuff, Juliana Cabochon Bracelet, Crystal Cabochon Necklace samt en prisvärd tutorial för infattning i netting. Föredrar du kit kan du köpa det hos Beadsage eller Bead East (de senare är av Laura McCabe).


Infattningar: metall
Liksom andra typer av swarovskistenar kan rivolis sättas i metallinfattningar med hål. Här finns instruktioner till en ring och här finns ett hänge (pdf), som använder denna typ av infattade stenar. Det finns även en annan typ av infattningar där du limma i stenarna, se t ex Mimi's Gems samt Jewelry Supply. Hos Jan's Jewels finns instruktioner till en brosch där rivolin limmas på en filigrandel -- vilket osökt för oss in på att de passar för filigree wrapping (se exempelvis dessa örhängen eller dettta hänge för idéer).

Trådarbete är lättare att anpassa från en cabochon till en rivoli än sydda tekniker så se Cabochoninfattningar del 2 för tips på mönster och tekniker. Lisa Niven Kelly säljer kit för den som vill testa hennes wire woven bezel för rivoli. Det går även att göra infattningar i silversmide. För inspirationsbilder, se On The Rocks, Huan Pham samt Jenny Alexander.


Infattningar: polymerlera
Christi Friesen har en gratistutorial för hur du kan infatta en rivoli i polymerlera för ett spännande hänge: Peppermint Twist (pdf).


PS! Fler mönstertips -- inklusive videoinstruktioner -- finner du under nya inlägget Viva Rivoli!

fredag 8 augusti 2008

Material: bly -- den användbara men giftiga metallen

Allt material i pärlor och smyckesdelar är inte önskvärt. Bland de mest kontroversiella metallerna finns bly och nickel, som kan förekomma i vissa metalldelar. Idag tänkte jag ta upp bly, som kom i ropet i Sverige för ett tag sedan då ICA-kuriren "larmade" om blyhalterna i bijouterier. I länder som USA har bly diskuterats flitigt av pärlare i flera år, men den diskussionen har inte varit lika stor i Sverige där nickel, som inte är förbjudet i exempelvis USA, varit den största källan till funderingar istället. För att hårdra skillnaderna.


Varför bly?
För alkemisterna var bly den lägsta av metaller, den som skulle omvandlas till det ädlaste av allt: guld. Bly är dessutom giftigt för såväl människa som natur. Ändå har det genom historien använts inom många användningsområden och är idag den mest använda metallen efter järn, koppar, aluminium och zink. Bly råkar nämligen ha egenskaper som gjort det intressant för olika syften. Metallen är mjuk vilket gör den lätt att forma, har hög densitet samt låg smältpunkt men hög kokpunkt. I legeringar tål den korrosion bra. Till det är den dålig på att leda ström och värme.

Tillsammans med koppar, silver och guld var bly en av de första metallerna att nyttjas av människan. Babylonierna använde exempelvis blytavlor för att skriva på. Greker och romare använde metallen i mynt, men även i kokkärl och vattenledningar – något som gjorde att blyförgiftningar inte var helt ovanligt under Antiken enligt en del arkeologer.

Moderna användningsområden exempelvis startbatterier och andra ackumulatorer, elektronik, blyhagel och andra kulor, fiskesänken, lödtenn (finns även blyfria varianter), vikter, ljud- och vibrationsdämpande material, skydd mot strålning, blyglas/kristall, glasyrer, emalj, färgpigment, blyinfattning av glas (tiffanyteknik) och blyad bensin. Inom många områden har användningen minskat med åren då ämnets negativa miljöeffekter uppmärksammats och alternativ tagits fram.


Bly i smycken och pärlor
I bijouterier används bly för att göra smycket tyngre så att det får en densitet som påminner om smycken i ädelmetall. Kristallpärlor får sitt ”bling-bling” dels från facetteringen men det är blyet i kristallglaset som ger det dess klarhet och brilljans. För att få marknadsföras som helkristall inom EU måste glaset innehålla minst 24 % bly, vilket bl a Swarovskis pärlor gör. Glas med minst 10 % oxider får kallas kristall. På senare år har det i Sverige forskats fram blyfri kristall som är lika klar som helkristall.

Bly kan i olika halter även förekomma i smyckesdelar och pärlor av tennlegering (eng. pewter). Dock är tenndelar tillverkade i exempelvis USA oftast helt blyfria p g a lagstiftning – däremot har de inga gränsvärden för nickel. Kalifornien har strängast regler och därför kan du få se amerikanska pärlbutiker med varningstexter på t ex Swarovskikristaller. I Sverige finns inga gränsvärden för hur mycket bly smycken får innehålla.

Eftersom barn ibland vill stoppa hängen, berlocker, pärlor och liknande i munnen brukar många avråda från att blyhaltiga smyckesdelar som kristallpärlor eller tennberlocker används i barnsmycken. Det bör dock betonas att det finns inga risker med att bära smyckena. Vanliga kristall- och tennpärlor är ofarliga att bära för barn och vuxna så länge de inte suger på dem. Det kan vara bra att undvika allt för billiga bijouterier och smyckesdelar, som kan ha stora mängder bly men också oftast har dålig kvalitet.


Effekter på natur och människa
Utsläpp av bly i naturen påverkar såväl växter som djur negativt och speciellt fåglar och däggdjur är känsliga för förgiftning. Blyförgiftningar hos människor sker vanligen genom att giftiga blyångor inandas. Två blyföreningar kan även upptas genom huden. Akut förgiftning uppkommer genom att bly sväljs. Därav att det inte är rekommenderat att låta vin, alkohol, juicer och liknande drycker stå i kristallkaraffer en längre tid eftersom blyet lakas ut i vätskan som sedan dricks. Lika så har majoriteten av förgiftningsfall i Sverige berott på att personer ätit frukter som legat i oglaserade billiga keramikkärl som inhandlats på någon turistort.

Förgiftningssymptomen är trötthet, störningar i nervsystemen, magbesvär (s k blykolik), njurskador samt blodbrist. Bly kan även ge fosterskador. Barn drabbas hårdare än friska vuxna. Enligt Giftinformationscentralen innebär det ingen risk att förtära små blyföremål, som exempelvis hagel, om de passerar ut ”den naturliga vägen” inom ett par dygn. Större föremål kan dock fastna i magen och då bör sjukhus uppsökas om föremålet inte kommit ut inom 2-3 dygn eller tidigare om barnet får magbesvär.


Källor:

Giftinformationscentralen

Kemikalieinspektionen

Livsmedelsverket

Nationalencyklopedin. Upplaga: multimedia 2000 plus.

måndag 4 augusti 2008

Teknik: Cabochoninfattningar del 2. Metall och övrigt


Det finns många sätt att infatta en cabochon med metall. Det klassiska sättet är smidda infattningar, men även metalltråd ger många möjligheter. Förutom dessa två huvudinriktningar så kan man även använda kedjor (chain maille), silverlera eller utgå från olika typer av färdiga infattningar. Filigree wrapping omfattas inte eftersom jag redan skrivit om det här.

Denna andra och sista del avslutas med tips på tekniker som inte redan nämnts, bl a polymerlera och makramé. Del 1, sydda infattningar, hittar du här.


Silversmide
Hur du gör en enkel infattning för en cabochon kan du läsa (kortfattat) på svenska här. Metoden återfinns även i de flesta silversmidesböcker för nybörjare. Se även instruktionerna hos Starving Artists eller Jewelry Artist. Art Jewelry har en videoserie på YouTube, om du vill se hur det görs. Det finns även färdiga infattningar att köpa, som är tänkta att direkt kunna lödas fast i resten av arbetet. Finns hos säljare av silver och verktyg för silversmide. Det finns även andra typer av infattningar som fungerar för cabochoner, se t ex detta hänge. Tycker du inte om att arbeta med gaslåga eller av annan anledning inte vill löda finns det olika varianter i "cold connection" (tyvärr vet jag inte vad det heter på svenska). Ett exempel på detta hittar du hos Ganoksin. Du kan även använda halvfabrikat i form av färdiga hängen eller mellandelar (mer om detta nedan).


Silverlera
Den tunna remsa man använder för att göra kanterna på infattningen kan även användas tillsammans med silverlera. Bäst fungerar detta för små stenar eftersom silverremsan kan missformas när leran krymper under bränning. Det kan dock motverkas genom att leran formas och bränns innan infattningen placeras på den och leran bränns en andra gång. Det finns även exempel på personer som använder exempelvis en gipsform som bränns med leran för att infattningen inte ska missformas. Om du har en värmetålig cabochon, t ex av fusat glas, så kan den "bäddas in" i leran före bränning, se instruktioner här. Mer tips och instruktioner om att göra infattningar av eller i silverlera hittar du hos Holly Gage.


Metalltråd
Med trådarbete kan du skapa infattningar med många olika stilar. Det klassiska är en infattning med "klor" (prongs). Principen för hur du skapar en sådan finns här, men vill du ha steg-för-steg-instruktioner rekommenderar jag Studio Heaths tutorial. Besläktad med kloinfattningarna är även en enklare typ från My Beads. Passar den som tycker kloinfattningarna är för avancerade. En annan typ av klassisk infattning använder inte klor utan "vingar" av tråd för att hålla fast stenen. Instruktioner finns hos jewelrymaking.about.com, Tumbleweed Glass samt Beading Help Web. De kan även göras med mindre synliga fattningar eller tvärtom kan "vingarna" få slingra sig fram. Se Art Jewlry för exempel på att denna typ av infattning fungerar även för andra former än runda och ovala. För en dekorerad variant, se All About Jewellery Making. En förenklad variant finns här. I samma stil är även denna återanvändbara typ från Studio Heath. Detta armband från Creations by Caroll kan också sägas vara baserad på samma teknik.

Det finns även andra infattningar. Ta till exempel Studio Heaths Off-beat pendant och Lisa Niven Kellys Entangled wire bezel, som är två väldigt olika exempel på friform. Besläktad med friform är även Eni Okens Ornate ring, som visar på ett annat sätt att fästa en cab (just här i för en ring). Cynthia Newcomer Daniel har gratisinstruktioner till en luftig infattning i "cretan stitch". Delia Stone har en infattning i netting och lika så har Eni, AnneMade använder vikingastickning, Eni använder coiling/basket weave (se även denna ring) och i Beads & Beyond (jan 2008) virkades en infattning med metalltråd. Två olika sätt att "väva" in cabbar till ringar finns hos Eni Oken respektive Bead Bugle. Ja, möjligheterna är oändliga här!


Chain maille
En kedja i half persian kan länkas samman för att infatta en cabochon, se instruktioner hos Maile of the Dreamseeker. Dock måste stenen limmas fast för att sitta kvar i denna infattning.


Halv- och helfabrikat
Det finns många hel- och halvfabrikat för cabochoner. Vissa är färdiga hängen, ringar eller armband där stenen antingen infattas med klassiska silversmidestekniker, har klor som viks in eller så limmas cabochonen helt enkelt fast. Några exempel på "glue-ins" fanns i del 1 (filigranhängena -- märk dock att vissa filigrandelar har klor). En annan typ har "bågar" längs kanten, vilka lätt viks in: se petal-edge pendant respektive brass bezel för två olika varianter. Filigran har redan nämnts. Där kan man antingen använda filigranhängen, som är avsedda för just cabochoner eller kaméer, eller andra filigrandelar som viks ned runt stenen (filigree wrapping). Även andra gammeldags smyckesdelar kan användas på liknande sätt: se denna "stjärna".

Swarovski gör cabochoner med välvd baksida. Dessa passar bra i en speciell typ av infattning med hål på sidorna (se del 1), men det finns även andra typer av infattningar som liknar dessa, se här eller här. Perles & Co är för övrigt ett bra ställe för att hitta pläterade infattningar av olika slag. På exempelbilderna har de dekorerats med pärlor, men de kan även sys fast på t ex en filigrandel, träs på vajer som hos Beadsmania eller länkas som hos Parts Club. Fler exempel på hur dessa anfattningar kan användas hittar du i Costume Jewelry Supplies galleri. Missa inte heller PervyFaeries halsband som kombinerar dem med chain maille.



ÖVRIGT (ej metall)
Även om pärlor och metall är de vanligast materialen för att infatta cabochoner är de inte de enda.

Marion Hunziker-Larsen har komponerat en annorlunda och unik infattning i mikromakramé/cavandoli (den finns att köpa som kit, men på sidan för avancerade mönster som du endast får tillgång till genom att maila Marion).

Så länge cabochonen tål ugnsvärme kan den bäddas in i polymerlera. Ett exempel på polymercabochon med infattning finns här. Det är kanske inte så mycket till infattning, men den visar principen. För att infatta något annat så bör det även finnas en baksida. Principen nämns även på Glass Attic (se även detta kapitel). Tips på hur du gör infattningarna finns även hos Dutch Accent. Inspirerande bilder hos Celidonia. Med polymerlera kan man även infatta en polymercabochon "baklänges" genom att låta leran och cabben formas när den pressas genom en infattning, se Danielle Netkos tutorial.

Det är bara två exempel -- du kan säkert komma på många fler som passar din stil. Som exempel kan jag även nämnda att sten eller trä kan borras grunda hål i (eller fräsas om de ska vara lite större) för att limma i en cabochon. Det funkar även att fästa en metallinfattning för cabochoner eller slipade stenar i sådana hål. För den som vill göra det riktigt lätt för sig finns det även upphängningsöglor, som bara limmas fast på baksidan av cabochonen.

lördag 2 augusti 2008

Teknik: Cabochoninfattningar del 1. Sydda tekniker


Eftersom cabochoner saknar hål så kan de inte användas på samma sätt som andra pärlor. Däremot ger de mycket utrymme för att skapa infattningar i många stilar och tekniker. Jag hade tänkt sammanfatta de vanligaste här. För överskådlighetens skull så delar jag upp teknikerna på två delar: sydda tekniker respektive metall. Några omfattar en kombination och då hamnar de i denna första del. Hoppas du hittar någon teknik som passar dig eller som du inte testat förr. Och för dig som aldrig testat att infatta cabbar hoppas jag du blir sugen nu.

En cabochon kan infattas med pärlor, något som på engelska kallas beaded bezels. Pärlade infattningar på svenska. Det vanligaste är att man använder peyote eller netting, men även right-angle weave (RAW) passar bra för detta. Eftersom RAW är min favorit börjar vi där.

TIPS: Jag har här fokuserat på gratis instruktioner. Fler, och mer komplexa, betalmönster hittar du hos bead-patterns.com och Bead pattern central.


Right-angle weave/cross-weaving
En infattning med RAW är enkel att göra, inte minst om du behärskar tvånålarstekniken. En enkel infattning gör du genom att använda små pärlor, t ex 13/0 charlottes, och trä 2-3 pärlor för varje sida i kvadraterna. Gör en remsa lika lång som cabochonens omkrets och sy ihop ändarna ( dvs du syr den i tubulär RAW). Gör infattningen så bred att den sluter över sidorna. 2-3 rader kan vara lagom för en cab med en inte allt för hög sida. Sätt cabochonen i infattningen och fäst dem genom att trä tråden genom den yttersta raden pärlor och dra åt. Upprepa på andra sidan av stenen. Bra instruktioner finns i Marcella Austenfelds projekt Turquoise Collage. En variant på detta hittar du här.

Du kan även göra en infattning som håller fast stenen genom att göra pärlraderna smalare i kanterna, se instruktioner här. En liknande infattning, men med en dekorativ baksida och swarovskipärlor finns här. En dekorativ baksida har även denna infattning, som är för en platt spegel, men som kan inspirera även till cabochoninfattningar. Se även denna ring, som blandar seeds och firepolished eller detta romantiska vita hänge.

Tidigare fanns det en snygg variant på Beadsmania, som jag tyvärr inte hittar längre. Infattningen började med en rad trädda seed beads som blev basen för en rad enkel RAW, följd av en rad som hade 2 mm runda halvädelstenspärlor samt -chips som matchade cabochonen. Avslutades med en rad seeds.

För den som vill ha något lite luftigare finns det varianter av cross-weaving, som den här hos Omochabako, vilken i princip är netting med två nålar. Vilket för oss in på nästa teknik.


Netting och triangle weave
Netting är en enkel teknik för att göra infattningar och passar speciellt bra för mer romantiska smycken. Intruktioner kan du hitta hos Shala Kerrigan, Ruby's Beadwork eller Beadnik. Hur du kan göra en ring med en cab i netting hittar du här. Se även instruktionerna på cab-a-likes, som använder pärlor på metalltråd.

För den som föredrar triangle weave, en variant av RAW, har Beadsmania en variant som baseras på detta stygn.


Peyote
Peyote är en av de mest använda sydda teknikerna och det finns flera instruktioner -- främst amerikanska -- för hur du gör peyoteinfattade cabochoner. Se t ex Karole Conaway, Karleen Page, som även omfattar fyrkantiga cabbar, eller Glenda Paysanos cabochonhalsband. Även Bead Pattern Central har en gratis tutorial (pdf-fil). Längst ned på denna sida finns textinstruktioner till hur du gör en cab med seeds i olika storlekar (istället för att göra förminskningar). Marie Cyber har instruktioner till peyoteinfattning för cabochoner med välvd baksida (t ex Swarovski).


Pärlbroderad bas
En annan vanlig teknik är att först limma fast cabochonen på en bas av exempelvis Lacy's StiffStuff, skinn eller fuskmocka. Denna teknik används bl a för pärlbroderade smycken, men även som bas för sydda tekniker. Ibland är det mest limmet som håller fast stenen och ibland sys pärlor över kanten som infattning. Här hittar du instruktioner till det förra och Ann Brodrick har instruktioner till det senare. Se även Sharon Batemans broschinstruktioner. En friformaktig variant finns hos Rangers Ink, som även har instruktioner till en cabochonbrosch med picoter. Den som gillar konstnärligt pärlbroderi och olika sömmar bör inte missa detta projekt av Emily Hackbarth.


Pärlade metallfattningar
Det finns infattningar som använder både pärlor och metall, dvs infattningarna är av metall, men de täcks av pärlor. Vi kan dela upp dessa i en fransk tradition och en japansk tradition. I Frankrike är det populärt att sy kring swarovskicabochoner i metallinfattningar. Cabochonerna, som har rundand undersida, kan köpas tillsammans med eller separat från metallfattning med hål på sidorna (jmf s k krysspärlor eller chaton montées). Dessa hål är perekta dels för att trä cabochonen som en slider eller som bas för en sydd pärlram. Vackra gratismönster hittar du hos exempelvis Tulipe, Cent Perles och Passion Création. Betalmönster hittar du många hos talangfulla Biloba. Eftersom de har så många mönster med cabochoner lägger jag inte in länkar till specifika mönster utan hoppas du hittar något som passar dig.

Det jag just döpte till den japanska traditionen är cabochoner som fästs i filigraninfattningar, vilka sedan dekoreras med pärlor. Dels finns de enkla med bara en rad pärlor, som i dessa halsband eller detta från Beadsmania. Även en enkel rad pärlor kan ge ett varierat utseende som i denna ring. En rad pärlor kan även användas för att fylla ut en infattning om cabochonen (eller i detta fall kamén) som används är för liten: se halsbandet hos Kiwa. Sedan finns det även mer arbetade varianter: denna infattning har små picoter medan denna har dubbla lager pärlor i olika storlekar. Det finns många fler mönster hos de japanska sajter som är listade bland mönsterlänkarna till vänster.

Förutom rena filigrandelar finns det infattningar med genombrutna sidor som också går bra att använda som bas för en pärlad ram, en sorts mellanting mellan de två "traditionerna" ovan, se exemplet hos Parts Club eller denna ring från Beadsmania.


Mer om metallinfattningar -- från metalltråd till silversmide och från egentillverkat till halvfabrikat -- samt övriga material kommer i nästa del.
Related Posts with Thumbnails