Lästips: Mary Hettmansperger och Susan Lenart Kazmer

Mary Hettmansperger: Fabulous Woven Jewelry. Plaiting, Coiling, Knotting, Looping & Twining with Fiber & Metal. (2006, Lark Books)
Susan Lenart Kazmer: Making Connections. A Handbook of Cold Joins for Jewelers and Mixed-Media Artists. (2008, Disegno Productions)

Skulle jag just nu peka ut två favoritböcker så skulle det nog bli Mary Hettmanspergers Fabulous Woven Jewelry och Susan Lenart Kazmers nya. Någon som blev förvånad? Nej, jag har varit duktig på att nämna dessa böcker inte minst de senaste veckorna. Så en bättre presentation av dem kanske vore på sin plats.

Jag räknar båda böckerna till de teknikbaserade, dvs böckerna fokuserar på att lära ut nya tekniker snarare än att lära ut projekt. Hettmanspergers bok har flera projekt, men inte alla är in min smak och det är själva teknikerna som ger mest intresse. Jag tror inte det här är böcker för alla dock. Gillar du inte trådarbete (wirework) och metall/smide alternativt korgtekniker och arbeta med fiber så kan du sluta läsa nu.

Fabulous Woven Jewelry riktar sig till dig som tycker om att arbeta med metalltråd eller klassiska material för korgtillverkning (vaxad lintråd, näver, raffia, rotting). En bra present till den som vill lära sig fler trådtekniker än bara coiling och att använda mönsterjigg. Själva projekten kan delas upp i smycken och påsar (pouches), varav de senare inte är av intresse för mig i alla fall. Men som teknikbok är den perfekt.

Boken är uppdelad på kapitlen plaiting (vävning), looping (kallas även netting, "nätsöm"), twining (korsvävning/korsflätning), knotting (knutar eller mer exakt halvslag) samt coiling. Noteras bör att i kapitlet coiling använder hon inte metalltråd som coilingtråd så även om tekniken är densamma rekommenderar jag istället jewelrylessons.com för dig som vill lära den typen av coiling. Alla tekniker illustreras steg för steg med teckningar. På projektsidorna hänvisas till tekniksidorna och vissa steg visas i färgfoton. Boken har avslutningsvis ett mycket trevligt galleri som visar exempel på alla teknikerna. Du kan se en förhandsvisning av boken på Google Books.

Making Connections riktar sig till dig som vill arbeta med metall och mer precist 'cold connections', dvs tekniker som inte kräver lödning, fusing och liknande varma tekniker. Dock använder hon återkommande en brännare för att göra kulor på metalltråd. Kazmer gillar att använda upphittade och återvunna föremål så boken är mycket instpirerande för den som vill arbeta med found-object jewelry, altered art och annorlunda material. Boken inleds med en presentation av vilka verktyg som behövs samt grundläggande säkerhetsföreskrifter. Sedan följer kapitel om hattpinnar, 'filling hollow forms', gångjärn, nitar, infattningar, öljetter, rörliga leder och textila tekniker. Jag känner att boken gett mig något av en nystart, med intresse för nya tekniker och stilar. På de två veckor jag haft den har jag nästan läst den varje dag. Vilken kick!

Är du van vid pärltidningarnas många foton och färgillustrationer så är detta något helt annat. Teknikerna är illustrerade i marginalen med teckningar och mycket får du läsa dig till. Texten är helt klart i centrum här, men den är också intressant, lättförståelig och inspirerande. Boken innehåller i princip inga projekt utan här handlar det om en ren teknikbok. Men även om boken är textorienterad saknas inte färgfoton: här finns flera foton på smycken och detaljer på varje sida. Även i Making Connections finns ett intressant galleri, men som marginalanteckning kan jag säga att jag saknar teknik- och materialbeskrivningar till smyckena. Du kan se en förhandsvisning av boken här.

Inköpsställen: Hettmanspergers bok har jag köpt i en svensk bokhandel på nätet så den är lätt att få tag i, men Kazmers bok verkar inte finnas här. Dock har den nått England nyligen, om det nu är så att du inte vill köpa från amerikanska Amazon.


PS! Om du är mer nyfiken på dessa kvinnor och deras verk se Maryhetts.com respektive SusanLenartKazmer.net. Fler bok- och tidningstips är på gång. Tills dess rekommenderar jag boktipsen på Pärlplatsen.

Nyheter: Charlottes i Sverige samt kedjor i solid koppar och anodiserad niob

Charlottes, som du kan läsa mer om här, är inte särskilt vanliga i Sverige. På sistone har dock Pärltorget tagit in ett mindre urval av såväl tjeckiska som japanska charlottes. Av de tjeckiska finns totalt 16 artiklar uppdelat på storlekarna 8/0, 11/0, 13/0 (egentliga charlottes) och 15/0. De japanska är alla i storlek 15/0 och finns i 8 färger.

Något annat som ofta är svårt att hitta är kopparkedjor som inte bara är pläterade. Fru Pärla har en, men i övrigt är det skralt. Nu presenterar dock FusionBeads dussinet nya kedjor i "pure copper" som komplement till sina kopparpläterade varianter.

Även kanadensiska The Ring Lord har en kopparkedja, vilket för mig in på att jag just sett att de säljer kedjor i anodiserad niob. Niob är liksom titan en allergivänlig metall och finns redan i andra smyckesdelar samt tråd.

Nyhet: Stansar för kattälskare

Tja, gillar man katter så mycket som jag gör så måste det ju bli en rapport när jag hittar en stämpel med kattmotiv!

Det är Beaducation som säljer kattstämpeln för metall och även ett tassavtryck. Självklart säljer de även en hel hord med andra stämplar också, det är bara att hitta sin favorit. Vissa enklare mönster- och bokstavsstämplar samt egendesignade kan du köpa i Sverige också, men Beaducation har ett brett utbud lite ovanligare stämplar för dig som vill ha något unikt utan att behöva köpa en specialbeställd egendesignad stämpel (vilket de också erbjuder).

TIPS: På sajten kan du även hitta två gratisvideor med Lisa Niven Kelly där du lär dig stämpla på metall. Vill du istället göra dina egna stämplar från grunden. Instruktioner till det finns t ex i Jinks McGraths bok The Jeweler's Directory of Decorative Finishes (2005, kp books), som även den har instruktioner till att stämpla metall.

Teknik: Wire fusing

Fusing innebär att två metallbitar fogas samman inte med hjälp av lod, som vid lödning, utan genom att metallen börjar smälta ihop. Tekniken används bl a för att fästa tråd, plåtbitar, folie eller fildamm av metaller som silver, koppar eller guld på metall (oftast silver). Wire fusing innebär att du fogar ihop metalltråd snarare än metallplåt.

Wire fusing görs enklast med finsilver (999), som har en lägre smältpunkt än sterling silver (925). Tekniken används framför allt för att göra egna länkar till smycken och i somras utkom en hel bok i ämnet: Silver Wire Fusing av Liz Jones (2008, Interweave Press). Du kan se en förhandstitt i boken på Interweaves hemsida. En kort introduktion till tekniken av Howard Siegel kan du också läsa hos Step by Step Wire Jewelry Magazine (pdf). Mer gratisinstruktioner, i fem delar, finns hos Lynn Davis.

På Beaducation kan du hitta en introduktionsvideo (1h 15 min) inklusive skrivna instruktioner av Kriss Silva mot kostnad. På sajten finner du även fortsättningskurser med Liz Jones, som Fused Clasps och Fused Flower Earrings (sammanfoga flera delar).

Fördelen med att fusa istället för att löda är att du inte behöver använda lod etc. Eftersom du (rekommenderas det) använder finsilver får du också mindre problem med oxidation även om det är något dyrare än att arbeta i sterling. Därmed behöver du inte heller beta metallen utan kan gå direkt från att hetta upp till vattenbad till trumlare.


Foto använt med tillstånd från Beaducation.

Inspiration: Steampunk

I sommar och höst har steampunk bl a figurerat i pärltidningar som Step by Step Beads och Beadwork. Den senare kallade det för "a hot new trend that mixes past and future". Dessutom är det november månads tema i Art Bead Scenes utmaningar. Steampunk är med andra ord mode, i både smycken och kläder, men jag tror inte alla vet vad det är även om de kanske gillar stilen. Själv tillhör jag de som under flera år gillade stilen, men saknade ett ord att sätta på den. Det var som en aha-upplevelse när jag sedan läste om steampunk, även om jag sedan dess insett att mitt intresse snarare är för gaslamp (eller gaslight) fantasy än just steampunk.


Vad är steampunk?
Steampunk -- som ibland förkortas sp -- är för vissa bara en estetik, en ny stil, medan det för andra även är en litterär genre och t om en hel subkultur. Wikipedia beskriver steampunk som en underkategori till fantasy och spekulativ fiktion, som trädde fram som en alternativhistorisk genre under 80- och 90-talet. De flesta steampunks själva ser genren som sprungen ur science fiction med sitt fokus på teknologi och vetenskap snarare än att vara fantasybetonad. Tekniken, inte minst ånga, urverk och elektriska experiment, spelar ofta en viktig roll. Liksom eter (aether). Inspirationen kommer först och främst från 1800-talets stora namn inom just sf: H G Welles och Jules Verne. Oftast utspelar sig de moderna steampunkberättelserna i ett sorts viktorianskt England (eller annan del av världen), men präglat av en alternativt utvecklad teknologi. Förutom det alternativhistoriska så kan berättelserna även utspelas i sekundärvärldar eller en post-apokalyptisk vision av vår värld.

Ett ord som bra beskriver genren är retrofuturism: man går tillbaks till äldre tider och utgår från hur de spekulerade kring hur framtida teknologi etc kunde se ut. Därav att du kan finna exempelvis fantasifulla science fictionbetonade vapen skapade i antik stil med mässing, koppar, nitar och trä snarare än våra tiders blanka vita metaller. Den viktorianska estetiken är en viktig del av designen. Där finns ofta även en patina, som ska ge en känsla av ålder.

Steampunk har utvecklats till en hel subkultur med personer som tillverkar egna kläder, smycken och andra ting i stilen samt umgås på sp-sajter eller i sp-grupper. Det finns även utöver litteraturen andra former av kulturyttringar som steampunkmusik med mera. Vissa försöker framhäva ordet punk i steampunk och se subkulturen som rebellisk och anti-auktoritär, som ställer sig utanför ett kommersiellt mainstreamsamhälle. För de som ser genren som en subkultur är det nuvarande trendinriktade intresset för steampunk något som inte alltid ses med blida ögon då den är ytlig och saknar förståelse för genrens rötter och idéinnehåll.

För mer om steampunk se t ex Brass Goggles, Steampunk Magazine och Steampunkopedia. Det finns många filmer, böcker och serier i genren eller som inspirerats av den. Förutom steampunk finns en närbesläktad genre, som växt fram ur fantasy snarare än science fiction. Denna kallas gaslamp fantasy, ett epitet som först användes av skaparna av nätserien Girl Genius, som läses av många steampunks.


Varför steampunk?
I sin artikel Forging a Stempunk Fantasy: An Adventure in Beads, History, and Steamy Style (Beadwork Oct/Nov 2008) beskriver Melanie Brooks Lukacs lockelsen:

One of the most exiciting aspects of crafting Steampunk jewelry is inventing a fantasy world of your own, in beads: You get to dream up a character, a landscape, and a story while crafting.

Stempunk blandar nostalgi med en rebellisk anda (själv punken i steampunk). Romantik möter teknologi i en subkultur och blickar både bakåt mot en känd dåtid -- med lockande estetik och samhällsförändringar -- och framåt mot något nytt.

Samtidigt är begreppet ganska luddigt och kan innefatta mycket, vilket också gör steampunk lite mer tillgängligt än vissa subkulturer. I en artikel i New York Times skriver Ruth La Ferla:

That definition is loose enough to accommodate a stew of influences, including the streamlined retro-futurism of Flash Gordon and Japanese animation with its goggle-wearing hackers, the postapocalyptic scavenger style of “Mad Max,” and vaudeville, burlesque and the structured gentility of the Victorian age. In aggregate, steampunk is a trend that is rapidly outgrowing niche status.

Jag har också sett intresset för steampunk förklaras med att det är "lite som goth, fast snällare" (dvs inget som skrämmer föräldrarna -- eller en själv). Annorlunda utan att vara för extremt eller mörkt.


Hur skapar man steampunksmycken?
Om jag skulle sammanfatta smyckestilen i några nyckelord skulle det bli: viktorianskt (filigran, kaméer, jet, snörning, spets, band, medaljonger, ornamenteringar), hantverkskänsla, protoindustriell design, mycket mässing, koppar, mörkt stål/svart järn, nitar, skruvar, kugghjul och andra delar från mekaniska urverk (moderna quartzurverk är mest plast), kedjor, läder, trä, sepiatoner (men andra färger är inte bannlysta -- tvärtom!), fickur, upphittade föremål, vintage, antikt, "nytt av gammalt"/återanvändning och patina, patina, patina. Fokusera på material som fanns och användes på 1800-talet. Men viktigare än materialen är att känslan är den rätta: andas det retrofuturism? Är designen genomtänkt och välgjord? Har smyckena en koppling till steampunk eller är det bara kugghjul och urverksdelar, som kanske borde benämnas något annat?

På Beading Dailys blogg kan du få fler tips. I Beadwork tipsas även om stempunkentusiasten Earthenwood Studios Steam Stones, Vintajs patinerade mässingsfiligran samt Green Girl Studios "hårdare" produkter som Unbreakable Heart, Sun Rock, Skeleton Key och Heart and Key Toggle. Också vissa av TierraCasts pärlor i antikkoppar passar stilen. Rings & Things ger fler förslag i sitt nyhetsbrev. Sök också på ställen som Etsy eller eBay för allt från vintagekedjor och antika pärlor till slaktade urverk och rostiga nycklar. Även en titt på vinden eller närmaste loppis och second handbutik kan ge fina fynd.

Det finns många böcker om 'found-object jewelry' som kan vara inspirerande samt även andra smyckestillverkningsböcker. Jag vill gärna slå ett slag för Susan Lenart Kazmers nya bok Making Connections, där du bl a får lära dig att göra nita, använda öljetter med mera. En härligt inspirerande bok! Numer finns det även en smyckesbok vid namn Steampunk-style Jewelry (Creative Publishing International) och mästarinnan på polymerlera, Christi Friesen, har skrivit Steampunkery -- du kan även ladda ned några steampunkprojekt från hennes hemsida.

Viktorianskinspirerade smycken har länge varit populära så sök även mycket på detta för att få inspiration som inte bara rör metall, det industriella, återanvändning etc. Många kvinnliga steampunks använder just viktorianskinspirerade smycken. För en lite moderna touch eller tolkning av viktoriansk stil, sök även på ord som neo-victoriana.

Den största fallgropen, enligt steampunks, är "glueing gears to stuff", dvs att helt fokusera på kugghjul och delar från urverk och tro att de utgör kärnan i genren. Oftast använt då delarna används på ett sätt där de inte är en del av en mekanism. Särskilt illa är detta i kombination med slarvigt hantverk då just hantverket är viktigt för de moderna steampunks, som fokuserar mycket på det egna skapandet.


Inspiration
Du finner mycket steampunksmycken -- och allt annat steampunk -- på DeviantArt. Missa inte heller Etsy Steam Team Gallery, Steampunk Fashion, Steampunk Lab, Steamy Jewelry, A Steampunk Jewelry Blog, Monkey Shie Beadary och QA Create. Även en del av Keith Lo Bues och Richard Salleys smycken platsar här, även om de själva inte ser sina smycken som del av subkulturen/estetiken sp. Mer romantiskt-viktorianskt hittar du hos exempelvis Etsy's United Filigree Artisans Guild eller Vintaj's Idea Gallery. Utöver bara smycken kan jag även tipsa om sajter som Steampunk workshop och Steampunk Home.

Diane Hyde har lanserat en hybrid av klassiskt metallbaserade steampunksmycken och pärlande, som hon kallar Beadpunk. Mer om detta kan du läsa här.

OBS! I takt med att begreppet blivit mer allmänt känt, inte minst i USA, har många börjat använda det ganska löst, t ex om vad som helst som innehåller ett kugghjul eller bild av detta -- och ibland används det som tag/sökord/etikett enbart för att locka besökare till säljarens sajt. Det kan därför bli svårare och svårare att googla eller söka på Etsy etc för inspiration. Risken är att du snubblar över mycket av dålig kvalitet, men ännu större är sannolikheten att du finner mycket som inte på något vis är steampunk eller som enbart använder sig av "uttjatande motiv".



*Credits: Foton från Killbox respektive Kitanne (Flickr).*

Teknik: Anemone

Anemone är en teknik som säkerligen kan hittas under många andra namn också. Detta är det namn FusionBeads använder.

Tekniken går ut på att du först trär upp lite större seed beads på smyckesvajer och sedan syr du dit dekorationen. Grunderna du lära dig här. Se också projekten Wine Country (armband), Earl Grey (armband) samt Confetti (örhängen). Inspireras också av Jeanne Craines halloweenarmband där hon mixat in lampworkpärlor som berlocker.

Det finns en variant på tekniken där du syr "basen" och första raden dekoration samtidigt för att sedan fortsätta som ovan med att sy fram och tillbaks. Se t ex instruktioner hos Parts Club. Observera att bara mittendelen är i anemontekniken, ändarna är en form av spiral rope. Du kan också använda större pärlor i basen, se projektet De la terre a la lune. En tydligare bild på halsbandet hittar du här. Nedan är en bild på min version av det:


Fler varianter
Se även inlägget Bubblande pärlhalsband för en lite mer "friformsaktig" variant av anemone: Pearly Pink Jewellery Set från Beads Unlimited. Notera att här görs bara en rad "picoter", men ändå känns halsbandet myllrande och frodigt. Vill du ha ett nätt halsband med bara en rad av "picotpärlor", se Yailis Felicianos Weave an easier way. Liknande effekt som i FusionBeads halsband finner du i Spiky peyote beaded beads av Tamara Jordan, men här sys alltså pärlorna fast på en bas av peyote. Detta halsband från Sally's Beads Shop är en variant på samma teknik som används hos Parts Club.

Tillbehör: Guide till filigran

Det finns mycket som kallas filigran, inte minst i pärlvärlden. Idag hade jag tänkt reda ut begreppet filigran lite lätt och ge exempel på hur det används. Samt även lite snabbt berätta om dess historia.


Tekniken
Filigran är en mångtusenårig teknik, som används för smycken och andra föremål. Ordet filigran har vi fått från franskan och är troligen bildat av de latinska orden för tråd, filum, och korn, granum. Tekniken går ut på att trådar av silver eller guld löds på ett underlag eller vid en ”ram” av tjockare silvertråd. Ofta är tråden granulerad, dvs dekorerad med små silverkulor, vilket ibland kallas pärlad tråd på svenska. Det finns speciellt filigrantråd, som är ”ribbad” och ger smycket dess karaktäristiska yta.

Filigran har en lång historia och är spridd till många delar av världen. I Antikens Grekland fulländades filigran- och granulationsteknikerna. Till Norden kom tekniken under folkvandringstiden i samband med importen av guld från Bysans och under vikingatiden blev silverfiligran populärt. Långt senare, på 1800-talet, var det även vanligt i allmogesmycken i Sverige. Allmänt i Europa blommade tekniken upp under 1500- och 1600-talen efter att nästan ha försvunnit från kontinenten under gotiken, med undantag för Ryssland, Transsylvanien och de delar av Spanien som varit moriskt. Det fick också ett uppsving i 1800-talets europeiska mode. Idag förknippas filigran med platser som Ryssland, Norden, Indien, Bali, Mellanöstern och Nordafrika samt även Italien och Portugal. Även om tekniken är den samma så har varje land sin speciella stil.

Nedan ser du några få exempel på äkta filigranarbeten: en indisk väska i oädel metall, ett örhänge i silver (okänt ursprung), en silverpärla från Bali (s k balipärla eller balisilver) samt två kopparpärlor i ”bali-style” som är tillverkade i Indien. För exempel på moderna filigransmycken,ta en titt på t ex Jeanne Rhodes-Moen, som är lärt sig tekniken i Norge – hon har även skrivit en bra bok om hur du tillverkar filigransmycken (se källförteckningen).



Andra typer av "filigran"
Men ordet filigran används även om det som liknar filigranarbeten, men egentligen inte är det. Smycken, pärlor med mera kan likna filigran utan att för den delen verkligen vara gjorda i tekniken. De kan istället vara utstansade, gjutna eller utsågade för att efterlikna äkta vara med mycket mindre arbete och därmed ett lägre pris. För filigran är en krävande teknik som det tar tid att lära sig behärska och själva arbetet tar också tid. Filigran kan också göras av silverlera eller i trådarbete (wirework).


På fotot ovan kan du se exempel på pärlor och smyckesdelar som brukar få förledet filigran. Om inget annat nämns är filigranmotivet utstansat. Översta raden från vänster: fjärilsformad smyckesdel, mässingspärlor (högra pärlan är uppfläkt för att visa hur den är uppbyggd), kopparpläterad fyrkantig filigrandel, gjuten pärla med swarovskikristaller, ring med fastlödd filigrandel. Nederst: silverpläterad connector, runda pärlor i antikkoppar, gjutna biconeformade kopparpläterade pärlor, gjutna filigranlås i form av fjäril och fyrkant, pärlhattar samt filigranlås med utstansat motiv som infattats på låset.

Filigrandelar
Det finns också en speciell smyckesdel som på engelska oftast kallas för bara filigree. Jag kallar det på svenska för filigrandelar. Dessa är utstansade, oftast runda, smyckesdelar som används till att sy fast pärlor på, att lödas samman eller till filigree wrapping. Delarna är tunna och antingen helt platta eller ”tillbuktade”. Eftersom de är stansade finns det en tydlig fram- respektive baksida (jämför de två mässingsfiligranerna i mitten på fotot nedan där hänget t h ligger med baksidan upp). Delarna finns både med och utan öglor för sammanlänkning och upphängning. I några fall finns det även filigrandelar som är gjutna (se t h på fotot, den stora runda i gunmetal).


Blommorna (från Swarovski Crystallized) är exempel på hur filigrandelar kan utgöra basen till smyckesdelar. För mer tips om hur du använder dessa smyckesdelar se Filigree wrapping och Vad du kan använda filigran till.


Källor:
Nationalencyklopedin
Rhodes-Moen, Jeanne (2006): Silver Threads. Making wire filigree jewelry. Kalmbach books.

Tillbehör: Smyckesvajer

Plastöverdragen smyckesvajer (eller wire, eng. flexible beading wire) används främst till trädda smycken, men speciellt de tunnaste varianterna kan även användas till pärlvävning, påtning, virkning och andra tekniker. Vajern finns i flera olika kvaliteter, märken, tjocklekar, trådantal och färger. Jag tänkte här gå igenom lite av de olika punkter som du bör tänka på när du ska köpa vajer.


Märken: Vajer finns i alla prisklasser. De märken som brukar räknas som högkvalitativa är Soft Flex och Accuflex. Utöver dem finns budgetmärken som Econoflex (från Soft Flex Company, ännu ej på marknaden) och Flex-Rite, samt billig omärkt vajer. Även Beadalon säljer vajer i olika kvaliteter. Som med det mesta är dyrare produkter generellt bättre än billiga, men vilket märke som passar just dig är en fråga om personliga preferenser och budget.

Tjocklek: Smyckesvajer finns i flera tjocklekar som tål olika belastning. Belastningen mäts i pounds (lbs). I svenska pärlbutiker skrivs oftast tjockleken i millimeter, men på rullarna står det i amerikanska inches. Tunnaste vajern är .010 (eller med svenskt skrivsätt 0,010 inches) och tjockaste, som passar för armband och tunga pärlor är .024. Där emellan finns .014 och .018 eller .019 som är de vanligaste tjocklekarna. Soft Flex rekommendationer för vilka pärlor som passar olika dimensioner hittar du här.

Tänk också på att olika tjocklek kräver olika storlek på klämpärlor för att passa rätt. Beadalon skriver på sina rullar vilka storlekar som passar, men tänk på att de använder nummer, inte mått. T ex skriver de klämpärletub #2, vilket motsvarar 2 x 2 mm. Storleken på klämpärla påverkar i sin tur valet av klämpärletång (se tabell här). Soft Flex har en tabell här.

Trådantal: Vajer består av tunna sammantvinnade trådar av rostfritt stål. Ju fler trådar dessto flexiblare och följsammare är vajern, men också dyrare. Följsam vajer gör att smycket hänger vackrare. Billig s k Tigertail har endast 3 eller 7 trådar och är relativt rigid. "Mellanvarianten" har 19 eller 21 trådar. Högst följsamhet -- och pris -- har vajer med 49 trådar. Går du från vajer med sju trådar till samma tjocklek i 49 eller för den delen 19 trådar så kommer du garanterat att märka skillnad direkt när du får den i handen.

Färg: Smyckesvajer har vanligen en naturligt stålgrå färg, men finns också i andra varianter. Dels finns det vajer med färgat plastöverdrag i regnbågens alla färger, dels vajer som matchar smyckesdelarna. De dyraste är gjorda med sterling silver eller pläterade med sterling eller guld och används speciellt när vajern är synlig i det färdiga smycket (t ex svävande halsband). Varianterna som är gjorda i solitt silver tål dock betydligt lägre maxvikt än motsvarande diameter i stål. Det finns också billigaste varianter som bara är metallfärgade, t ex Soft Flex Metallics wire i antikkoppar- och antikguldfärg.

Övrigt: Soft Touch är Soft Flex variant av vajer, som har ett mjukare, matt plastöverdrag och som är tänkt för smycken där vajern är synlig. Beadalons Satin har ett liknande överdrag. Vajer säljs på rulle i varierande längder, från 30 ft (ca 10 m) och uppåt.


Tips:

• Sträck inte vajern för hårt så att pärlorna inte får rum att röra sig -- smycket blir stelt och vajern kan skadas.

• Använd inte för tunn vajer bara för att tjockare vajer kan vara svårare att hitta. Kolla vad din vajer egentligen tål. Använder du för tunn vajer kan du råkat ut för att den "töjer sig" efter ett tag. Egentligen gör den inte det utan det är ståltrådarna som vrids ihop för hårt av tyngden och skapar oönskat mellanrum när smycket använts några gånger. Även om du stäcker vajern för hårt kan det hända.
  

• Tänk på att en lätt pärla med vassa kanter kring hålet med fördel används till lite tjockare vajer för att minska risken med nötning.

• Ett tips jag har fått lära mig är att om du gör smycken där vajern syns mycket och den grå standardfärgen inte passar in så kan du använda vajer i färgen pearl (Accu-Flex) istället för de dyrare sterlingpläterade varianterna.

Noterat: Bjällerklang (från miracle bells till Hello Kitty)

Det är snart juletid, åtminstone om man får tro reklamutskicken. Och vad passar bättre då än bjällror? Vanliga små mässingsbjällror hittar du i vilken hobbybutik som helst, men hos The Bead Cellar på eBay hittar du målade bjällror i form av djur. Själv köpte jag flera Hello Kitty och maneki-nekos (se bild). Tyvärr är det inte så många varianter i lager just nu -- sök på bell för att hitta alla då de ligger under olika kategorier -- men säljaren är också värd ett besök för sina andra pärlor. Det brukar finnas mycket inte minst för kattälskare!

Det finns även några andra säljare på eBay som också säljer dessa bjällror så håll ögonen öppna om du inte hittar det just hos The Bead Cellar.

Hos Robin's Beads hittar du japanska miracle bells, 10 mm, som är tillverkade på samma sätt som mircle beads. För den som inte sett den här typen av pärlor förr så är miracle beads plastpärlor överdragna med metallicfärg och flera tjocka lager lack, vilket ger en spännande optisk effekt som ibland beskrivs som att det verkar vara "en pärla i pärlan". Butiken säljer även matchande pärlor i olika färgmixar i storlekarna 4 och 6 mm.

Har du bara vanliga, enkla bjällror så kan du piffa upp dem, exempelvis så som MJ Trimmings gör med kristallstenar. Juligt röda bjällror med snöflingemotiv har Panduro.


Vad använder man då bjällrorna till? Främst verkar de användas i mobilsmycken, men bara fantasin sätter gränserna. Ett föreslaget användningsområde är katthalsband, men jag förordar inte direkt att sätta bjällra på en stackars katt. Varför inte ett annorlunda halsband eller som en del i julpyntet?