Mönstertips: Drömfångarinspirerade smycken

De indianska drömfångarna har fascinerat och inspirerat många. Föga förvånande har detta motiv därför med tiden också hittat till smyckesdesign. Det finns drömfångarhalsband och -örhängena att köpa, antingen gjorda i metall (som på fotot) eller läder, bland bijouterierna. Här finns en liten samling länkar samt ett boktips för dig som själv vill göra smycken inspirerade av drömfångare.

Drömfångarsmycken kan göras i olika material. Vissa väver ett nät i enbart metalltråd (läs mer om tekniken looping/netting här) medan andra föredrar tråd, som mer påminner om de sentrådar och skinn som används i riktiga drömfångare. Det är vanligt att använda metalltråd eftersom det ger både hållbara och eleganta smycken. Du kan göra stommen själv eller köpa en färdig ring/länk att väva ditt nät i. Drömfångarna används oftast som halsbandshängen eller örhängen så de kan hänga fritt, men de kan även användas som länkar i t ex armband eller som fingerringar.

Hur du "väver" ett spindelnät beskrivs bl a hos Nativetech.org, vars instruktioner i övrigt är för en riktig drömfångare, ej smycken. På svenska finns det en bok av Anette Gradin, som heter Drömfångare och indianinspirerade smycken (ICA-förlaget, 2003). Den innehåller som namnet anger även några smycken inspirerade av just drömfångare.

Instruktioner till örhängen finner du hos Noc Bay Trading Company (pdf-fil), Fire Mountain Gems, Cut Out + Keep och Zyta/Jewelrylessons.com. Inte instruktioner, men väl en liten demonstration av hur du kan pärla runt din drömfångar hittar du hos Kianga. Notera den stora skillnaden i stil mellan de olika örhängena, från det traditionellt enkla till Zytas moderna tolkning.

Fler drömfångarhängen finner du i Dream Catcher Pendant (YouTube), Dream Catcher Necklace och Perfect Finish. Det sistnämnda projektet använder en annan teknik, en platt variant av vikingastickning, vilket ger ett lite annorlunda utseende som liknar riktiga spindelnät mer än en drömfångarnas nät. Du kan också göra en annorlunda tolkning genom att vira din tråd mer slumpmässigt som i Powahatan Dream Catcher. Ibland används även tekniken för peruanska trådhängen för att göra drömfångarinspirerade smycken. Ett virkat nät finner du beskrivet på Fotki. Du kan även virka själva ringen, så som beskrivs här.

Vill du hellre göra fingerringar så har Gailavira en tutorial.

Istället för att göra nätet med tråd kan du pärla det: netting ger en liknande effekt och kan lätt fästas vid en stomme. Se mönstren Small Beaded Dream Catcher Earrings, Large Beaded Dream Catcher Earrings samt Seven Point Beaded Dream Catcher Earrings. Med lagom hård metalltråd kan du även göra själva ringen pärlad, jämför Spider Web Earrings.

Ett lite annorlunda smyckesprojekt finner du hos Yarnplayer, som gör drömfångarinspirerade halsband och örhängen i pärlade frivoliteter.

På Stormdrane's blog finner du tips på en dreamcatcher fob, ett hänge i paracord som kan hängas på t ex en nyckelknippa, kniv eller liknande. Stilen är mer enkel och maskulin än i smyckesprojekten.


Vad är drömfångare?
Drömfångare är ett föremål med magiska egenskaper, som först tillverkades av ojibwaindianerna. Under 1960- och 70-talet då indianerna i hela USA enade sig i kampen för sina rättigheter spred sig drömfångaren bland vissa andra nationer och sågs av en del indianer som en symbol för den indianska identiteten och enigheten. Dess popularitet kom också att spridas över världen, inte minst bland new ageutövare. Det flitiga användandet av drömfångare anses dock av vissa indianer som överkommersialiserat. Det är alltså inte en gammal tradition bland alla indianfolk i Nordamerika -- som vi ofta flagrant som ser som ett enda folk för att de bor på samma kontinent -- utan en tradition för ett specifikt folk, som sedan i modern tid spridits över gränserna. Som kultur och traditioner av olika slag många gånger gör. Sajten Native-languages.org beskriver drömfångaren på följande vis: "some Indians think dream-catchers are a sweet and loving little tradition, others consider them a symbol of native unity, and still others think of them as sort of the Indian equivalent of a tacky plastic Jesus hanging in your truck. "

Drömfångaren består av en vidja, som surras ihop till en ring eller droppe stor som en handflata vari ett nätformat motiv vävs av t ex sentråd. Spindlar och spindelnät är återkommande i många indianska legender och folktro: ojibwa talar om spindelkvinnan, Asibikaasi, som skyddar människorna. Drömfångaren dekoreras med exempelvis fjädrar, som har en helig innebörd, och/eller pärlor samt eventuellt personliga föremål. Fjädrar används enligt vissa bara till drömfångare för barn. Drömfångarna hängdes inte minst över barns sängar då "spindelnätet" ansågs fånga dåliga drömmar och enbart låta den goda drömmarna nå den sovande. En drömfångare, som tillverkas för barn med sentråd och vide, håller inte för evigt och det är inte heller meningen. Det cirkulerar olika legender om ursprung och hur drömfångarna traditionellt användes. Se bl a Nativetech.org för mer info. Idag kan du finna drömfångare, som tillverkas av ojibwaindianer likväl som drömfångare massproducerade i diverse asiatiska länder. Det finns också många olika massproducerade föremål, som inkorporerar drömfångare, t ex vindspel och -- som du sett ovan -- smycken.

Teknik: Rosette applique beading

Rosette appliqué beading är en typ av pärlbroderi som är vanlig i nordamerikanska indianska pärlarbeten. Den finns bl a beskriven i Horace Goodhues klassiker Indian Bead-Weaving Patterns. Rosetterna sys med läggsöm (couching) och det som karaktäriserar dem är att pärlorna sys fast i cirklar, från mitten av motivet och utåt. De färdiga motiven används bl a i traditionella halsband, men de kan även göras i mindre varianter för t ex örhängen och hårspännen eller för att brodera motiv på kläder och andra accessoarer. De kan också använda för att göra runda motiv i vilken typ av pärlbroderade alster som helst.

Rosettes sys ofta med tjeckiska seed beads/rocaillepärlor och deras smalare profil gör dem lättare att använda i cirkulära motiv än japanska seeds. 11/0 och 13/0 är vanliga pärlstorlekar för dessa motiv. Man kan sy den första cirkeln med olika antal pärlor, men åtta är det vanligaste, liksom att dela in motivet i åtta "segment" (det är praktiskt på varje cirkel utökas med en pärla per segment). Indianerna broderar traditionellt på hjorthudar, men du kan även använda andra underlag som passar till pärlbroderi.

Instruktioner till hur du syr dessa pärlbroderade motiv finner du bl a hos Canku Ota, Noc Bay (pdf-fil, halsband), Bead-patterns.com, Abigail's Crafts How-to (visar hur du syr mönster) och Create Native American Beading av Theresa Flores Geary. Det sistnämnda är en bok, som handlar om moderna tolkningar av indianskt pärlarbete. På Aunt Molly's Bead Street finner du mallar för rosettes gjorda med 3/6, 4/8 eller 5 segment (scrolla nedåt). Bead Dancing har också grafpapper för dig som vill rita egna mönster.

Material: Aventurin

Aventurin är dels namnet på en sten och dels namnet på en guldglittlig glassort, som uppfanns på 1700-talet och kanske är mer känd under namnet goldstone/guldsten. Denna text handlar om stenen, som faktiskt lär ha fått sitt namn från glaset, inte tvärtom som ofta annars är fallet. Notera att namnet stavas utan något d -- det är en vanlig felstavning att skriva adventurin (eng. adventurine). Namnet har inget att göra med advent utan kommer av italienskans a ventura, som betyder (av en) tillfällighet. Namnet kommer sig av att aventuringlas uppfanns av en slump.

Aventurin kan ha flera olika färger, varav grön är den absolut vanligaste i pärlbutikerna följt av dimlila. Aventurin kan även vara gul, brun, röd, orange eller blå. Många av de aventurinpärlor, oavsett färg, som finns i pärlbutikerna, är infärgade för att förstärka den naturliga färgen. Grön aventurin, som kan vara allt från blekgrön till mellangrön, behandlas också många gånger med olja för att se mörkare ut.

Stenen är en kvarts och räknas som en variant av kalcedon. Den kallas ibland på engelska för just aventurine quartz eller aventurine quartzite, men ska dock inte förväxlas med aventurine feldspar (aventurin-fältspat, liksom kvarts ett silikatmineral), som är ett alternativt namn på sunstone. Hårdheten är lite lägre än vanlig kvarts, ca 6,5 på Mohs skala.

Den halvopaka stenen känns ofta igen på dess typiska små glimrande inklusioner av olika mineral, ofta glimmer, som i aventurin är så många att de påverkera stenens färg: fuchsit (en variant av muskovit/glimmer) gör stenen grön medan järnoxider som hematit och goethit ger en mer rödaktig sten. Det optiska effekten från dessa glimrande mineral"plättar" kallas aventurescence på engelska och kommer liksom mineralnamnet från glaset.

Aventurin används i handeln ibland som ett samlingsbegrepp för flera olika typer av mineral, inte bara aventurinkvarts. Ibland säljs aventurin som jade, bl a Indian jade då många aventurinpärlor kommer från just Indien. Lilafärgad aventurin kan säljas som purple jade, men det namnet används även om infärgad serpentin m fl "fuskjader". För mer om "jader" som egentligen är aventurin, se Jade -- den kejserliga stenen och dess oäktingar.



Källor:
Fire Mountain Gems: Aventurine Gemstone Properties
Mindat.org: Aventurine
Rings & Things Gemstone Index: Aventurine
Wikipedia: Aventurescence
Wikipedia: Aventurine

Mönstertips: Pärlvirka en schmoo

En schmoo är ett fantasidjur, som till formen kanske påminner om en igelkott eller blåsfisk med stora ögon och pussmun, skapad av Lydia Borin. Den sägs ge tur och lycka till sin ägare. Filuren virkas med pärlor i öglor, som bildar dess "päls" och kan sedan utsmyckas med pärlor på olika vis för att skapa unika individer. På sätt och vis kan de nästan ses som pärlvirkningens svar på amigurumi. Ett kul, annorlunda pärlvirkprojekt.

Mönster till schmoo finns inte på nätet och säljs inte som e-mönster. Beadwrangler säljer kit tillverkning av schmoo (görs med 11/0 seed beads) och big schmoo (8/0). Standard schmoo är ca 5 cm hög medan big schmoo är drygt 6 cm. Förutom mönsterhäfte, virktråd och pärlor innehåller kitet även broderinålar, knapp till läpparna och stoppning.

Allt om schmoo, bl a länk till kiten och flera bilder på olika schmooindivider, finner du på Schmooville.com.

Mönstertips: Blommor av organza och andra syntetiska tyger

Finns det något mer romantiskt än skira tygblommor? Gör du dem i organza eller andra syntetiska tyger så kan du skapa sött krusiga kronblad genom att hålla tygbitarna intill ett tänt ljus. Använd blommorna i broscher, halsband, hårsmycken med mera.

För att tillverka blommorna behöver du organza eller någon annan typ av syntetiskt material, som smälter i värme. Det ska vara organza av syntetfiber, inte sidenorganza. Äkta siden och andra naturfibrer kommer bara att brännas -- det kan vara fint det med, men ger inte samma krusiga effekt. Ett tyg eller band i tunn, fin kvalitet smälter lättare utan att kanterna blir brända. Oftast vill man att tyget ska just smälta, men inte så mycket att det blir svartbränt eller börjar brinna. Svedda och håliga blommor kan dock vara effektfulla, inte minst i mörka, gotiska smycken (se denna blomma). Vill du inte köpa organza som metervara finns det även band, som är tillräckligt breda för att klippa ut blomblad.

Kronbladen kan klippas ut i form av cirklar eller som en blomma med flera uddar beroende på vilken stil du vill ha på blomman. Pionen/rosen/ranunkeln på fotot ovan är gjord med just oregelbundna cirklar i fyra olika storlekar av fin organza. Pistillen kan du sy med pärlor, franska knutar (ett broderistygn), effektgarn, imiterade pistiller (används bl a av modister), knappar med mera.

Det finns en del instruktioner till smälta/brända organzablommor på nätet. För olika varianter, se Little Birdie Secrets, Engageology, Reese Dixon, Cut Out + Keep, What You Make It och You Can't Take It With You. Sew4Home har inte bara instruktioner utan även mallar du kan ladda ned. Mad Mim har instruktioner till flera olika stilar: The Burnt Edges Criss-Cross Flower, The Burnt Petal Flower samt The Burnt Edges Circle Flower. På YouTube finns flera videor, som visar hur man gör blommor, bl a How to Make a Pretty Organza Flower och Rayon/Organza Flower Technique. I den här videon används en Cuttlebug för att skära ut cirklarna, vilket går snabbare än att klippa med sax.

Tänk på att det ofta är bättre att hålla tyget vid sidan av lågan än ovanför det. Du får bättre kontroll över smältprocessen och minskar risken för att bränna tyget, som lätt tar fyr eller får hål.


Tips: Tekniken att smälta tygkanter kan även användas till annat än blommor. Personligen har jag använt tekniken på organzaband i smycken.

Tävlingstips: Två utmaningar -- romantik och livets träd

Här kommer två små tips på utmaningar där du har chansen att vinna pärlor.


FROSTnollåtta
Pärlbutiken FROSTnollåtta har just nu en utmaning, som går ut på att du ska skapa ett smycke på temat romantik. Vinnaren får en hemlig present och ytterligare fem personer får pris för att ha deltagit. Butikens utmaningar har devisen "inga regler, gör precis som du vill och framför allt ha kul!" Slutdatum är inte fastställt, men det kommer att framgå på butikshemsidan när utmaningen närmar sig sitt slut. Läs mer på FROSTnollåttas hemsida.


Art Bead Scene Blog
Art Bead Scene har presenterat sin novemberutmaning där du ska inspireras av Klimts målning Livets träd, Stoclet Frieze från 1909. Du ser en bild på den ovan. Som vanligt ska du utifrån målningen skapa ett alster -- smycke eller annat -- med minst en art bead, som är tillverkad av dig eller någon annan pärlmakare. Du finner en definition av begreppet art bead på bloggen. Bland alla bidrag, som skickats in senast 30 november, kommer en vinnare att slumpmässigt väljas ut. Priset, som brukar vara just art beads, presenteras på bloggen imorgon. Utöver vinnaren kommer favoriter bland de inkomna bidragen att plockas ut under månadens gång och presenteras på bloggen som Featured Designer varje måndag. Läs mer om utmaningen på ABS blog.

Teknik/verktyg: Gravyr med hand- eller elverktyg

Gravyr kan göras med handverktyg eller elverktyg som gravyrpennor. Vissa guldsmeder liksom tillverkningsföretag använder idag också datorstyrda gravyrmaskiner, som automatiskt kan gravera in motiv. Gravyr kan göras på olika många material som metall, glas (en graverad ädelsten kallas på svenska för gem), sten, snäckskal, keramik, plast, trä med mera.

Att gravera text kan bli finare och personligare än att stansa, men kräver å andra sidan mer arbete, tålamod och konstnärligt handlag. Om du inte har en automatisk gravyrmaskin att tillgå.


Handgravyr
Att gravera texter och motiv för hand på smycken är ett sant hantverk. Gravören använder ett verktyg som kallas för stickel (eng. graver), vilken kan ha olika profil, som ger olika snitt i metallen. En gravör kan ha en stor mängd olika sticklar. Det är viktigt att sticklarna alltid hålls vassa och jämna för att inte motivet ska bli fult. I början är det också lätt hänt att slinta, att "göra en ryttare". Dessa måste poleras bort (om de inte mot förmodan kan bearbetas in i motivet).

Handgravyr är en teknik där man verkligen får arbeta sig uppåt från enklaste nivå. Det svåraste att gravera för hand, enligt denna gravör, är text eftersom den inte kan graveras på samma sätt som när man skriver -- en teknik man kan använda med t ex gravyrpenna).

Du kan läsa en del artiklar om handgravyr på Ganoksin. Art Jewelry magazine har två artiklar om handgravyr, som du kan köpa från dem: All About Gravers samt Try Your Hand at Engraving. Handgravyr beskrivs även i vissa böcker om ädelsmide, bl a Jinks McGraths The Jeweller's Directory of Decorative Finishes.


Gravyr med tryckluftsdrivna sticklar
Det finns sticklar, som är kopplade till en kompressor som gör att gravören inte behöver använda muskelkraft för att trycka på stickeln. Istället används tryckluft, precis på samma sätt som i t ex tryckluftsborrar. På utsidan kan de se ut som "vanliga" sticklar, men med en slang kopplade till handtaget. Det finns flera olika fabrikat. Du kan läsa mer om ett av dessa på EngravingSchool.com.


Nålgravyr
Nålgravyr är en typ av handgravyr som inte görs med sticklar utan med, precis som namnet antyder, en nål som hålls fast i ett handtag (t ex en pinnchuck). Denna teknik, som på engelska kallas scrimshaw, används på exempelvis elfenben, tagua ("vegetabiliskt elfenben"), ben, horn och liknande material. Den används inte på hårda material som metall och har ett annorlunda utseende då man arbetar med ett så smalt verktyg som en nål, vilket är anledningen till att jag inte går närmare inpå tekniken just här.



Gravyr med elverktyg
Det vanligaste sättet att gravera, inte minst bland hobbyister, är med någon form av elverktyg. Fördelen med dessa är att de är enklare att använda och inte kräver lika mycket träning som handgravyr med sticklar.

Det finns speciella elektriska gravyrpennor att köpa, men du kan också fästa gravyrstift på en böjlig axel kopplad till en mikromotor eller multimaskin (t ex Dremel). Dremel har en del projekt på sin hemsida, som visar hur du kan arbeta med deras gravyrpennor, se Gravyr på sten (video), Gravera i glas och Träfat med filigranmönster. Det finns även flera instruktioner på eHow, som beskriver hur du graverar med en multimaskin, bl a den här. Köper du en gravyrpenna medföljer vanligen instruktioner, till skillnad från om du köper ett gravyrstift.


Automatiska gravyrmaskiner
Med modern teknik kom den automatiska gravyrmaskinen, som kan gravera text såväl som bilder på olika material. I smyckesammanghang är det speciellt användbart när man t ex ska gravera insidan på en vigselring. Lasergravyrmaskiner används även för att rita motiv på pärlor och hängen (se trä- respektive snäckskalspärlan på fotot ovan). Gravyrmaskiner är dyra och inte ett alternativ för de flesta. Du kan se exempel på dem hos bl a U-Marq.

Noterat: Tags i anodiserad aluminium

Kanadensiska chainmailspecialisten The Ring Lord har börjat sälja tags i anodiserad aluminium. Anodisering eller eloxering innebär att man på elektrokemisk väg skapar ett oxidlager på metallens yta, som sedan kan färgas i färgbad. Och det är just sådana här färgade metallhängen, som The Ring Lord nu erbjuder. Dels har de runda tags på 8,9 eller 17,5 mm och dels säljer de även dog tags i storleken 2 x 1,1 inches (ca 51 x 28 mm).

De större runda tagsen finns även i brons medan dog tags även finns i rostfritt stål och blankpolerad aluminium.

Alla tags finner du här.

Teknik: Vira smycken med garn eller snöre

När jag gick på mellanstadiet fick jag lära mig att göra de här garnarmbanden i syslöjden. Vi använder bomullsgarn, som vår syslöjdslärare handfärgat själv. Det melerade garnet ger en fin effekt, men det går förstås lika bra att använda enfärgat garn eller snöre -- eller använda flera garner i olika färger.

För att göra denna typ av armband -- eller halsband -- så behövs inte särskilt mycket material: garn eller tråd (gärna bomullsvirkgarn -- ylle kan däremot tova sig med tiden), elastisk tråd samt slang. Vi använde kylarslang. Instruktioner finner du bl a hos Slöjdnytt. Hur du gör arm- och halsband med flera trådar finns beskrivet hos 365 saker du kan slöjda. Även på Art is Tree finns en beskrivning, men här fixeras garnet med lim och ett magnetlås limmas fast i slangen istället för att använda elastisk tråd.

För en "vuxnare" och mer trendig look kan du istället arbeta med (färgade) lädersnören, som viras runt läder istället för runt en slang. Instruktioner finner du hos Creativ Company. Se även Cut Out + Keep där garn viras om en stomme av rep.




Du kan också linda in armbandsstommar på liknande vis. Använd virk- eller brodergarn, knyppeltråd, vaxad lintråd, lädersnöre osv. Se Martha Stewart, Make It & Fake It (tvåfärgat) och CraftStylish för exempel på projekt. På den senare sajten får du också tips på hur du kan knyta, fläta och på andra sätt skapa struktur på garnet innan du virar det för olika effekter. Armbandet ovan är gjort med lintråd, som jag trätt drops på.

Jämför även med Mönstervävda garnarmband och Garnvävda läderarmband.