Material: Shakudo

Shakudō är en japansk kopparlegering, som består av koppar (90-96 %) och guld (4-10 %). Den klassiska legeringen innehåller 4 % guld, men det går faktiskt att finna exempel på shakudo med så lite som 2 % och så mycket som 25 % guld.

Obehandlad påminner färgen om koppar eller brons (se foto nedan), men den används oftast patinerad med traditionella patinan rokushō, som ger metallen en purpursvart yta -- en färg som gett upphov till legeringens alternativa namn "kråkguld" eller "kråkkoppar". Det finns även patinor som ger metallen en mörkt chokladbrun ton, men det är den purpursvarta nyansen som är den klassiska.

Det finns för övrigt en legering av shibuichi och shakudo med tillsats av en extra liten gnutta guld, som kallas kuro-shibuichi eller kin-ichibusashi. Denna legering blir svart när den patineras, men får inte exakt samma mörka nyans som shakudo.

Shakudo användes från början mycket i dekorativa detaljer på katanasvärd, ofta i kombination med shibuichi, guld, silver och andra kopparlegeringar. I och med Meijireformerna förändrades inriktningen för de flesta svärdsmakare, som övergick till att skapa dekorativa objekt när deras svärdsköpande kunder, samurajerna, försvann. Därmed kom metallen att användas till bland annat smycken.

På grund av det dyrbara guldinnehållet används shakudo oftast till mindre föremål, som exempelvis ett halsbandshänge, eller enbart till mindre detaljer på större föremål. Shakudo används ofta i mokume-gane, som du kan läsa om här, men det finns även många exempel på smycken där shakudo används som huvudmaterial.

PS! Recept på rokusho kan du hitta exempelvis på Ganoksin.


Foto: J L Collier [via Flickr.com], Creative Commons BY-ND 2.0 (överst); Nora [via Flickr.com], Creative Commons BY 2.0

Material: Shibuichi

Shibuichi är en japansk silver- och kopparlegering. Namnet betyder "en fjärdedel", vilket står för legeringens innehåll enligt det vanligaste receptet: en del silver till tre delar koppar. Det exakta innehållet kan dock varieras beroende på vilket färg man vill få på metallen. Det finns varianter med så lite som 5-10 procent silver, vilket ger en mörkare grå metall, likväl som shibuichi med upp till 30 procent silver, vilket ger en ljusare metall. Ju mer koppar i legeringen, desto tydligare rosa eller kopparfärgad ton har den annars silveraktiga metallen.

Shibuichi patineras ofta. Till skillnad från västerländsk tradition där man ofta arbetat med få legeringar men många olika patineringslösningar så har man i Japan en tradition av att använda ett fåtal patinor och istället variera metallegeringarna för att få fram olika färger på metallen. Därav de många shibuichivarianterna, vilka alla ha sitt namn (se lista här -- samt beskrivningen av resultat av patinering här). En vanlig typ av traditionell patina som används är rokushō, vilken på shibuichi ger dova gröna och blå nyanser.

Liksom shakudo, en annan känd japansk legering, användes shibuichi från början mycket i dekorativa detaljer på katanasvärd. I och med Meijireformerna förändrades inriktningen för de flesta svärdsmakare, som övergick till att skapa dekorativa objekt när deras svärdsköpande kunder, samurajerna, försvann.  Därmed kom metallen att användas till bland annat smycken.

Shibuichi används ofta i mokume-gane, som du kan läsa om här, men även i ensamt majestät, som du kan se exempelvis i de patinerade ringarna ovan. Det tillverkas även smyckeskomponenter i shibuichi, även om det inte är den allra vanligaste metallen. Två tillverkare som erbjuder det är Saki Silver och Green Girl Studios.

Det finns för övrigt en legering av shibuichi och shakudo med tillsats av en extra liten gnutta guld, som kallas kuro-shibuichi eller kin-ichibusashi. Denna legering blir svart när den patineras, men får inte exakt samma mörka nyans som shakudo får.


PS! Hur du kan imitera shibuichi med hjälp av silverlera på koppar har du kunnat läsa om tidigare i denna bloggtext.


Foto: Thomasin Durgin [via Flickr.com], Creative Commons BY-NC-SA 2.0

Kultur: Pärlbroderierna i Game of Thrones

Vare sig du följer Game of Thrones eller ej så har du säkerligen åtminstone hört talas om den fantasysuccé på tv och kanske har du redan läst någon av alla de bloggartiklar av pärlare och brodöser (för att inte nämna fantasy- och modebloggare/-tidningar) som öst lovord över de vackra, intrikat broderade kläderna, men för dig som missat det så passar jag på, lagom till säsongspremiären, att skriva om dem också. För är du det minsta intresserad av pärlbroderi ska du inte missa dessa praktverk!

Broderierna på de av Michele Clapton designade dräkterna är skapade av londonbaserad costume embroiderer Michele Carragher, som tidigare arbetat som brodös för flera brittiska och amerikanska kostymdramer. Carragher har specialiserat sig i handbroderi och ytbroderi (surface embellishment) och använder sig av traditionella broderitekniker (bl a reliefbroderi, guldbroderi och fritt broderi), smockning, pärlbroderi och utsmyckning. Allt detta syns i GoT-broderierna där ett granskande öga kan finna en mängd ögongodis till material: brodergarn, pärlor (pärlnörden kan identifiera bland annat tilas och Miyuki-drops i Daenerys drakklänning, swarovskikristaller i Cerseis dräkt och ), motringar, metalltrådar, paljetter, garn med mera.

Broderierna är inte bara imponerande i sin hantverksskicklighet, de berättar också något både om de kvinnor/flickor som bär dem och händelseutvecklingen i serien. Sansas brudklänning är ett bra exempel där broderierna är fyllda av symbolik som visar hur hon går från att vara en i familjen Stark (symbliserad av faderns varg och moderns fisk) till att bli en Lannister (lejon) -- och framför allt hur de senares dominans över henne växer.

Det kan vara svårt att se de imponerande detaljerna i speciellt kvinnornas kläder i den lilla tv-rutan, men som tur är finns det ingen brist på foton på nätet, som visar kläderna så väl i helfigur som i närbild. Bästa stället att börja är Michele Carraghers hemsida där du förutom bildgallerier även kan få se små inblickar i hur hon skapar sina läckra broderier. Här finner du även små texter kring hur kläderna utvecklas och/eller symboliken broderad in i dem. För större bilder, se även BuzzFeeds artikel här.

Foto: Michele Carragher

Tävling: Sommarlängtan

Smyckestillbehor.se har en ny smyckestävling. Denna gången är temat Sommarlängtan och priset är en somrigt jordgubbsdoftande kroppsskrubb från BodyDesserts.se. Som pärlbutiken uttrycker det: "Det stämmer, den här gången tävlar du inte om pärlor, för det gissar vi att du redan har några stycken av. :) Den här gången vill vi ge bort äkta sommarkänslor!"

Material och teknik är valfria, enda kravet är att smycket får juryn att sukta efter sommaren.

Sista tävlingsdag är fredagen den 18:e april. Du kan skicka in ditt bidrag via mail eller butikens facebooksida. Fullständig tävlingsinformation finner du här.

Tävlingar och utmaningar: Aprilutmaningar

Ny månad betyder nya utmaningar för pärlare och smyckestillverkare. Här är en sammanfattning av aktuella månadsutmaningar (för andra under månaden aktuella utmaningar/tävlingar, se tidigare inlägg i kategorin Tävlingar och utmaningar). Som vanligt en mix av både rena utmaningar utan priser involverade samt utmaningar med tävlingsmoment och/eller utlottade priser. Numer finner du även några års- och veckoutmaningar utöver de månatliga i listan.


OBS! Många månadsutmaningar håller på månaden ut eller avslutas upp till en vecka före månadsskiftet, men exakta datum kan variera stort -- många utmaningar har nu deadline i början eller mitten av månaden -- så läs regler och information noga för att inte missa din deadline.

Se alla utmaningar efter sidbrytningen.

Historia: Pärlbroderade hyllbårder

Pärlor har använts för att pynta mycket genom historien. När jag och min syster fick det trasiga pärlarbetet ovan (för att plocka det på pärlor!) så undrade vi vad det en gång använts som. Efter ett tag fick vi några förslag på våra efterlysningar och det svar som återkom mest var: det är viktorianska hyllbårder.

Från mitten av 1800-talet till en tid in på 1900-talet kunde man använda sig av dessa breda pärlbroderier -- och även broderier utan pärlor -- för att smycka sina hyllor, ofta hörnhyllor. Bårderna, eller lambrekängerna som de också kallades, fästes längs kanten på hyllplanet och förvandlade på detta vis en enkel trähylla till något mer i tidens smak. Även andra föremål i huset kunde smyckas med liknande broderier så som tidningsställ och dockhusmattor.

På våra museer och då främst Nordiska museet kan du faktiskt hitta flera exempel på dessa pärlsmyckade hyllor. Och jag kunde inte hålla mig från att visa ett urval. Den äldsta är från någon gång efter 1854 och de yngsta är från 1900-talet.

Notera att du kan klicka på bilderna för en förstoring. Länkarna i bildtexten går till respektive bilds sida på Digitalt Museum där du kan läsa mer om objektet.

Nordiska museet. Foto: Thomas Adolfsson, CC BY-NC-ND 3.0

Bohusläns museum

Nordiska museet. Foto: Thomas Adolfsson, CC BY-NC-ND 3.0

Nordiska museet. Foto: Thomas Adolfsson, CC BY-NC-ND 3.0

Nordiska museet. Foto: Thomas Adolfsson, CC BY-NC-ND 3.0

 
 Den vanligaste tekniken tenderar vara broderi på stramalj. Pärlorna, som kan sys i varierande tekniker från halva korsstygn till stjälkstygn och relieftekniker, blandas ofta med en bakgrund av korsstygn med brodergarn. I vissa fall används sammet som bakgrund och då är denna inte broderad. Ibland används pärlor enbart i fransarna medan resten broderas med ylle eller annat garn.

Men, som du kan se nedan, är inte stramaljbroderiet allenarådande. Även friare sömsätt kan användas.

Bohusläns museum

  Hyllbårderna är vanligen stora och breda, men från 1900-talet finns också exempel på nättare varianter:

Nordiska museet. Foto: Thomas Adolfsson, CC BY-NC-ND 3.0

Nordiska museet, CC BY-NC-ND 3.0

Den sista hyllan i mörkt gjutjärn är faktiskt en liten hylla för barnen, klassificerad som leksak av museet.

Pärlade hyllbårder försvann, men hyllbårderna i sig höll sig kvar ett tag till efter att de stora, viktorianska lambrekängerna togs bort. Nu dock i form av smalare, enklare broderade band och pappersbårder, ofta inte bredare än själva hyllplanet. 

Dessa iögonfallande pärlarbeten är väl långt ifrån vad de flesta gör och tycker om idag -- så till vida man inte är neoviktorian eller vill återskapa en gammal stil -- men det ger en kul liten inblick i en tid med andra stil- och inredningsideal, en tid då man kunde och ville lägga mycket tid på att brodera utsmyckningar till hemmet (eller betala för att låta andra göra det åt en).

Noterat: Pärlrelaterade aprilskämt

Blev du lurad april igår? Även pärlbutiker och andra inom smyckestillverkningens värld passade på att narras lite med pärlare. Här är en liten samling av de aprilskämt jag sett.

En personlig favorit kommer från Hadar's Blog, som berättar om en ny variant av Hadar's clay: No-fire Furry Clay som görs av en nyupptäckt metall kallad furrium. Vidare berättar hon att den nya, lufttorkande metalleran kan färgas genom att tillsätta pulveriserade ädelstenar "such as Bronzite, Cuprite, Woolite, Lucite, Candelite, Tarzanite, Colalite, Millerlite, Hematite, Walterwite, Sleeptite and Morninglite".

Cindy Lietz, alias Polymer Clay Tutor, varnar för att blå polymerlera nu visat sig innehålla ozonförstörande partiklar som aktiveras av uv-ljus, men lugnar alla som älskar blått med att hon och sonen genom omfattande experiment nu funnit ett sätt att neutralisera reaktionen.

Happy Mango Beads rapporterar på sin blogg att en chihuahua har satt världsrekord genom att trä 800 pärlor på tråd.

Andra butiker har lockat med spännande köperbjudanden så som gratis levande guldfisk (Fusion Beads) eller en alpacka på köpet (Interweave).

Månadens pärlmix: April 2014

Månadens pärlmix går i trendmetallen roségulds tecken. Akvamarin och roséguld (här i form av swarovskikristaller) är en fin färgkombo, som passar årstiden. Här blandas den med lite cremevita pärlor för en ännu mer somrig känsla.

Jag kunde inte hålla mig från att också mixa pärlorna med de rosa pärlor, som låg i samma påse som de mintgröna, så därför får du även en bonuspalett denna månad.

För dig som gillar både pacific opal och rose alabaster så avslutar jag med en bild på alla pärlorna tillsammans.

Verktyg/teknik: Puckelanka

Corey Holmes [via Flickr.com], cc by-nc-nd 2.0

Puckelanka är det något udda namnet på ett block som används för att kupa metall (skapa en puckel, som det kallades förr). Blocket kan vara gjort av trä eller metall, ofta i form av en kub med olika stora fördjupningar på varje sida, men det kan också vara i form av en platta. Fördjupningarna är vanligtvis runda, men det finns även varianter med ovala eller päronformade gropar. Till puckelankan hör drivar eller knopstampar, stansar med kulformiga huvuden som används för att forma metallen.

Dauvit Alexander [via Flickr.com], cc by-nc-sa 2.0

Puckelankor finns som sagt i både trä och metall. De i trä är billigast, men kan också slitas ut fortast, speciellt om du bearbetar hårdare metall än tenn. Om du inte använder den så ofta och arbetar med tunnare metall kan det dock räcka med trävarianten. 

Amy Dame [via Flickr.com], cc by-nc-nd 2.0

Det finns många hemsidor och videor som visar hur du använder verktyget. Ett litet urval får du här. Kika gärna på flera av sidorna, dels för att se olika varianter av verktyg och dels för att snappa upp olika tips och idéer.

Hur du använder en puckelanka beskrivet i ord och bild finner du hos bl a Rings & Things, Beading Daily och Artbeads. Instruktionsvideor finner du hos Rio Grande, Cool Tools, Art Jewelry Magazine och Vintaj. Även om puckelankan främst är tänkt att använda för att forma metall så kan den även användas för andra material. Hos Love My Art Jewelry hittar du tips på hur du kan forma akryl i en puckelanka.