Om du inte hade möjlighet att skriva dagbok, hur skulle du föra en hemlig dagbok? En gång i tiden brukade kvinnorna i indianstammar på platåerna runt Columbiafloden i nordvästra USA använda sig av pärlor och hampasnöre för detta ändamål.
När en kvinna gifte sig började hon föra vad som mest av allt kan liknas vid en dagbok eller kalender genom att knyta knutar på ett snöre hon spann. En knut för varje dag. Hon noterade viktiga händelser i sitt liv – sitt giftermål, en födelse, ett dödsfall, ett barns flytt hemifrån, en speciellt god skörd eller andra speciella händelser – genom att knyta fast en pärla, ett skal eller talisman. Pärlor kunde också användas för att dela in snöret i veckor och månader (se bild ovan). Nystanet förlängdes efterhand och när det blev för stort kunde ett nytt påbörjas. Vissa kvinnor delade exempelvis upp snörena i längder om 25 år för att de skulle vara mer lätthanterliga.
Detta nystan kallades för ititamat, vilket lär betyda ungefär "räkna dagarna" eller "räknekalender". Ibland kallas den på engelska för en time ball eller calendar ball. I sin bok Columbia River Basketry skriver Mary Dodds Schlick om hur en ititamat kunde läsas på samma sätt som en gammal dagbok av kvinnan som skapat den:
"One Yakima woman remember her grandmother, who was blind, fingering each knot, each bead, remembering. The soft coil of string grew larger on the floor as the grandmother unwound the ball, recounting the events the ititamat brought to mind. For centuries, this humble fiber known as Indian hemp carried the stories of the lives of the native people along the Mid-Columbia River."
Genom knutsystemet kunde en kvinna inte bara minnas händelser utan också säga vilket datum det inträffade. Med nystanen som logg kunde hon på sin ålderdom tradera sitt folks historia till de yngre generationerna. Nystanet var en del av den orala traditionen snarare än en nedskriven berättelse som andra kunde läsa.
En ititamat var en privat ägodel, som följde med sin upphovskvinna i graven. Det finns därför inga bevarade äldre ititamats, men det finns nytillverkade repliker, som visar hur nystanen såg ut.
Ititamat har också inspirerade moderna konstnärer, som exempelvis i Anne Bullocks grupprojekt Ititamat Series.
Källor/vidare läsning:
Lone Grey Squirrel: Time Ball
Mary Dodds Schlick: Columbia River Basketry
The Midnight Heart: The Native American Time Ball (citerar Bonnie M. Fountain)
Walla Walla Union Bulletin: Ancient art of counting days reflected in new Ititamat, III, exhibit at WWCC
Foto: Lone Grey Squirrel
Tack Maniki! Tack vare pärlorna väcktes mitt intresse för ursprungsbefolkningarna i Amerika. Man behöver faktiskt inte ha tillgång till en dator eller ens papper och penna för att föra anteckningar om sitt liv. Intressant! Milka
SvaraRadera