Pärlsort: White hearts -- Cornaline d'Aleppo

Kärt barn har många namn. Denna typ av pärlor kallas för white hearts eller cornaline d'Aleppo.  I Nordamerika blev de även kända som Hudson Bay trade beads. Ovan syns troligtvis något modernare white-heart seed beads, vilka tillverkas än idag. Preciosa Ornela kallar denna typ cornelian. De skiljer sig från white-lined pärlor genom att de har just vitt glas i kärnan runt hålet, inte bara vit färg.

White hearts räknas ofta till gruppen trade beads, pärlor som tillverkades för den internationella handeln under historisk tid när européerna reste ut i världen. Enligt en källa användes små pärlor -- de minsta var 3-4 mm stora -- för att byta till sig palmolja och stora -- 16-20 mm -- för att byta till sig elfenben i Västafrika. Till och med slavar kunde köpas med pärlorna. I Nordamerika var de standardvalutan för att köpa bäverpälsar från indianerna och i Guatemala såldes de som alternativ till den dyrbara och eftertraktade röda korallen. Populariteten gjorde att de via handeln kom att spridas på jordens alla (bebodda) kontinenter.

Pärlorna tillverkades i glaspärlecentrat Venedig under 1800-talet och början av 1900-talet. I modern tid tillverkades -- och tillverkas, som ovan nämts -- varianter av dem i Frankrike och Tjeckien. White-hearts föregicks av en pärlsort som kallas green-hearts eller pre-white heart beads, vilken användes i handeln redan på 1600-talet. Jämfört med många andra pärlor som kom därifrån är de ganska enkla: en kärna av opakt vitt eller beige glas -- det finns även yellow-hearts -- som täcktes med transparent färgat glas, oftast i rött, orange eller bärnstensgult. Tekniken var antingen drawn (draget glas, som seed beads) eller wound (enklare variant av lampwork där glaset viras runt en mandrell). Formerna variernade. Vanligast var runda eller snarare rundade pärlor, men även cylindrar, kuber, plattor, bicones, tunnor mm. Några få var även dekorerade med exempelvis guldfluss (aventurin) på ytan.

Runt förra sekelskiftet tillverkades också mindre satser med blåa white-hearts, men det var de rubinröda pärlorna som var mest eftertraktade. Liksom med vissa exklusiva röda och rosa glasnyanser än idag så åstadkom man nyansen genom att bland ned guldoxid i glasmassan, vilket gjorde färgen dyrare än de flesta andra. Cirka 1890-1930 använde man sig av det nyupptäckta ämnet selen för att skapa rubinröda nyanser, som skilde sig från de man fick från guld, men detta slutade när selen blev dyrare än den gamla tillsatsen.

Varför white-hearts heter som de gör är inte svårt att förstå och namnet Hudson Bay beads kommer sig av att pärlorna var en av de sorter som salufördes av Hudson Bay Company i Nordamerika, men varför de även heter cornaline d'Aleppo verkar man inte riktigt veta. Cornaline är det franska namnet på karneol och många white-hearts har en karneolliknande färg. Men Alepppo, den lilla syrianska stad? Vissa gissar att det kan bero på att Aleppo en gång i tiden var en viktig handelstation mellan Afrika, Asien och Europa där bl a man bl a handlade med karneol och white-hearts. Andra menar dock att namnet kan komma sig av att man associerat pärlorna med de mytomspunna helande röda stenarna från Aleppo.

Källor/vidare läsning:

African Trade Beads
Beadazzled
Picard Trade Bead Museum
Tradebeads.org

Foto: Big Bead, Little Bead [via Flickr.com], CC BY-NC-ND 2.0