Material: Safirer

Naomi King [via Flickr.com], CC BY 2.0

De gamla perserna trodde att jorden vilade på en gigantisk safir, vilket gav himlen dess djupa blå färg då den reflekterade ädelstenens glans från jordens inre. En gammal tradition säger att Moses mottog guds bud på tavlor av safir, vilket gjorde den till den heligaste ädelstenen. Länge har safir symboliserat ärlighet, sanning och trohet -- vilket bl a gjort att den använts i vigselringar: när prins Charles gav sin Diana en ring med safir inspirerades blivande brudar över hela världen att vigas med en (diamant- och) safirring.

Orbital Joe [via Flickr.com], CC BY-NC-ND 2.0

Ädelstenen korund delas in i safirer och rubiner. Rubin kallas röda varianter av korund medan safir används för alla andra färger. Färgen på safir kan vara gul, orange, rosa, grön, lila och grå/svart, men färgen framför alla är blå. Förr kallades flera blå ädelstenar för safir och man anser att det grekerna avsåg när de skrev om sappheiros var troligtvis lapis lazuli, inte korund. Liksom andra ädelstenar utöver diamant räknas safir till de s k färgstenarna eller färgädelstenarna.

En sällsynt och populär typ av safir är padparadscha, en rosa-orange ädelsten från Sri Lanka. Eftersom efterfrågan översteg utbudet så tog det inte lång tid innan fejkade padparadschasafirer dök upp på marknaden: mindre sällsynta rosa safirer diffusionsbehandlades med beryllium för att få den rätta aprikosfärgade tonen och kunde säljas dyrt av skrupelfria ädelstenshandlare. Nästan alla safirer på marknaden idag är traditionellt värmebehandlade för att fördjupa den naturliga färgen, vilket är accepterat av branschen, men att förändra färgen med diffusionsbehandling (som skapar en film på ädelstenens yta) utan att deklarera detta är inte ok.

En annan välkänd typ av safir är s k stjärnsafir (se nedan). Det är safirer med tunna "rutilnålar" vilket ger upphov till ett optiskt fenomen kallat astrism. När en sådan safir cabochonslipas så framträder en stjärna i stenen, som skimrar i ljuset. En av världens mest kända och näst största kända stjärnsafiren är den s k Star of India.

Syntetiska safirer, inklusive stjärnsafirer, har framställts sedan 1902 då stenar som skapats genom den s k Verenuilprocessen (uppkallad efter franske kemisten Auguste Verneuil) nådde marknaden. Idag tillverkas syntetisk safir både med hjälp av traditionella metoder och genom modern industriell tillverkning. 2003 var världsproduktionen av syntetisk safir ca 250 ton. Tillgången på billig och helt ren syntetisk safir skapade möjligheter för många nya industriella och vetenskapliga användningsområden för ädelstenen.

Syntetiska stenar ska inte sammanblandas med imitationer. Syntetisk sten är kemiskt identisk med dess naturliga motsvarighet medan en imitation, som kan vara naturlig eller laboratorietillverkad, bara efterliknar stenen den vill ersätta. Det finns flera imitationer av blå safir, men den vanligaste är syntetisk blå spinell, vilken är svår att skilja från äkta safir. I äldre tider användes för övrigt namnet false sapphire på engelska om slipad blå fluorit.

Ben Russell [via Flickr.com], CC BY-NC-ND 2.0

Safiren har hårdheten 9 på Mohs hårdhetsskala och är till skillnad från t ex diamanter inte känsliga för sprickbildning, vilket gör den till en mycket tålig smyckeskomponent. Tåligheten gör att de till skillnad från många smyckestenar passar i smycken designade för dagligt bruk. De tål även att rengöras i ultraljudsbad och ångrengörare.

Källor/vidare läsning:

Art Jewelry July 2010: Stone Sense

GIA Gem Encyclopedia
Mindat.org
Sveriges Gemmologiska Riksförening: Färgädelstenar
Wikipedia: sapphire