Schellack – även stavat shellack (eng. shellac) – är ett naturmaterial, som utvinns ur ett harts som produceras av den indiska lacksköldlusen då den sugit sav från vissa typer av träd. Restprodukter avsöndras från lusen, blandat med det röda färgämnet gummilacka (eng. lac). Detta sekret täcker lusen och dess ägg där det hårdnar. Massan samlas in -- inklusive djuren den sitter på -- och ur den smälts schellacken fram.
Det har och har haft många olika användningsområden (se t ex Wikipedia). Här fokuserar jag på ett par av intresse för smyckestillverkare.
Schellack säljs i form av flingor, som kan upplösas i lösningsmedel, eller i form av stänger. Stängerna används framför allt som alternativ till lim när man dobbar, det vill säga gör avslut på trädda pärlcollier. Istället för att limma fast pärlsilket i avslutet så doppas änden i schellacken, som upphettats över en låga, och trycks fast i den lilla ändhylsan. Till skillnad från lim så släpper schellacken från hylsan nästa gång den värms upp. Till exempel vid omträdning av halsbandet, vilket innebär att du enklare kan återanvända ändhylsorna/dobbarna. Eftersom schellacken stelnar relativt fort kan det vara lite klurigt att få till avsluten i början.
Schellackflingor, som lösts upp i t ex sprit eller thinner, används bl a på trä och metall. På trä är den en perfekt grund att sedan måla på och kallas då ofta för kvistlack. På metall, t ex koppar och mässing, har den använts som skyddslack för att förhindra oxidation och ärg. Metallen håller sig skinande och behöver därför inte putsas/rengöras som annars. Det har varit vanligt på allt från fickur till ljuskronor och ibland används det även på smycken. Ibland har pigment eller andra harts blandats i för att ge en annan färgton till föremålet.
Vid förgyllning med bladmetall kan schellack användas både som primer/grund (inte minst på trä) före häftgrunden appliceras och som skyddslack ovanpå det färdigförgyllda arbetet för att hindra det från att bli matt eller oxidera.
Schellack finns i flera olika nyanser, från mer eller mindre färglös (blekt med klor) eller gulaktig till mörkbrun. Den är UV-resistent, vilket innebär att färgen inte förändras med tiden. Schellack lär även vara mindre utsatt för repor än många andra lack och skador är enkla att laga med ett nytt lager.
Schellack är också en beståndsdel i så kallat stenlack, som används för att temporärt "limma fast" en sten i en hållare när den ska slipas och/eller borras. När stenen är färdigslipad och -polerad hettas lacket upp så att stenen kan lossas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Frågor, tips, synpunkter eller kommentarer? Skriv gärna en rad här -- vill du hellre ta det privat hittar du min e-postadress under Kontakt (flikarna under bloggrubriken). Tänk på att frågor som ställs i kommentarerna besvaras här. Vill du ha svar via e-post är det bäst att istället maila direkt.
Tack för din kommentar!
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.