måndag 3 juni 2013

Pärlsort: Giftiga pärlor





Det finns en mängd naturmaterial som används för att göra pärlor. I denna grupp ingår bl a fröer och nötter. Många har nog sett frö- och nötpärlor, men inte lika många känner till att det faktiskt finns giftiga fröer som används som pärlor. Vissa är ganska ovanliga och har främst använts i historisk tid eller är begränsade till vissa geografiska områden, men det har hänt att giftiga pärlor dykt upp i pärlbutiker eller som smycken och andra dekorativa pärlarbeten.

Även om det ofta inte är förenat med någon direkt dödsfara att bära de hela pärlorna mot huden så finns det dock risker: pärlorna kan ge upphov till hudirritation och allergiska reaktioner, men framför allt finns risken att ett barn eller husdjur av ren nyfikenhet skulle bita på eller svälja pärlorna. Och vissa -- men inte alla här nämnda -- fröer/bönor kan i värsta fall vara dödliga om de intas. Med andra ord är det pärlor som för säkerhets skull passar bäst i en pärlsamling där de är ordentligt märkta än i ett smycke eller annat pärlarbete.

Men vilka är då dessa giftiga pärlsorter och hur känner man igen dem? Vi börjar med den vanligaste, som bl a har skapat rubriker för något år sedan då armband med fröna såldes i Storbritannien.

Paternosterböna

Den pärlsort som troligtvis är mest känd som en giftig är fröna från Paternosterbönan (Abrus precatorius), även känd som bl a jequirity beans, gunj (गुंज), crab's eye, rosary pea, John Crow bead, akar saga och jumbie bead. Det svenska namnet liksom några av de engelska skvallrar om att bönorna använts i radband efter det att katolska erövrare såg de färgstarka pärlorna i indiansmycken. Fröerna har en vacker färgsättning: knallröda med en svart fläck, som du kan se på bilden ovan, men det finns även en mindre vanlig vit variant.

Bönorna innehåller abrin, ett dödligt gift som påminner om det mer kända ricinet men mycket giftigare. Så giftigt att en uppgiftslämnare påstår att abrin motsvarande vikten av bläcket för att trycka en punkt i en bok är tillräckligt för att döda 30 vuxna människor.

Abrin kan ge mycket allvarliga symptom från hudirritation till blödningar och organsvikt (läs mer i detalj om dem här). Hudkontakt är dock inte lika allvarligt som om bönorna äts -- det senare kan vara dödligt. Symptom på förgiftning kan komma efter några timmar, men vanligtvis först efter 1-3 dagar. Eftersom det inte finns något botemedel är vården inriktad på att få bort giftet från kroppen (t ex genom sköljning av hud vid hudkontakt och intag av aktivt kol vid invärtes förgiftning) samt att avhjälpa symptomen. Om bönorna sväljs hela kan det hårda skalet dock skydda från förgiftning eftersom de då passerar intakta genom kroppen, men om pärlorna är uppborrade (som pärlor), krossade eller tuggade så kan giftet sprida sig i kroppen.

Mer information om paternosterbönan finner du bl a hos Wayne's Word: Botanical Jewelry, Wikipedia och Botanical Beads of the World. För en smyckestillverkare kan det vara intressant att veta att det är denna böna som är ursprunget till ädelstensvikten carat: en böna väger ett carat. Diamanten Kooh-i-noor lär ha vägts upp med just paternosterbönor.

Övriga giftiga pärlor

Det finns även fler bönor och fröer som används eller har använts i smycken och andra pärlarbeten runt om i världen, men som kanske är mindre troliga att råka på. De kan dock även de vara intressanta att känna till.

Mescalbönan (Calia secundiflora) är ytterligare en giftig röd böna, som använts som pärla av vissa indianfolk i södra USA och Mexiko. Den ska inte förväxlas med den hallucinogena agavedrycken mescal, men tidigare har bönorna använts i samma syfte av en del stammar -- i den s k Red Bean Dance -- innan de övergick till den säkrare peyotedrycken.

I samma område används även den likaledes röda och giftiga coral bean. Själva plantan bönorna växer på, Erythrina flabelliformis, kallas ibland Madre de cacao av lokalbefolkningen eftersom de planteras bland kakaoträd och kaffebuskar för att ge dessa den skugga de behöver. Bilder på mescal och coral beans hittar du här.

I Costa Rica har fröna från spikklubba (Datura stramonium) trätts på tråd tillsammans med filtbitar till långa halsband. I Europa förknippas den mycket giftiga växten, som av inte så få är en omtyckt trädgårdsväxt, kanske främst med häxor och trollkonst. Spikklubbans frön är små och svarta och ser ut som frön gör mest.

Rävkaka, kräknöt och poison nut är några namn på rävkakaträdets (Strychnos nux-vomica) frön. Som det vetenskapliga namnet avslöjar innehåller fröna det "klassiska" giftet stryknin. Trots detta kan man finna fröna i bl a australiska aboriginhalsband.

Även den gula oleanderns (Thevetia peruviana) ovala fröer är giftiga, men kan ses i smycken från Västindien, Amazonas och Peru eftersom de anses lyckobringande. I bl a Afrika har spräckliga ricinfröer (Ricinus communis) använts i smycken. Yaguafolket använder de giftiga fröna och fröskalen från kautschuk eller gummiträdet (Hevea brasiliensis).

Du kan läsa mer om dessa pärlsorter och se bilder på dem -- lösa eller i smycken -- hos Botanical Beads of the World och Wayne's Word: Botanical Jewelry. De sistnämnda fröpärlorna hittar du endast hos Botanical Beads.

Varför används giftiga pärlor?

Varför används då giftiga fröer och bönor som pärlor? Svaret lär nog först och främst stavas tradition: de har alltid använts. I olika tider och på olika platser haft begränsade möjligheter att skapa pärlor i avancerade material som t ex glas, men har haft en god tillgång på naturens egna pärlor. Böner, fröer, nötter osv är några av våra allra äldsta pärlmaterial.

Pärlorna är ofta inte är direkt farliga att bara bära, oavsett hur giftiga de är, så är det inte alltid giftigheten upptäcks eller så ses det som en väldigt liten risk att någon skulle råka illa ut -- skulle du t ex sluta använda bensin, diskmedel, kristallpärlor eller lödvatten bara för att det kan vara farligt att förtära? Pärlor är ju inget man vanligtvis stoppar i munnen och äter upp, i alla fall inte om de används i vuxensmycken. Alla giftiga pärlor är inte heller dödliga eller så krävs mycket stora doser för att skada en (vuxen) person.

I vissa fall har pärlorna förknippats med magiska egenskaper -- t ex en förmåga att mota bort onda ögat, bringa lycka eller på andra sätt skydda bäraren -- som gjort pärlorna eftertraktade. Den lilla giftighet de har kan då ses som en del av pärlans magiska styrka. För vissa fröer har giftigheten i låg dos inneburit ett rus, som med mescalbönorna, vilket gjort att de likt så många andra berusningsmedel är uppskattade trots att överdoser kan medföra risker. Även då kan bönan ses som magisk eller helig och t ex ses som självklar utsmyckning på rituella klädesplagg, föremål och/eller smycken.

1 kommentar:

Frågor, tips, synpunkter eller kommentarer? Skriv gärna en rad här -- vill du hellre ta det privat hittar du min e-postadress under Kontakt (flikarna under bloggrubriken). Tänk på att frågor som ställs i kommentarerna besvaras här. Vill du ha svar via e-post är det bäst att istället maila direkt.

Tack för din kommentar!

Related Posts with Thumbnails