Inspiration: Designa för alla sinnen

Smycken och andra pärlarbeten skapas främst för att vara vackra i betraktarens öga, men pärlor kan även "avnjutas" av våra andra sinnen. De kan tas på och i vissa fall även doftas eller höras. Vanligen är det dock synen som dominerar sinnena hos majoriteten av icke-synskadade personer. Så idag ville jag passa på att uppmärksamma hur pärlor kan användas så att de upplevs även med våra andra sinnen.

Antingen kan du använda det för att göra smycken, som är lugnande och "snälla" mot sinnena eller tvärtom, som utmanar dem.


Synen
Synen är som sagt det sinne vi kanske främst tillgodoser när vi designar. Ett smycke ska se vackert ut och pärlor väljs efter färg, form, finish, struktur med mera. Eftersom de flesta av oss redan tar stor hänsyn till detta sinne så tänker jag inte stanna vid det. Men jag passar på att tipsa om att färger kan ha en psykologisk effekt, som vill tillgodogör oss just genom synen. Mer om hur olika färger påverkar oss kan du läsa exempelvis på Sensational Color.


Känseln
Att tänka på hur pärlorna känns mot huden och i våra händer är kanske inget vi alltid tänker på. Men det kan ha stor betydelse. Inte minst gäller detta om du gör ett radband med pärlor, som ska vila skönt i den bedjandes hand, men även i andra smycken kan det vara värt att tänka på eftersom det kan göra att smycket upplevs som varmare och skönare. När det gäller radband är rätt pärlval dessutom viktigt för dess direkta funktion: ett radband, som känns otrevligt mot fingrarna, lär inte bli mycket använt jämfört med ett som ligger mjukt i händerna.

Det är flera olika aspekter som påverkar känseln: temperatur, tyngd, form och yta. En matt eller frostad pärla är mycket skön att hålla i. Liksom en pärla eller ett hänge, som har en rundad, mjuk form. I örhängen kanske du föredrar lätta material eftersom det annars känns obehagligt, medan det kan kännas bra med ett lite tyngre halsband eller armband mot huden. Material som sten och glas är ofta kalla, inte minst när ett smycke precis sätts på, medan exempelvis bärnsten, trä och plast upplevs som varmare.

Motiv på pärlans eller hängets yta, som är snidat eller upphöjd kan dessutom kännas med händerna, inte bara ses. Ett annorlunda exempel på detta är Amy Trescotts Braille Beads, lampworkpärlor med blindskrift. Som enligt hemsidan faktiskt är läsbara för synskadade.


Doften
Jag har redan tidigare skrivit om väldoftande pärlor så jag hänvisar till det inlägget om du är mer intresserad. Vissa pärlor har en naturlig doft medan andra kan doftsättas med naturliga eller syntetiska doftämnen. Det finns även exempelvis speciella hängen och medaljonger med behållare för parfym. Parfymmedaljonger har en fördjupning för parfymcreme och hål på framsidan som låter dofterna sprida sig. Andra "parfymhängen" i form av små flaskor eller rör av glas eller metall är gjorda för att hålla doften inne. De kan användas som reservparfymflaskor för att bättra på parfymen på huden eller bara för att sniffa på.

En doft kan trigga väldigt många minnen och associationer, vissa personliga och andra mer allmänmänskliga. Inom aromaterapi anses dessutom olika dofter i form av naturliga eteriska oljor ha olika terapeutiska effekter på kropp och sinne. Observera att vissa oljor inte bör användas av gravida eller personer med vissa sjukdomar -- läs på om oljorna innan du använder dem! Läs mer hos exempelvis Aroma Creative.

Det viktiga att tänka på när du skapar doftsatta smycken är att inte överdriva. Dels för att luktsinnet vänjer sig vid dofter och efter ett tag därför inte kan urskilja dem, det kan helt enkelt bedövas av för starka dofter. Men andra du möter känner doften desto tydligare -- och de har inte valt att inandas den. Vilket för mig in på den andra anledningen: det finns doftkänsliga personer och parfymallergiker, som det kan var på sin plats att respektera om du befinner dig på allmän plats.


Hörseln
Just pärlor och andra smyckesdelar hörs kanske främst när de länkas samman nära varandra så de rasslar när smyckets bärare rör på sig. Det finns en anledning till att de myllrande berlockarmbanden brukar kallas rasselarmband. Olika material låter på olika vis dessutom, från det dova tysta lätet av träpärlor till det ljusa klirret av tunna metallberlocker.

En smyckesdetalj som dock är gjord för att låta alldeles solo är bjällran. Bjällror finns i flera utföranden och kan användas i smycken, även om de kanske oftast för tankarna till katthalsband. En speciell typ av hänge, som skulle kunna ses som en bjällra, men har mer gemensamt med en speldosa eller xylofon är det s k bolasmycket/änglapinglan. Bolan har på senare tid blivit populärt bland gravida kvinnor i Sverige. Tanken är att fostret ska höra de svaga, ljuva tonerna från hänget, som hänger ned till magen, och bli lugnad av dem. Även efter födseln ska ljudet av bolan, en påminnelse om den tiden i "mammas mage", skänka bebisen trygghet och lugn.


Smaken
Ja, rent bokstavligt talat är kanske inte smaken något man väljer pärlor utifrån. Det kan dock nämnas att det finns smakliga pärlor: de godispärlor, som nog de flesta av oss någon gång köpt i halsbandsform och som numer även finns att köpa i hela smyckeskit för barn.

I USA är det dessutom en annan aspekt, som fått smyckestillverkare att tänka på "smaken" när de designar smycken. Nämligen det faktum att barn, främst små barn, tycker om att stoppa saker i munnen -- det är så bebisar utforskar sin omvärld. Men det finns pärlmaterial, som inte är så lämpliga att smaka på. Billiga tenndelar och riktiga kristallpärlor innehåller nämligen bly. Vanligen inget problem då bly inte tas upp genom huden, men det finns en minimal risk att bly lakas ut i munnen. Därför tar de det säkra för det osäkra och undviker dessa material för barn som vill smaka på sina smycken.


Slutord
Ja, det var en liten genomgång med tankar om hur du kan designa med och för alla sinnen. Varför inte testa att göra ett smycke för något annat än bara ögat någongång? Det passar både för oss som kan tillgodogöra oss från alla sinnen och för de som har någon form av handikapp eller tillfällig skada, som gör att de exempelvis har begränsad eller ingen syn.

Jag minns en berättelse om en smyckestillverkare, som gjorde ett halsband med rosenpärlor till sin mor från rosorna i dennes trädgård. På grund av sjukdom kunde den äldre kvinnan inte längre gå ut i sin älskade trädgård, men med halsbandet kunde hon åter igen känna doften av sina rosor varje dag. Dessutom gladdes hon åt att bladen, som annars snabbt skulle vissna bort, nu kunde avnjutas längre. Modern dog inte långt efter att halsbandet skapats, men fram till den dagen bar hon sina rosor om halsen.