Inspiration: Fraktaler och komponenter

Fraktaler beskrivs på Wikipedia så här:

En fraktal brukar definieras som "ett självsimulerande mönster med struktur i alla skalor", vilket betyder att det liknar sig självt på samma sätt som ett träds grenar i sin tur har likadana fast mindre grenar, en så kallad naturlig fraktal. De fraktala mönstren (i 2D) eller strukturerna (vid 3D) skapas vanligtvis genom olika matematiska transformationer som upprepas (itereras) ett stort antal gånger.

Fraktaler är kanske den del av matematiken som jag kan gilla för de är så vackra. Fraktaler innebär ofta en enkel form som genom upprepning skapar komplexa kreationer. Broccolo (romanesco), ormbunksblad, trädgrenar, snöflingor, dendriter, frivoliteter -- alla kan de på olika vis ses som exempel på fraktaler. Och spännande former att inspireras av, både genom sin faktiska uppbyggnad och som färdiga former. Också de rent matematisk-grafiska fraktalerna kan vara inspirerande, från en enkel von Kochkurva (se snöflingan nedan) till en drakkurva. För ännu fler fraktaler, enkla till oerhört invecklade, se exempelvis Wikimedia Commons.

Hur en fraktal byggs upp kan du se i animationen här.




För ett enkelt, men konkret, exempel på hur en fraktal kan användas som inspiration till smycken: jämför denna fraktal med denna hana-amikrans. Eller jämför fraktalträdet i fotot överst med ett pärlträd/pärlblommor.



Komponenter
Om vi använder fraktalbegreppet något friare och skippar kravet på självsimulering så kan det även tolkas som att skapa intrikata och komplexa pärlarbeten av relativt enkla komponenter. Detta är inte minst vanligt i sydda tekniker: enkla geometiska figurer som pusslas ihop till komplexa former. Hana-amikransen ovan kan vara ett enkelt exempel, som sys ihop efter hand, men du kan också göra lösa komponenter som sammanfogas först efteråt. Detta är även vanligt i trådarbete (wirework) med länkar och Susan Thomas använder principen i Link It! Även vissa chainmailarbeten är uppbyggda på detta sätt, se t ex Olivia byzantine. Exemplen är oändliga.

Varför arbeta i komponenter? Jo, en stor fördel är att du skapar små fristående byggstenar. Dessa kan du sedan lägga ut på ett bord framför dig i olika kombinationer innan du sammanfogar dem och kan på så sätt testa dig fram till den bästa lösningen med pärlsektionerna färdiga. Det är något helt annat än att sitta med en skissbok. Dessutom passar det dig som inte vill ge dig på för stora projekt eftersom som varje komponent går snabbt att göra färdig, etappmålen är lagom stora.

I Beadwork August/September 2007 skriver Marcia DeCoster i beadwork master class om just detta att arbeta med komponenter. Hon påpekar bland annat mångsidigheten i hur komponenterna kan pusslas ihop på olika vis och hur en ursprunglig design kan utvecklas till nya inkarnationer genom att en komponent byter plats, färg eller storlek. Så är säger hon vidare:

Once I have developed the initial design elements of a component, I get endless satisfaction from replicating it with different sizes, shapes and colors of beads and different embellishments. This allows me to express creativity throughout the beading process. Each new embodiment of the design, with its own character and look, gives me a new thrill. /.../ Making small components is also a great way to play with color combinations, requiring only a small investment of time. If a particular color choice is not satisfying, little is lost should you move on to the next possibility. (s. 22)

Hur hon själv använt detta tillvägagångssätt kan du se i exempelvis hennes halsband La Boquita eller armband Terracita Bracelet.


Övning
Titta på fraktalerna nedan och fundera på hur de skulle kunna användas i pärlarbeten. Blommönstret skulle kunna byggas upp i RAW/cross-weaving utan problem och triangeln skulle kunna göras med peyotetrianglar. Blommönstret skulle också kunna göras med silverkulor (granulering) eller broderas med runda pärlor. Trianglarna skulle kunna etsas in i metall eller byggas upp med träintarsia, polymerlera eller andra smyckesmaterial.