Mönstertips: Janies blommor

Janie, som har många tips på pärlade pärlor på sin hemsidan Janie's Beads, har skapat ett halvdussin fina blommor som du kan lära dig att sy på hennes blogg. Redan i bloggrubriken ser du en bild på ett armband med dessa blommor.

Alla blommor utgår från samma grund, som du finner här. Den första blomman sys med seed beads i bågar och den andra blomman samt den tredje blomman är variationer på detta. Den fjärde blomman sys med avlånga lövpärlor och den femte blomman sys med breda lövpärlor. Den sjätte och sista blomman sys med s k petal beads. Missa inte heller hennes bullion roses.

Blommorna kan sys fast på ett armband för ett frodigt och somrigt smycke. Janie har instruktioner även till detta: grunden, fortsättning på grunden, dag 1, dag 2 och dag 3.

Lästips: Silver Threads -- skapa smycken i filigranteknik

Jeanne Rhodes-Moen: Silver Threads. Making Wire Filigree Jewelry. (2006, Kalmbach Books) 112 s.

*

Filigran är en urgammal och över nästan hela världen spridd teknik, som jag skrivit om tidigare. Författaren till denna bok är amerikan -- bördig från ett land där filigrantekniken aldrig rotade sig, men Jeanne Rhodes-Moen lärde sig den i Norge av sin dåvarande fästman. Hon utgår alltså samma sorts filigranarbete, som används i norskt dräktsilver (sølje).

Med sina sirliga silvertrådar och små detaljer så tvekar många inför att prova denna i deras ögon så komplicerade teknik, men Jeanne uppmanar läsaren att inte bli för ängslig inför smyckena. Själv var filigran den första teknik hon lärde sig inom silversmide -- vilket visar att många saker blir svåra att lära först när någon sagt att de är svåra.

Det bör kanske nämnas att jag själv inte lödar och därför inte har försökt mig på hennes projekt? Varför har jag då en gång köpt en bok, som jag vid det tillfället inte kunde nyttja fullt ut då jag inte var intresserad av att börja löda? Jo, dels var det självklart ett intresse för filigran och tanken att jag en dag skulle lära mig löda -- men också för att de komponenter som används för att bygga upp filigranmönstren även är intressanta för den som arbetar med trådarbete/wirework, vilket jag gör. Ett tips för alla er andra som tvekar inför lödning.

Men åter till boken. För den som är intresserad av filigransmycken från hela världen så är det inledande kapitlet speciellt intressant: här visas smycken från författarens samling av filigran från hela världen -- Norge självklart, men även Mexiko, Egypten, Ryssland, Indien, Bali, Marocko, Portugal osv. Även "filigranimitationer" som utsågade mönster, stampings, gjutna fattningar, silverlera- och metalltrådsarbeten finns med i slutet.

Själva instruktionerna börjar med en genomgång av tillbehör, material och verktyg samt tips på hur du gör din egen filigrantråd om äkta vara inte är tillgänglig (vilket är fallet i USA). Instruktionerna till hur du lödar är i jämförelse med övriga presentationer kort, men det kommer något mer information i de inledande projekten. Har du inte lödat förr kan det dock vara på sin plats att antingen köpa en grundbok i silversmide eller gå en introduktionskurs i ämnet. Det varierar ju ofta från person till person hur mycket information som behövs i början. Däremot går poleringen av de färdiga smyckena mer på djupet.

Det finns också ett grundläggande kapitel om hur du formar tråden till de komponenter som varje smycke utgörs av. Här får du steg för steg lära dig grundformer som spiralen, "limabönan", hjärtat, witch's hat och droppen samt några tips på variationer av dessa. Instruktioner till hur du gör de små dekorativa silverkulor, som ofta används tillsammans med silvertråden.

Boken omfattar tolv olika projekt, som inleds med örhängen i klassisk norsk design (Kronesølv). Sedan följer hängen och örhängen i ökande svårighetsgrad, varav några inkluderar fastlödning av fattningar för stenar (här används oftast fattningar i halvfabrikat, som du inte själv måste tillverka från grunden utan bara löda fast). Du finner även en ring samt två halsband. I början är måtten och materialanvisningarna noggranna, men fram mot de sista större projekten, halsbanden, så blir dessa mer övergripande och du uppmuntras att själv skapa former och välja trådtjocklekar utifrån vad du lärt dig och från bilderna på det färdiga smycket.

En bra detalj i instruktionerna är att man förutom fotona, som oftast visar smyckena i förstoring, får datorgenererade illustrationer av projekten i naturlig storlek. Text och mått i all ära, men som nybörjare är det svårt att uppskatta storlekar om det inte finns några bilder som faktiskt visar den riktiga skalan. Så det är en viktig aspekt som inte glömts bort. Fotona ger möjlighet att närgranska detaljerna medan illustrationerna ger en uppfattning av skala.

Till sist avslutas boken med först ett galleri av Jeannes smycken och sedan några sidor med tips på hur du designar dina egna mönster för hand eller i dator, viktiga detaljer i smyckets uppbyggnad (t ex svaga punkter i skarvar) samt tips på hur du förbereder smycket så att du kan se att delarna går ihop innan du lödar dem.

Som sammanfattning kan jag säga att jag finner boken intressant och inspirerande -- så länge man gillar snirklar och snurrar för raka rena linjer och minimalism handlar det inte så mycket om i filigran. Projekten är varierade och på drygt hundra sidor får vi en inblick i en gammal smyckesteknik och hur den kan användas i moderna smycken. Texten är lättläst och det finns i projekten många bilder som visar hur du steg för steg lödar fast de olika komponenterna och bygger upp ditt smycke. Tekniken som används ger en öppen och ganska enkel filigranstil, som inte är lika intrikat, komplicerad och tålamodsprövande som den du kan finna i vissa gamla smycken (jämför med detta foto) -- ett bra exempel på hur olika en och samma grundteknik kan utvecklas.


Tips: På bokens hemsida, Silver Threads Filigree, kan du se utsnitt ur boken likväl som titta på tre korta videor, som visar hur det går till att löda samman ett smycke.

Blogginfo v. 45

Nästkommande vecka, 2/11 -- 8/11, har jag bestämt mig för att hålla "bloggfritt". Jag kommer med andra ord inte att skriva några inlägg, utan istället vi jag ta lite tid att ägna mig åt mig egna pärlande och smyckesmakande. Jag är inte bortrest utan det är möjligt att kontakta mig även om jag inte kommer att spendera så mycket tid vid datorn. Vid det här laget har jag skrivit nära 500 inlägg så förhoppningsvis finns där lite äldre saker att läsa medan jag gör uppehåll.

Den 9:e november kommer jag att börja skriva igen.

Om du inte redan gjort det får du gärna klicka dig in på den här enkäten, som jag skrivit om i kolumen till vänster. Det handlar om några frågor angående de nya "finesser" och funktioner som jag lagt in -- och som jag hoppas kan komma till nytta för dig. Din feedback betyder mycket för mig när jag sitter och ändrar i bloggens utformning.


Trevlig helg!

Färger och finishar: Heliotrope

Heliotrope är på engelska benämningen på en rosalila nyans ("vivid lavendar"), uppkallad efter blomman heliotrop. På pärlor är det en dramatisk yteffekt med violett och indigoblå toner. Inte minst används den på kristallpärlor som Crystallized Swarovski Elements eller Preciosa. Heliotrope är också förekommande som s k custom coating.

Återigen har vi här en effekt som ska ses genom glaset för att fånga dessa vackra färgspel. På ytan (se pärlan t v på fotot ovan) så har du bara en silvrig metallisk film helt utan några färger. Därför gör sig heliotrope inte minst bäst på hängen och pärlor, som har en tydlig fram- och baksida. Där kan du kontrollera att rätt sida är vänt mot betraktaren hela tiden. Runda, ovala, biconeformade etc pärlor kommer att snurra om de är uppträdda på hals- eller armband, vilket gör att de ibland kommer att ligga med den metalliska sidan utåt. Något du bör vara medveten om när du designar ett smycke med denna färgeffekt på pärlorna.

Mönstertips: Tennisarmband

Enligt Wikipedia var 1987 som begreppet tennis bracelet, tennisarmband, skapades. Då spelade tennisstjärnan Chris Evert i U.S. Open med ett tunt diamantarmband om handleden. Armbandet råkade gå sönder under matchen, som avbröts för att ge henne möjlighet att samla ihop sitt dyrbara armband igen. Incidenten ledde både till ett nytt namn för denna typ av armband, som har en rad av diamanter satta i ett symmetriskt mönster, och en modetrend.

Äkta tennisarmband har nog många av oss inte råd med, men det finns flera pärlmönster inspirerade av dessa armband. Oftast ersätts diamanterna här med kristallpärlor och basen utgörs ofta, men inte alltid av seed beads.

Ett vanligt sätt att göra sydda tennisarmband är att göra i bas av RAW med seed beads och sedan sy fast kristallbicones över detta. Några varianter på sådana armband finner du hos Sandra Halpenny, Lirigal (obs! dubbel bredd), Anna Nehs och Auntie's Beads. Notera att de två sistnämnda armband arbetas på diagonalen. Halpenny skiljer sig från övriga två genom att sy fast sina bicones direkt och inte i efterhand. Föredrar du fyrkantsteknik, som också baseras på RAW, så passar tjusiga Rose des Sables nog dig.

Hos Juniper Creek Designs hittar du ytterligare en variant. Celia Martin använder bara seeds i sitt arbete som baseras på potawatomi.

Du kan även använda infattade kristaller/strass (s k chaton montée), vilket du ser hos Kiwa, Artbeads.co.kr, Parts Club och av Jane Tyson (metalltråd) i olika varianter. Tekniskt sett är Kiwas armband inte ett tennisarmband då det har tre rader diamanter, men å andra sidan använder vissa begreppet ganska löst. Infattade kristaller är idealiska då de både kan användas för trädda och sydda armband. Dessutom glittrar de mycket. Artbeads.co.kr använder även strasspärlor respektive strasskedja för lite bredare "diamantarmband".

För ett stelt armband, se FusionBeads.

Teknik: Right-angle weave spiral

Sedan årets PUSS så har RAW-spiraler dykt upp lite här och var. För oss som inte var där så kan jag tipsa om att du finner instruktioner till dessa fina och lätta spiraler hos Suzanne Cooper. RAW spiral är en form av embellished RAW, vilket börjar snurra sig då de snedgående raderna av seeds (själva "the embellishment") är kortare än rutornas längd på diagonalen. En RAW spiral dekoreras även på båda sidor, vilket skiljer tekniken lite från många av de vanligare embellished RAW.

Förutom denna RAW-spiral så finns även andra sätt att skapa spiraler med just RAW (right-angle weave). Necklace DNA ger en annan typ av "öppen spiral" medan Corkscrew Curliecue Fringe ger korkskruvsspiraler. I den senare skapas spiralformen genom en variation av hur tråden träs genom pärlorna. Andra spiraler baseras på någon form av tubulär RAW eller, som NanC Meinhardt, av diagonal RAW (se även Chis Prussing Right Angle Bangle).

Inte en RAW-spiral, men spiral RAW kan även dekoreras med RAW, som i Serpentine Brocade av Janel Gradowski.

Mönstertips: "Berries and vines"

Jag har valt att presentera detta mönster som "berries and vines", men denna klassiska variant av RAW-kedja går oftast inte under det namnet. Jag tyckte dock att det på ett bra sätt beskriver hur mönstret ser ut -- en slingrande längd av seed beads med runda pärlor som smyckar den på sidorna likt bär på rankor.

Tips: Med vita vaxpärlor, shell pearls eller liknande så skapar du snabbt ett enkelt och romantiskt halsband till bruden.

Modellen är som sagt ett allmänt och utbrett "mönster", som du kan finna på många håll. Självklart betydde det är när jag väl blev inspirerad att skriva om den så fann jag ingen bra hemsida med instruktioner. Mitt favorithalsband hade t ex försvunnit från hemsidan där den fanns beskriven tidigare (Beadsmania). Därför ska jag istället själv beskriva hur du syr denna kedja och det på två olika sätt: i 2-needle Right-angle weave (RAW)/cross-weaving, som är det vanliga sättet, samt i single-needle RAW.

Som vanligt kan du klicka på fotona för en förstoring.


Beskrivning: 2-needle RAW


Mät upp en lagom trådlängd. Använder du en tunn tråd så trär du på en nål i varje ände. Med Illusion cord och liknande trådar behöver du inte nålar. Börja med att trä upp ett antal pärlor, som ska bilda öglan i änden av ditt armband eller halsband. Hur stor ögla du vill ha beror på bl a val av lås. Här har jag använt 9 pärlor. För pärlorna till mitten på tråden och sy igenom yttersta pärlan på höger sida med nålen i din vänstra hand så att trådarna korsas i pärlan. Dra åt.

Nu börjar du att sy din kedja:

Trä upp seed beads på vänster nål. Hur många beror på storleken på dina runda pärlor. Till en 6 mm pärla är 6 stycken japanska seeds lagom, men vill du ha en längre slinga är 7 st också ok. Öka eller minska antalet om du använder runda pärlor i en annan storlek. Till 4 mm pärlor är t ex 4 seeds lagom.

Trä upp en rund pärla på höger nål och för sedan nålen genom den sist påträdda seed beaden på vänster sida så att trådarna korsas.

Trä upp seed beads på nålen, som nu befinner sig på din vänstra sida. Trä upp en rund pärla på höger nål och korsa genom den sista seed beaden.

Upprepa tills du nått smyckets längd. Varannan gång träs den stora pärla på till höger och varannan gång till vänster.


Beskrivning: single-needle RAW


Börja med att trä upp lagom med pärlor för att göra en ögla i början av ditt smycke. Gå igenom alla pärlor en gång till och gör en knut (kirurgknut). För nålen genom ännu en pärla och dra lite i tråden så att knuten döljs i pärlan. Nu kan du börja sy slingan.

Börja med att ta upp seed beads (för antal, se ovan) följt av en rund pärla. Sy igenom samma pärla som tråden kom ut ifrån i föregående ögla. Sy i samma riktning som tråden går ut. Dra åt tråden och sy sedan åter igenom alla seeds du nyss plockat upp. Dra åt tråden.

Plocka upp seeds följt av en rund pärla. Sy igenom samma pärla som tråden kommer ut ifrån. Sy i samma riktning som tråden går -- notera att du denna gång alltså syr åt "andra hållet" jämfört med föregående gång. Dra åt tråden och sy sedan åter igenom alla seeds du nyss plockat upp. Dra åt tråden.

Upprepa tills du nått smyckets längd. Notera att du alltså varannan gång kommer att sy i en cirkel motsols och varannan gång i en cirkel medsols.

Om du är osäker på hur du ska sy så finner du instruktioner till single-needle RAW bl a hos Bead & Button (pdf-fil), FusionBeads och Beading Daily. Single-needle kan i början kännas svårare än 2-needle eftersom du måste byta håll för varje omgång du trär på nya pärlor, men när du väl lärt dig det så har tekniken bl a den fördelen att du får ett stadigare och säkrare arbete då du passerar genom flera av pärlorna två gånger, vilket betyder att de hålls samman med dubbelt så mycket tråd som när du syr 2-needle.


Variationer
I sitt grundutförande består kedjan av runda pärlor och seed beads på rad (se blå-turkos armband ovan), men det är en modell som med fördel kan varieras på olika vis. I det orange armbandet ovan har jag t ex gjort picoter mitt på bågarna av seeds och i det juliga röd-vita armbandet har jag istället gjort picoter på hälften av de stora pärlorna. I japanska My Beads Style 12 görs en ring, som påminner om "jularmbandet", men med en andra slinga, som sys i nederkanten av picoterna.

En helt annan variation finner du i armbandet Brio där seed beads bytts ut mot bicones och de runda pärlorna mot brioletter. Du kan även distansera dig mer från grundmodellen genom att använda mer än en storpärla, se Torsade och Vine Ring. Notera att du då får en mycket luftigare design och att det kan sluta med att slingan slutar, ja, slingra sig. För att få en slingra måste ena sidan alltid vara längre än den andra, dvs bågen av seed beads ska alltid vara antingen längre eller kortare än längden på storpärlorna. Smycken som görs efter denna princip, med olika antal pärlor på de två sidorna, hittar du ofta på inte minst japanska mönstersajter.

Teknik: Picoter

Picoter hör kanske vanligen hemma i virkning, frivoliteter och andra liknande handarbeten, men det är också ganska vanligt att picoter används i sydda smycken. Picoterna har precis samma syfte här som i exempelvis virkning, att skapa fina uddkanter och mönster. En enkel rad med pärlor kan få en extra, ofta romantisk, touch genom att den då och då pyntas med picoter. Och picoterna behöver inte göras av seed beads bara för att resten av smycket består av det: även lite större pärlor som 4 mm runda eller kristallbicones passar till detta (testa gärna även andra pärlformer). För ett smycke med picoter inte bara som uddkant, se t ex Rubys Lattice Bracelet. Picoter i seeds blir fina accenter i smycken so sys i större pärlor, se t ex Jeweled Earrings och Boleyn Cuff för exempel på detta -- eller snöflingan nedan.


I smycken kan picoten antingen ha samma färg som övriga pärlor, vilket gör att den smälter in mer i smycket och formen framhävs, eller så kan den ha en accentfärg för att ge lite extra liv åt smycket. Används större pärlor till picoten så kan alla fyra ha accentfärg, men används seeds/rocaillepärlor så är det vanligt att bara de tre pärlor, som ligger ytterst, har en avvikande färg. Här har jag valt att sy med alla fyra pärlorna i grönturkos för att det ska synas tydligare.

Nedan visar jag hur du kan sy två olika typer av picoter samt tipsar om ytterligare två. Picot 1 är vanligast medan picot 2 ger ett något annorlunda utseende. Den tredje picoten används i pärlbroderi, som kantavslut och är i princip en variant av brick stitch, vilket den också kan användas som. Notera att ibland beskrivs även en uddkant i netting, inte minst 3-bead netting, som picoter.

Som vanligt kan du klicka på bilderna för en förstoring.


Picot 1



Detta är som sagt den vanligaste picoten, som också är väldigt lätt att sy. När du kommer till den plats i ditt smycke där du vill ha en picot så trär du på fyra pärlor. Sedan syr du igenom den första pärlan i gruppen igen. Sy på samma håll som tråden går. Om det bildas ett mellanrum mellan picoten och de tidigare pärlorna så är det bara att hålla i tråden, ta tag i picotens nedersta pärla (den första och sista du sydde igenom) och skjuta den mot de övriga pärlorna.

Ibland används större picoter är bara den lilla trepärlsudden. Vill du ha större picoter eller rena öglor så är det bara att trä på ytterligare pärlor. Nedan ser du en picot gjord med fem pärlor i udden (totalt sex pärlor).



Picot 2



Denna picot påminner om ovanstående, men med en stor skillnad: istället för att gå igenom den första pärlan i samma riktning som tråden så går du igenom den från "motsatt håll", tråden går in i picoten från samma håll av pärlan som tråden går ut ur den. Detta gör att hela pärllängden liksom går ned (eller upp) i en v-form mot picoten. Varianten används kanske inte minst i Zulu Flowerette Chain med fint resultat.

Istället för en seed bead så kan den första pärlan du trär på bytas ut mot t ex en blompärlan med hål i mitten: picoten bildar då en pistill i mitten på blomman. En blompärlan är tyngre än seeds, vilket kan göra att v-formen inte blir lika synlig om du inte använder styv tråd eller smyckesvajer.


Picot 3
Denna picot har jag inga egna illustrationer till utan jag tipsar istället om Beadwork.about.com för dess användning i pärlbroderi och exempelvis Hoop Dreams (pdf-fil) för sydda smycken. Du kan göra en liknande uddkant så här (pdf). Du syr då igenom den yttersta raden pärlor istället för att bara sy i trådarna på kanten.


Picot 4
Några olika typer av brick stitch-picoter finner du hos WindyRiver. Som alltid finns det ännu fler variationer av denna sorts uddkanter -- testa dig fram så hittar du säkerligen dina egna favoriter, som passar just dina smycken. Notera att brick stitch-uddar med fördel även kan sys fast på kanten av pärlvävda arbeten genom att tråden sys om trådarna som är exponerade i kanterna.

Inspiration: Grupprojekt -- gemenskap, pedagogik och välgörenhet

Grupprojekt kan startas av många olika anledningar och se ut på lika många olika sätt. Den gemensamma nämnare är att det handlar om att arbeta med pärlor eller smycken tillsammans, antingen för att skapa ett gemensamt verk eller utgår från en gemensam startpunkt.


Välgörenhet
En vanlig anledning för att göra grupprojekt är välgörenhet. Ett stort eller litet verk skapas där varje deltagare bidrar till en del. Verket auktioneras eller lottas sedan ut och alla pengar som samlas in går till ett på förhand aviserat ändamål. Sådana projekt kan se ut på många sätt. I USA är pärllapptäcken (bead quilts) vanliga då det är ett lätt sätt för många personer att skapa en lapp som kan fogas samman i ett helt täcke. Se t ex Bead-it-Forward Beast Cancer Quilts, som Jeanette Shanigan står bakom. I England så har UK Beaders under tre år skapat ett årligt berlockarmband där varje deltagare skapat en pärlberlock i sitt val av teknik: här finns trådarbete, sydda tekniker och lampwork representerat i ett och samma armband.

Circle of Hope är Fire Mountain Gems projekt där pärlmakare från hela världen kan donera egentillverkade pärlor, vilka monteras ihop till ett halsband. Varje år trycks ett foto på halsbandet upp i deras nya katalog och sedan säljs pärlorna på hemsidan under Beads for a cure. (Notera att om du vill delta accepterar de pärlor t o m 13 november 2009.)

Även Pink Ribbon Turtles, ett årligt återkommande projekt av Jena Tuntas, har delvis blivit ett grupprojekt där det några år funnit sköldpaddor där en pärlbrodös var skapat en fjärdedel av sköldpaddan.


Till minne/utställningar
Ett grupprojekt kan också skapas till minne av något eller någon. Det kan som ovan användas i en insamlingskampanj, men kan också ställas ut som en del av en museiutställning eller minnesmonument. Ett konstverk med andra ord. Det har t ex gjort med det amerikanska Bead Quilt Project, som hedrar minnet av terrorattackerna i New York 2001.


Pedagogik
Grupprojekt kan också har pedagogiska syften, vilket exempelvis varit tanken bakom Jeanne Leffinwells Million Bead Project. I samarbete med 22 skolor fick barn väva pärlor till bitar som sattes samman till en stor pärlmosaik. Syftet var att åskådliggöra för barnen exakt hur mycket ett så abstrakt stort tal som en miljon verkligen är. Att arbeta med pärlor gjorde också att barnen fick arbeta med geometri när de tillsammans designade mosaiken och räkning när de vävde (visst antal pärlor både på längden och bredden). Och då har jag ännu inte nämnt de rent kreativa och lekfulla sidorna eller hur pärlandet ökar finmotoriken. Projektet innebar också ett samarbete mellan över 2 400 barn på olika skolor.


Gemenskap
Men grupprojekt behöver inte ha några direkta mål utöver att vara roliga och ett trevligt sätt att umgås. Många pärllapptäcken i USA görs t ex i pärlgrupper och -föreningar för så väl egna som välgörande ändamål. Ibland har de gemensamma teman eller mönster, ibland är de helt fria. För inspiration se t ex Beadlust. Vanligen görs rutorna i pärlbroderi eller sydda tekniker.

En annan typ av grupprojekt är de som inte går ut på att skapa ett gemensamt verk utan snarare att man har en gemensam utgångspunkt. Bead Soup Parties/Beading Bees, som jag beskrivit i Ha kul med pärlbyten, är ett exempel på ett kul grupprojekt för ett gäng pärlare som samlas för en träff.

Också bara en sån sak som att sitta i grupp/på workshop och lära sig något nytt eller arbeta med samma kit eller mönster kan vara ett roligt grupprojekt. Att alla sitter med samma sak kan i sig skapa en känsla av gemenskap, inte minst blir det ofta så att olika personer bidrar till de enskilda verken genom att ge hjälp och tips, byta pärlor osv.

Även utmaningar (se Är du redo för en utmaning?) -- och då speciellt grupputmaningar där alla samlas kring samma teman -- kan vara exempel på projekt där gemenskapen står i centrum. Faktum är att grupputmaningar ibland kallas just grupprojekt.

Teknik: Image transfers

Image transfers betyder "bildöverföringar", det vill säga olika metoder för att föra över bilder, foton och illustrationer från ett medium till ett annat. Detta är oerhört populära tekniker inte minst bland polymerleraentusiaster, men även andra smyckestillverkare och personer som sysslar med blandteknik (mixed media). Som barn har du säkerligen testa på detta nån gång, t ex i form av "gnuggisar", låtsastatueringar eller genom att droppa stearin på bilder i tidskrifter och tidningar med glatta blad.

Metoderna som används är många och skiftande, men jag ska göra mitt bästa för att presentera ett brett urval. Vissa funkar på många olika material, medan andra är mer specifika. Om du är intresserad av att använda bilder i dina smycken så passar jag även på att tipsa om två tidigare inlägg: Fotosmycken, Decoupagepärlor och Resin bezels. Speciellt i förstnämnda länk finns några bra projekt, som inkluderar transfer -- väl värt en titt!

Dekaler och andra färdiga transfers
Vill du inte göra egna överföringar från grunden så kan du köpa olika typer av produkter, som är färdiga att använda direkt. På fotot ovan syns ett collage transfer sheet, som likt andra vattendekaler fungerar så att du klipper ut ditt motiv och lägger det i vatten, vilket gör att bilden separeras från underlaget. Sedan kan det appliceras på metall eller andra material. Tycker du om tenshapärlor så måste jag nämna FMG:s Tensha water decals -- där visas även steg för steg hur dekaler används. Det kan du även få tips på hos Nunn Designs. Att använda dekaler är inte minst vanligt på porslin och keramik -- du har väl sett de blommiga porslinspärlorna från Kina? Det finns även dekaler för glas.

Förutom collage som de ovan kan du även använda t ex rub-ons/gnuggisar, låtsastatueringar och klistermärken. Även om det sistnämnda stikt talat inte är en image transfer. De är inte ursprungligen tillverkade för smycken, men oftast går de bra att använda på andra material också. Melinda Barta gnuggar t ex fast rub-ons på metallberlocker och täcker med spraylack och när jag var liten brukade jag använda låtsastatueringar, som kom med kalletidningen, på smyckesaskar och liknande av plast.

På egen hand -- introduktion
För personligare transfers så finns det olika sätt att använda egna bilder, foton, tidskriftsillustrationer med mera. Det finns så många tekniker på så många sajter att jag inte kommer gå närmare inpå detaljerna utan bara tipsa om några bra sajter att besöka.

Metoderna är som sagt inte minst använda till polymerlera så många tips hittar du på sajter som Polymer Clay Central och Glass Attic. Några av dem fungerar även på andra material, andra inte. Mer allmänt så kan jag även nämna EBSQ Art, Squidoo, Art-e-zine, Ink Stain och HGTV (projekt), Vintage Indie samt Youtube.

Nedan passar jag på att presentera några olika material eller medier som kan användas.


Med dator och skrivare
Modern teknologi har betytt många nya sätt att överföra bilder från ett medium till ett annat. Du kan ha bildfiler sparade på datorn, som sedan kan skrivas ut på vanligt papper, men även "låtsastatueringspapper", dekalpapper ("water transfer decals"), t-shirtpapper, fotopapper, krympplast med mera. Därifrån kan bilderna sedan överföras på olika sätt, genom att klistras fast, gnuggas av, vätas av, bakas fast och så vidare.

Observera att metoderna ofta kräver en viss sorts skrivare, t ex fungerar många av dem på bilder du kopierat i en kopieringsmaskin, men inte de du skrivit ut på din bläckstråleskrivare hemma. Så var uppmärksam på detta när du gör ditt val! Populära metoder är bl a de som inkluderar användning av gin eller vodka, men om det är för resultatet eller möjligheten att få sig en sup låter jag vara osagt...


Sherri Haab tipsar om att du kan överföra bilder på vegetabiliskt garvat läder genom att skriva ut dem på t-shirtpapper för mörka tyger och sedan stryka fast dem på dina läderbitar.


Flytande medier
Ett vanligt sätt att överföra bilder är också att använda någon form av flytande medium som flytande polymerlera (Translucent Liquid Sculpey [TLS], Fimo deco gel, Kato liquid clay), Omni-Gel, akryl eller Image Transfer Solution (ITS).

Hur du använder det senare kan du t ex läsa hos Rings & Things eller se hos Sherri Haab (Youtube) och TLS används här samt hos Sculpey. Se även Image Transfer Technique for Metal. Mer om akryl finns hos tidigare nämnda Ink Stain, ESBQ m fl. Hos Craft Stylish finns instruktioner till en spännande teknik, som påminner lite om bilderna som skapas när man gnider en blyertspenna mot ett papper, som ligger över en yta med struktur eller reliefmönster. Passar dock kanske bäst för lite större bilder.


Tejp
En enkel variant, som använder sig av packtejp finner du på HGTV. Denna teknik passar bäst för tunna papper och matta bilder.


...och slutligen: kalkering
Att kalkera är en gammal metod de flesta nog provat på som barn. Det innebär helt enkelt att du lägger din bild på ett bord eller håller mot ett fönster och sedan lägger ditt medium ovanpå. Detta kan vara papper när man är barn, men för smyckestillverkning kan det även betyda transparent krympplast, glashängen etc. Detta är inte en direkt överföring av bilder, men ett alternativ till dig som är stadig på hand och inte vill använda någon mer komplicerad metod. Använd pennor anpassade till ditt val av material.


Glöm inte upphovsrätten!
Om du gör smycken enbart till dig själv är det inget stort problem att använda bilder någon annan fotograferat eller skapat, men så fort du säljer smycken så är det viktigt att respektera upphovsrätten. Använd bilder du själv gjort eller sök efter illustrationer/foton/bilder/dekaler som du vet är OK att använda kommersiellt. Exempel på detta är dekalerna på fotot, som får användas fritt men inte mångfaldigas, eller gamla illustrationer vars copyright gått ut. Det finns källa, på nätet och utanför, som samlar ihop bilder och illustrationer vilka antingen är royaltyfria (ingen kostnad för att använda dem) eller copyrightfria/copyleft. Exempel på detta är Dover Publications böcker och skivor, som jag nämnt tidigare. Vissa fotografer, konstnärer, illustratörer och andra låter dig använda deras verk fritt i enlighet med Creative Commons (CC), som låter dig göra lite mer än vad upphovsrätten tillåter, men utan att helt släppa rätten till sina verk.

Att du köper t ex klistermärken innebär inte att du fritt får använda dem för kommersiella ändamål om du inte har tillstånd från tillverkaren för det. Titta närmare på förpackningen nästa gång du köper klistermärken -- det kan faktiskt stå tryckt på baksidan t o m.

Teknik: Färga tigeröga i din egen ugn

För ett tag sedan kom det på Pärlplatsen på tal om att det går att ändra färg på tigeröga i en vanlig hushållsugn. Att utsätta sten och ädelsten med hetta är en vanlig behandling för att antingen intensifiera dess färg eller skifta den. Exemplen på detta är många: kvartser upphettas för att bli citriner (gul kvarts), diamanter, topas och zirkon värmebehandlas även de för att få andra färger och listan på ädla stenar som behandlas för att få en djupare, mörkare eller ljusare -- och därmed attraktivare -- nyans är lång. Soocho jade är upphettad för att få sina färger och bärnsten, slutligen, upphettas för att bli klarare. Men det är stor skillnad på hur processen går till. Vissa stenar kräver mycket höga temperaturer i kombination med kemikalier eller tryck. Medans andra, så som tigeröga, kan behandlas i en vanlig hushållsugn på högsta temperatur.

På fotot ovan syns tre stenar av vanlig gulbrun tigeröga. Stenen längst till vänster är "naturell" medan mittenstenen värmts till en karamellbrun nyans och den högra stenen är mörkare chokladbrun. En sådan rödaktig tigeröga kallas ibland oxöga. Nästan all oxöga är framställd på detta vis, även om det i undantagsfall förekommer naturligt röd tigeröga.

Tigeröga kan även anta en lilabrun ton. Nedan syns åter tre stenar, varav två är 16 mm runda pärlor. Mittenpärlan är röd tigeröga/oxöga. Till vänster syns en oxöga, som antagit en purpuraktig brun ton. Oxögepärlan till höger har inte ändrat färg särskilt mycket utan har bara blivit något mörkare. Resultatet blev inte lika lyckat, vilket delvis visar hur mycket tillfälligheterna styr det hela och hur man får experimentera sig fram till rätt temperaturer och tid.


Hur länge stenarna behöver hettas upp för att byta färg beror många saker, men räkna med minst en halvtimme på 275° C. Tänk på att stenarna inte ska utsättas för allt för extrema temperaturskillnader då det kan få dem att spricka -- läs mer om det här. Jag satte in pärlorna i en kall ugn och lät dem även svalna där. Vill du inte prova dig fram på egen hand så finns det ett "recept" på detta hos t ex Focalstones.com. Notera att stenarna där bäddas in i ren sand och ugnens temperatur ökas stegvis för att minska spänningar i stenen.

Tillbehör: Gel du Soleil -- UV-härdande epoxiharts

Jag har redan tidigare nämnt Gel du Soleil i samband med resin bezels och collagesmycken, men nu har jag också äntligen fått tid att själv testa produkten.


Vad är Gel du Soleil?
Gel du Soleil kommer från JudiKins och tillhör gruppen UV-härdande epoxiharts. Vanlig epoxiharts härdar efter att du blandat hartsen med en härdare, s k tvåkomponentslim. Hur lång tid det tar beror dels på epoxin och dels på rumstemperaturen, men efter en viss tid härdar den oavsett vad du gör. Så fungerar inte GdS. Istället har du här en enkomponentsprodukt, som kommer att hålla sig flytande tills den utsatts för en vis dos UV-belysning. I teorin kan du lägga dina berlocker eller hängen på fönsterkarmen och låta solen sköta jobbet, men i praktiken är det enklaste att använda en UV-lampa. Med en sådan lampa härdar ett lager harts på ca 10-30 minuter. Tiden beror på hur stark lampan är, hur tjockt lager epoxi du använt -- och vem du frågar. Hartsen har härdat när den är helt hård och torr. Är den flytande eller har en klibbig yta måste den tillbaks i UV-ljuset.

GdS säljs i två olika storlekar: 0,3 oz (knappt 9 ml) och 4 oz (ca 118 ml). Den lilla flaskan, som du ser på fotot ovan, är lagom för dig som vill testa på produkten. Den stora flaskan ska räcka till över 60 berlocker, enligt en av försäljarna, men glöm inte att det är stor skillnad i åtgång beroende på om du använder djupa formar/berlocker eller bara täcker med ett lager harts. Båda flaskorna har en praktisk droppkork och hartsen applicerar du alltså helt enkelt genom att droppa vätskan direkt på ditt underlag. Inget spill, som måste slängas om det inte används. Droppandet gör det också lätt att använda GdS på en upphöjd yta, som visas här. Djupa berlocker fylls inte på helt utan du lägger på ett lager, låter det härdar och upprepar sedan proceduren tills du fyllt hela formen.

Bubblor i hartsen tas lätt bort innan den härdas genom att du håller en tändare nära ytan. Värmen får bubblan att flyta upp till ytan och spricka. Repor och märken, t ex efter ett finger där du testat om hartsen härdat helt, fyller du omärkligt igen med ett ytterligare lager.

Liksom med många andra hartser så kan GdS tränga igenom papper och klistermärken, vilket innebär att de blir mörka och ibland fläckiga. Det kan vara bra att tänka på om du använder dig av mönstrade papper eller urklipp. Däremot har jag ännu inte noterat att GdS får färger att blöda. Papper kan förseglas med ett lättflytande decoupagelim eller transparent tejp i förebyggande syfte.



Glöm inte
Precis som med tvåkomponentsepoxi så luktar Gel du Soleil ganska illa och framför allt starkt, vilket betyder att du bör arbeta i bra ventilation. Använd gärna handskar så du slipper få epoxi på dina fingrar och använd ett skyddsunderlag på bordet. Ohärdad epoxi kan tvättas bort med ljummet vatten och tvål. Om du använder en UV-lampa så är det också viktigt att tänka på att du inte ska titta rakt på ljuset eftersom det kan skada ögonen. Även om du inte märker något nu så kan det leda till ögonsjukdomar och nedsatt syn när du blir gammal.


Andra märken och inköpsställen
JudiKins Gel du Soleil är inte den enda UV-härdande hartsen på marknaden. Det finns även en annan harts från Lisa Pavelka som heter Magic-Glos, speciellt använd på polymerlera. Denna harts är enligt tillverkaren luktfri.

Jag har köpt min flaska GdS hos ovan nämnda FusionBeads, men du finner den även i andra amerikanska pärlbutiker. Jag har inte sett produkten i Sverige, men så är den å andra sidan ganska ny på marknaden.