onsdag 24 augusti 2011

Tävlingstips: Skapa smycken av restmaterial

ScrapLab Design Contest är en internationell tävling där du kan delta genom att designa med restmaterial och skräp. Så här beskriver de själva tävlingen:
The SCRAPLAB DESIGN CONTEST seeks to find innovative and sustainable designs made of scrap. The objective is to recycle waste materials in the form of new products such as furniture, accessories or artwork and to bring them back into the economic circle. It addresses professional designers, design students and amateur designers as well as everyone else from all around the world who is interested in how waste materials can be recycled. Besides, participants can also actively take part by voting for the best designs of other members or commenting on submissions and leaving messages. 

Smycken är en av de nio kategorier du kan tävla i (och det är ju även möjligt att använda trasiga smycken eller göra pärlor för designer i andra kategorier med). Är du intresserad av att delta så kan du läsa fullständig information om tävlingen här. Notera att du kan lägga upp en ritning, detaljerad skiss eller prototyp likväl som ett färdigt objekt. Sista dag att ladda upp sitt bidrag på är 18 september.

Det är möjligt att, som registrerad medlem i communityt, betygsätta och kommentera alla upplagda bidrag. Vinnarna utses av en jury, som tar eventuella kommentarer i beaktande när de utvärderar bidragen. Tre vinnare kommer totalt att utses, som vinner prispengar.

Vare sig du är intresserad att delta i tävlingen eller ej, så kan det kanske vara inspirerande eller bara av intresse att se de smycken som hittills lagts upp. Du hittar dem i galleriet här.

6 kommentarer:

  1. Hej.

    En mycket enkel nybörjarfråga.
    Om det står att ett lås eller en ögla eller en pärla eller nåt har "antiksilver yta", kommer den börja ärja och ha sig?

    Vad innehåller antiksilver?

    SvaraRadera
  2. Antiksilver kan betyda många olika saker. Det används generellt om metall som ser ut som gammalt, oxiderat silver. Det innebär många gånger en silver- eller (vanligare) vitmetallsplätering som antikbehandlats, dvs antingen oxiderats eller färgats svart. Det kan någon gång också vara så att det bara är en mörkare plätering eller mörk metallegering. Ett annat alternativ är att det är tenn eller tibetsilver (gör en sökning i bloggen på detta ord för att lära mer om vad det är)som antikbehandlats.

    Om det kommer att ärga beror på vilken metall det är gjort av. Är det plätering på koppar eller mässing så kan det börja ärga när pläteringen nötts bort. Hur lång tid det tar beror på kvaliteten. Generellt har delar av högre kvalitet, som är dyrare och ofta gjorda i Europa eller USA, betydligt tjockare och det tar därmed längre tid innan metallen under syns.

    Silverpläteringar kan liksom silver gulna och oxidera/svartna om de exponeras för syre och föroreningar och inte skyddas av exempelvis en lack, som används på vissa antikbehandlade pläterade delar. Pläteringar av en del andra vita metaller oxiderar inte lika mycket, men det beror allts helt på vilken metall som används. En del billigt tibetsilver är järnbaserat och kan därför rosta om det utsätts för fukt en längre tid, men andra typer av tibetsilver innehåller mest zink som inte oxiderar på samma sätt.

    Så för att summera: det beror på. Beror på vad som döljer sig bakom beteckningen antiksilver, vilken kvalitet det har och hur det är behandlat.

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket!!

    Om tennpläteringen är tunn och försvinner, kopparen börjar oxidera och bli orange:

    Är det bara ytskiktet som är borta, eller kommer den bli tunnare och tunnare och upplösas helt med tiden?

    Kommer den liksom oxidera bort? Försvinna? Gå sönder?

    Jag har hattpinnar som blivit helt oranga.

    Koppar ärjar och järn rostar. Det är ju samma sorters oxidationsprocess. En bil som rostar får ju HÅL i sig om ingen tar hand om den. Borde inte smycken som börjar ärja försvinna i tomma intet också då? De är ju MYCKET tunnare än plåten på en bil, även om man kanske inte lämnar örhängena ute på parkeringsplatsen i regnet hela dagarna. :)

    (Glöm inte att man bär dem utomhus och att somliga duschar med smyckena på)

    SvaraRadera
  4. Om kopparn är orange så är den inte oxiderad: det är dess naturliga färg. Oxiderad koppar är brun, som kan övergå i näst svart. Det är en reaktion med syre och svavel. Sedan reagerar koppar även med salter och då uppstår ärg.

    Först och främst måste vi göra skillnad mellan rost på stål (vilket förstås också kan förekomma på smycken om det förvaras slarvigt under lång tid) och ärg på koppar och kopparlegeringar. Ärg är en reaktion främst på ytan av metallen där kopparpartiklarna reagerar med syre och salter i luften. Den reaktionen är vanligtvis inte är lika aggresiv som rost på järn/stål. Den kan vara snabb så smycket fort blir grönt eller turkost, men ofta stannar den på ytan. När järn börjar rosta så luckrar det upp metallen så länge där finns syre. Ärg inte korrosivt på samma sätt. Tänk på alla gamla fina koppartak, som är helt grönärgiga.

    En stor skillnad mellan en sönderrostad bil och smycken är också att bilen utsätts för mycket större påfrestningar i form av vägsalt, smuts, kemikalier, fukt osv, speciellt om den rengörs slarvigt eller sällan. Smycken däremot förvaras sällan fuktigt och i en korrosiv miljö hela tiden.

    Rengör man smycken från ärg när det först syns så hinner den inte bita sig fast. Bara det att bära ett smycke kan göra att ärgen "poleras" bort av huden när den gnider mot smycket som rör sig. Visst är ärgningen en del av en nedbrytningsprocess och låter man den vara i en si så där 10 år så får man en ärg som biter sig fast rejält och går på djupet av metallen (mer eller mindre omöjligt att putsa bort, jag har försökt), men för att helt försvaga metallen behöver den lång tid. Vi kan ju t ex fortfarande hitta brons- och kopparsmycken i fornlämningar som är tusentals år gamla. Och tittar vi på vintagesmycken av mässing så kan de vara i nästan lika fint skick idag som när de tillverkades i mitten av 1900-talet eller slutet av 1800-talet.

    Långt innan ärgen försvagar metallen så lär man dock reagera på den med tiden tjocka ilsket gröna ärgen, som förfular smycket. Då tillhör folk antingen de som rengör smycket -- eller de som helt sonika slänger det som skräp (tyvärr är många bijouterier/modesmycken rena slit-ochslängvaror idag, inte tänka att vara längre än en säsong). Dessutom är ärg inte riktigt hälsosam så man ska se till att rengöra (eller skyddslacka/vaxa) sina smycken och hålla dem fina så problemet inte uppstår till att börja med.

    Smycken kan också ärgas med avsikt. Då låter man ett tunt skikt av ärg byggas upp på ytan och sedan förseglas metallen med lack eller vax så att reaktionen inte kan fortsätta.

    Till sist ska man tänka på att all metall nöts, även i smycken. Främst märks det på ringar: en vigselring som används i många år kan bli så tunn att när den går i arv vågar arvingen knappt använda den till exempel. Därför nöts tennpläteringen bort och sedan börjar metallen under nötas. Men vi pratar om mikroskopiska lager av metall här. Har man otur (eller snålar och köper det billigaste man hittar) kan en plätering därför försvinna på några månader vid idogt användande, men metallen under kommer inte att nötas särskilt snabbt. Dock är det det stora problemet med att använda pläterade smyckesdelar.

    SvaraRadera
  5. Tack så jättemycket för att du förklarar allt detta Maneki. Du kan så mycket. :)

    Jag tänkte inte på att koppar är orange naturligt. :D Jag blandade nog ihop det med rost som är brunt.

    Men iaf... Mina hattpinnar har ändå blivit orangea, troligen på grund av att en ovanpåliggande tennplätering försvunnit (måste ha varit taskig kvalitet, ändå var det Panduros?)

    Är det bara ytskiktet som är borta, eller kommer den bli tunnare och tunnare och upplösas helt med tiden?

    Kommer den liksom oxidera bort? Försvinna i tomma intet? Försvagas, brytas, gå sönder?

    SvaraRadera
  6. Oxideringen sker som sagt på ytan och "äter" inte bort någon metall som rost gör. Om något försvagar smycket är det snarare mekanisk nötning (när smycket bärs, ibland även vid olämplig rengöring med slipande rengöringsmedel) som skaver bort plätering och metall, men det ska som sagt till väldigt mycket för att påverka hållfastheten.

    Att det är just hattpinnarna som råkade ut för detta är inte ovanligt. De är bland de smyckesdelar som utsätts för hårdast behandling vid själva smyckestillverkningen: de böjs fram och tillbaks, dras genom pärlor som kan ha vassa kanter runt hålet och manipuleras med tänger. Allt detta kan få pläteringen av skavas av eller börja spricka. En plätering av dålig kvalitet tappar lättare sin plätering, men även den bästa elektropläteringen har en gräns för hur mycket den kan repas och nötas utan att ta skada.

    Ett vanligt nybörjarproblem är att man använder fel tänger, sådana med räfflade käftar, som snabbt skaver bort pläteringar och färg. Tyvärr är det inte ovanligt att räfflade tänger säljs i nybörjarkit och bland pärlverktyg trots att de som sagt inte alls bör användas till smycken. Istället bör man använda elektroniktänger (säljs i butiker som Jula och Claes Ohlson) eller guld-/silversmidestänger. Är man för hårdhänt kan även oräfflade tänger göra märken i metall och skava av plätering/färg. Då kan man doppa käftarna på dem i en speciell plastmassa, som ger ett mjukt skyddande hölje. Ibland kan man behöva fila ned kanterna på käftarna om de inte är perfekt avfasade.

    SvaraRadera

Frågor, tips, synpunkter eller kommentarer? Skriv gärna en rad här -- vill du hellre ta det privat hittar du min e-postadress under Kontakt (flikarna under bloggrubriken). Tänk på att frågor som ställs i kommentarerna besvaras här. Vill du ha svar via e-post är det bäst att istället maila direkt.

Tack för din kommentar!

Related Posts with Thumbnails