fredag 29 januari 2016

Historia: Pärlfiske med agat






Gamla texter, från Antiken och framåt, är ofta en källa till lika intressanta som lustiga tankar och kunskaper. I brist på verktyg för att förstå och förklara olika fenomen så dök olika idéer, hypoteser och förklaringsmodeller upp, som idag känns antingen heltokiga eller småroliga. Eller bara lite underliga. Liksom idag växte myter, anekdoter och och rena lögner fram. En stor del av dem skrevs ned så vi än idag kan få en inblick i vad folk trodde på förr – eller åtmistone vad de ville få andra att tro på.

Dessa källor har då och då nämnt äkta pärlor, något som tidigare berörts i mina artiklar Pärlor som medicin och Margaritomanti. Denna gång tänkte jag dock skriva om en uppgift jag nyligen snubblade över av en slump. När man fördriver tiden på ett bibliotek kan man ibland hitta små guldkorn. I detta fall fastnade min blick på boken Bestiarium: En medeltida djurbok av Bo Eriksson. Redan på den första sida jag slog upp så dök pärlor upp. Det är förstås inte så konstigt att pärlor förekommer i gamla skrifter: äkta pärlor var än mer än idag dyra ädelstenar och utöver det så var de en stark symbol och de ansågs – liksom många växter, djur och mineraler – ha för människan viktiga egenskaper. Det fanns ett ekonomiskt, medicinskt och religiöst intresse för pärlor. Så idéer växte fram, idéer kring hur pärlor uppkommer, vad de kan användas till i form av medicin och amuletter och hur de kan hittas.

Det är just det sistnämnda som omnämns i Bestiarium. Det finns nämligen en uppgift som påstår att agat användes inom pärlfiske. Pärldykare, sägs det, tar en agat och fäster den i ett långt, starkt snöre och sänker ned detta i havet. När agaten når pärlan så stannar den och rör sig inte. Pärldykaren kan därefter dyka i och följa snöret till pärlan. Praktiskt, eller hur? Nå, med tanke på källans syfte är det kanske inte så mycket en sann beskrivning eller ens spridd skröna så mycket som en symbolisk berättelsen.

 Källan är nämligen Bern-Physiologusen, en av de överlevande medeltida övesättningarna av Physiologus som skrevs ned på grekiska av en okänd sammanställare i Alexandria någon gång runt 300-talet (plus minus några hundra år beroende på vem du tror på). Physiologus används idag som en gemensam benämning på flera sedelärande folkböcker i naturvetenskapliga ämnen, som går tillbaka på denna gemensam källa från Alexandria. Innehållet är främst en kristlig allegorisk framställning av naturen, som inkluderar både levande och döda ting liksom så väl riktiga som fantastiska djur. Enhörningar var lika verkliga som åkersorkar på medeltiden. Du kan läsa en engelsk översättning av bernversionen här (länken går direkt till sidan om pärlfisket).

I boken kan du också, efter texten om pärlfisket med agat, läsa om pärlans ursprung. I engelsk översättning av Michael J. Curley lyder det så här:
I will tell you how the pearl is born. There is a stone in the sea called the oyster. It comes out of the sea early in the morning ahead of the light, and, opening its shell (that is, its mouth), it swallows the heavenly dew and the rays of the sun and moon and the light from the stars above. And thus is born the pearl from the most celestial bodies.

Sedan fortsätter beskrivningen med att se pärlan som en symbol för Jesus (den är ju skapad av gudomligt ljus och som pärlan sitter på sin höga plats mellan två skal sitter Jesus mellan gamla och nya testamentet). Symbolismen fortsätter än i beskrivningen av pärlfiske: "The sea is a the world and the divers who bring up the pearl are the chorus of holy doctors. Because of ill will, however, the sinners carry the pearl back down, so greatly does it oppose them." Texten om pärlan och det gudomliga läggs ut ytterligare (bl.a med referens till Matteusevengeliet 13:45-46, samma del av bibeln där liknelsen med pärlor för svin återfinns något tidigare) och för den med intresse för kristendomens historia och symbolik är det en intressant läsning, men låt oss här stanna vid en fantastisk berättelse om pärlfiske och en poetisk bild av pärlans ursprung. Och vid det faktum att det kanske någon gång fanns en tro på att man kunde hitta pärlor med hjälp av en agat. För betydligt konstigare saker har folk trott på – och tror på än idag.




Illustrationen oav, som visar pärlfiskare i arbete, kommer också från ovan nämnda Bern-Physiologus. (Att den kallas Bern-Physiologus beror på att den tillhör Burgerbibliothek Bern, dess ursprung är troligtvis franska Reims någon gång under 800-talets första hälft.)


Källor:
Eriksson, Bo: Bestiarium. En medeltida djurbok
Physiologus. A Medieval Book of Nature Law
Wikipedia: Bern Physiologus
Wikipedia: Physiologus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Frågor, tips, synpunkter eller kommentarer? Skriv gärna en rad här -- vill du hellre ta det privat hittar du min e-postadress under Kontakt (flikarna under bloggrubriken). Tänk på att frågor som ställs i kommentarerna besvaras här. Vill du ha svar via e-post är det bäst att istället maila direkt.

Tack för din kommentar!

Related Posts with Thumbnails