tisdag 31 augusti 2010

Noterat: Brodera dina egna metallhängen

När hösten och skolstarten börjar närma sig så kommer även nya kataloger från de tre stora hobbymaterialföretagen Panduro Hobby, Slöjd-detaljer och Creativ Company. Och med katalogerna kommer oftast små och stora nyheter.

En av nyheterna från Panduro surfar på handarbets-/slöjdvågen med en mix av traditionellt korsstygnsbroderi och modern stilren metall. Under rubriken Brodera ditt eget smycke så presenterar de två olika silverfärgade metallhängen med perforeringar. Dessa preforeringar kan du se som hålen i en aidaväv och brodera med korsstygn i moulinégarn på liknande vis. Förutom hängena finns även ett stelt armband. Gemensamt för alla tre produkter är att perforeringen inte täcker hela stommen utan lämnar delar av ytan fri. Kanten är inte heller rakt utan böljar ut och in.

Passar inte Panduros hängen så kan du göra liknande själv genom att borra hål i ett rutnät på ett slätt hänge eller metal blank. Och varför bara brodera med garn när du väl vet att du kan pärlbrodera med halva korsstygn? Varför inte testa det också? Pärlor behöver inte broderas fast med broderigarn, även tunn metalltråd fungerar väl och tål slitage vid användning.

Kit med broderifärdiga hängen riktade till en pysselglad allmänhet snarare än pärlare finns också, se t ex denna artikel hos CraftGossip. Och om vi går bortom smycken och pärlor så är det väl ingen som missat LampGustafs lampa Stitch, som uppmärksammats på flera håll i och utanför vårt land. (Även Stitch kanske vill bli pärlbroderad?)

Nyhet: Strukturhammare med utbytbart huvud

"Strukturhammare" eller texture hammers, som de heter på engelska, är hammare som har mönstrade huvuden som ger en spännande struktur på metall. Vanligtvis har hammaren ett eller två huvuden med mönster -- vill du ha flera mönster får du köpa flera hammare. Nu presenterar Beaducation en variant där du kan skruva av och på olika mönster. Det betyder att du får nio olika mönster till en och samma hammare.

Stukturmönstren som ingår är smooth (motsvarar en vanlig hammare), hatched, wide stripes, narrow stripes, checkers, single round dimple, single square dimple, raised dimple och deep divot. Några är små motiv för detaljer, andra är stora för att täcka hela ytor med mönster.


PS! Mer om hur du kan skapa mönster och struktur på metall med hjälp av hammare kan du läsa under Att stansa och hamra metall.

Fotot är © Beaducation och här använt med vänligt tillstånd.

måndag 30 augusti 2010

Material: Elytra från Sternocera aequisignata


Jag tyckte armbandet ovan var ett spännande exempel på hur man kan använda ett ovanligt material. Det finns en anledning till att rubriken är så kryptisk, jag ville visa hur ett smycke med materialet ser ut innan jag berättar vad det är. Är du entomolog så vet du det redan. För övriga kan jag berätta att elytra är den vetenskapliga benämningen på en skalbagges hårda täckvingar (sing. elytron).

Det engelska namnet -- svensk benämning har jag ej funnit -- på S. aequisignata är Green Jewel Beetle och den ingår i en familj som ibland kallas jewel beetles på engelska eller praktbaggar på svenska (Buprestidae). Den är en av de skalbaggar som samlas in för matlagning i Sydostasien, bl a Thailand. När skalbaggen ätits upp återstår, precis som med alla djur, delar som inte är ätbara. I detta fall täckvingar, halssköld och huvud. Eftersom täckvingarna har en vacker grönblåglänsande färg är det inte svårt att förstå att de snart fann sin väg in i olika hantverk som smycken och broderier.

Täckvingarna är mörka och har oftast en grönskimrande färg, som kan jämföras med irisfinish på svarta glaspärlor. Vissa vingar kan vara mer blåskimrande och det finns även de som är brun-orange i tonen.

För dig som vill ha lite bildexempel på hur detta annorlunda smyckesmaterial kan användas finner du en del foton hos Corvus Chainmaille, TotusMel Tats samt i de två eBayguiderna How to Use Elytra of Green Jewel Beetle och How to Use Elytra for Different Art and Decor Projects. Lite mer om konsthantverk av skalbaggsvingar kan du läsa om på Wikipedia. Det thailändska hantverket har haft en kraftig nedgång, men idag säljs bl a enkla örhängen av elytra till turister.

fredag 27 augusti 2010

Mönstertips: Så kan du använda tvåhålspärlor


Det finns många fina tvåhålspärlor, nytillverkade och vintage, men det är inte alltid så lätt att komma på idéer för dessa pärlor om man är van vid "enhåliga" pärlor. Tvåhålspärlor påminner om sliders och du kan därför ibland byta ut sliders mot tvåhålspärlor och tvärtom. Förutom tipsen nedan kan du därför också få inspiration från inlägget Smycken med sliders -- inte bara armband. Observera dock att vissa pärlor är större än sliders och har inte samma platta baksida så det fungerar inte alltid att byta ut de två.

Diane Fitzgerald säljer en CD med femtio olika projekt -- halsband, armband och örhängen -- som använder just tvåhålspärlor under namnet The Joy of Two-Hole Beads. Se hennes hemsida för info, men tyvärr finns där inga bilder.


Trädda smycken
Det allra enklaste sättet att använda tvåhålspärlor är att trä dem på tråd. Liksom när du arbetar med sliders är det viktigt att du får samma avstånd mellan pärlorna på den ena tråden som på den andra. Det kan vara ett problem om du använder naturpärlor som sötvattenspärlor eller ojämna glaspärlor eftersom de kan varierar några millimeter och göra att tvåhålspärlan sitter snett. Var uppmärksam och testa att byta ut en pärla mot en annan som är lite större eller mindre. Exempel finner du i Lava Cuff, I Love You Bracelet, Dainty Faux Lariat, Lavender Lemonade Memory Wire Bracelet, Deep Twilight, Flower Field, Domino Beads Bracelet, Bracelet Elegance on the Double och Black Onyx Bracelet.

Ett passande tillfälle att använda tvåhålspärlor är när du gör ett armbandsur. Pga av urets tyngd är det bra att ha ett stabilt armband till det och då är sliders eller tvåhålspärlor idealiskt. För ett exempel, se Larvikite Lustre Watch Strap (projekt nr. 8).

En bild på ett halsband, som använder sig av en stor "tvåhålspärla" som hänge finner du hos Artchix (klicka för förstoring). Hur du gör armband med tvåhålspärlor som har hålen på "fel" håll beskrivs bl a hos Ink Stains. Hon använder elastisk tråd: du kan även använda icke-elastisk tråd och avsluta med ett lås.

Gör du halsband, som ska svänga i ett kurva (till skillnad från chokers/collars) måste du istället för att göra avstånden lika långa, beräkna hur mycket större mellanrum det måste vara mellan tvåhålspärlorna på den nedre tråden jämfört med den övre. Se Flattering Curves och Sparkle on the Double för exempel. I Get to the Point finner du ett halsband som också demonstrerar hur pärlor som har sina två hål i ovankanten ger fina "uddkanter" till smycket.

Bara för att tvåhålspärlor har två hål betyder det dock inte att du är begränsad till att göra tvåradiga smycken -- se Pink Memory Wire Bracelet, som utnyttjar pärlornas form i ett treradigt armband och Between the Buttons som skapar ett gallerverk med dubbelborrade sötisar. Ett annat fiffigt sätt att använda tvåhålspärlor för att hålla fast ett hänge hittar du i Innovation Necklace.


Länkning och trådarbete
Som du ser på fotot ovan så går det även att länka samman tvåhålspärlor. Det är viktigt att tänka på att öglorna blir jämna för att inte pärlorna ska hamna på sniskan -- markera på din rundtång eller använd en speciellt tång för att föra jämnstora öglor om du tycker det är svårt att få alla öglor lika stora.

Ett exempel på länkat projekt finner du i Magma Flow Earrings. Smala tvåhålspärlor av den typ som ofta används som distansbommar kan även länkas samman på ett sätt, som inte kräver samma millimeterprecision -- se detta armband. Ett helt annat sätt att göra länkar av tvåhålspärlor beskrivs i denna video -- passar speciellt bra för ruterformade pärlor då det i princip är två briolett wraps/snurröglor som görs på pärlan, vilket fungerar bäst på topborrade pärlor.

Beadwork.about.com kan du lära dig att göra ett lås av metalltråd och tvåhålspärlor. Perfekt för tvåradiga smycken! Och vill du göra ett hänge av en pärla med vertikala hål -- vanligt med s k bamboo tiles -- så beskrivs det i tydliga bilder på CraftZombie. Jämför även hängena i halsbandet Striking Structure.

Pearl Cross Medallion är ett hänge som görs med pärlor och metalltråd.

Många projekt i metalltrådsarbete (wirework), som inkluderar pärlor, kan anpassas för att istället göras med tvåhålspärlor. Några projekt använder sig av tvåhålspärlor så som Double Drilled Bead Ring. Med "platta" pärlor kan det vara en fördel att använda tvåhålsvarianter då det blir lättare att förankra pärlan så den inte kan vippa.


Pärlsömnad
Självklart kan du också inkorporera tvåhålspärlor i sydda pärlarbeten. Enklast är att använda lite mindre pärlor, som inte belastar pärltråden för hårt. Miyuki har tagit fram en tvåhålspärla speciellt för sydda tekniker och på deras produkthemsida kan du få både inspiration och instruktioner till några olika projekt.

Leslee Frumin säljer kit till ett halsband och ett armband i cross-weaving (jämför även Between the Buttons ovan): Margo's Ritzy Necklace respektive Ritzy Bracelet. Cross-weaving, som kan göras med smyckesvajer eller starkare/grövre tråd, passar speciellt bra till lite större tvåhålspärlor.

Pärlor med en rak och slät sida skulle också kunna förses med sydda "ramar" av den typ som är vanliga på franska pärlsajter -- se t ex hänget Cristal Beauty m fl på Tulipes blog.


Pärlvävning
Hittills har jag mest sett de ovan nämnda tila beads användas i pärlvävning. Bilder och övergripande instruktioner finner du här.


Pärlbroderi
Tvåhålspärlor kan sys fast som vilka pärlor som helst i ett broderi och kan med fördel användas istället för cabochoner. Tänk på att tvåhålspärlor med platta baksidor, så som nailheads, fungerar bäst.

Pärlsort: Tvåhålspärlor



Observera: Sedan detta inlägg skrevs har tvåhåliga pärlor exploderat och nu associeras tvåhålspärlor främst med mindre pärlor använda i sydda tekniker så som CzechMates-systemet, Tila, SuperDuo, Silky osv. Denna typ av tvåhålspärlor omfattas inte här. För mer information om dessa pärlor, som med några undantag sällan är mer än 6-8 mm stora, se Lista över flerhåliga pärlor.


Liksom flera andra pärlor jag presenterat under den här rubriken så är tvåhålspärlor lite av en form snarare än en specifik pärlsort. Tvåhålspärlor är ett samlingsbegrepp för pärlor som har två genomgående hål istället för bara ett, som de flesta andra pärlor har. Det finns även pärlor med ännu fler hål än så, men två hål är det vanligast bland de "flerhåliga" pärlorna. På engelska kallas pärlorna ofta double-drilled eller 2-hole beads.

Tvåhålspärlor har ofta parallella horisontella hål. Ibland sitter båda hålen i den övre halvan av pärlan, vilket är speciellt vanligt med daggers och löv som de på bilden; pärlor som kan användas likt nedhängande droppar på ett halsband eller dylikt. Speciellt bland sötvattenspärlor är det också mer eller mindre vanligt förekommande med korsande hål istället för parallella. En sak värd att notera är att pärlbutiker, när de köper in "double drilled pearls", ibland inte kan vara helt säkra på att alla strängar de få är parallellt borrade: det kan finnas en mix av strängar med antingen parallellt eller korsvis borrade (cross-drilled) pärlor. Det är främst sötvattenspärlor i formen button (runda med platt baksida) som är flerhåliga.




Tvåhålspärlor finns i många olika former och material, varav glas är det vanligaste. En välkänd typ av tvåhålspärlor -- men också lika ofta har ett hål -- är nailheads, som du kan läsa mer om här. Det är en typ av pärlor, som framförallt togs fram för att användas i pärlbroderier på kläder, men vars platta baksidor också var idealiska för halsband. Två hål gör det enklare att få en lite större pärla att sitta tätt mot tyget (jämför systenar, rose montees/krysspärlor etc, som alla har flera hål). En tvåhålspärla som är gjord för broderi utmärker sig genom att ha en platt baksida: flera andra typer av tvåhålspärlor har en välvd eller mönstrad baksida likväl som framsida.

Förutom pärlbroderi kan tvåhålspärlor användas i länkade och trädda smycken med mera -- i trädda smycken kan de fungera som alternativ till sliders och distansbommar. Miyuki har alldeles nyligen lanserat en liten tvåhålspärla, tila bead, som är speciellt framtagen för att använda i sydda tekniker.




Inte riktigt tvåhålspärlor
Tvåhålspärlor är besläktade med sliders och ibland används de två benämningarna nästan som synonymer. Söker du på 2-hole beads på t ex eBay är flera träffar du får upp på sliders. Det som skiljer en slider från en riktig tvåhålspärla är att slidern har en öppen baksida så hålen inte går rakt igenom materialet utan bara genom en "ram". Det finns också smyckestenar i metallfattningar, som påminner om sliders och därmed ibland också kallas för tvåhålspärlor. Bland dem finns bl a de s k krysspärlorna, rose montees.

Beroende på hur dina tvåhålspärlor ser ut kan du byta ut sliders eller montees mot dem -- och vice versa.


Inspiration och projekt
Vet du inte hur du ska använda dina tvåhålspärlor? Under Så kan du använda tvåhålspärlor finner du en mängd olika projekt fördelade efter teknik -- från trädda smycken och länkning till pärlsömnad och -broderi.

torsdag 26 augusti 2010

Tävling: Vinn vackra glaspärlor


I samarbete med Bello Modo har du nu chansen att vinna vackra tyska glaspärlor i färgerna erinite, tanzanite och matte ruby. Alla pärlor har ett fint och detaljerat blommotiv. De ljusgröna och ljusblå pärlorna är ovala (20x16 mm) medan de röda är fyrkantiga (16x11 mm). Vinner du får du sex pärlor av varje färg, totalt arton pärlor till ett sammanlagt värde av ca 270-300 kr.

Pärlorna är s k tvåhålspärlor och har alltså två parallella hål. För mer information om tvåhålspärlor samt tips på hur de kan användas, se morgondagens blogginlägg.


För att vinna behöver du bara svara på en fråga:
Tänk dig att en god vän till dig nyligen har börjat tillverka sina egna pärlsmycken. Du vill ge henne eller honom något med tanke på den nya hobbyn. Vad skulle du ge din vän? Varför?

Det bästa svaret vinner -- och med bästa avses det mest användbara, smartaste, finurligaste, roligaste eller på andra sätt mest kreativa svaret. Det kan vara något du anser alla nybörjare borde få likväl som det kan vara något speciellt anpassat bara för din vän. Kanske är där något du önskar att du hade fått av någon mer erfaren pärlare när du var ny. Eller något du själv hade/har god nytta av som nybörjare.

Din förklaring kan vara lång eller kort, det viktigaste är bara att du skriver lite om varför du valde som du gjorde så att svaret blir mer förståeligt. Exempel: "jag skulle ge dyr pärltråd [=vad] för som nybörjare köper man ofta det billigaste, men det spar så mycket frustration att arbeta med något av bättre kvalitet. Man tror lätt felet sitter hos en själv när det egentligen sitter i material man använder. [=varför]" Känn ingen press: det finns inga dåliga svar eller för dåligt formulerade förklaringar! Innehållet är viktigare än presentationen.

Du får bara delta med ett svar. Det enklaste sättet att skicka in ditt svar är att fylla i formuläret nedan. Skulle det inte fungera kan du också fylla i formuläret här (tar dig till Wufoos hemsida) eller maila direkt till manekinekogirl [at] gmail [punkt] com. Ange tävlingssvar i ärenderaden/rubriken.

Sista dagen att skicka in ditt svar är 12 september.

[tävlingstiden har gått ut -- inga svar kan längre skickas]


Ev. frågor kan med fördel ställas i en kommentar på detta blogginlägg -- det går utmärkt att vara anonym -- då alla kan läsa svaret, men frågor besvaras förstås även via e-post om du föredrar det.


PS! Vill du länka till eller tipsa om denna tävling får du gärna låna pärlbilderna i detta inlägg och/eller loggan du finner överst i bloggens högerkolumn. En annan variant på samma bild finner du nedan. Det finns ytterligare bilder på Wild roses & blackberries som också går bra att låna för ändamålet om du föredrar dem. Bilderna där har ingen ram runt dem.




Ett stort tack till tävlingens sponsor, Bello Modo, som gjorde detta möjligt!

Klicka på bilden nedan för att gå till deras webbutik. En direktlänk till hela deras sortiment av tyska glaspärlor -- de finns i fler färger än de som du tävlar om -- finner du här.

onsdag 25 augusti 2010

Tävlingstips: Pearlized hösttävling samt månadsutmaningar

Pearlized har presenterat en ny smyckestävling på sin blogg I pärlornas förtrollade värld. Temat för tävlingen är att skapa ett smycke "som lyser upp i höstmörkret". Materialet ska till stor del bestå att produkter som går att finna i pärlbutikens utbud. Smycket ska vara nytillverkat och ej tidigare visat. Du får inte heller delta med set. Senast 15 september ska du maila in ditt bidrag för chans att vinna ett av tre presentkort hos butiken.

PS! Pearlized söker även efter inspiratörer -- läs mer här.


Är du sugen på ännu fler utmaningar så är temat för Vintajs septemberutmaning Family Tree. Senaste dagen att skicka in bidrag är middag 11 september (lokal tid). Ett bidrag per person gäller och detta bidrag kan vara ett smycke, dagbok (journal), scrapbookprojekt eller altered art. Du kan läsa alla regler samt övrig information om Vintajs utmaningar här. Vinnaren får välja två valfri samplers från Vintaj och en utvald tävlande kommer att få ett överraskningspris som Editor's Pick.


Det är också några få dagar kvar att delta i Art Bead Scene Blogs augustiutmaning, som denna månad kretsar kring John Savitskys tavla Sunrise. För att delta ska du skapa ett alster med minst en art bead (definieras på bloggen) och ladda upp en bild i deras Flickrgrupp senast 31 augusti för en chans att vinna månadens handgjorda prispärlor (se presentation av dem här). I början av september kommer nästa månads utmaning att presenteras så håll ögonen på bloggen om du känner att du inte hinner med denna månads utmaning.


Och du... Imorgon kommer en liten pärltävling även att presenteras här på Manekis Pärlblogg -- missa inte det!

Teknik: Så använder du metallfattningar med "uddkant"


Scallop-edged settings kallas ibland på engelska den typ av metallfattningar för cabochoner och kaméer, som du kan se på bilden ovan. Jag använder ganska ofta dessa, både för att de är lättillgängliga och för att de kan användas på så många olika vis. Oftast är de gjorda i mässing och säljs "råa", pläterade eller i brass ox-finish. Vanligast är ovala fattningar, men det finns även runda och fyrkantiga. Storleken varierar från "ringstorlek" till 40x30 mm ovaler för stora hängen.


Löda, nita, limma, länka
Ett enkelt sätt att använda dem är att löda, nita, limma eller på ett annat vis du föredrar fästa en passande smyckesdel på baksidan. Detta kan vara en broschnål, ringstomme, upphängningsögla, armbandsstomme, bolo slide osv. Men det allra lättaste sättet att använda dem som hängen eller länkar är att helt enkelt böja ut en eller flera av bågarna på kanten. Sedan kan du fästa en motring eller, om du vill göra ett hänge, en upphängningsögla (bail) i varje båge. Många gånger kan du köpa fattningar, som redan har utböjda bågar, men vissa säljs som fattningen ovan -- en fördel om du vill känna dig fri att anpassa smyckesdelen helt efter dina egna designbehov.



Det vanligaste är som sagt att böja ut en båge för ett hänge (se nedan samt foto under Cabochoninfattningar del 2), men som synes ovan kan du lika väl böja flera bågar. Fäller du ut en båge i varje kortände av en oval får du antingen en perfekt länk för ett armband eller ett hänge med plats att fästa ett mindre "dingel" undertill. Fäller du ut två bågar på vars en "sluttning" av ena långsidan får du ett fint horisontellt hänge till halsband. Böjer du även ut en båge mitt på motsatta långsidan kan du fästa en droppe el. dyl. under hänget också. För ett tvåradigt armband, böj ut två bågar på varje kortsida. Variationsmöjligheterna är många.



Så böjer du till fattningen

Det är inte särskilt svårt att böja ut en enskild båge, men det är viktigt att du är lite försiktig så du inte deformerar resten av kanten. För varje båge du vill böja ut kan du följa de tre stegen nedan.


Börja med att ta tag i bågen med en flacktång, som inte är för bred. Det är att föredra om tångkäftarna täcker så mycket av bågen som möjligt, men de får inte vara bredare än den: om du inte har en flacktång, som är smal nog, använd en spetstång istället.


Böj försiktigt bågen utåt tills den sticker rakt ut. Var uppmärksam på att ingen annan båge böjs ut för mycket eller skadas: om en båge blir lite böjd är det OK eftersom du ändå kommer att trycka tillbaks den när du fattar in din sten.


Platta till öglan så den blir helt plan genom att gripa tag om fattningen som på bilden ovan. Tryck till. Om någon båge bredvid din nya ögla verkar vilja bukta utåt kan du försiktigt trycka rätt den med tummen samtidigt som du håller kvar ditt grepp med tången i andra handen.

Upprepa ev. med ytterligare bågar du vill böja ut. Din fattning är nu färdig att användas.


Så fäster du cabochonen/kamén
Nu har du fått lära dig att anpassa metallfattningen efter dina behov samt fått några övergripande tips på hur du kan använda den. Men det viktigaste återstår: hur fäster man "dekorstenen" i fattningen?

Du behöver inget lim för detta utan cabochonen eller kamén fästs genom att du pressar varje metallbåge mot sidan på stenen. Enklast är det med en s k tryckare, en typ av polerstål som används vid infattning, men vilket slätt och hårt metallföremål som helst kan fungera om du saknar detta (billiga) verktyg. Följ helst samma procedur som vid infattning i stenkista, det vill säga tryck först in bågen/bågarna vid kl 12 följt av kl 6, 3, 9, 1, 7, 4, 10, 2, 8, 5 och 11. (Tänk dig fattningen som en urtavla där klockans timmar är utplacerade runt kanten.) Gå över alla bågar en gång till för att se alla sitter tajt mot stenens sida. Tryck sedan ned uddarna på bågarna så de ligger tätt mot stenen och inte kan fastnar i exempelvis kläder. Speciellt viktigt om stenen är platt eftersom uddarna då kan sticka upp på ett fult vis. Stenen kommer att sitta fast även om det inte verkar som om varje båge böjts in särskilt mycket.

Dessa fattningar är inte lika svåra som de klassiska fattningarna med sarg så låt dig inte avskräckas av tanken på att infatta en sten istället för att limma fast den. (Eller av att jag tyvärr inte har några steg-för-stegbilder att visa.) Det är viktigt att du följer sifferordningen för att infattningen inte ska bli ojämn, men åter igen är det inte lika kritiskt som om det varit en sargkant.


Höjden på bågarna kan variera mellan olika fattningar, som du kan se på fotot nedan. Är bågen för låg eller cabochonen/kamén för hög så kan det vara svårt att få stenen att sitta fast. I så fall är det bäst att noga rengöra fattning och sten för att sedan limma ihop dem istället. Använd ett starkt lim, som t ex E6000 eller epoxiharts. Förutom att rengöra ytorna med t ex t-sprit så kan du "rugga upp" dem med sandpapper för att limmet ska fästa bättre. Rör inte den färdiga smyckeskomponenten förrän limmet har härdat helt (se bruksanvisning för tid). Om bågarna inte sluter tätt kring stenen kan du trycka in dem något enligt beskrivningen ovan.

Du kan även limma fast en kamé om du tycker det inte skulle se bra ut att böja in bågarna över kanten på den.

tisdag 24 augusti 2010

Övrigt: Så tillverkas seed beads




Seed beads, rocailles, broderipärlor -- kärt barn har många namn. De tillverkas idag i länder som Tjeckien, Japan, Kina, Taiwan och Indien i kvalitet som varierar mellan den högsta tänkbara till billiga barnpärlor. Priset varierar därefter. Pärlorna används till allt från att träs på rad till att vävas, broderas och sys. Färgmässigt är variationen näst oändlig. Men hur ofta tänker du på hur dessa pärlor tillverkas? Hur ser vägen ut från smält glasmassa till färdig pärla?

PS! Jag har inga bilder på processen, men om du går in på Miyukis hemsida så har de flera foton från fabriken och de steg i pärltillverkningen som jag beskriver nedan.


Ursprung
Rocaillepärlor har tillverkats sedan 1490-talet. Det var då venetianska glasblåsare (åter)upptäckte ett nytt sätt att skapa pärlor, som innebar att dessa kunde massproduceras: Mängder av identiska pärlor kunde skapas på en gång till skillnad från tidigare då lampwork och glasfusing mer eller mindre var de enda tillgängliga teknikerna för att skapa pärlor. Glasblåsarna såg att man kunde skapa långa jämnformiga tuber av glas genom att blåsa in en luftbubbla i het glasmassa och sedan dra ut denna till en lång stång (eng. cane) mellan två metallstavar. Pärlorna kunde sedan skapas genom att stången kapades i mindre bitar. (Samma teknik används för övriga för att skapa murrine än idag.)

Att kunna skapa många pärlor på detta vis var en förutsättning för världshandeln i glaspärlor. Priserna på rocaillepärlor var väsentligt lägre än för pärlor som tillverkades en och en eftersom hantverkarna kunde tillverka större mängder på kortare tid. Tillverkningen av de dyrare pärlorna fortsatte också och gör så ännu idag. Denna handel, som européerna gav sig in på efter att ha "upptäckt" världen utanför Västerlandet, kom bl a att ge upphov till de idag välkända traditioner av pärlarbeten, som vi förknippar med afrikanska och nordamerikanska folkgrupper.

Även om tekniken gått framåt, inte minst genom teknikutvecklingen under andra halvan av 1800-talet, så är grundprincipen fortfarande den samma. Det största genombrottet kom i början av förra århundradet då en maskin uppfanns, som kunde dra ut glassträngarna istället för att två personer gjorde det. Detta gjorde pärltillverkningen snabbare och minskade ojämnheterna i handdragna pärlor. Förr tillverkades extremt små pärlor, ned till minst 34/0 vilka är i storlek som sandkorn! De allra minsta pärlorna har dock alltid kapats för hand då de var för små för maskinerna: när detta blev för dyrt försvann produktionen och idag kan du enbart köpa antika rocaillpärlor i storlekar under 22/0.

De italienska pärlmakarna skyddade sina tekniker, men i slutet av 1700-talet kunde även böhmiska glashantverkare börja tillverka såväl lampwork som rocaillepärlor. Även fransmännen började tillverka seed beads vid denna tid. Först på 1900-talet börjar rocaillepärletillverkning i Asien. Seed beadstillverkningen i Italien och Frankrike har upphört. Två av de största länderna för pärltillverkningen idag är Tjeckien och Japan, som är hem för några av de mest uppskattade varumärkena: Miyuki, Toho och Ornela (tidigare Jablonex, nu Preciosa Ornela). Det är från dessa två länder beskrivningen nedan är hämtad.


Tillverkning
Rocaillepärlorna börjar sitt liv som kisel och andra råmaterial, vilka blandas med färgämnen (baserade på en blandning av specifika mineral och metaller) i deglar i en smältugn där de får smälta samman -- en process som tar flera timmar. Det är viktigt för den ansvarige att kunna sin kemi för färgerna på glaset kan variera på grund av en mängd faktorer så som små variationer i kemi, hetta och atmosfären. Vissa färger kräver dyra ingredienser som guld medan andra är betydligt billigare.

När massan är färdig så hälls den ut i en behållare med ett hål och dras till en lång, tunn sträng med hjälp av ett hjul, som övervakas med laser för att storleken ska hålla sig konstant: noteras en avvikelse ändras hastigheten på draghjulen för att korrigera. Hålet i strängen skapas med hjälp av tryckluft. Det är här formen på pärlan bestäms, både yttre form (rund, triangulär, fyrkantig) och diameter. Glaset kapas i långa stänger -- längden beror på färg och storlek -- och flyttas till ett förvaringsutrymme där det får ligga till det är dags att tillverka pärlorna. Stora mängder glasstänger lagras på detta vis innan de används, t ex för att fylla en ny order.

När det är dags för stängerna att bli pärlor går de vidare till nästa steg i processen: kapningen. Stängerna kapas med hjälp av maskin till små pärlor. Detta är ett kritiskt steg som avgör hur jämna pärlorna blir -- inte undra på att t ex Toho håller sin maskin som tillverkar de precisionsskurna Aikopärlorna mycket hemlig. Riktigt hög precision kräver en långsammare kapmaskin än övriga rocaillepärlor. För rocaille- och cylinderpärlor kapas stängerna i korta bitar medan stavpärlor skapas av längre bitar. Det finns maskiner som kontrollerar kvaliteten på pärlorna, men i slutänden behövs ett mänskligt öga, som sållar ut defekta pärlor efter detta steg.

Stavpärlor och 2-cuts är vid detta laget färdiga. Eventuellt kommer de att förses med en ytfinish, men i övrigt behandlas de inte mer. Detta innebär att pärlorna ofta har vassa kanter, som lätt nöter sönder pärltråd. Rocaille- och cylinderpärlor däremot har mjuka kanter, raka eller avrundade, eftersom de poleras.

Rocaillepärlor poleras med hjälp av värme (jämför fire-polished) i en roterade brännugn. Rörelsen hindrar pärlorna från att smälta samman eller bli ojämna av värmen som mjukar upp deras yta. För att förhindra att hålen smälter samman och deformerar pärlans form måste pärlhålen tätas före värmepoleringen. I Japan används kolpulver, vilket även användes förr i Tjeckien (liksom kalk, sand eller t o m gödsel). I Tjeckien används idag ett speciellt material, som får pärlan att hålla formen ännu bättre och minskar ojämnt resultat. Det är väldigt viktigt att stoppa poleringsprocessen i precis rätt tid: överhettade pärlor blir sneda i formen eller så smälter hålen ihop helt -- något som de flesta som äger antika seed beads säkerligen sett.

När poleringen är färdig måste pärlorna rengöras och torkas -- i Tjeckien görs detta i stora centrifuger. I Japan följs rengöringen upp med ännu en polering. Matta pärlor skapas genom att pärlorna istället för att poleras ruggas upp. Pärlor utan någon extra yteffekt/finish är nu färdiga att gå vidare till kvalitetskontrollen och därifrån till packetering.

Ska pärlorna ha en eller flera extra finishar så som silver-lining, regnbågsfinish (AB), iris etc så väntar flera ytterligare steg som metallpartiklar som ångas fast på pärlorna, dopp i färgbad eller speciella coatings (t ex pärlemoreffekter). Några effekter kräver fler steg än andra, vilket reflekteras i priset. Lining (dvs färg som sitter i pärlhålet) skapas t ex genom att pärlan först helt täcks i metallen eller färgen i fråga och sedan poleras färgen på utsidan bort. Färgen härdas i ugn. Efter att en eller flera finishar applicerats måste pärlorna återigen rengöras och torkas innan de kan packas.

Vissa rocaillepärlor som exempelvis charlottes fasetteras också innan de är färdiga. Ibland sker det före en finish appliceras, om denna ska täcka hela pärlan, eller efter, vilket bl a är fallet med vissa charlottes med picassoeffekt.

Slutligen kvalitetsgranskas alltså pärlorna innan de är färdiga att säljas. Tillverkare som Miyuki och Toho säljer enbart pärlor som går igenom en kvalitetskontroll. De säljer inte andra sortering. Ornela däremot delar på klassiskt vis upp sina pärlor i två klasser: de högkvalitativa, som ibland säljs uppträdda på hankar, och de ratade, som säljs i bulk. Dessa andra sorteringspärlor dyker ofta upp i hobbybutiker i billiga påsar och innehåller alla de där sneda, ojämna och ibland "småhåliga" pärlor som är ok att trä med, men som oftast är av för dålig kvalitet för pärlsömnad och -vävning. Andra sorteringen säljs sällan under tillverkaren eget varumärke.

Hur mycket pärlor som tillverkas per dag i en fabrik beror delvis på vilken färg som görs (färg och finish). En precisionspärla som Aiko eller Delica tillverkas också i betydligt mindre mängder per dag beroende på den tid kvalitetsarbetet tar. Exempelvis så producerar Toho 500-1 000 kg pärlor per dag, men bara 2-3 kg Aikopärlor på samma tid. Därför är de också betydligt dyrare. Miyuki ligger på en lite högra produktionstakt med ca 1 500 kg pärlor som är färdiga att säljas dagligen, varav Delica tillverkas i en hastighet av 4-5 kg per dag.

En annan tidsaspekt ligger i hur stora parti av en färg som tillverkas på en gång: exempelvis följer Ornela ett klassiskt schema där de arbetar med en stor volym (flera ton) och börjar med att göra en ljus nyans av en färg för att sedan göra mörkare och mörkare glas. När det mörkaste glaset är klart rivs smältugnen och byggs upp på nytt. På grund av detta tar det längre tid för dem att nyproducera en ny färg, som tagit slut. T ex Toho gör glas i parti om kanske 25-50 kg åt gången och kan därför snabbare börja producera en färg som sålt slut.

Så där har du en kortfattad version av en rocaillepärlas "födelse" och väg från kisel till pärlpåsen. Men innan jag helt lämnar ämnet ska jag bara säga några ord om hankarna.


Pärlor på hank
I Tjeckien träddes många pärlor upp temporärt på tråd innan de såldes: ett enkelt sätt att transportera pärlor innan de billiga plastpåsarna uppfunnits. Förr var det en typ av hemindustri där kvinnor satt i hemmen och trädde upp pärlorna samtidigt som de rensade bort dåliga exemplar. En person, som var van vid detta arbete, kunde trä pärlor på alla tolv trådar en hank utgör samtidigt (!). Idag träs pärlor på hank med hjälp av maskiner, men ofta säljs de numer i plastpåsar och hankarna är något dyrare än pärlor i påse pga extrajobbet det innebär. Andra sorteringen träs inte på hank, de har sorterats bort först.

Det finns standardstorlekar för hankar, men observera att hankar ändå kan variera i antalet trådar och längd. Utöver normalstora hankar finns s k mini-hanks med dyrare rocaillepärlor som charlottes i specialfinishar.



Källor:
Blakelock, Virginia & Carol Perrenoud: How Seed Beads are Made. BeadBugle
Kahn, Barry: How Miyuki Glass Seed Beads are Made. via Harlequinbeads.com
Koyama, Tina: Color & Innovation by the Kilo. Beadwork August/September 2007
Miyukis hemsida
Paluzzi, Sandra: Glass Seed Beads. Beading Times

måndag 23 augusti 2010

Mönstertips: Bolo ties -- inte bara för westernsmycken


Bola eller bolo tie är ett smycke, vilket den som gillar country och western eller rockabillylooken troligen är bekant med. Något av en cowboys, ranchägares eller indians motsvarighet till en slips. Men bolos kan också se väldigt olika ut och ibland varieras för att passa kvinnosmycken.

En bolo tie, för dig som inte känner till den, består i sitt klassiska utförande av en lädersnodd, ofta flätad, eller syntetiskt snöre som hålls samman med en speciell smyckesdel (bolo/bola slide). Denna del kan glida längs snoddarna så att halsbandet kan träs över huvudet och sedan dras åt igen. En dekor fästs på komponenten med hjälp av lödning, nitar, lim eller vilken teknik du nu föredrar för att fästa samman delarna. Det finns minst två olika typer av bolo slides: en enklare, som består av ett enda metallstycke (se nedan), och en trapetsoidformad med fjäder som håller fokaldelen på plats. Vissa slides har en manuell spärr istället. Ändarna på lädersnodden täcks med koner (bolo tips) för att inte nötas ut och bli fransiga.



Ett exempel på en modern variant med många av de klassiska dragen finner du bland Rio Grandes projekt. Fler grundläggande instruktioner finner du på eHow. Men bolo ties kan även inspirera till mer nydanande tolkningar som kanske inte minst passar som kvinnosmycken. På fotot ovan syns ett handgjort tennhalsband där hänget glider upp och ned på en s k beading chain. Ytterligare exempel, som använder allt från sidenband till rollokedjor finner du hos Rings & Things.

Indianska bolo ties kan ha en pärlbroderad fokaldel, ofta i s k rosettbroderi och hållas på plats med två öglor sydda av läder på baksidan. Tyvärr har jag f n inga länkar till några instruktioner.

Boloprojekt, som kan passa barn tipsas bl a om här.

fredag 20 augusti 2010

Noterat: Ny silverlera från PMC i höst

På en amerikansk PMC-konferens i slutet av juli presenterades en ny silverlera, PMC Pro. För dig som är silverlerafrälst är detta kanske redan gamla nyheter, för er andra kommer här en kort beskrivning av den nyaste medlemmen i Precious Metal Clay-familjen.

Den nya leran, som kommer att börja säljas i oktober i år, har redan fått blandade reaktioner. PMC Pro är betydligt starkare än tidigare varianter, vilket inte minst är en klar fördel för den som vill göra fingerringar och andra smycken som belastas hårt. Men på grund av detta är också silverhalten lägre. De färdiga alstren har ett silverinnehåll på 90 % (900/1000). Att jämföra med sterling silver på 92,5 % och finsilver, som övriga silverleror består av, på 99,9 %. Det innebär bl a att de inte kan säljas som äkta silver och få äkthetsstämplar i vissa länder. Leran måste också brännas i aktivt kol, precis som oädla metalleror, vilket kräver en brännugn även för små alster samt extra tillbehör som kol och behållare.

Personer som vill ha en starkare silverlera och inte kräver finsilver är med andra ord intresserade av utvecklingen. Andra som är skeptiska till den låga silverhalten och omständlig bränning är mer skeptiska, inte minst till namnvalet. Gemensamt är dock att få av dem testat själva produkten än, de har bara reagerat på nyheten. Om några månader blir det fritt fram för fler att faktiskt prova på den nya leran och vi får se hur bra den slår igenom.

En kort introduktion samt svar på några vanliga frågor hittar du hos PMC Guild.

Material: Metallera -- från silver till stål

Det finns många olika typer av lera, att göra smycken av, varav vissa är vanligare än andra. En typ av lera som blivit mycket populär bland smyckestillverkare är de metallbaserade lerorna där silverleran är den mest kända och även den äldsta varianten. På engelska kallas de gemensamt för metal clay, vilket direkt översatt blir metallera (som alltså uttalas metall-lera).


Ursprung
Silverlera är inte ett särskilt gammalt material. Det var i början på 1990-talet som dr. Morikawa på Mitsubishi Materials Corporation (MMC) i Japan ledde en grupp, som skulle forska fram ett sätt att bearbeta silver för smycken, som passade den mångtusenåriga japanska keramiktraditionen. Ett sätt att arbeta med ädelmetall, som en keramiker arbetade med lera. Resultatet blev Precious Metal Clay, PMC: en lera som består av mikroskopiska finsilverpartiklar, vatten och ett organiskt bindemedel. Bindemedlet håller samman leran medan vattnet gör den mjuk och smidig. När leran bränts återstod silver med en renhetsgrad på 99,9 % (dvs finsilver).

Vissa källor gör även gällande att leran togs fram för att man skulle utnyttja det "silverdamm" som var en restprodukt från andra produktionsprocesser i fabriken. Leran var ett sätt att samla upp detta värdefulla silver så det kunde komma till ny användning.

1994 började silverlera säljas i Japan och snart förberedde företaget sig för att exportera sin produkt till USA. Genom kontakter började man diskutera om den amerikanska marknaden var mogen för silverlera, bland annat med några välkända silversmeder. 1996 har en grossist (Rio Grande) i USA blivit funnen och leran kan börja nå ut på den amerikanska marknaden. Med åren förfinas formeln och nya varianter av PMC tas fram, inte minst i början av 2000-talet (PMC+, PMC3, Aura 22 guldlera, PMC Pro).

Redan tidigt började vissa fråga efter en lera gjord på billigare metall än silver och guld. Ett argument mot att ta fram en sådan lera var att processen var för dyr för billiga oädla metaller. Lerans pris i förhållande till metallernas pris skulle bli för högt. Men den största stötestenen var att hitta en metod att bränna lerorna, som inte krävde avancerad teknologi. Brons, koppar mm måste brännas utan syre närvarande eftersom det har en negativ effekt på sintringen. Flera olika personer arbetade med bl a brons- och kopparleror, men det var svårt att få jämna resultat pga av närvarande luft i brännugnen. De gav dock inte upp. Efter en hel del experimenterande kom Bill Stuve i USA fram till en process, som innebar att placera den torkade leran i en rostfri behållare fylld med aktivt kol, som konsumerar syre. Sedan kunde denna behållare ställas i brännugnen. 2008 presenterade han sin bronslera, som kunde brännas på detta vis.

Utöver dessa leror är det kanske främst Hadar Jacobson, också hon amerikan, som är känd för att experimentera med olika metaller som exempelvis stål i lerform. Även hon säljer leror under eget märke, men till skillnad från exempelvis MMC och Struve säljer hon sina leror i pulverform.

Idag säljs metallera i ett antal länder och i flera av dessa finns även speciella föreningar (guilds) där utövare samlas. Flera olika företag säljer leror, men PMC tillsammans med Art Clay Silver är fortfarande de största på silverlera. Projekt med metallera återfinns i de flesta tidskrifter inriktade på smyckestillverkning, men det finns även en tidning speciellt för mediet: Metal Clay Artist Magazine.


Så fungerar det
Leran formas precis som andra typer av lera med händer och verktyg. Den får sedan torka innan den bränns i en brännugn eller, om det gäller silverlera, i en speciell box i mikrovågsugnen eller med en butangasbrännare. Oädla metalleror måste brännas inbäddade i aktivt kol i en behållare, som ställs i ugnen för att metallen inte ska reagera med syre. Andra varianter inkluderar att de oädla lerorna vacuumförpackas för bränning i mikrobox eller lindas in i papper för bränning i ugn. När leran hettas upp så förbränns de organiska bindemedlen i den och endast metallpartiklarna återstår. Dessa partiklar binds tätt samman så att alstret håller ihop även när bindemedlet försvunnit. Denna process kallas sintring. En principskiss över denna process finner du på MMC:s PMC-sajt.

När leran bränns krymper den också något i storlek, vilket är viktigt att tänka på inte minst vid ringtillverkning.


Typer av lera

Silverlera är som sagt den mest kända typen av metallera, men det finns även 22 karat guldlera, som kanske främst används för mindre detaljer ofta tillsammans med silverlera. Första oädla metalleran, som nådde marknaden, var bronsleran, som något år senare följdes av kopparlera. Hadar Jacobson har även experimenterat med ytterligare metaller och erbjuder i dagsläget inte bara brons- och kopparlera utan även leror i metallerna stål, Pearl Grey Steel och vit brons (white bronze). Notera att stålet inte är rostfritt, vilket visade sig vara mer komplicerat att bränna, så det rostar om det inte behandlas.

Vissa metalleror kan användas i ett och samma alster, men kontrollera för säkerhets skull med tillverkare för att se vilka leror som fungerar bra tillsammans. Alla leror bränns t ex inte i samma temperatur eller lika lång tid. Olika leror krymper dessutom olika mycket. Ännu viktigare är att lerorna smälter samman med varandra och att inga oönskade bieffekter uppstår där de två olika metallerna möts.

Leran finns att köpa i olika utförande. Vanligast är just lera, som är fast och fuktig. Silverlera inte minst finns även att köpa i mer flytande form och som papperslera. Hadars leror säljs i pulverform där smyckesmakaren själv får arbeta ihop en lera genom att tillsätta vatten.

En del leror är speciellt komponerade för att kunna brännas snabbt. De brukar kallas Quick Fire eller liknande.


Kända varumärken
Precious Metal Clay (PMC) är det namn som MMC säljer sina leror under. Ett annat känt japanskt märke är Art Clay Silver (ACS) från AIDA Chemical Industries. Art Clay gör även kopparlera, som lär gå att bränna "som vanligt". BronzClay och CopprClay (notera stavningen) är två varumärken för brons- respektive kopparlera framtagna av Bill Struve/Metal Adventures. Även Prometheus tillverkar och marknadsför brons- och kopparleror. Hadar Jacobson säljer sina metalleror i pulverform under namnet Hadar's Clay. Mer pulverlera har Claymania under varumärket Metal Mania Metal Clay (koppar och brons) och Silvernitrate.org under namnet Silver Smith's Metal Clay (silver).

torsdag 19 augusti 2010

Inspiration: Inchies -- konst i miniatyr


En inchie definieras som ett litet konstverk, som är exakt en gång en engelsk tum (tum = inch). Eller, i vår måttenhet, ca 2,54 x 2,54 cm. Det finns även en större variant som kallas twinchie: som namnet avslöjare är de 2x2 inches. Nyare är rinchies, runda små konstverk med en diameter på en tum. Ofta görs inchies i någon form av collageteknik i papper eller textil (=quiltning, appliké), vilket för vissa är näst ett måste, men både tekniker och material kan variera stort.

En beskrivning med exempel finner du på Paper Art Central. Ännu fler bildexempel ackompanjerade med en förklaring och länkar till tutorials finner du på Squidoo. För fler bilder på inchies, se t ex Flickrgruppen Inchies: One Inch Collage, Art By the Inch Blog, Small World of Inchies & Twinchies, Inchie Inklings eller All in an Inch. I takt med dess popularitet har även collagebilder och gummistämplar designats som passar just storleken på inchies. Du kan även köpa färdiga kartongbitar i rätt format.

Inchies förknippas kanske främst med mixed media art (ofta pappersbaserade collage) och quiltning (eller andra textila hantverk), men du kan i princip använda vilka tekniker du vill. Inklusive pärltekniker, vilket t ex The Beading Butterfly visar med sina miniatyrpärlbroderier (görs som en del av The Bead Journal Project 2008-2009 -- läs mer om BJP här). Några fler pärlbroderade inchies finner du hos The Lone Beader. För inchie quilts, se t ex InchieQuilts.com, som bl a har bilder på pärlade lappar.

Oavsett vad du tillverkar dina inchies av kan de användas på olika vis: lapptäcken, julgransprydnader, detaljer för scrapping, handgjorda kort eller bara sparas som de är. Eller användas som hängen för smycken. Du kan använda en metal blank, som jag gjort i exemplet ovan, eller en ramberlock med de rätta måtten att utgå ifrån. Eller varför inte en fyrkant av trä, glas eller polymerlera? Det viktigaste är bara att måttet är det rätta för att bli en riktig "inchie" och att material passar till smycken. Exempel på collageberlocker/-hängen i inchiestil finner du hos bl a Stampington och ARTchix studio och ett textilt hänge har The Bead Kitchen exempel på.


PS! Varför inte gå samman i en grupp och göra inchies -- t ex på tema hängen/berlocker eller pärlbroderi/pärlsömnad vilket speciellt skulle passa pärlare -- som ni sedan swappar med varandra?

onsdag 18 augusti 2010

Tillbehör: Olika alternativ för att skydda metall

Om du vill skydda metall från att oxidera eller bevara en viss patina så finns det lite olika produkter du kan använda för detta. Oftast rör det sig om antingen en lack eller ett vax, men det finns flera olika sorter med sina respektive för- och nackdelar. Vad en person föredrar beror mycket på personliga preferenser -- samt vad som är enkelt för denne att få tag på. Ibland kan vissa produkter också påverka färger och lim, vilket man bör tänka på när man väljer. Många gånger handlar det om att testa sig fram och som vanligt bör du alltid testa produkten innan du använder den på ett färdigt arbete.

Nedan följer en lista på lite olika produkter du kan använda dig av. Listan är inte komplett utan tar upp de olika alternativ jag själv har stött på.


Mikrokristallint vax: Mest kända varumärket är välrenommerade Renaissance Wax, som används av många, men det finns också billigare alternativ. Ibland säljs det som just bara mikrokristallint vax, men många gånger säljs det under specifika varunamn (i USA är Johnson's Paste Wax ett populärt alternativ, men jag tror tyvärr inte det säljs i Sverige). Vaxet appliceras t ex med en polerskiva på en dremel. Om metallen är varm kan det vara lättare att polera vaxet eftersom det mjuknar.

Bivax: Ett billigare och naturligare alternativ till vaxet ovan. Appliceras oftast på metall medan denna är varm för att vaxet ska vara mjukare att arbeta med. Det finns gult och vitt bivax: vissa är överkänsliga mot det gula, men inte det vita. Vitt bivax kan även lösas upp i lite sprit och penslas på metallen för att sedan poleras med en trasa.

Jade oil: Ett harts som används på både metall och trä (gäller även de flesta andra alternativen som tas upp här). Appliceras med t ex en putsduk, som du polerar metallen med. Det går även att lägga ett lager vax ovanpå oljan för extra skydd.

Novalin D: Vätska, som man doppar metallen i några sekunder och sedan sköljer under rinnande vatten. Hinnan som uppstår skyddar silver (och andra metaller?) från oxidation.

Zaponlack: Ännu ett specifikt varumärke. En flytande lack som appliceras på metall. Kan förtunnas med thinner. Finns att köpa i både små och stora flaskor.

Spraylack/klarlack:  Sprayen bör vara matt eller halvmatt för att inte göra metallen onaturligt glansig, blank lack ger lätt en plastig look. Speciellt viktigt om du använder en mattare metall som svartglödgat järn. För högglansig metall kan blank lack användas. Spraylacker kan vara enklare och snabbare att använda än lack som behöver penslas på, men eftersom lacken sprids i luften kan det vara bra att använda en låda eller liknande för att skydda bord och annat från lacken -- eller så arbetar man utomhus. De appliceras i flera tunna lager, som får torka emellan. Det finns olika typer av spraylack:
Akryllack: Matt eller halvmatt akrylspraylack är ett vanligt alternativ i amerikanska projekt.

Plastik: Varumärke för ett akrylbaserat harts upplöst i ett lösningsmedel. Även det en färglös spray (säljs ofta i sprayflaska, men inte alltid), som ger en tålig elastisk skyddsfilm. Utvecklades först för att användas på kretskort, men fungerar på en rad olika ytor.

Cellulosabaserad lack: Ännu en variant på spraylack, som passar både trä och metall. Är polerbar. Även cellulosalack finns i flera olika glanser. Kan ha en negativ, upplösande effekt på bl a vissa dekaler (image transfers).

Fixativ: Fixativ används ibland allmänt för att beteckna något som skyddar ytan, men egentligen är det en speciellt produkt, som påminner om spraylack och återfinns bland konstnärsmaterial (vanligtvis för att hindra blyerts-, kol- och torrpastellteckningar från att smetas ut). Det finns även s k workable fixatif som används bl a vid färgläggning av metall med färgpennor mellan varje färglager, men dock inte som avslutande "skyddslack". Tänk på att konstnärsfixativ kan vara alkoholbaserade och lösa upp vissa färger, bl a alcohol inks -- och tänk på att ordet ibland används som synonym för spraylack istället för konstnärsfixativ.

Schellack: (stavas även shellack) Ett naturligt harts, som kommer i flingor eller lackstång vilken sedan smälts i sprit eller ett speciellt alkoholbaserat lösningsmedel. Finns i både färgade och ofärgade/blekta varianter varav det senare är vad som främst används på metall. Den appliceras med pensel eller sprayas på. Schellack användes ofta på trä och metall innan den började konkurreras ut av nitrocellulosalacker. [Notera att schellack liksom bivax är en animalisk produkt och därmed inte veganvänlig.]

Epoxi: Resin/harts som sällan används på störr ytor utan framför allt på bildberlocker etc. Ger en glansig yta, som kan poleras upp, och man kan också skapa en tjock, välvd coating med den.

Golvlack/golvpolish: Polyuretan- eller akrylbaserade. Används även på polymerlera och som dip för sydda pärlarbeten för att ge skydd och stadga. Future brukar nämnas i amerikanska sammanhang, en produkt från SC Johnson som numer heter Pledge Extra Protection Wax på svenska (tidigare Pledge Klarpolish och efter det Pledge Hårdglans -- allt enligt modellbyggarkällor på nätet).

Jewelry Shield : Varumärke för en sorts skyddslack, som säljs i nagellacksliknande flaska med tillhörande borste. Används kanske främst på mindre smyckesdelar som örhängen för att inte bäraren ska reagera på nickel eller andra metaller i dessa. Jewelry Shield inte minst utvecklat för konsumenter med sin "lagom stora" flaska och enkla applicering.

Ofärgat nagellack: Används liksom ovanstående mest för enstaka smyckesdelar, som örkrokar, av konsumenter, som inte har tillgång till andra lacker i hemmet. Nagellack kan kan flaga snabbt och kan i vissa fall gulna betydligt snabbare än andra typer av skyddslack. Det är många gånger en nödlösning när inte andra lacker finns tillgängliga eller är för dyra att köpa för tillfället.

~*~

Tänk på att...
  • Både vax och lack nöts med användning -- speciellt på utsatta ställen -- och det är därför nödvändigt att bättre på skyddsfilmen med jämna eller ojämna mellanrum.
  • Puts- och rengöringsmedel kan lösa upp skyddet. T-sprit och aceton löser t ex vax och lack/schellack. Bra att veta om du vill få bort en skyddsfilm, men också för att undvika att göra det av misstag.
  • Precis som med lim ska du alltid testa först eftersom lack och vax bl a kan ha en negativ effekt på exempelvis överförda bilder eller vissa färger (som alcohol inks). Dessutom får du en chans att avgöra om glansen är lagom.
  • Du alltid ska rengöra metallen noga (om inte patinan du vill bevarar hindrar dig från att använda de grundligaste metoderna för detta) innan du lackar eller vaxar den. Liksom lim fastnar lack sämre på en yta som inte är helt ren från smuts och fett/oljor (exempelvis från fingeravtryck).
  • Ett mer "avancerat" sätt att skydda metall mot oxidation är att plätera den. Det är t ex därför du kan finna rhodierat ("rodiumpläterat") sterling silver, ibland känt som Italian finish. Känner även till en person som elektropläterar sina kopparalster med koppar för att dölja lödningar -- som inte är kopparfärgade -- och minska problemen med ärg och oxid.

Har du något mer alternativ, som du vill se på listan? Tipsa mig gärna.

Noterat: Smyckesvajer i mixförpackningar


Flera märken av plastad smyckesvajer erbjuder nu sin tråd i mixförpackningar, vilket jag delvis också nämnt tidigare. Istället för en stor rulle (från 9 m vajer/rulle) kan du köpa förpackningar om tre små (ca 3 m/st). Med dessa förpackningar får du antingen en mix av olika färger eller av olika grovlekar på vajern -- perfekt för dig som vill testa en ny vajer, är osäker på vilket tjocklek som är bäst eller bara vill prova på att arbeta med färgad vajer.

SoftFlex erbjuder främst mixade färger (inkl. Extremes) i standardsstorleken .019" i sina Trios packages, men numer finner du även förpackningar med "multi-diameter" i färgerna Original Satin Silver, Premium Satin Silver, Champagne, 925 Silver och 24K Gold. Grovlekarna spänner över de tre vanligaste: .014, .019 samt .024. SoftFlex presenterar återkommande nya färgkombinationer och har även ett inspirationsgalleri för dig som vill arbeta med färgad vajer.

Beadalon säljer sina mixar under namnet Wire Variety Packs, som omfattar dels multi-diameter (19 eller 7 strands) och dels blandade färger fördelade på Satin Colours, Metallic Colors och Standard Colors i 19- eller 7-trådars vajer.

Flex-rite (BeadSmith), sist men inte minst, har börjat erbjuda Mini Spools, även det 3-i-1-förpackningar i varianterna Metallic Pack (49 strands Copper, Satin Gold och Pearl Silver), Variety Pack 21 strands (.012, .014 och .018 Clear) samt Variety Pack 49 strands (som föregående).


Fotot är © SoftFlex Company.

tisdag 17 augusti 2010

Övrigt: Allergi av smycken – inte bara nickel







Smycken är tyvärr inte alltid bara något att njuta av. För vissa kan smycken irritera huden och ge upphov till allergiska reaktioner som nässelutslag. Många förknippar dessa reaktioner som nickelallergi, men det kan även finnas andra bovar i dramat.


Nickel

Det talas oftast mycket om nickelallergi, vilket inte är så konstigt då det är en utbredd kontaktallergi i vår del av världen, inte minst bland kvinnor – en följd av att nickel används i väldigt många metallegeringar pga av dess positiva egenskaper. I smyckesammanhang talas mest om nickel i samband med oäkta smycken (pläterad metall), men även ädelmetall som sterling silver och guld, inte minst vitt guld, kan innehålla nickel (gäller främst smycken tillverkade utanför EU). Vissa är så känsliga att de reagerar på värden långt under de gränshalter, som EU fastslagit och som ibland felaktigt kallas för "nickelfritt".

Mer om nickel, gränsvärden osv kan du läsa här.


Krom, kobolt och andra smyckesmaterial

Men det behöver inte nödvändigtvis vara så att en person reagerar på just nickel. Bland metallallergierna är inte minst krom och kobolt också mycket vanliga. Kobolt kan finnas i exempelvis koppar- och mässingsdelar medan krom inte minst används för att ge stål en glansig yta. Det används inte bara på t ex verktyg utan även på hängen och kedjor som säljs som rostfritt stål. Krom används också vid garvning av läder så personer som reagerar på krom bör använda vegetabiliskt garvat läder.

Så nickel, krom och kobolt är de tre vanligaste metallerna vissa reagerar på. Men i realiteten kan vilken metall och vilket material som helst ge allergiska reaktioner på din hud. Och med smycken kan det ofta vara så att det finns flera olika material i ett och samma smycke, vilket kan göra det svårt att säkert veta exakt vad som orsakar allergin.

Även ett relativt populärt smyckesmaterial som gummi kan ge allergiska reaktioner hos många. Några smyckestillverkare använder sig av gult bivax, exempelvis för att vaxa snoddar eller metall, och detta kan irritera huden på speciellt känsliga pollenallergiker. Färger, som används i textila material, kan också vara irriterande, inte minst om överflödig färg inte sköjts ur ordentligt. Både artificella och naturliga material kan alltså orsaka reaktioner.


Elektrokemiska reaktioner med pläterade smyckesdelar

I sin produktkatalog (s. 22) beskriver Reactive Metal Studio det så här:
Allergic reactions may occur from any type of jewelry that contacts the skin, whether it be plastic, ceramic or metal. It occurs as moisture leaches chemicals or metal ions out of the jewelry material. Plated metal or jewelry composed of several metals are especially prone to causing allergic reactions due to an electrochemical reaction that happens between dissimilar metals in the presence of moisture.
Med andra ord kan även de material som anses som riktigt säkra, t ex vid håltagning, (titan, niob och plast) ge en allergisk reaktion vid hudkontakt om man har maximal otur. Men störst är risken med bl a pläterade smyckesdelar. Inte bara för att de ibland innehåller ett underliggande lager av nickelplätering för att den yttre pläteringen ska fästa bättre eller för att metallen under pläteringen kan innehålla nickel. Problemet är också att olika metaller i kombination med fukt (och kroppens salter) leder till en elektrokemisk reaktion som irriterar huden. Med eller utan nickel närvarande.


Hypoallergena metaller


Titan och niob tillhör de metaller som ibland kallas hypoallergena. Hit hör även kirurgiskt stål trots att det kan innehålla så mycket som 8 % nickel – dock hårt bundet till stålatomerna och därför mindre troligt att det kan läcka ut på huden. Ordet hyperallergen/hyperallergenisk (eng. hypoallergenic) kommer från grekiskans hypo- som betyder under eller mindre än normalt. Det vill säga, något som det är mindre risk än med andra produkter att det ska ge allergiska reaktioner.

Nackdelen med begreppet är dels att man kan applicera det på en produkt utan att det krävs någon form av bevisning för att den faktiskt är "allergivänlig", dels att det ibland missuppfattas som att det är omöjligt att få en allergisk reaktion från ett hypoallergent material. Enligt Wikipedia användes ordet först i en kosmetikareklam så det är inte i grund och botten något medicinskt begrepp med en fastställd definition.

De flesta nickelallergiker kan dock använda niob och titan samt även plastörhängen. Många kan också använda rostfritt/kirurgiskt stål.


Nässelutslag och eksem av smycken – andra orsaker

Ännu en sak inte många alltid tänker på att att smyckesdelar av metall oftast har en mer eller mindre osynlig film av olja över sig från tillverkningen. Om metallen inte rengörs innan smycket det använts i bärs så finns det en (liten) möjlighet att det kan vara oljan och inte metallen som personen reagerar på.

Många kan också få eksem och irritationer av rengöringsmedel, som fastnar mellan smycken och hud om bäraren exempelvis diskar, städar eller rengör med lite kraftigare medel då smyckena hindrar medlet från att helt sköljas av huden. Under ringar kan små mängder av medlet fastna i porerna och ge upphov till hudirritation och eksem eller nässelutslag. Sådana eksem räknas inte som allergiska, men symptomen kan vara de samma som vid allergiska eksem.

Personer med känslig hud kan även få något som kallas dermografism, nässelutslag som uppkommer när metall dras över huden med måttligt tryck. Alla människor kan få denna typ av utslag vid extrem påfrestning, men för en mindre grupp människor så kan alltså något så litet som örhängenas tryck mot huden på örat ge otrevliga, kliande utslag. Det gäller inte minst clips, som klämmer åt på en större yta än andra örhängen.


Smycken som färgar av sig

Slutligen, något som kan nämnas är att olika metaller kan färga av sig på huden. Koppar och mässing kan göra huden grön medan silver och guld kan svärta den. Det är ingen allergisk reaktion utan metallpartiklar som lägger sig på huden och reagerar med luften, oxiderar. Det kan se fult ut men är oftast ofarligt. Detta blir förstås störst problem med metall som lätt oxiderar, t ex koppar och mässing, men även guld och silver. Läs mer om just problem med guld i Därför missfärgas huden av guld.


Försegla metallen

Metaller kan skyddslackas eller vaxas för att motverka oxidering och allergiska reaktioner, men eftersom det inte finns några universallösningar här i livet så kan dessa lacker i sig irritera huden hos vissa personer... Ibland används bivax för att försegla metall, en produkt en del människor är allergiska emot (åtminstone det vanliga gula bivaxet). För många hjälper det dock att skyddslacka t ex örkrokar för att undvika jobbiga kontakteksem och nässelutslag -- något så enkelt som ofärgat nagellack är populärt att använda.

Läs mer om olika sätt att försegla metall här.


måndag 16 augusti 2010

Inspiration: Tänk dimensionellt


Dimensioner. Många gånger tänker vi kanske främst i två dimensioner när vi planerar ett arbete. För vad är viktigare än bredden, längden och höjden på alstret? Det är förstås självklart att först och främst fokusera på de två dimensioner som bestämmer arbetets fysiska "utbredning", men ibland kommer en tredje dimension lite i skymundan: djupet. Genom att arbeta mer tredimensionellt och tänka mer aktivt på just att skapa upphöjda och fördjupade yta så blir arbetet mer intressant för ögat. Djup attraherar ögat och ger det mer detaljer att titta på: det bildas strukturer och skuggar som inte finns i ett platt arbete.

Dessutom ser ett mer dimensionellt arbete ofta också mer genomarbetat och professionellt ut. Trots att det egentligen kan handla om några få små detaljer, som inte tar så lång tid att göra -- men å andra sidan är det ju just i de små detaljerna som kvaliteten i ett arbete ligger.

Hur kan du då skapa dessa dimensioner i ett arbete? På fotot överst på bloggen finns ett tydligt exempel: två blommor "hopsydda" av likadana filigrandelar. De är identiska i utförande, men märk skillnaden mellan den platta blomman och den blomma där varje "kronblad" böjts till innan delarna monterats samman samt där bladspetsarna kröks. Köper du utstansade metallblommor så har de oftast formats så att bladen inte är helt platta just för att göra formerna mer intressanta och naturlika (se nedan). Det gäller f ö också vissa filigrandelar, som ges en kupad eller vågig form innan de lämnar fabriken.


Du kan också kupa metallberlocker själv med hjälp av t ex en puckelanka, vilket du kan se ett exempel på hos Beaducation. Genom att ge metallen en välvd yta så blir den lite mer intressant och du kan få två något olika utseenden genom att vända den konkava eller den konvexa ytan utåt.


De flesta pärlor i sig är ju tydligt tredimensionella, de har i sig ett visst djup, vilket gör att du lätt skapar strukturer genom att blanda pärlformer- och storlekar. Men du kan även här fundera på när det passar bäst med platta motiv eller dimensionella. Se hana-amimotiven ovan: blommotivet till vänster är sytt i sex "sektioner", vilket ger ett platt motiv, medan blomman till höger är sydd i fem "sektioner", vilket gör att den kupar sig och bildar ett puffigare motiv. I vissa fall passar de platta motiven bra, medan de puffiga vid andra tillfällen tillför något litet extra.



Platt motiv är speciellt vanligt vid pärlsömnad och -broderi då små jämnformiga pärlor används. Ibland är detta idealiskt eftersom det kan jämföras vid att måla en tavla, men du kan också skapa strukturer och djup genom att se ditt arbeta mer som en skulptur, dvs ett tredimensionellt snarare än tvådimensionellt alster. Ibland kan det göra en stor skillnad att bara arbeta tredimensionellt på några få ställen där du vill framhäva ett visst designelement.

På fotot ovan ser du två exempel med detaljer -- om än återkommande sådana -- som framhävs genom att bryta med de övriga jämna pärlorna. Överst ser du två sydda alster med blommotiv: i armbandet skapas blommotiven genom att använda andra pärlfärger än i "bakgrunden", men motiven är en del av samma yta som bakgrunden. I halsbandet har istället blommorna broderats fast ovanpå bakgrunden (dessutom har en avvikande pärlform använts).

Nedanför finns ett diskretare exempel där några av rocaillepärlorna bytts ut mot droppärlor och därmed ger en lite annorlunda struktur och bryter mot den mer släta yta som rocaille- och stavpärlorna skapar då de har ungefär samma diameter.

Det är också relativt vanligt att sy hela motiv i "3D", inte minst blommor: med pärlsömnad har du hela tiden valet att skapa ett mönster på en plan yta eller sy tredimensionellt -- eller kombinera de två. Du kan välja att sy en ros så här -- eller så här.

I pärlbroderi kan du finna ett exempel på dimensionella detaljer i The Lone Beaders kattbroschprojekt. Ungefär halvvägs ned på sidan är katten färdigbroderad, men istället för att avsluta så väljer hon att brodera ytterligare ett lager pärlor på ansiktet samt fästa långa rader av pärlor över svansen. Det ger en reliefverkan i alstret då inte hela mönstret ligger på samma nivå. Dessutom pyntar hon med en girlang över katten, vilket är ett exempel på en annan typ av dimensionell verkan, som är mer direkt synlig för betraktaren än den första. Men bådadera bidrar till att skapa djup och omväxling i designen.



Ovan ser du en ring där själva motivet "förseglats" under en välvd glassten. Här är det inte bara "bubblan" i sig som är estetiskt tilltalande -- samma form som cabochoner -- utan den fungerar även som ett förstoringsglas som förstorar upp motivet under den. När du arbetar med (epoxi)harts kan du även notera att många försäljare just framhäver om produkten är ett s k "doming resin" eftersom många vill få just en fin, lite välvd yta över sina bilder. Harts ger dock inte samma förstoringseffekt och det är inte så uttalat tredimensionellt, men jag ville ändå passa på att nämna det i sammanhanget för även här handlar det om en liten detalj som ger ett resultat vissa ser som mer genomarbetat.



Jag avslutar med ännu ett litet exempel, ett hänge som på första bilden bara har en "decouapagad" bakgrund, men som på andra bilden har fått ett tillägg av en svala. Visst hade ett helt platt motiv i förgrunden också fungerat, men testa gärna med just upphöjda motiv också innan du bestämmer dig för ibland kan det ge en fin effekt. När det görs väl skapas en känsla som gör alstret mer levande, det är inte bara en platt tavla utan består verkligen av enskilda element vars form och djup kan både ses med ögat och kännas med fingrarna.


Avslutande ord
Det är absolut inget fel på att vilja arbeta som en målare snarare än en skulptör -- bådadera har sina förtjänster -- men om du känner att du bara arbetar med tvådimensionella tavlor kan det kanske vara en kreativ utmaning att börja tänka mer på den tredje dimensionen, på djupet i dina alster. När du sitter där med en idé eller ett färdigt alster, fundera gärna på vad som skulle hända om du lade till nån detalj i relief eller formade till det. Skulle det tillföra något? Skulle det ge mer djup? Blir formen mer tilltalande eller intressant?


PS! Förutom att arbeta tredimensionellt eller använda pärlor i olika storlekar finns ännu ett viktigt sätt att skapa djup och ett intressantare arbete: färger. Eller mer specifikt arbeta med flera olika nyanser. Det handlar inte bara om att använda olika färger utan just om att skapa variationer även inom en specifik färg. Det tänker jag dock inte gå närmare inpå här, men det är något som kan kombineras med den tredimensionella filosofin.

Övrigt: Wire gauges


Speciellt i USA mäts grovleken/tjockleken på metalltråd i gauge (G), men vad inte alla är medvetna om är att det finns mer än en gaugeskala. De två vanligaste är American Wire Gauge (AWG) och Standard Wire Gauge (SWG; även känd som Imperial Wire Gauge eller British Standard Gauge). Som namnen avslöjar används den ena skalan främst i USA och den andra är brittisk. Dessa två enheter har ungefär ett till tre stegs förskjutning: t ex motsvarar 22 SWG ca 21 AWG -- se t ex Beadsisters tabell för en illustration av detta.

Oftast kan du förutsätta att amerikanska projekt och texter talar om G när de skriver om tjockleken på metalltråd. Eftersom tjocklekarna är så nära varandra är det heller inget problem om missförstånd skulle uppstå i vissa fall. Det finns dock ett undantag och det är chain maille ("vikingasmycken"). Här är det många gånger viktigt att tråden är precis rätt i tjocklek för att resultatet av en kedja eller ringbrynja ska bli helt korrekt. Därför är det vanligare i åtminstone vissa chainmailprojekt att det preciseras om det är AWG eller SWG som avses. Det är också viktigt att precisera då minst en specialist på chainmailringar använder båda skalorna: SWG för grövre tråd och AWG för tunnare.

På Wikipedia finner du tabeller där du kan kan se vad AWG respektive SWG motsvarar i millimeter. Se även denna sida för en tabell som jämför de två gaugeskalorna. På bl a den här sajten finns en kalkylator där du kan konvertera mellan AWG och mm eller inches.
Related Posts with Thumbnails