fredag 18 december 2009

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!


Med (den långa) berättelsen om pärlfisket i Sverige tar jag så långledigt för helgerna. Jag kommer att göra några uppdateringar, men inga helt nya inlägg.

Därför vill jag passa på att önska en riktigt god jul och ett härligt gott nytt år till alla er som läser den här bloggen. Stort tack till alla er som länkar hit, som tipsar om bloggen bland vänner och bekanta, som tar er tid att kommentera inlägg och, inte minst, till er som skriver så uppmuntrande mail till mig. Ni gör det så roligt att skriva här varje dag!

Nästa gång jag skriver här kommer det att vara ett nytt, och förhoppningsvis gott, år. Vi ses igen 2010!



PS! Kattgrafiken kommer från CatStuff.

Historia: Pärlfiske i Sverige -- från medeltiden till nutiden


Sverige är inte känt som någon stor producent av sötvattenspärlor, men faktum är att det i flera århundranden förekom fiske efter pärlor i vattendrag runt om i landet. Fiske förekom så sent som fram till det att flodpärlmusslan fridlystes pga av snabbt minskande bestånd. Pärlornas historia är inte bara intressant för att de just pärlor utan även för att det är en del av vårt svenska kulturarv, som många kanske inte känner till så mycket om.

(Pärlorna på fotot ovan är inte svenska pärlor, de är som de allra flesta idag kinesiska.)


Flodpärlmusslan
De pärlor, som var så eftersökta, bildas i flodpärlmusslan (Margaritfera margaritifera). Det vetenskapliga namnet betyder just pärlbärare. Denna musslan finns på hela norra halvklotet, främst i tempererade områden, men har sin främsta utbredning i norra Europa. Den lever halvt eller helt nedgrävna på sand-, sten- eller grusbottnar i oförorenade, klara och strömmande vattendrag. Idag är den utrotningshotad och stora populationer finns enbart i Kanada, nordvästra Ryssland och de östra delarna av Skandinavien. Mest kända svenska lokalen är Pärlälven (Silbbaädno) i Jokkmokks kommun.

På jorden har arten funnits i 80 miljoner år, men de senaste 100 åren har den gått tillbaka kraftigt, bland annat just på grund av rovfiske efter pärlor. I t ex Sverige har den försvunnit från var tredje känd lokal. I de södra och mellansvenska jordbruksområdena har den i princip försvunnit helt.

Musslan är tillhör de blötdjur, som kan bli allra äldst. De kan leva över 100 år -- den äldsta funna musslan blev 256 år, vilket kunde avläsas i de "årsringar" de bildar på skalen. Exakt hur gamla de blir beror också på omgivningen: det finns naturliga förändringar i vattnen, som gör att musslor i norr blir äldre än de som lever längre söderut. Pärlor bildas enbart i musslor som är minst 20 år gamla. En pärla i storlek som en ärta tar det sedan ytterligare 12-20 år att växa fram.

Pärlorna bildas när en främmande partikel följer med det vatten musslan andas in för att andas och filtrera ut organiska partiklar att äta. Kan partikeln inte trängas ut ur musslan igen så skyddar den sig genom att täcka föroreningen med lager efter lager av pärlemor från manteln på skalets insida. Pärlemor är främst en blandning av kolsyrad kalk och organiskt hornämne i mikrokristallin form. Det är inte något vanligt förekommande, vilket gör icke-odlade pärlor mycket sällsynta, oavsett hur stora musselbestånden är. Omkring var 50:e pärla innehåller pärlor (vanligen 1-3 stycken), men bara en av 2 000 eller 3 000 innehåller vackra pärlor. Pga av tiden de tar att växa fram är stora pärlor ovanliga. Den största påträffade var upp mot 13 mm i diameter. Formen på pärlorna kan variera stort och färgen är vanligen blåvit, men kan skifta i rosa eller ljusblå nyanser.


Illustration från Alfred Edmund Brehms Tierlieben (1864-9).


Pärlfiskets historia i Sverige
Redan på medeltiden var pärlor eftertraktade i Norden. På den tiden kom de svenska pärlorna från den finska rikshalvan. Enligt vad som sades var det karelska gårdsfarihandlare som fiskade dem när de färdades i Österbotten. Det fanns en brist på inhemskt fiske och det mesta av de pärlor hovet, rika stormän och kyrkan krävde anförskaffades genom import.

Men intresset fanns att slippa denna import. Gustav Vasa utfärdade pass och rekommendationsbrev till en rysk borgare, Demanth Riiss, som var i Stockholm. Han fick befallning att från sitt hemland skaffar pärlfiskare (historiskt även kallade pärlbrytare och pärlfångare) som var vanda vid att dyka. Kungligheterna likväl som det höga prästerskapet i Ryssland har länge varit kända för sin förkärlek till pärlor.

Pärlfisket stimulerades även genom att borgare gavs privilegier att handla med pärlor i flera finska och svenska städer. 1544 uppmanade Vasa fogden i Ångermanland och Medelpad att köpa upp alla pärlor som påträffades. Simon Andersson Skrivare skickades för att forska efter vilka norrländska vattendrag som kunde vara en källa till pärlor och för att mot betalning köpa dem för kungens räkning. Pärlfiskarna förbjöds att sälja sin fångst till andra än den utsände, enligt de befallningar fogdarna fick från sin konung. Dessa utsända kallades pärl(e)fogdar.

Intresset för pärlfiske tog fart i början av 1600-talet, kanske stimulerat av en bok från 1643 som beskrev vilken rikedom flodpärlmusslorna i landet kunde innebära. Nu anställde kronan själv "pärl- och ädelstensfiskare" och senare, 1691, blev pärlfisket ett kungligt privilegium. Det fanns en överpärlfiskeinspektör i Stockholm och flera lokala inspektörer, som skulle hålla kontroll. En pärl(e)inspektor hade ett distrikt där han höll koll på att inget olagligt pärlfänge förekom. Absolut dominerande var Västerbotten (dagens Norrbottens och Västerbottens län) och i slutet av 1690-talet försvann i princip inköp från andra platser i riket. Fisket var som intensivast några få år i slutet av årtiondet i Lule lappmark, där det troligen kom att spela en viktig roll vid kolonialiseringen av Norrland. Samerna utnyttjade inte pärlfisket i samma utsträckning som nybyggarna.

Men fisket var inte alltid så lyckosamt. De sista åren innan det första gången upphörde att vara en regalrättighet 1723 så hade pärlfisket upphört i nästan hela landet, med undantag för övre Norrland. Där skulle det fortsätta till några år in på frihetstiden. Det var bara under några få inledande år, som kronan gjorde en mindre vinst på företaget. Resterande tid var det direkt olönsamt. Dessutom började trycket på musselbestånden göra att flera områden blev utfiskade. Detta rapporteras bl a från de norrländska kustområdena i början av 1700-talet. I inlandet fortsatte fisket på 1720-talet och 1731 blev pärlorna åter ett kungligt privilegium. 1734 ansågs Karax, området kring Purkijaur och nuvarande Pärlälven med källsjön Karatj, fortfarande vara av visst intresse för pärlfisket. När Linné besökte trakten 1723 noterade hann att floden var nästan "uhtletad" och hur fisket utarmat bestånden. Han fick också veta att en man kunde öppna upp mot tusen musslor innan han fann en pärla.

Allt detta fick Linné att börja experimentera med pärlodling i Fyrisån i Uppsala, inspirerad av de pärlodlingar han kände till förekom i Kina. Metoden gick ut på att borra ett hål i musslans skal och föra in kalkfragment med silvertråd för att på så sätt stimulera pärlbildningen. Försöken kan ses som en del i tiden strömningar, att inom rikets gränser kunna producera lyxvaror, som annars krävde ett imperium eller importberoende. Saffran i Norrland, försök att locka till sig rysk sobel genom trädplantering, odling av mullbärsträd för silkeslarver är exempel på experiment som misslyckades. Andra försök, som lyckades bättre, var odling av tobak, medicinalväxter och -- så klart -- potatis. Linné kom att få en statlig belöning för sina lyckade försök med pärlodling och idén såldes vidare, men den kom aldrig att utmynna i någon form av praktiskt bruk.

Tiden 1691-1723 så verkar alltså organiserat pärlfiske ha lett till en snabb och mycket allvarlig utfiskning och på 1770-talet upphävde kronan sin ensamrätt på fisket pga olönsamhet, men från 1860-talet finns en uppgift, som indikerar att läget för musselbeståndet i Pärlälven vid den tiden var mycket bättre. Dåvarande kronprins Karl kunde då köpa pärlor från två djupa fat, vilka han sedan lät infatta i ett helt garnityr (dvs smyckeset med bl a diadem) åt sin kronprinsessa. Under 1800- och 1900-talet var fisket alltså något som bedrevs i privat regi, och kunde på vissa håll vara en lönsam affär. Fisket i Jokkmokk i slutet av 1800-talet beskrivs av en person som närmast en pärlrush motsvarande guldrushen i Klondyke. Hundratals män fiskade efter pärlor och finkammade älven när de inte sjöng, söp och slogs.


Pärlfiske på 1900-talet
Under förra seklet så fiskades pärlor i ett antal vattendrag i hela landet, men omfattande fiske finns främst belagt i Pärl- och Råneåälven i Lappland, Västerdalälven i Dalarna, Jämtland, Svartån i Östergötland, Emån i Småland och Lagan i Halland. Från Lagans nedre lopp fiskades sommaren 1911, enligt vad som berättas, pärlor för närmare 30 000 kr. Där fanns även en konsthantverkare, Paulus Cederholm, som tillverkade smycken och annat av pärlemor från de musslor som vittjats och kastats bort av pärlfiskarna.

I Älvsborgs län var pärlorna en binäring till laxfiske och jordbruk. Fisket var speciellt lämpligt som extrainkomst då det lätt kunde kombineras med småbrukets arbetscykel. När flottningen och slåttern krävde mycket arbete var vattenståndet för högt för att pärlor skulle kunna bärgas, men när det intensiva arbetet tog slut minskade också vattennivåerna till lämpliga djup. Det kunde ibland ge ett viktigt ekonomiskt tillskott tillsammans med jordbruk, flottning, fiske och skogsbruk, speciellt som priserna var höga på sin tid. På 1950-talet så kunde norrlänningarna få 100 kr/mm pärldiameter, vilket kunde betyda ett par tusen på en sommar, berättar en pärlfiskare, även om det kunde innebära veckor och månader av arbete att finna en prima pärla. En rik bondsläkt ansågs 1815 fått sin rikedom genom pärlfiske från Emån. Den mest kände pärlfiskaren, Oskar Skoglund från Eksjö, fann under sina 44 år som letare cirka 150 pärlor, vilket gav en extrainkomst på 7-8 000 kr.

Pärlfisket kom, i varierande skala, att vara långt in på andra halvan av seklet, trots att exempelvis Pärlälven fredades 1914. Det var först när flodpärlmusslan frilystes i hela Norrbottens län som fisket i praktiken upphörde där. I Lagan förekom yrkesmässigt pärlfiske på 1930-talet. Sedan 1994 är musslan fridlyst i hela Sverige och pärlfisket är därmed olagligt.


Hur fisket gick till
Hur många musslor en fiskare kunde plocka på en dag finns de varierande uppgifter på: allt från hundra stycken till 20 000. Det kunde kräva ett par tusen öppnade musslor för att finna en som innehöll en pärla -- och ännu mer sällsynta att finna stora exemplar. Det fanns knep för att känna igen musslor, som par på pärlor, s k pärltecken, vilket kunde vara skador eller deformationer på musslan, skrovlighet, rand längs skalen och liknande. Det är dock tveksamt hur användbart det var.

För att fiska pärlor så vadade fiskaren antingen ut i vattnet -- en vanlig metod, speciellt i mindre bäckar -- eller så satt han i en båt. Oavsett vilket behövde han två verktyg: pärltången och pärltuben. Ibland användes även en påse att samla musslorna i. Tuben var en sorts hemmagjord "undervattenskikare", som även kunde fungera som uppsamlingskorg för musslorna. Pärltången användes för att plocka upp pärlorna -- du kan se ett autentiskt filmklipp på detta här -- och smiddes antingen av pärlfiskaren själv eller så beställde han den från en smed. Järntången försågs sedan med långa träskaft, som kunde förlängas upp till sju meter beroende på vattendjupet. Det fanns även tänger med ett skaft och en fjäder som styrdes med rep.

Ursprunget till pärltången var en klämma, som använts sedan medeltiden. Klämman var en käpp av trä eller bambu med kluven ände, som trycktes fast över musslan. Vid lågvatten kunde musslorna också insamlas med händerna eller en spetsad käpp, som stacks i musslans öppning, vilket fick den att stänga skalet och på så sätt klämmas fast om käppen, som då lyftes upp.

Bofasta vid älvarna hade den fördelen att de kunde fiska från båtar och på så sätt nå ut till större djup där andra inte redan letat musslor. Runt Pärlälven så byggdes speciella s k pärlekor, som var tvära både i aktern och fören. I aktern monterades sedan pärltuben fast med en bult, som gjorde den vridbar. Ofta var det två man i båten: en som plockade musslorna med tången och en som stakade båten. Det sägs även att pojkar kunde få hoppa från båten med en sten i famnen för att plocka musslor på bottnen, ungefär som asiatiska pärldykare. I Jämtland användes även pärlhåvar, som påminde som stora bärplockare, vilka släpades efter en båt som en bottentrål och på så vis samlade ihop musslorna.

Den anordnades även expeditioner till Lappland och Norrbotten med dykare. Dessa kunde nå större djup, men var inte effektivare än de traditionella metoderna när det kom till kritan.

Även vintertid förekom pärlfiske. Antingen höggs vakar upp i isen där man kunde sticka ned pärltång och -tub. Alternativt vadade man ut med stövlar i de öppna brunnar, som bildades i forsarna -- vattenståndet var så lågt att man på detta vis kunde fiska ur starka forsar, som var omöjliga att befinna sig i sommartid.

När musslorna samlats ihop på stranden så satte sig pärlfiskarna där och öppnade alla musslor med en trubbig kniv. Trubbig för att den inte skulle skada en eventuell pärla. Även ett annat musselskal kunde användas. När musslan inspekterats så kastades den åter i vattnet. Att öppna en mussla på detta vis dödar den eftersom muskeln skärs av. Det var ovanligt att någon använde sig av skonsammare metoder med specialtänger, som inte dödade musslan utan gav fiskaren möjlighet att återbörda den levande till vattnet. Detta rovfiske har varit ett effektivt sätt att snabbt utarma musselbestånden.


Foto av Joel Berglund (via Wikimedia Commons), här använd


Fredning och miljö
Redan Linné, på sin resa genom Dalarna, oroades för att flodpärlmusslan höll på att utrotas genom pärlfisket. På 1900-talet dök också nya hot upp, vid sidan av det rena rovfisket. Flodpärlmusslan kräver rena och oförorenade vattendrag och vid denna tid började en smutsig industri påverka naturen negativt, liksom jord- och skogsbruken. Vattenföroreningar, flottning som innebar en rensning av flodbottnarna, vattenregleringar, försurning och övergödning har gjort det svårt för musslan att överleva i många vattendrag. Sedan fisket förbjöds 1994 räknas skogsbruket, försurningen och hotet mot öringen, som är en viktig pusselbit i musslans fortplantning, som de allra största hoten. Skogsbruket bidrar till att öka mängden partiklar i vattnen -- och därmed får bottnar att slamma igen och unga musslor att kvävas -- genom dikning, markberedning och körning i eller nära vattnen. Även öringen hotas av slammet och försurningen samt har missgynnats av flottningens rensningar, vilket indirekt hotar musslorna.

Idag är flodpärlmusslan fridlyst i hela EU och i Sverige klassas den som sårbar. Det finns här ett åtgärdsprogram för att förhindra att arten utrotas. Eftersom Sverige och Norge står för hälften av Europas flodpärlmusslebestånd är åtgärder här viktiga.

Pärlälven, den mest kända lokalen för svenska flodpärlmusslor, ligger idag åtminstone delvis inom Natura2000-området Pärlälvens fjällurskog. Syftet med denna reservatsbildning är att bevara landskapets karaktär och låta ekosystemen utvecklas på ett naturligt sätt och i sin egen takt. Älven är känd som en populär plats för sportfiskare.

~*~

Källor:
Awebro, Kenneth & Thomas Öberg: Pärlproducent och miljöarkiv. I Pettersson et al (red.): Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige 1. Wahlström & Widstrand.
Folklivsarkivet, Lunds universitet: Pärlfiske
Kvalpskarmo Hansen, Frid: Perleforbannelsen. NRK
Landell, Nils-Erik (2001): Sveriges välstånd om det vill. I Pettersson et al (red.): Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige 1. Wahlström & Widstrand.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Välkommen till Pärlälven!
Svenska Akademiens Ordbok: Pärla
Sveriges Radio: SR Minnen -- Pärlfiske. Om pärlfiske i Jämtland. Från 27 augusti 1940.
Wikipedia: Flodpärlmussla
Wikipedia: Pärla

torsdag 17 december 2009

Teknik: Skapa patinaeffekter med färger



 
Att patinera metall behöver inte betyda att du måste använda kemikalier, vinägerchips, ägg, brännare eller liknande. Du kan också skapa en "falsk patina" med hjälp av färg. Fördelen är att du dels slipper farliga kemikalier och dels kan välja färger du inte kan få på annat vis -- och som du kan kontrollera mer än kemiska reaktioner. På engelska brukar detta kallas faux patina då det handlar om att färg appliceras, inte någon reaktion i metallens yta så som är fallet med riktig patina och oxidering. Målad patina är inte minst vanligt att göra på filigrandelar och stampings i mässing .


En jämförelse på koppar
Pat Gullett har skrivit en artikel där hon jämför olika färgläggningsmetoder (inklusive tre olika sätt att försegla färgen) i artikeln Copper-Coloring Technigques (Art Jewelry November 2008). En mycket intressant artikel, som inte går in på de olika metoderna och materialen så mycket som det är en jämförelse mellan olika färdiga resultat. Det ger dig en möjlighet att hitta det medium som du tycker ser bäst ut.


Oljepastellkritor
På Objects and Elements blogg fastnade jag för inlägget Texturizing technique at objects and elements. Här visar Jane Salley hur du kan använda oljepastell för att färga kopparplåt (fungerar även på brons, sterling silver och mässing), som du först gett en spännande struktur med s k texture hammers. Notera att tekniken kräver en butangasbrännare, både för att mjukglödga metallen och smälta färgen från pastellkritorna.


Akryl- och emaljfärg
Vanliga akrylbaserade färger -- alternativt metallfärg, s k emalj -- kan också användas för att ge en färglagd "patina" på (mönstrad) metall. Antingen sprayfärg eller så målar du med en pensel. Du kan också använda det som ett alternativ till oxidering, att få en antikfärgad patina av färg. Använd i så fall en mörk brun (umbra) eller svart färg. Om du köper smyckesdelar som kallas brass ox är dessa ofta just "oxiderade" med svart färg och sedan lackade.

Instruktioner till hur du målar dina smyckesdelar kan du få från t ex Fanciful Inc, Shiny Little Thing, B'Sue Boutiques, Vintaj, FusionBeads (se även här) och Filigree Jewelry Supplies. Ett exempel på hur det kan se ut om du väljer att använda flera olika färger till motiven finner du hos Vintaj.

Notera att färgen håller bättre om du grundar med ett lager lack eller metallprimer -- extra viktigt om du vill täcka hela ytan med färg. En sida som inte handlar om smycken, men som visar hur du arbetar i olika steg med flera färger för att få ett "naturligt" varierat utseende på patinan, är Faux Painting Techniques. Exempel på hur emaljfärger kan se ut, dock täckande hela metallen och inte bara som accent, kan du se här. Och hur du kan ge metall en oxiderad look med emaljfärg får du veta i gratistutorialen Get the Oxidized Look - Without Oxidizing.


Gesso
Gesso kan användas på samma sätt som akrylfärg. Gesso är vanligtvis cremevit, men finns även i svart och kan färgsättas med pigment. Läs mer om patinering med gesso under Vit patina med gesso (kommande).


Färgpennor
Vaxbaserade färgpennor i konstnärskvalitet kan också användas ovanpå en patina, vilket inte minst kvinnor som Helen Shrik, Marilyn da Silva och Deb Karash visat i sina vackra smycken och konstverk. Förutom i ovan nämnda Copper-Colouring Techniques så beskrivs tekniken ingående i Jill Ericksons artikel How To Layer Colored Pencil on Copper i Art Jewelry July 2010. Det finns även en gratis tutorial av SMD Studio, Copper surface coloring-earrings.


Alcohol inks
Det finns även alkoholbaserade bläck (alcohol inks), som kan användas på metall. Dessa är vanligen mer transparenta än färger, vilket får metallglansen att skina igenom. Fina exempel på detta finner du hos Vintaj, FusionBeads och i Tim Holtz blogg, som visserligen inte visar ett smycke, men väl hur effekten blir. Notera att svart färg även används för att ge en oxiderad look. Kan även kombineras med t ex akrylfärg som här. Läs mer om Alochol inks här.


Lösningsbaserade "stämpelbläck"
Stämpeldynor som Staz-On, vilka är lösningsmedelsbaserade istället för vattenbaserade, fungerar också. För bra exempel på hur de kan användas, se Humblebeads och Vintaj. För fler tips, se Beadwork.about.com.


Märkpenna
Fungerar bäst på små detaljer, som t ex stansad text. Instruktioner finns hos FusionBeads, bläddra förbi de första stegen som handlar om svavellever.


Wood stain
Vintage Stone nämner smyckesmakaren hur hon använder en speciell typ av färgvax för trä när hon antikbehandlar smyckesdelar i mässing. Notera att det här snarare handlar om att ge ytterligare färgdjup till redan patinerad mässing än att patinera den från grunden med enbart vaxet. Detta trävax inte bara fördjupare och ger fler nyanser, den fungerar även som en skyddande finish.


Kommersiella patinafärger
Det finns speciella patinafärger och medel för metallfärg, som du kan köpa exempelvis i butiker som specialiserat sig på konstnärsmaterial eller liknande. Se Missficklemedias patinor för fina exempel på detta.


Glöm inte ...
...att behandla ytan med en skyddande lack eller vax när du är färdig. Annars finns risken att färgen nöts för fort eller färgar av sig. Läs mer om olika alternativ här.




PS! Du kan även täcka metallen helt med färg. Använd då helst speciell metallfärg eller emaljfärg, som fäster bra och håller länge. Inspireras t ex av instruktionerna på Beadin' Path. För mer om "äkta" patinor, se den tematiska innehållsförteckningen och rubriken Patina och yteffekter.

Teknik: Avsluta elastiska smycken


Att trä smycken på elastisk tråd brukar vara populärt bland vissa, inte minst när det ska göras smycken till barn. Men att få till avsluten är inte alltid lika lätt. Knutarna vill gärna gå upp och ibland används fel tråd. Här är några tips med saker att tänka på när du gör elastiska smycken för att de ska hålla längre.

  • Använd inte pärlor med vassa kanter vid hålen, så som kristall- eller stavpärlor, då de kan nöta sönder tråden snabbt. Använd inte heller för tunga pärlor, som töjer ut den elastiska tråden och belastar den så att den brister. Det kanske inte händer första dagen smycket bärs, men plötsligt en dag så...
  • Elastisk tråd passar inte till långa halsband eftersom det inte är lika flexibelt och hänger på samma fina sätt som pärlsilke eller kvalitativ smyckesvajer. Armband är ett bättre val.
  • Se till att pärlhålen är tillräckligt stora. Du kan använda en big-eye needle eller tunnare tråd (som träs om den elastiska eller sys igenom) för att lättare föra tråden genom pärlorna.
  • Frestas inte att avsluta med klämpärlor. Det finns de som gör det, men risken är mycket stor att de går igenom tråden. Alternativt nöter ut den på samma sätt som vasskantade pärlor.
  • Använd dig av en kirugknut (beskriven här) och var noga med att dra åt trådarna rejält när du slagit den. Finns där mellanrum så börjar trådarna lätt glida och knuten går upp.
  • En elastisk tråd, som är platt i genomskärning (t ex Gossamer Floss och Stretch Magic) är lättare att knyta än en rund tråd.
  • Försegla knuten med lim eller nagellack, som du klickar på knuten (undvik att limma pärlorna. Använd inte snabblim eftersom det gör tråden hård och spröd, vilket leder till att den går sönder.
  • Börja eller avsluta med en pärla som har ett hål stort nog att gömma knuten i. Detta gör du genom att trä ena trådänden genom några pärlor och dra i den efter att du knutit och dragit åt din knut. Det är inte bara mer estetiskt tilltalande utan skyddar även knuten från slitage.
  • Se också till att du inte kapar trådstumparna för nära knuten för då vill ändarna gärna "krypa ut". Det räcker att knuten glider bara så lite -- halkar den över trådänden så går knuten upp. Trä stumparna genom en eller flera pärlor på varsins sida om knuten så de göms. Gör dem gärna ett antal centimeter långa om det fungerar i designen.
  • Vissa använder dubbel tråd, dvs först träs en tråd och knyts av och efter det träs en ny tråd igenom pärlorna och knyts. Det kan fungera som en säkerhet: skulle en knut gå upp eller tråden skavas itu av vassa pärlor så finns där en tråd kvar. Används speciellt om armbandet har lite tyngre pärlor.
  • Använd inte för billig tråd, gå på kvalitet. Ett av de vanligare märkena, som brukar rekommenderas är Stretch Magic.
  • Var också beredd på att elastiska smycken inte kommer att vara för evigt. En dag går de sönder, även om du är försiktig.

Mönstertips
Hittills har jag främst fokuserat på avsluten och på trädda smycken, men du kan även använda elastisk tråd till vissa sydda tekniker, bara pärlhålen är stora nog och tekniken inte kräver att tråden vävs om sig själv för mycket. Peyote, ladder stitch, cross-weaving och netting är några exempel. För projekt, se Panduro Hobby, Spring Green, Faerie Queen Cuff, Your Name In Beads, Christmas Charms och Beaded Elastic Caterpillar Bracelet.

onsdag 16 december 2009

Mönstertips: Vintriga istappar

Icicles

Den första riktigt vintriga dagen med snö (åtminstone där jag bor) så passar det kanske bra att tipsa om istappar du kan skapa med pärlor eller i glas. De flesta av dessa tappar är tänkta som julgranspynt eller annan dekoration.

Tjusiga istappar av droppärlor finner du beskrivning till hos Creativ Company (även video). Liknande finns även hos Better Homes and Gardens. En klassiker är också att använda de barnplastpärlor som kallas för stjärnpärlor, se t ex Donna Young. En enkel, men lyxigare, variant finner du i FusionBeads swarovskiglittrande Let It Snow!.

I princip kan det mesta bli istappar, om du använder klara ofärgade pärlor och tänker på att basen upptill är tjockare än spetsen nedtill. En upp-och-nedvänd doppe med vertikalt hål kan t ex bli en mini-istapp. Eller tänk dig t ex dessa örhängen i kristallklara pärlor istället. Och även Bubble Bath har vissa likheter med istappar. Vill du mer åt känslan av droppar, som frusit till så ska du fästa några enstaka kristalldroppar på en tunn kedja -- enkelt och väldigt effektfullt! Jämför även med de glittrande kristallträden.

Sydda istappar finner du i Beaded Icicle Ornament och Bugle Icicle. Lustiga och betydligt mjukare än äkta vara är de pärlvirkade istapparna på HGTV. Notera vilket skillnad val av garn har för slutresultatet.

På engelska används begreppet icicle ornament för julgranspynt som är tappformat, hur likt eller olikt en istapp det än är. Exempel på icicle ornaments, som inte är helt isiga hittar du hos CraftStylish, Passionate About Crafting, Martha Stewart (även dessa i guld och silver), Better Homes and Gardens, The Artful Crafter, Surawhit, Sandy Gerhart (virkade snögubbstappar) och FaveCrafts (för barn). Det finns också något som kallas för icicle dolls, som du kan finna i många varianter.

Vill du göra istappar (eller korkskruvsspiraler) i lampwork finns detta beskrivet på t ex Torchbugs och Art Glass Answers.


Fotot är © Getty Images, fotograf är E. E. Dennis/Hulton Archive.

Historia: Pärlessens, pärlimitationer och svenska löjor

Människan har under lång tid beundrat pärlorna, som hon kunde finna i ostron och musslor. Men de var sällsynta och efter ett tag började vissa experimentera med olika imitationer av de eftertraktade organiska ädelstenarna.

Pärlessens
1680 sägs det att franske rosenkranstillverkaren Jaquin uppfann pärlessensen, essence d'Orient, och därmed sättet att skapa konstgjorda eller oäkta pärlor, efter att ha sett silverglansen i fiskfjäll under vatten. Denna essens kom under 1800-talet att utvecklas till en betydande industri och tillverkades i Tyskland och Frankrike.

Pärlessensen tillverkas av löjans eller några andra få fiskarters fjäll, vilka har den rätta silverlystern. Fiskarna fjällas varsamt och sköljs med vatten för att smuts och orenheter ska försvinna. De förvaras sedan i en tunna vatten till en tillräckligt stor mängd fiskfjäll samlats. Ett kilo färdig pärlessens, vilket räckte till att göra "flere tusen konstgjorda perlor", krävde upp mot 40 000 fiskar så det kunde ta ett tag. Sedan lades fjällen i ammoniak så att mjukdelarna löstes upp och de små kristallina plattorna av guanin frigjordes och samlades i botten. Vätskan slogs av och färgämnet tillvaratogs.


Tillverkning av pärlimitationerna
För att göra pärlor skapades först ihåliga munblåsta glaspärlor. Dessa hade tunna väggar av glas och var lätt blåaktiga i färgen. Pärlessensen blandades med husbloss (ett fisklim), harts eller lack [beroende på vilket källa du frågar] och fördes in i pärlans hålrum med ett "blåsrör" eller liknande verktyg. Pärlorna snurrades runt och skakades så att essensen jämnt täckte hela ytan på insidan. Ungefär som man idag kan färga julgranskulor hemma. Efter det att pärlan fått torka fylldes den ut med vax eller gummi arabicum för att bli solid och få rätt tyngd.

Det har även funnits -- och finns -- många andra sätt att tillverka konstgjorda pärlor, som kunde vara mer komplicerade, men på detta vis tillverkades de gamla oäkta pärlorna.


Svenskt intresse
Var kommer då den svenska löjan in? Som sagt skedde tillverkningen i Frankrike och Tyskland, men det fanns även i Sverige ett visst intresse för att använda fjäll från löjan för pärltillverkning på 1800-talet. 1855 översattes till svenska en bok av Sigmund Lehner, som beskrev i detalj hur essensen framställdes. Men någon produktion verkar aldrig ha startats i Sverige. Det man däremot vet är att det 1914 kom en tysk fjällhandlare hit för att undersöka möjligheten till löjfiske för pärltillverkning i kommersiell skala. Första världskriget kom dock att sätta stopp för de inblandade att gå vidare med projektet. Några år senare, i slutet av 1920-talet, så efterfrågades åter löjfjäll i fiskelägena i Gävletrakten, men fiskarna där lyckades inte samla ihop så stora kvantiteter som krävdes. Det kunde aldrig bli någon lönande biprodukt och där slutade försöken. Det blev aldrig någon svensk pärlessens eller några svenska pärlimitationer -- ja, det hela slutade i princip på samma vis som Linnés arbete med pärlodlingar i vårt land (mer om det kan du läsa här).


Pärlessens idag
Idag kallas pärlessensen på engelska för natural pearl essence och den används på samma vis som förr. Den har fått konkurrens av andra ämnen som mica/pärlemorpigment och det finns även konstgjord pärlessens. Pärlessensen används både på lite dyrare pärlor med glasbas och över billiga plastpärlor. Den välkända majoricapärlan, som tillverkas på Mallorca, använder sig av naturlig essence d'Orient över en glasbas. Likaså kan shell pearls vara täckta av det.

Naturlig essens används i många typer av kosmetika och har då INCI-beteckningen guanine. Redan tidigt användes pärlessens i nagellack och det vidareutvecklade guaninet används även i t ex schampon och smink med pärlemorglans. Något för veganer och vegetarianer att tänka på.


Källor:
Fire Mountain Gems
Kungl. svenska vetenskapsakademins handlingar. (1830)
Nordisk familjebok. Uggleupplagan (på Runeberg)
Pearl-Guide.com
Shenet
Svanberg, Ingvar (2001): Från ålsäck till aftonklänning. I Pettersson et al. (red.): Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige 1. Wahlström & Widstrand.

tisdag 15 december 2009

Mönstertips: Bails -- upphängningsöglor



Bail är det korta och koncisa namnet för de smyckesdelar som används för att fästa ett hänge på ett halsband. På svenska finns det inget allmänt vedertaget begrepp utan ibland används det engelska och ibland används diverse svenska ord. Jag använder upphängningsögla trots att det är så långt eftersom det ganska bra beskriver utseende och användningsområde.

Exempel på olika grundtyper av upphängningsöglor finner du presenterade hos Artbeads. Hur olika typer av färdiga bails fästs på pärlor och hängen beskriver FusionBeads (bläddra ned till Basic beading techniques).


Motringar
Den allra enklaste varianten är att helt enkelt använda motringar/bindöglor. Även om de finns att köpa i mer utsirade varianter (eng. fancy jump rings) så kan det i vissa fall passa bättre med lite rejälare upphängning eller så är hänget sådant att det inte passar att trä på en rund motring (vissa kristallhängen är bra exempel på detta -- ringens form kan få hålet att spricka).

Förutom att använda speciella motringar kan du också variera genom att länka fast dem på olika vis. I detta halsband från Parts Club fästs det innersta hänget med flera motringar och det yttersta med motringar fastlänkade i chaton montees. Eller så kan du hänga pärlberlocker i motringen alternativ göra en pärllänk.


Filigran och metalldelar
Ett snabbt och enkelt sätt att skapa upphängningsöglor syns på fotot ovan. En filigrandel, som helt enkelt böjs på mitten. Du kan även använda andra utstansade smyckesdelar i metall för detta ändamål, så som länkar/connectors. Instruktioner finner du hos Vintaj (pdf-fil) och Filigree Jewelry Supplies. Notera att ditt val av tång kommer att påverka hur stort hålet genom din bail blir: med tunna rundtänger får du mindre hål och avlångare bail medan de bail-making pliers Vintaj använder ger ett större hål. Har du ingen bra tång kan du även använda något annat hårt cylindriskt föremål som stomme att böja filigrandelen runt.

Tekniskt sett kanske motringarna är upphängningsöglorna och filigranen endast en del av hänget, men jag måste ju visa Melanie Brooks Arteria Arcanum Pendant. Ett hänge som visar att stampings och filigran inte behöver betyda sockersöt romantik.


Metalltråd

Enklaste varianten är en s k triangle bail, som du hittar i de flesta pärlbutikerna. Den är inte så svår att göra med utgångspunkt från bilder på färdiga bails, men det finns inte så många skrivna instruktioner eftersom de är billiga att köpa.

Andra vanliga varianter är de som påminner om vanliga snurröglor och briolette wraps. Jag ska inte gå in så mycket på dem just här -- det är värt ett eget inlägg -- men tipsar om bl a WigJigs, FusionBeads och Artbeads. Ruby har också två sirliga varianter: Easy Brio Wraps och Wirewrapped bail. Se även mitt eget Manekis Swarovskihalsband -- en variant av Ruby Bayans instruktioner.

Nätta, sirliga bails finner du i Rabbit Ear Pendant Bail och Wire Bail. Missa inte den enkla och varierbara bail som du finner på Making-jewelry-now.com (jämför med denna teknik). En busig, snurrad variant, som dessutom är öppen, finner du i Wire Bails av Margo Farrin O'Connor-- jämför även med den mer kompakta coilade Wide Bail Pendant av Gailavira.

En speciell typ av metalltrådsupphängningar är gjorda för pärlor och träs genom ett vertikalt istället för topborrat hål. Resultatet är en ögla upptill och trådändar som sticker ut nedtill. En enkel variant på detta finner du hos BobbiWired och Nightingale Gallery. Se även Auntie's Beads där ändarna används som dekor över pärlan sedan. Eni Oken har två mer arbetarde varianter: Beaded Bail och Woven Bail for Focal Bead. Den senare finner du även en variation på i hennes blogg, som är anpassad för toppborrade hängen. Notera även hur pärlor fälls in i det ena fallet -- jämför med pärlade upphängningen hos Beadsmania och Auntie's Beads.

Mer en infattning än bara upphängningsögla, men jag ville ändå passa på att tipsa om detta romantiska halsband från Parts Club.


Att limma fast eller baka in
Vissa öglor är gjorda för att limmas fast på hänget istället för att träs genom ett hål. Ett exempel på hur du kan göra en sådan variant i metalltråd finner du här (bläddra till s. 4 för instruktionerna. Också perfekt att bädda in i t ex lera. En annan variant, för t ex kulor utan hål, finner du på Beading Daily.

Ska du baka in ett fäste så är det viktigt att där finns mycket yta för det att fästa kring så att det inte halkar ut. Se t ex Stormy Designs för ett sätt att göra detta. Missa inte del 2. Vill du utgå från en inköpt bail, se Mary Lockwoods instruktioner (pdf).


Smyckesvajer, memory wire och kedja
Smyckesvajer kan användas för att tillverka upphängningsöglor, både med och utan pärlor. En enkel variant utan utsmyckning finner du hos JewelrySupply och en pärlad finns beskriven hos Katie Hacker. Bild på den senare finner du här. För en maffigare, flerradig variant, se Beaded Bail Necklace (video). Och en mer dekorerad variant (med gothstuk) har Parts Club.

Hos Artbeads görs en donut bail genom att en smyckeskedja viras flera gånger genom hålet. Se även örhängena New Southwestern Style samt hänget hos Bead, Baubles and Jewels för fler exempel på hur samma teknik används. Den senare använder endast en enkelrad kedja.

Gloria Farver gör en fin variant med memory wire i ringstorlek till sitt pärlvirkade halsband.

Silversmide och -lera
En lite elegantare lösning kan du finna i Upgrade to a Custom Bail där Jessica Dow och Mark Anderson skapar en upphängning i silver med infattad sten. Hos Almost Paradise Designs finner du en fin tutorial till upphängningsöglor i silverlera. Missa inte heller hennes donut bail.


Sydda tekniker och pärlade bails
För donuts, go-gos och andra hängen med stora hål eller större sydda hängen så är kanske den enklaste lösningen att sy en remsa i valfri teknik, som sedan sys ihop runt hålet eller fästs i det sydda hängets ovansida. Se t ex Beading Arts (square stitch), Beading Daily (peyote), Miwako Nara (RAW), Auntie's Beads (ladder) och Beadsmania (cross-weaving).

Fler exempel på sydda upphängningar finner du i Geometric Bail, Serengeti, Simple Solution (för fyrkantiga ihåliga hängen), Suspend and art-glass bead from a costum bail, Hang in there, Focus on Fringe Pendant, Donut Design Ideas, Fringy Beaded Bail, The Wisdom of Jade Necklace, Enchantress och Beaded Stone Pendant Necklace.

Cent Perles et Moi, där du kan finna många fina mönster, hittar du Okne -- notera hur mönstret används både som till hänget och upphängningen. Där finns också en nätt liten bail med "krysspärla" i Trijima. Större pärlor kan också användas, se t ex dUeljapan och Beadsmania. Perle is Goudes har en stor och en liten variant av samma bail för hängen (specifikt swarovskihjärtan).

Sydda tekniker kan kombineras med färdiga bails som i Making a Swarovski Disc Pendant Necklace, som utnyttjar spiral stitch på ett något annorlunda vis.

Hängena kan också sys fast så de blir en del av hela halsbandsdesignen -- se t ex detta exempel.

måndag 14 december 2009

Noterat: Swivel pendants, jordglobspärlor och pärlhattar i keramik


Som vanligt hittar jag flest roliga nyheter från USA (så går det när man har intressanta nyhetsbrev -- som alltid tar jag gärna emot tips från pärlare och pärlbutiker också, om ni har något speciellt ni tycker är värt att hamna i bloggen).


Fyrkantshängen för stansning
Fyrkantsstavar i silver att stansa på har varit efterfrågat sedan stansning blev populärt bland svenska pärlare. Nu har Beaducation en lite lyxigare variant av dessa till salu: swivel pendants, som du finner antingen i silver eller mässing (se fotot ovan). Till skillnad från de enkla varianterna så är denna fyrkantsstav monterad i en upphängningsögla, som göra att staven kan surra runt sin axel. Hängena är i solid metall, vilket gör de stansbara.


Jordglobar i miniformat
Du har kanske sett dem förr, jordglobspärlorna i halvädelsten? Nyligen fick amerikanska Ornamentea in dem i inte mindre än tre olika färger. Välj mellan mörkblå, ljusblå eller havsgrön botten. En pärla, som kan användas för smycken med ett budskap -- inget är väl mer i fokus just nu är det globala och vår gemensamma framtid.


Komponenter i keramik
Ornamentea säljer även smyckeskomponenter av Elaine Ray, en keramiker som bl a gör spännande pärlor, hängen, länkar, togglelås, bezels och -- nu senast -- pärlhattar i glaserad keramik. Du finner dem alla här.


Fotot är © Beaducation och här använt med vänligt tillstånd.

Mönstertips: Tin cuphalsband (och ett flerradigt armband)

Tin cuphalsbanden har fått sitt namn efter filmen Tin Cup från 1996. I denna film bar Rene Russo ett halsband med odlade, som träddes på tråd med mellanrum, designat av Wendy Brigode (se bild här). Halsbandet blev mycket efterfrågat av de som såg filmen eller Ransom, som kom ut några månader senare, där Russo än en gång bar sitt halsband. Idag görs liknande halsband av många designers och smyckesmakare. Till skillnad från andra halsbandsmodeller, som blivit upphaussade vid något tillfälle, så har tin cuphalsbanden behållt sin popularitet och ses idag som en tidlös modern klassiker (jämför även med tennisarmbanden jag skrivit om här).

Halsbanden påminner om svävande halsband, med den skillnaden att här används främst silkestråd snarare än den genomskinliga tråd som är vanliga i svävande. Det är snarare frågan om ett klassiskt handknutet pärlhalsband där pärlorna inte knyts sida vid sida utan tråden får ligga bar emellan dem. Originalet var ett kort halsband, men du kan göra dina egna hur långa eller korta du själv vill.

Instruktioner finner du t ex hos Beadage eller Craftbits.

Eftersom du inte behöver så många pärlor är det ett bra sätt att använda de där dyrare pärlorna, som säljs styckvis, eller ett tillfälle att använda några överblivna pärlor från ett annat projekt.


Variationer
I originalet så knöts pärlor fast en och en, men du kan också göra små sektioner av flera pärlor -- se Beadwork.about.com och Beadage för exempel.

Även tekniken/tillvägagångssättet kan variera. Du kan göra tin cuphalsband genom att fästa pärlor på smyckesvajer istället för att knyta på pärlsilke. Pärlorna hålls på plats med klämpärlor eller, sedan de dök upp i pärlvärlden, bead bumpers/bead cushions. Se exempel på instruktioner här. I denna video används tunn kedja, s k beading chain, istället för smyckesvajer -- ett alternativ för den som vill ha ett halsband i ädelmetall, men samtidigt vill undvika att länka fast pärlorna.

För idag kan du även finna halsband gjorda i en helt annan teknik, vilka klassas som tin cup. Här länkas pärlorna fast med bitar av kedja emellan istället för att träs på tråd. Denna stil är inte minst vanlig bland juvelerare, som då använder sig bl a av dyrbara odlade pärlor och äkta guldkedjor. Ja, ibland kan t o m matchande armband och örhängen som görs på detta vis kallas för tin cup.


Flerradigt armband
Vill du göra något "maffigare" än de tunna enradiga halsbanden, men gillar stilen med få pärlor och exponerad tråd? Då kan Fiber Bracelet hos The Artful Crafter kanske inspirera dig. De små pärlorna knyts inte fast och armbandet är flerradigt, men grundprincipen är liknande.

fredag 11 december 2009

Pärlsort: Koll på pärlformernas namn

Pärlor finns i en nästan oändlig mängd av färger, material, stilar och former. Vissa benämningar på pärlformer är allmänna och enkla att förstå. Om en pärla beskrivs som rund eller oval är det lätt att visualisera hur den ser ut. Men det finns också en uppsjö andra former, som inte är lika vanliga, och många gånger används bara engelska begrepp eller försvenskade varianter i svenska pärlbutiker, -forum och -projektbeskrivningar. De vanligaste exemplen en pärlare träffar på är kanske chips, coins, bicones, daggers och donuts. Beskrivningar, som nybörjaren snabbt får lära sig. Fast självklart finns det ytterligare en mängd pärlformer, värda att känna till.

Bra förteckningar med bilder av de olika pärlformer, som brukar finnas i butikerna, har Fire Mountain Gems och Rings & Things, varav den senare även beskriver dem i ord. FMG fokuserar främst på sten-, korall- och sötvattenspärlor, medan R&T tar upp många allmänna former (inklusive de rent beskrivande som hjärtan och stjärnor).

Även om du inte handlar pärlor i engelskspråkiga butiker eller läser engelskspråkiga mönster och projekt så kan listorna vara av nytta då de engelska begreppen är så vanliga också i den svenska pärlvärlden.

*

PS! Fler referenslistor, som kan vara av intresse för både nya och erfarna pärlare, finner du i Mät rätt på lättare sätt (ursäkta rimmen...).

Tillbehör: Metal blanks


Släta, relativt tunna, metallplattor eller -brickor kallas på engelska för (metal) blanks. Dessa är stansade ur koppar-, mässing-, silver-, stål- eller nysilverplåt och finns i flera olika former. Enkla geometriska former som cirklar, ovaler, rektanglar och kvadrater är vanliga, men du kan även finna mer speciella varianter också -- allt från dog tags och konvexa fyrkanter till djur, profiler, ramar etc. De minsta brickorna är kanske oftast mer kända som tags eftersom de används likt små "etiketter", ofta med smyckestillverkarens namn eller logo på eller karathalt/silverhalt angiven, på smycken. De kommer antingen med eller utan förborrade hål för upphängning. Vissa har utstansade öglor. Däremot så är de utöver denna service till användaren inte på något vis mönstrade eller behandlade (Vintajs patinerade blanks undantaget), vilket gör att de är något av en orörd pannå eller tabula rasa, som kan användas på en mängd olika sätt.

Plattorna kan exempelvis oxideras, patineras, hamras, graveras, stansas, stämplas, målas, omformas och böjas, kupas (med puckelanka), borstas eller matteras, etsas, embossas, tryckas på osv. De kan förses med nya hål för att fästa hängen, nita fast utsmyckningar eller för nya upphängningsmöjligheter. De kan även vara en bas för decoupage, image transfers, klistermärken, pålimmade strasstenar med mera. För inspiration se t ex Vintajs galleri (sök på t ex blank), där många olika tekniker och material används -- speciellt av intresse för dig som gillar altered art och mixed media/blandteknik -- eller Beaducation, som framför allt fokuserar på stansning, kupning, håltagning och borrning. Se även örhängesprojektet In one ear..., som använder sig av flera olika tekniker.


Jämför även blanks med s k Stampings, som också stansas ut och kan användas på olika sätt, men vilka skiljer sig genom att oftast vara tredimensionella med reliefmotiv.

torsdag 10 december 2009

Mönstertips: Sjöstjärnor och koraller av glaspärlor





Här kommer två tips på havsrelaterade motiv, som du kan göra med krökta glaspärlor. Den enda med de större pärlor, som är kända under olika namn som talons, claws, fangs, spine drops etc. Den andra av mindre s k petal beads (som lövpärlor, men omönstrade och mer rundade).

Först ut är de enkla, men läckra, sjöstjärnorna i Smokey Starfish. Notera hur den krökta pärlformen och mittpartiet gör den stiliserade designen levande. Sjöstjärnorna skapas direkt på smyckesvajern, men vill du göra enstaka individer som hängen etc kan du sy ihop dem separat.

Med lite större petal beads kan du på samma tema skapa spännande ringar inspirerade av koraller och havsanemoner, se nedan eller gå till Sea Flower Ring Tutorial. Petalbeads kan eventuellt bytas ut mot lövpärlor eller liknande.

Teknik: Surra fast pärlor med halvslag

Den här tekniken har lite gemensamt med den jag beskrev under En annan typ av wraps -- pärlvävda läderarmband. Skillnaden här är att pärlorna surras fast med halvslag om ett enda snöre, inte vävs fast mellan två snören.

Tekniken kan användas med många olika stommar och material. Hos Beadsmania så används t ex en armring av trä som bas och i swarovskibeströdda Repose Necklace är basen ett flexiblare vaxat bomullssnöre (pärlorna träs på tunnare vaxad lintråd). Notera även hur de stora pärlorna i det senare halsbandet fästs med reverserande halvslag/lärkhuvuden, som jag beskrivit här.


Metalltråd
Självklart kan den här tekniken användas även med metalltråd, men oftast räcker det med att bara "surra" fast pärlorna, som här (se vidare under Coila över färdiga stommar), eftersom metalltråden håller sin form på ett annat sätt än fiber gör.

onsdag 9 december 2009

Teknik: Knyt pärlmyller på tråd

Genom att knyta fast pärlor på trådstumpar, som fästs om en bastråd kan du skapa fina och täta "pärlmyller". Det finns åtminstone två olika sätt att göra detta och det ena har jag redan tangerat när jag skrev om Lärkhuvud. Exempel på myller knutna med denna knop finner du t ex hos Beadsmania. Du kan också göra längre, glesare fransar om du föredrar det, jämför detta halsband. Notera att där knyts en pärla på enbart en av trådändarna, inte på bägge, som i Beadsmanias projekt.

Föredrar du att enbart knyta överhandsknopar så finner du den tekniken använd i swarovskiglittrande On the Run Bracelet. Resultatet är ett tätt myller av pärlor, som svagt påminner om effekten som skapas med Anemone.

Mönstertips: Kedjelänkar som motringar

Shiny little things kan du hitta tipset att använda enstaka länkar från en dekorativ olödad kedja som motringar. På bloggen ser du tre exempel med örhängen där länkar från olika typer av kedjor använts. Det kanske inte verkar göra stor skillnad på bild, men i verkligheten kan det ge smyckena det där lilla extra. Det är inte bara ett alternativ till färdigköpta "fancy jump rings", utan även ett sätt att utnyttja korta kedjestumpar, som annars riskerar att bara bli liggande.


Fler tips
Småbitar av olödade kedjor kan även länkas samman till längre bitar genom att fästa samman de yttersta länkarna. Länka samman likadana kedjebitar eller blanda olika stilar.

Genom att öppna och stänga en länk istället för att klippa av kedjan kan du dessutom utnyttja dess fulla längd. Det verkar kanske inte mycket att klippa sönder en enda länk, men gör du många smycken i samma (dyra) kedja kan det vara värt det.

Mönstertips: Tumregel för flerradiga halsband


Ska du göra ett flerradigt halsband med separerade rader, men tycker det är svårt att avgöra hur stor längdskillnad det ska vara mellan dem? De ska ju vara särade, men ändå inte ha för stort avstånd emellan -- och så till vida att du inte gör ett långt halsband, som viras flera gånger om halsen, kan du inte justera detta i efterhand. Följer du ett mönster kommer där att stå exakt hur långa de respektive strängarna ska vara, men skapar du dina egna halsband kan det vara bra med en liten tumregel att ta till.

I BeadStyles Beader's Notebooks ges en sådan tumregel. Gör du ett kort halsband så räcker det att göra varje ny rad ca 2,5 cm (1 inch) längre än föregående. För ett långt halsband, matiné eller längre, så passar det bättre att förlänga varje rad med drygt 5-6 cm.

Självklart kommer det enskilda halsbandets design att påverka vilka utökningar som blir passande, men ovanstående princip kan vara något att utgå från.

tisdag 8 december 2009

Mönstertips: Från armring till halsbandsfokal

Beading Daily finns ett tips på hur du kan omvandla en stel armring med öglor (tänka för att fästa berlocker och pärlhängen) till en fokaldel i ett halsband. I Garnets Galore kapar smyckestillverkaren Minnie Bhupathi helt enkelt silverarmbandet på mitten och böjer till två öglor i ändarna. Vips har du en elegant halsbandkomponent, som du kan fästa fina hängen i.

Det kan även vara en inspirationskälla för andra smyckesdelar: hur kan du modifiera och använda dem?

Mönstertips: Memory wire bortom standardmallen

Memory wire brukar inte minst vara populärt bland nybörjare då det är enkelt att trä pärlor på den, går snabbt att få till avslut och den kommer i färdiga storlekar som passar många. Oftast träs memory wiresmycken med seeds eller andra pärlor i några varv och avslutas med öglor, som pärlaren eventuellt hänger berlocker eller pärlhängen i. Inget fel på detta, men nu vill jag tipsa om lite fler varianter. Några är vanligare förekommande än andra.


Att arbeta med memory
Har du inte arbetat med memory wire förr finns där några saker att tänka på innan du sätter igång. Det absolut viktigaste är att du inte ska kapa tråden med din vanliga avbitare. Ta en kraftavbitare, som är gjord för att kapa pianotråd eller köp en speciell memory wireavbitare (memory wire cutter). Sådana kan du finna hos vissa pärlbutiker. Har du ingen lämplig avbitare så kan du bryta av tråden genom att flera gånger böja den fram och tillbaks.

Mer tips kring hur du arbetar med och avsluta memory wire finner du hos Jewelrymaking.about.com, Wig Jig och Fire Mountain Gems. Memory wire kommer i flera storlekar (och även ovala armbandsstorlekar), men huruvida dessa kan förändras eller ej kan du läsa här.

Och vet du om att Beadalon även har gett ut en bok bara om memory wire, Memory Wire Magic skriven av kända pärlaren Katie Hacker. En recension av boken finner du här.


Armband
Ett enkelt sätt att variera memoryarmband är att använda ihålig gummislang mellan pärlorna. Det ger en lite tuffare känsla och kan även förvandla ett klent memoryhalsband till en fin choker att fästa ett hänge på. Grundprincipen kan du se här. Läckra varianter på detta tema finner du i Art exhibit av Jean Yates. I Spacey Princess Cuff används gizmocoilade spirallängder på samma sätt som gummislang och hos Beading Times metallrör.

Du kan också göra dina egna polymerlerapärlor, som fungerar som långa mellanpärlor, se Fire Mountain Gems. I sin bok Designer Style Jewelry gör Sherri Haab något liknande, men då endast med en lång "sträng" polymerlera, som rullas ut runt en strumpsticka. När leran har härdats i ugn så är den ändå flexibel nog att trä på memory wiren.

Du kan även surra fast strasskedja på någon sektion av ett pärlarmband, som hos Parts Club

Bara att hänga på pärlor på hattpinnar kan göra ett tråkigt memoryarmband finare, se t ex eeBeads. Missa inte heller tjusiga Toffee Burst Bracelet.

Vill du göra breda memoryarmband, men slippa vira dem handleden som du måste göra om du klipper till flera varv memory wire? Beachy Keen Bracelet består av sju rader seeds på vars en memory wire, vilka hålls samman med enkla distansbommar (jmf detta inlägg). Även ovan nämnda Spacey Princess Cuff hålls samman med sådana smyckesdelar samt också i Get your wires in a row och i Rainbow Cuff används de efter varje pärla, vilket ger en speciell effekt.

På liknande sätt används tvåhålspärlor i det treradiga armbandet Pink Memory Wire Bracelet och i Lavender Lemonade används strass i metallfattningar. Jämför även med Bold & Beautiful. Pärlor på metalltråd/öglepinnar kan även de användas för att ge ett jämnt avstånd, se Memory Wire Cuff Bracelet och Cuff Bracelet.

Och i Modern Memory Wire Bracelet hålls de två raderna wire isär med virad metalltråd och pärlor. Trådarbete finner du även i enkla Memory Wrap Cuff och hos Beansprout Creations görs en metalltrådsvirkad längd, som fästs på memory wire. Ett maffigt armband i trådarbete finner du hos Eni Oken.

Memory wire kan även används som stomme i sydda armband. Detta ser du t ex i Thistle Braclet eller Bangle Basics. På ett mer spännande vis används den som stomme i setet Capture the turn of two centuries av Diane Hyde.


Halsband
Som jag nämnde kan det vara fint att trä gummislang på halsband och sedan bara lägga till ett hänge. För exempel på detta, se Mega Memory Wire Necklace. Men även bara wire kan passa, som i Golden Summer Nights eller Pacific Rain Necklace.

Wiren kan även träs med pärlor som matchar hängena -- Wonderful Memory är kanske det läckraste exemplet, där du också slipper överlappandet av wire då öppningen läggs framtill på halsbandet. Se även Blue Moon Choker. Faery Charming Necklace skiljer sig också något från andra memoryhalsband då en berlock hängs på ena avslutet, som sitter rakt fram, inte på sidan av halsbandet. Ett nettat halsband finns på eHow.

För en luftig variant där pärlor bara delvis täcker wiren, se Reflections of the Cross -- bead bumpers/bead cushions används för att hålla pärlorna på plats. Jag har även sett varianter med polymerpärlor och andra lätta material, som helt sonika limmats på wiren. Andra vitt skilda exempel på halsband/chokers med hängen finner du i Cascade Necklace, Crinkled Memories Necklace (där hängena är tofsar i avsluten), Memory Wire Elegance och Circle Game Crinkle Wire Waterfall Necklace.

Varvara använder memory wire i flera halsbandmönster, vilka du kan se här. Personligen gillar jag speciellt den vackra tulpanen samt Cab on the Wire II och Lilac Necklace för deras speciella, öppna form som kommer sig av att den ena änden wire blir mer nedtyngd än den andra.

En treradig choker finner du instruktioner till hos Crafty Stuff och en tvåradig, som bl a innehåller tvåhålspärlor, har eeBeads.


Hängen
Ännu ett annorlunda sätt att använda memory wire i halsband finner du i Ms. Mod där inte själva halsbandet är av memory -- det är wire i ringstorlek, trädda med pärlor, som används som hängen.

I Vivid Memory används även där ringstorleken för att göra en s k bail, upphängningsögla, till ett hänge, som träs på ett virkat pärlrep.


Övriga smycken
Fina örhängen finner du i Flowers Forever Earrings där memory wiren används istället för creolringar. Se även Bead Studio för trädda varianter.

Ringar med berlocker hittar du hos Auntie's Beads (påminner om vinglasmarkörer, men dessa sparar jag till en annan dag).

Memory wire kan även användas för att göra s k hårspiraler. Behöver du mer bilder kan du även se exempelvis Perfectly Twisted eller Squidoo.

Hur du gör diadem och hårband, speciellt till barn, finner du hos Making Friends. Denna princip kan du även skala ned så att memory wire i armbandsstorlek blir diadem till en docka, som hos Willy-Nilly Waterlily.


Flätade memoryarmband
Den enda variant jag velat ha med, men tyvärr ännu inte har hittat några bra instruktioner till är de flätade memory wirearmband, som är ymnigt förekommande på exempelvis eBay just nu. Om du tittar på bilder av dessa armband så kan du nog få en uppfattning kring hur de är gjorda ändå. I bildexemplet görs flätan med fyra grupper wire, men det går också mycket bra att dela upp raderna på tre och göra en vanlig trefläta om du föredrar det.

måndag 7 december 2009

Mönstertips: Fågelbon


Egentligen helt fel säsong för fågelägg, men kanske något för dig som längtar till våren och sommaren. Dessa söta fågelbon är enkla att göra och kräver lite material så de kan också passa perfekt som sista-minutenjulklappar/-presenter. De romantiska fågelbona med tillhörande ägg har varit efterfrågade av många pärlare de senaste åren och nu har de även funnit vägen till min blogg.

Fågelbona används ofta som halsbandshängen och ibland som ringar, men de kan även användas för andra typer av dekoration. Koppar- och mässingstråd samt brunfärgad koppartråd (s k craft wire) är idealiska att använda till ett bo då färgen påminner om äkta fågelbon, men för lyxigare varianter är även silvertråd eller gold-filled fint. Till ägg används ofta sötvattenspärlor, som många gånger har en passande form (rispärlor), färg och lyster. Men även stenpärlor kan användas -- exempelvis skulle dalmatinerjaspis med sina fläcka påminna om många vilda fåglars ägg. Som du kommer att se i länkarna nedan så använder vissa även starkare färgade pärlor, som då mer påminner om påsken och påskägg än naturliga fågelbon. Något som kan bli lika fint det.

Det finns flera instruktioner och tutorials på nätet. Detaljerna i arbetsgången kan variera, men annars är principen i alla instruktioner vanligen den samma. Gratis instruktioner finner du t ex hos Just Something I Made och Denise Mathew/YouTube. Denise visar även hur du gör en ring med fågelbo i en tvådelad video: del 1 och del 2. Som ett sidospår vill jag också passa på att tipsa om Cindy Gimbrones fågelhänge, som har en fågel istället för ägg i boet. Hos Stampington/Creative Impulse och Vintaj hittar du instruktioner inklusive montage till halsband med svalor.

Betalinstruktioner finner du hos Heather Powers, Something Sublime, AnneMade Jewelry, Creations by Janice (scrolla nedåt) och Purple8p/JewelryLessons.com. Sistnämnda har även skrivit instruktioner till en ring: Birds Nest Rings.

Du behöver inte använda dig av tre ägg. Det går bra även med ett, vilket inte minst är vanligt i ringar och något jag tangerade när jag skrev om Enkla ringar i metalltråd. De här varianterna ses inte alltid som "ägg i ett fågelbo" utan ofta bara som en pärla inramad med tråd. Exempel på denna typ av smycken finner du i Eni Okens Nest Ring, tadaosgirls Robin's Egg Bracelet och hos Across the Ponds ring.

Ja, man kan även göra en variant med ett bo som ram till en berlock med ägg, som i Heather Powers Simple Nest Necklace.

fredag 4 december 2009

Tävlingstips: Vintersaga -- ny tävling från Smyckestillbehör.se

Efter sommarens stora tävling kommer du en vintertävling från Smyckestillbehör.se som presenteras i samarbete med Signerat.se. Tävlingens tema är det romantiskt klingande Vintersaga, ett ämne som beskrivs så här:
Vinter är en magisk årstid full av mysterium och präglad av skönhet som är lika storslagen som den är återhållsam. Visst är ingen annan årstid vitare och kallare än vintern, men aldrig annars är frostbitna rönnbär så röda, brasan - så varm, kinderna - så blossande och norrskenshimmel - så levande. Låt dig inspireras av vintern när du skapar ett smycke som återspeglar denna årstids magi.
För att få delta i tävlingen måste du under dess gång har handlat i butiken vid minst ett tillfälle. Ditt bidrag ska också till minst 50 % bestå av butikens material, men i övrigt kan du välja pärlor och smyckesdelar fritt. Alla bidrag läggs som tidigare ut på butikens blogg och vinnaren utses sedan av en jury -- och i just denna tävling har jag fått äran att vara en av jurymedlemmarna.

Förutom vinnaren, som får det stora priset, så får alla tävlingsdeltagare en rabatt på 10 % att utnyttja vid ett köptillfälle månaden efter tävlingen.

Sista tävlingsdag är 28 februari. Mer information om tävlingen, regler med mera finner du här.

Noterat: Matta smyckesdelar i gråskala


Finns det något snyggare än matt metall? Just nu har jag fastnat för två helt olika färger: kolsvart och ljusgrått.

De riktigt matta, kolsvarta smyckesdelarna ovan kommer från Panduro, som även säljer matchande hängen. I utbudet finns hattpinnar, små hattpinnar med kula, klolås i två varianter, togglelås, magnetlås, motringar i två storlekar, öglepinnar, tunn respektive grov kedja samt örkrokar. Du kan se dem alla på detta uppslag i deras e-katalog. Tänk på att vara försiktig när du arbetar med denna typ av färgad metall då det svarta kan skavas av.

(Är du ute efter svarta smyckesdelar, som inte är matta? S k svart zink hittar du hos Myllra och Fru Pärla.)



Tycker du svart är för dramtiskt så kanske du föredrar den mjukare ljusgrå färg som antikbehandlad silverplätering får när den är matt. Smyckesdelarna på fotot ovan kommer från engelska Jencel, som två klolås, tre toggle, klämavslut, hattpinnar, öglepinnar, örkrokar, motringar, motringar, klämpärlor och lövformade knutgömmor. Missa inte heller deras matta pärlor: här finns släta och genombrutna runda pärlor, vridna tuber samt en tvinnad ring och sliderpärla. Notera att de har mer metallglans, som skiner genom den matta ytan än vad de opaksvarta smyckesdelarna ovan har.

Även Jilly Beads har haft matta pläterade smyckesdelar. Nu står det inte längre att deras silverpläterade delar är matta så jag vågar inte säga exakt hur de ser ut. Tidigare var de dock matta på samma vis som Jencels smyckesdelar.
Related Posts with Thumbnails