Material: Diamanter (och simulanter)

Koh-i-noor, Cullinandiamanten, Söderns Stjärna, Blå Hopediamanten, Regentdiamanten, Akhbar Shah-diamanten och Orlovdiamanten. Det finns många legendariska diamanter. Stora, grandiosa, unika och ovärderliga. Men visste du att diamanter även finns att köpa som pärlor? Det handlar inte om de dyrbara ädelstenskvaliteterna, men väl oslipade opaka industridiamanter från Indien. Men det är väl inte illa det heller? Billiga är de inte så även i sin råa och ruggiga form betingar diamanter sitt pris.

Historia
Redan för 4 000 år sedan utvanns diamanter i Indien och de användes tidigt av kineserna för att snida jade. Fram till 1720-talet var Indien det enda diamantproducerande landet. Där hade stenarna använts sedan 300-talet som smyckestenar och även om de på den tiden inte slipades så värderades de högt pga sin hårdhet och magiska egenskaper. Diamanten var också en symbol för mod och manlighet och bars därför som värdighetstecken av de högt uppsatta. I Europa hade diamanten inte särskilt högt anseende under medeltiden, men så på 1400-talet uppfanns en ny slipmetod som gav stenen en briljans inget hade sett förr. På 1600-talet bidrog Ludvig XIV av Frankrike (1638–1715) med att popularisera diamanter genom sina stora inköp, t ex klädde han sin ämbetsdräkt från topp till tå med ädelstenarna.

1725 upptäcktes diamanter i Brasilien, vilket markant ökade tillgången, och 1866 hittade man förekomster i Sydafrika, vilket blev början på det storindustriella utvinnandet av diamanter. Ett av företagen verksamma i Sydafrika var det idag starka DeBeers, som i princip bestämmer priserna på rådiamanter och nästan alla diamanter går via dem. Vid denna tid växte också en medelklass fram som började efterfråga smyckestenen och diamanten blev ädelstenarnas ädelsten. 1919 skapades så den moderna diamantslipningen av brittiske M. Tolkowsky. Han gjorde fysikalisk-optiska beräkningar för att hitta den perfekta slipformen med maximal briljans och färgspel. Denna slipning, som idag är den vanligaste, kallas briljantslipning (se fotot). Som symbol för kärlek och uthållighet blev den ett självklart val i vigselringen, inte minst i USA. Och citat som diamonds are forever och diamonds are a girls best friend känner ”alla” till.

Under senare delen av 1900-talet dök termen konfliktdiamanter/blodsdiamanter upp om diamanter som såldes av rebellgrupper och gerilla in afrikanska länder för att finansiera de blodiga inbördeskrigen. Denna handel har under flera år uppmärksammats, vilket skapat debatt och lett till arbete för att hindra konfliktdiamanter från att nå marknaden, bl a genom att diamanter certifieras. Detta arbete är känt som Kimberleyprocessen där idag 71 länder deltar (EU har en central roll i processen). Fortfarande finns det dock en mörk baksida till diamanthandeln i Afrika och det förekommer konfliktdiamanter från främst Liberia och Elfenbenskusten. Trots det finns ljusglimtar: antalet har minskat från kanske 15 % ned till 1 % av handeln. Förutom själva handeln förekommer också usla arbetsförhållanden i gruvorna, både i form av säkerhetsbrister och kränkningar av mänskliga rättigheter. Ca 2/3 av världens diamanter kommer idag från afrikanska länder som Angola, Botswana, Namibia, Sierra Leone och Sydafrika. Industridiamantpärlor kommer dock -- så vitt jag vet -- oftast från Indien.

Egenskaper
Diamanten är känd för sin extrema hårdhet, 10 på Mohs skala och därmed det hårdaste mineralet. Namnet diamant kommer från grekiskans adamas (adamante) som från början var namnet på en hård metall. Ordet betyder ’den fasta’ eller ’den obetvingliga’. Det enda slipmedel som kan användas är diamantstoft. Trots sin hårdhet är den faktiskt spröd och kan krossas vid ett slag.

Diamanten skapas av kol som utsatts för hög temperatur och tryck i magma 150 km eller djupare under markytan. Den är ljusgul eller färglös, men kan också förekomma i andra färger som ljusa nyanser av blått, rosa, grönt, brun, orange eller rött. Mer mättade nyanser av blått och rött är extremt sällsynt. Grå och svarta diamanter kallas carbonado. Den har ett högt ljusbrytningsindex och mycket stark färgdispersion, som ger den karaktäristiska briljansen och färgspelet.

Diamanter kan behandlas på olika sätt för att ’förbättras’. T ex kan man borra bort inslutningar med laser, fylla upp sprickor, ge en vit diamant en annan, trendig, färg eller förbättra dess färggrad. Diamanter värderas utifrån 4C: carat (vikt, 1 ct = 200 mg), clarity (klarhet), color (färg), cut (slipning). För mer om färggrader se här.

Syntetiska diamanter och simulanter
Diamantens höga värde och sällsynthet gör den högintressant att imitera eller, för de som inte har råd med originalet, ersätta. De första syntetiska diamanterna skapades faktiskt i Sverige, av Erik Lundblad vid ASEA:s laboratorier 1953. Idag har tekniken nått så långt att man kan tillverka syntetiska diamanter med en ädelstens grad och storlek, men dock till ett högt pris. Syntetiska diamanter är främst s k industridiamanter, som används som slipmedel och på borr, sågklingor mm. Användningsområdena är många. Som industristen räknas den diamant som pga sin form, färg och/eller andra yttre och inre fel inte säljs som ädelsten.

Cubic Zirconia (cz, kubisk zirkon) är en klassisk simulant som antingen säljs under sitt riktiga namn eller bara simulerad diamant. CZ är en kubisk form av zirkoniumdioxid och ska inte förväxlas med zirkon. Syntetisk cz har pga av sin relativt låga kostnad och synbara likhet med äkta diamant varit den viktigaste simulanten sedan 1976. Du kan även köpa cz i olika färger i form av facetterade pärlor och brioletter för smyckestillverkning.

Moissanit har på senare tid dykt upp som ett populärt substitut, som konkurrerar med cz. Det är egentligen en naturligt förekommande, sällsynt mineralform av kiselkarbid, men tillverkas också på artificell väg för att användas som simulant

Även vanlig kristallglas/strass används som ett prisvärt alternativ till diamanter, inte minst i pärlsmycken. Ju högre blyhalt och precisare slipning, dessto bättre briljans och mer likt en diamant blir kristallen. Inom detta område är Swarovski världsledande. Kristallstenar kallas ofta för diamanté på engelska.

Också bergkristall användes i historisk tid som alternativ till diamant, vilket troligen är bakgrunden till att bergkristall ofta getts olika namn som syftar på diamant. T ex är det troligt att uppteckningar om diamantförekomst i Sverige på 1600-talet egentligen handlade om bergkristall, som kallades svensk diamant.


Icke-diamanter
Det finns också flera mineral som kallas diamant utan att vara det: mexican diamond, alaska diamond och svensk diamant är alla ord för bergkristall. Colorado diamond är rökkvarts och är pyrit. Herkimer diamond (herkimer crystal) är en speciell typ av bergkristall som har en spets i varje ände, en ovanlighet som gör det eftertraktade i t ex samlingar och kristallterapi. Namnet kommer av att kristallerna återfinns i Herkimer County i New York. Herkimerkristaller finns som pärlor.


Testa äktheten
En expert kan ofta skilja simulanter från äkta diamanter bara genom att titta noga på den. Exempelvis är diamanter mer briljanta än de flesta andra material. Du kan läsa om lite olika visuella tester, som kan göras, i denna WikiHowartikel.

För att testa äktheten använder många också speciella testare, som kan köpas hos specialister på material för ädelsmide. Dessa kan skilja mellan t ex diamanter, moissanit och billigare imitationer genom att testa materialets värmeledningsförmåga. Äldre testinstrument kunde luras av moissanit, men idag kan de även skilja mellan denna avancerade imitation och diamanter. Den senaste utvecklingen har gått mot att täcka imitationerna med ett nanotunt hölje av äkta diamant i försök att lura dessa testverktyg.

Det finns även ytterligare test, varav några är destruktiva, det vill säga de kommer att skada imitationer som är bräckligare än den mycket hårda äkta diamanten.


Källor:
Amnesty Business Group
Kimberley Process
Mineral Database, Mindat
Nationalencyklopedin
Regeringen: Frågor och svar om konflikdiamanter
Wikipedia, svenska och engelska